Language of document : ECLI:EU:F:2013:38

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 19 mars 2013

Mål F‑10/12

José Joaquín Infante García-Consuegra

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Ersättning – Dagtraktamente – Förflyttning – Villkor för beviljande av dagtraktamente – Tjänsteman som redan äger en bostad på den nya tjänstgöringsorten – Bevis för kostnader som orsakats av den tillfälliga bosättningen på den nya tjänstgöringsorten”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a häri, genom vilken José Joaquín Infante García-Consuegra i huvudsak yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 24 maj 2011 att inte bevilja sökanden dagtraktamente.

Avgörande: Talan ogillas. Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta hälften av José Joaquín Infante García-Consuegras rättegångskostnader. José Joaquín Infante García-Consuegra ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Ersättning för utlägg – Dagtraktamente – Villkor för beviljande

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 20 och 71; bilaga VII, artikel 10.1)

2.      Tjänstemän – Ersättning för utlägg – Dagtraktamente – Villkor för beviljande – Utlägg eller olägenheter som orsakas av nödvändigheten att flytta till eller tillfälligt bosätta sig på tjänstgöringsorten – Bevisbördan ligger hos tjänstemannen – Administrationen ska respektera tjänstemannens val av bostad

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 20; bilaga VII, artikel 10.1)

3.      Tjänstemän – Ersättning för utlägg – Dagtraktamente – Villkor för beviljande – Utlägg som orsakas av skyldigheten att vara bosatt på tjänstgöringsorten – Begrepp – Utlägg som orsakas av skyldigheter som följer av att tjänstemannen är ägare till fast egendom på den nya tjänstgöringsorten – Omfattas inte

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 20; bilaga VII, artikel 10.1)

1.      Syftet med artikel 71 i tjänsteföreskrifterna, där det föreskrivs att en tjänsteman har rätt att få de utlägg ersatta som vederbörande haft bland annat i samband med att denne förflyttas, är att undvika att tjänstemannen ensam får bära de kostnader som uppkommer och som har ett samband med tjänsteutövningen.

Det är mot bakgrund av detta syfte som artikel 10.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ska tillämpas. I denna bestämmelse föreskrivs att en tjänsteman har rätt till dagtraktamente om vederbörande kan styrka att han eller hon måste byta bosättningsort för att uppfylla kraven i artikel 20 i tjänsteföreskrifterna, det vill säga skyldigheten att vara bosatt på tjänstgöringsorten eller på ett sådant avstånd från den att tjänstemannen inte hindras i tjänsteutövningen.

För att beviljas dagtraktamente måste två villkor vara uppfyllda. För det första måste tjänstemannen vara tvungen att byta bosättningsort för att uppfylla kraven i artikel 20 i tjänsteföreskrifterna och för det andra ha haft utlägg eller olägenheter som orsakas av nödvändigheten att flytta till eller tillfälligt bosätta sig på tjänstgöringsorten. Eftersom dessa båda villkor är kumulativa, kan dagtraktamente inte beviljas en tjänsteman som inte kan styrka sådana utlägg eller olägenheter.

Däremot har unionslagstiftaren för beviljande av dagtraktamente aldrig uppställt något krav på den berörda tjänstemannen att styrka att denne varit tvungen att tillfälligt behålla en bostad på den ursprungliga tjänstgöringsorten eller den tidigare tjänstgöringsorten, vilken bostad tillfälligt medför kostnader. Det skulle således strida mot den grundläggande principen om rättssäkerhet och lydelsen i artikel 10.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna om institutionen uppställde ett ytterligare krav på en ”andra” utgift för att berörda personer ska kunna beviljas dagtraktamente.

För att inte helt utesluta fast anställda tjänstemän från möjligheten att beviljas dagtraktamente, vilket skulle strida mot tjänsteföreskrifterna, kan för övrigt inte enbart personer som är knutna till institutionerna genom ett osäkert anställningsförhållande (tjänstemän under provanställning, tillfälligt anställda eller kontraktsanställda och utstationerade nationella experter) anses tillfälligt ha bosatt sig på tjänstgöringsorten så länge som flytten inte har ägt rum. Det som är avgörande i detta avseende är inte den omständigheten att anställningsförhållandet är osäkert, utan den osäkra bostadssituation som den person befinner sig i som enligt tjänsteföreskrifterna är tvungen att vara bosatt på den tjänstgöringsort där denne förordnats att tjänstgöra vid en av unionens institutioner, organ eller byråer. Den osäkra bostadssituationen är nämligen ett begrepp som skiljer sig från begreppet osäkert anställningsförhållande. En fast anställd tjänsteman som byter tjänstgöringsort ska således kunna anses vara tillfälligt bosatt på den nya tjänstgöringsorten.

(se punkterna 27-29, 39 och 44)

Hänvisning till

Domstolen: 5 februari 1987, Mouzourakis mot parlamentet, 280/85, punkterna 9 och 12

Förstainstansrätten: 26 september 1990, Beltrante m.fl. mot rådet, T‑48/89, punkt 28; 10 juli 1992, Benzler mot kommissionen, T‑63/91, punkterna 20 och 21

2.      Även om det vid en ansökan om dagtraktamente ankommer på tjänstemannen att bevisa att denne haft utlägg eller olägenheter som orsakats av nödvändigheten att flytta till eller tillfälligt bosätta sig på tjänstgöringsorten, ankommer det på administrationen att respektera det val som den berörda personen har gjort, det vill säga dennes rätt att fritt välja inkvartering under denna period. Det ankommer således inte på administrationen att ifrågasätta de val som gjorts av tjänstemannen, om det inte föreligger allvarliga misstankar och uppenbara tecken på att det inte råder någon faktisk överensstämmelse mellan de åberopade utläggen och den berördes verklig situation. Tjänstemannen kan således välja att tillfälligt inkvartera sig på ett sådant sätt att kostnader uppkommer, exempelvis i ett hotellrum eller en möblerad hyreslägenhet, eller på ett sådant sätt att inga kostnader uppkommer, exempelvis hos en familjemedlem eller en vän eller också i en lägenhet som tillhör tjänstemannen.

(se punkt 30)

3.      Vid bedömningen av en ansökan om dagtraktamente med anledning av att en tjänsteman bytt tjänstgöringsort kan sådana kostnader som tjänstemannen under alla förhållanden ändå har i egenskap av ägare till fast egendom belägen på tjänstgöringsorten, exempelvis amorteringar på ett hypotekslån som tagits för att köpa nämnda lägenhet, förvaltningsavgifter, underhålls- eller elavgifter, inte anses utgöra sådana utlägg som orsakas av skyldigheten att bosätta sig på tjänstgöringsorten, som följer av artikel 20 i tjänsteföreskrifterna.

För att beviljas dagtraktamente måste tjänstemannen styrka att denne haft utlägg som orsakats av skyldigheten att vara bosatt på tjänstgöringsorten, och inte sådana utlägg som orsakas av skyldigheter som följer av att tjänstemannen är ägare till fast egendom belägen på samma ort.

(se punkterna 33 och 34)