Language of document : ECLI:EU:F:2013:78

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(ensamdomare)

den 18 juni 2013

Mål F‑98/11

Bernard Jargeac

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Lön – Familjetillägg – Utbildningstillägg – Villkor för beviljande – Avdrag för tillägg av samma slag som erhållits av annan – Uppenbart att talan delvis ska avvisas och delvis ogillas”

Saken:      Talan, väckt enligt artikel 270 FEUF som är tillämplig på EKSG-fördraget enligt artikel 106a, varigenom B. Jargeac, J. Aliaga Artero, M. Charrière, R. Clarke, F. Domingues, H. Hughes, J. Lanneluc och A. Zein (nedan kallade de åtta sökandena) yrkar ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut att göra avdrag från det utbildningstillägg enligt tjänsteföreskrifterna som beviljas tjänstemän för det ekonomiska stöd för högskolestudier som deras barn fått från Centre de documentation et de l’information sur l’enseignement supérieur du Grand-Duché de Luxembourg (Cedies), eftersom detta är likartat med det utbildningstillägg som beviljas enligt tjänsteföreskrifterna. Även talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att det utbetalade tillägget ska återbetalas. P. Finch, å sin sida, har väckt talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut varigenom han uppmannas att uppge huruvida hans barn beviljats stöd från Cedies och varigenom utbildningstillägget enligt tjänsteföreskrifterna, i avvaktan på dessa uppgifter, inte betalas ut från och med den 1 december 2010.

Avgörande:      Talan, såsom den formulerats av P. Finch, avvisas eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Talan, såsom den formulerats av B. Jargeac, J. Aliaga Artero, M. Charrière, R. Clarke, F. Domingues, H. Hughes, J. Lanneluc och A. Zein, ogillas då det är uppenbart att den helt saknar rättslig grund. B. Jargeac och de åtta andra tjänstemän eller tidigare tjänstemän som anges i bilagan ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Kommissionen – Utövande av befogenheter – Delegation av rätt att underteckna – Tillåtlighet – Villkor

(Kommissionens arbetsordning, artikel 27)

2.      Tjänstemän – Lön – Familjetillägg – Utbildningstillägg – Villkor för tillämpning av den antikumuleringsregel som finns i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna då likartade tillägg betalas ut från annan källa – Tillämpning på det luxemburgska stöd som betalas ut till studenter – Tillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 67.1 c och 67.2)

3.      Tjänstemän – Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp – Tjänsteman som åberopar att han eller hon inte kände till att en felaktig betalning erlagts och som inte uppgett tillägg som är likartade med familjetillägg som utbetalas av unionen – Otillåtlighet

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 67.2 och 85; bilaga VII, artiklarna 1–3)

1.      I det fallet då beslut undertecknas av en tjänsteman å kommissionens vägnar och under kommissionens överinseende, ska denna delegation av rätten att underteckna anses utgöra en åtgärd rörande kommissionens interna organisation som överensstämmer med kommissionens arbetsordning. Detta utgör ett normalt tillvägagångssätt för kommissionen att utöva sina befogenheter.

Det är nämligen enligt unionsrätten tillåtet att delegera genomförandebefogenheter under förutsättning att det inte formellt är förbjudet enligt någon bestämmelse. Detta ska i än högre grad vara fallet då det endast är fråga om delegation av rätten att underteckna.

(se punkterna 38 och 39)

Hänvisning till

Domstolen: 17 oktober 1972, Vereeniging van Cementhandelaren mot kommissionen, 8/72, punkterna 10–14; 17 januari 1984, VBVB och VBBB mot kommissionen, 43/82 och 63/82, punkt 14; 11 oktober 1990, FUNOC mot kommissionen, C‑200/89, punkterna 13 och 14

Förstainstansrätten: 6 december 1994, Lisrestal m.fl. mot kommissionen, T‑450/93, punkt 34; 14 maj 1998, Finnboard mot kommissionen, T‑338/94, punkt 82; 18 oktober 2001, X mot ECB, T‑333/99, punkt 102, och där angiven rättspraxis; 13 juli 2006, Vounakis mot kommissionen, T‑165/04, punkt 49

2.      Endast bidrag som är jämförbara och har samma syfte kan anses vara likartade tillägg i den mening som avses i antikumuleringsregeln i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna angående familjetillägg. Det avgörande kriteriet vad avser huruvida tillägg är likartade är huruvida bidragen i fråga har samma syfte.

Det utbildningstillägg som avses i artikel 67.1 c i tjänsteföreskrifterna och det luxemburgska stöd som betalas ut i form av stipendier och lån, vilket har till syfte att hjälpa studenter ekonomiskt så att de kan betala sina skolavgifter och sin skolgång, har likartade syften då de bestrider kostnader för skolgången för tjänstemannabarn.

Någon annan bedömning görs härvid inte med anledning av att det inte är samma personer som får stöden. Utbildningstillägget enligt tjänsteföreskrifterna beviljas tjänstemannen, medan det nationella stödet uppbärs av barnet som formellt är mottagaren därav. Detta är dock inte av avgörande betydelse vid bedömningen av om stöden är likvärdiga i den mening som avses i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna. Det är inte heller av avgörande betydelse att det nationella stödet beviljas på grund av bosättning i landet och således inte på grund av ett anställningsförhållande, vilket är fallet då det gäller utbildningstillägget enligt tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 48–50)

Hänvisning till

Domstolen: 13 oktober 1977, Gelders-Deboeck mot kommissionen, 106/76, punkt 16; Emer-van den Branden mot kommissionen, 14/77, punkt 15; 18 december 2007, Weiβenfels mot parlamentet, C‑135/06 P, punkt 89

Förstainstansrätten: 10 maj 1990, Sens mot kommissionen, T‑117/89, punkt 14; 11 juni 1996, Pavan mot parlamentet, T‑147/95, punkt 41

Personaldomstolen: 13 februari 2007, Guarneri mot kommissionen, F‑62/06, punkterna 39, 40 och 42; 5 juni 2012, Giannakouris mot kommissionen, F‑83/10, punkt 37; 5 juni 2012, Chatzidoukakis mot kommissionen, F‑84/10, punkt 37

3.      Vid åsidosättanden av skyldigheten att uppge likvärdiga nationella tillägg som erhålls från annan källa enligt artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna, får den tjänsteman som erhåller familjetillägg inte längre åberopa artikel 85 i tjänsteföreskrifterna och att han eller hon inte känt till den olagliga utbetalningen.

Artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna ska nämligen tolkas på så sätt att det ankommer på institutionerna att avgöra om de tillägg som tjänstemän eller anställda har uppgett enligt denna skyldighet är likartade i förhållande till de familjetillägg som betalas ut enligt artiklarna 1, 2 och 3 i bilaga 7 till tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 59–61)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 6 mars 1996, Schelbeck mot parlamentet, T‑141/95, punkterna 38 och 39