Language of document : ECLI:EU:F:2012:138

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(första avdelningen)

den 2 oktober 2012

Mål F‑118/10

Aristidis Psarras

mot

Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa)

”Personalmål – Tjänsteplacering – Ändrad tjänsteplacering – Tjänstens intresse – Tjänstledighet av personliga skäl”

Saken: Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Aristidis Psarras, tillfälligt anställd vid Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa), bland annat har yrkat ogiltigförklaring av beslutet att frånta sökanden dennes befattning som redovisningsekonom på byrån och utse en annan person till denna befattning.

Avgörande: Såväl det beslut som styrelsen för Enisa fattade den 7 februari 2010 om att med omedelbar verkan frånta Aristidis Psarras dennes befattning som redovisningsekonom på byrån och utse N.N., budgetansvarig, till denna befattning på obestämd tid, som det beslut som den verkställande direktören därefter fattade den 1 mars 2010 om att tilldela Aristidis Psarras en annan befattning, ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Enisa ska bära sina rättegångskostnader och ersätta dem som sökanden har haft.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Förslag som inte är bindande för det organ som är behörigt att anta det slutliga beslutet – Omfattas inte – Förberedande rättsakt

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

2.      Domstolsförfarande – Framläggande av bevisning – Frist – För sent ingiven bevisning – Villkor

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 42)

3.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Tjänstledighet utan lön – Upphörande – Återinträde – Skyldighet för administrationen – Omfattning

(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 17)

1.      Förberedande rättsakter inför ett beslut kan inte anses gå någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, och dessa rättsakter kan inte bestridas annat än i samband med en talan mot de rättsakter som kan ogiltigförklaras.

Detta är fallet vad gäller förslag från en verkställande direktör för en av unionens byråer att på permanent basis tilldela en tjänsteman vissa arbetsuppgifter och frånta en annan tjänsteman dessa arbetsuppgifter. Ett sådant förslag kan inte anses ha karaktären av ett beslut, eftersom det inte är bindande för styrelsen, det organ som är behörigt att anta det slutliga beslutet.

(se punkterna 34 och 35)

Hänvisning till

Domstolen: 14 februari 1989, Bossi mot kommissionen, 346/87, punkt 23

Förstainstansrätten: 22 juni 1990, Marcopoulos mot domstolen, T‑32/89 och T‑39/89, punkt 21; 22 januari 1998, Costacurta mot kommissionen, T‑98/96, punkt 21

2.      Enligt artikel 42 i tribunalens rättegångsregler får parterna åberopa ytterligare bevisning i repliken och dupliken, men de ska ange skälen för att detta inte gjorts tidigare. En sådan skyldighet innebär att unionsdomstolen tillerkänns befogenhet att kontrollera huruvida skälet till att bevisningen lagts fram sent är välgrundat och, om ansökan inte är tillräckligt välgrundad, befogenhet att avvisa bevisningen.

(se punkt 40)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 18 september 2008, Angé Serrano m.fl. mot parlamentet, T‑47/05, punkterna 54 och 56

3.      En institution har rätt att, med tillämpning av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som den förfogar över vad avser hur den organiserar verksamheten, anse att tjänstens intresse kan motivera att en tillfälligt anställd efter avslutad tjänstledighet utan lön inte får återinträda i den tjänst vederbörande innehade före tjänstledigheten.

För det fall institutionen förbundit sig att låta den anställde återträda i sin tjänst är den emellertid skyldig att infria denna utfästelse.

(se punkterna 45 och 50)