Language of document : ECLI:EU:F:2012:152

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 14 november 2012

Mål F‑75/11

Vincent Bouillez

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2007 – Beslut att inte befordra – Ogiltigförklaring – Genomförandeåtgärder – Ny jämförelse av kvalifikationerna – Jämförelse av kvalifikationerna för tjänstemän i tjänstegruppen AST som följer sitt karriärsystem”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Vincent Bouillez i huvudsak yrkat ogiltigförklaring av ett beslut att inte befordra honom till lönegrad AST 7 i befordringsförfarandet 2007, vilket antogs av rådet den 1 oktober 2010 efter en ny jämförelse av kvalifikationerna enligt tribunalens dom av den 5 maj 2010 i mål T-53/08, Bouillez m.fl. mot rådet (nedan kallad domen av den 5 maj 2010).

Avgörande: Talan ogillas. Rådet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en fjärdedel av Vincent Bouillez rättegångskostnader. Sökanden ska bära tre fjärdedelar av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Procedur – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Iakttagande av principen om likabehandling – Fråga huruvida tillsättningsmyndighetens jämförelse ska omfatta samtliga befordringsbara tjänstemän

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

2.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Procedur – Tjänstemän i tjänstegruppen AST – Särskild prövning i varje karriärsystem

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45; bilaga XIII, artikel 10)

3.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Omständigheter som kan beaktas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1)

4.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

1.      I artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken tillsättningsmyndigheten ska göra en jämförelse mellan kvalifikationerna hos de tjänstemän som kan komma i fråga för befordran, förutsätts att jämförelsen omfattar alla befordringsbara tjänstemän, oavsett vilka tjänster de innehar. Detta krav är uttryck för såväl principen om likabehandling av tjänstemän som principen om rätt till karriärutveckling.

Eftersom lagstiftaren, vid antagandet av tjänsteföreskrifterna, har avsett att i en enda tjänstegrupp samla alla tjänstemän, oavsett om de utför språkliga uppgifter eller andra uppgifter ankommer det på tillsättningsmyndigheten att göra en enda jämförelse av kvalifikationerna för alla befordringsbara tjänstemän i samma lönegrad.

(se punkterna 33 och 34)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 15 december 2010, Almeida Campos m.fl. mot rådet, F‑14/09, punkterna 31 och 35 och där angiven rättspraxis

2.      När det gäller tjänstemän i tjänstegrupp AST föreskrivs i artikel 10 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna att de vägledande multiplikationsfaktorer som tillämpas för att fastställa antalet lediga tjänster i varje lönegrad varierar utifrån vilket karriärsystem som gäller.

Eftersom administrationen måste tillämpa dessa faktorer är det berättigat av tillsättningsmyndigheten att göra särskilda jämförelser av kvalifikationerna för tjänstemän i tjänstegrupp AST utifrån de olika karriärsystemen.

I detta hänseende strider den jämförelse som i befordringsförfarandet ska göras av tjänstemän i tjänstegrupp AST utifrån deras karriärsystem inte mot artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Artikel 10 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna utgör nämligen ett undantag (lex specialis) i förhållande till de allmänna bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 35–37)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 10 november 2011, Juvyns mot rådet, F‑20/09, punkterna 42 och 43

3.      Vid den jämförelse av kvalifikationerna som ska göras när tillsättningsmyndigheten ska fatta beslut om befordran i enlighet med artikel 45 i tjänsteföreskrifterna har myndigheten ett vidsträckt område för skönsmässig bedömning.

I detta hänseende har institutionerna, enligt artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna, en viss handlingsfrihet vad gäller de faktiska omständigheter som ska beaktas vid jämförelsen av de befordringsbara tjänstemännens kvalifikationer. Den förteckning som ges är nämligen inte uttömmande. I artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna anges nämligen, genom användningen av uttrycket ”särskilt”, de tre huvudomständigheter som nödvändigtvis måste beaktas vid jämförelsen av kvalifikationer. Bestämmelsen utesluter dock inte att andra faktiska omständigheter beaktas, vilka kan ge en indikation på de befordringsbara tjänstemännens kvalifikationer. Denna slutsats påverkas inte av att tillsättningsmyndigheten i befordringsförfaranden endast i andra hand får beakta kandidaternas ålder och anställningstid i den aktuella lönegraden eller i tjänsten, nämligen när de befordringsbara tjänstemännen har likvärdiga kvalifikationer, särskilt vad gäller de tre omständigheter som uttryckligen anges i artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna. Varken ålder eller anställningstid kan nämligen i sig ge någon indikation på de befordringsbara kandidaternas kvalifikationer. Det är av detta skäl som dessa omständigheter endast får beaktas i syfte att skilja kandidater med likvärdiga kvalifikationer åt.

Administrationen har vidare ett vidsträckt utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller hur stor vikt den vill tillmäta vart och ett av de kriterier som anges i artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna. Bestämmelserna i artikeln utesluter nämligen inte möjligheten att göra en avvägning mellan kriterierna.

(se punkterna 56–58)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 15 september 2005, Casini mot kommissionen, T‑132/03, punkt 52 och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: 24 mars 2011 i mål F-104/09, Canga Fano mot rådet, F‑104/09, punkt 68, vilken efter överklagande är föremål för prövning vid Europeiska unionens tribunal (mål T‑281/11 P); 28 september 2011, AC mot rådet, F‑9/10, punkt 25 och där angiven rättspraxis

4.      Det utrymme för skönsmässig bedömning som administrationen har är emellertid begränsat med hänsyn till kravet på att jämförelsen av tjänstemännens kvalifikationer sker opartiskt och med omsorg, i tjänstens intresse och i enlighet med likabehandlingsprincipen. I praktiken ska granskningen göras på lika grund och utifrån jämförbara informationskällor.

Domstolsprövningen på detta område ska begränsas till en prövning av huruvida administrationen, med hänsyn till de tillvägagångssätt och skäl som kan ha lett fram till dess bedömning, har hållit sig inom gränser som inte kan kritiseras och inte har använt sin befogenhet på ett uppenbart felaktigt sätt.

Det ankommer således inte på tribunalen att göra en ingående omprövning av alla akterna för de befordringsbara kandidaterna för att försäkra sig om att den delar tillsättningsmyndighetens slutsats. Detta skulle gå utöver personaldomstolens uppgift, nämligen att göra en laglighetsprövning, och skulle innebära att personaldomstolen ersatte tillsättningsmyndighetens bedömning av de befordringsbara kandidaternas kvalifikationer med sin egen.

Tribunalen kan inte göra en egen prövning av tjänstemännens kvalifikationer och meriter som ersätter tillsättningsmyndighetens bedömning och en ogiltigförklaring på grund av en uppenbart felaktig bedömning är endast möjlig om det framgår av handlingarna i målet att tillsättningsmyndigheten har överträtt gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

(se punkterna 59–62)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: Ovannämnda målet Casini mot kommissionen, punkt 52 och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: Ovannämnda målet AC mot rådet, punkterna 14 och 23; 13 december 2011, Stols mot rådet, F‑51/08 RENV, punkterna 37 och 38