Language of document : ECLI:EU:F:2012:148

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(tredje avdelningen)

den 25 oktober 2012

Mål F‑8/12

BY

mot

Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa)

ˮPersonal vid Easa – Tillfälligt anställd – Föregående administrativt förfarande – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning”

Saken: Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a. Genom talan har BY yrkat ersättning för de skador som påstås ha uppkommit till följd av dels det beslut som den verkställande direktören för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (nedan kallad Easa eller byrån) meddelade den 10 juni 2011 om uppsägning av BY med verkan från och med den 15 december 2011, dels den mobbning som han påstår sig ha blivit utsatt för under sin anställning vid byrån.

Avgörande: Det är uppenbart att BY:s talan inte kan tas upp till sakprövning förutom vad gäller yrkandet att Easa ska förpliktas att betala skadestånd för den skada som han har lidit till följd av uppsägningen, och då enbart med avseende på grunden att byrån har åsidosatt sin omsorgsplikt. Frågan om rättegångskostnader anstår.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Skadeståndstalan – Förekomst av ett beslut som går någon emot – Möjlighet att väcka skadeståndstalan utan att yrka ogiltigförklaring av beslutet – Sakprövningsförutsättningar

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Skadeståndstalan – Talan med anledning av administrationens skyldighet att ersätta en skada som tredje man vållat en tjänsteman – Upptagande till sakprövning – Villkor – De nationella rättsmedlen ska vara uttömda – Undantag – Avsaknad av effektiva rättsmedel

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24.2)

1.      När det finns ett beslut som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna ska det administrativa förfarandet börja med ett klagomål avseende beslutet. Det finns inget som hindrar att den berörde redan i detta skede beslutar sig för att enbart begära ersättning för den skada som vederbörande påstår sig ha lidit till följd av det omtvistade beslutet utan att samtidigt yrka att detta upphävs.

För att talan ska kunna tas upp till sakprövning får den emellertid inte ändra vare sig grunden eller föremålet för klagomålet. Vad gäller skadeståndskraven i klagomålet respektive talan innebär inte skillnader i uppskattningen av skadeståndsbeloppet i klagomålet respektive talan att det kan påstås att det är fråga om olika föremål när det skadestånd som yrkats i båda fallen avser ersättning för skada till följd av det omtvistade beslutet. Vid bestridande av ett beslut som går någon emot kan dessutom skadeståndskraven anges för första gången antingen i klagomålet eller i ansökan. En skadelidande tjänsteman eller annan anställd kan dessutom ändra det i klagomålet angivna skadeståndsbeloppet i samband med att talan väcks vid domstolen.

Vad gäller den i klagomålet respektive i talan angivna grunden, är det normalt sett fråga om en ändring av denna, och således om ett åsidosättande av regeln om överensstämmelse, när den berörde i sitt klagomål enbart har kritiserat den formella giltigheten av den rättsakt som går honom emot, inbegripet dess processuella aspekter, och därefter i sin ansökan åberopar materiella grunder, eller i det motsatta fallet, när den berörde, efter att i sitt klagomål endast ha bestritt lagenligheten i sak av den rättsakt som går honom emot, inger en ansökan som innehåller grunder rörande rättsaktens formella giltighet, inbegripet dess processuella aspekter.

(se punkterna 41, 43, 45 och 46)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 13 maj 2005, Dionyssopoulou mot rådet, T‑284/02, punkterna 61–63

Personaldomstolen: 21 februari 2008, Skoulidi mot kommissionen, F‑4/07, punkterna 60–67; 1 juli 2010, Mandt mot parlamentet, F‑45/07, punkterna 109 och 120 och där angiven rättspraxis

2.      Syftet med artikel 24 andra stycket i tjänsteföreskrifterna är att en tjänsteman eller anställd ska ersättas för den skada han lidit till följd av sådant agerande från tredje mans eller andra tjänstemäns sida som avses i första stycket i samma artikel, förutsatt att han inte har kunnat få ersättning från den som vållat skadan. För att en talan om skadestånd som väcks av en tjänsteman eller en annan anställd i enlighet med artikel 24 andra stycket i tjänsteföreskrifterna ska kunna tas upp till sakprövning krävs således att de nationella rättsmedlen har uttömts, förutsatt att dessa på ett effektivt sätt garanterar skyddet för de berörda personerna och kan ge upphov till ersättning för den påstådda skadan.

(se punkt 50)

Hänvisning till

Domstolen: 5 oktober 2006, Schmidt-Brown, C‑365/05 P, punkt 78

Förstainstansrätten: 9 mars 2005, L mot kommissionen, T‑254/02, punkt 148

Europeiska unionens tribunal: 12 juli 2011, kommissionen mot Q, T‑80/09 P, punkt 67