Language of document : ECLI:EU:F:2012:189

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(tredje avdelningen)

den 12 december 2012

Mål F‑109/11

Giorgio Lebedef

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Bedömningsförfarandet för år 2009 – Halvtids arbetsbefrielse på grund av fackligt arbete – Utvecklingsrapport omfattande de sysslor som utövas inom ramen för den innehavda tjänsten – Utnämning i enlighet med tjänsteföreskrifterna – Facklig utnämning – Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund ”

Saken: Talan, som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a i detta, genom vilken Giorgio Lebedef har yrkat ogiltigförklaring av den utvecklingsrapport som omfattar de sysslor han utövade inom ramen för den tjänst han innehade för perioden 1 januari till 31 december 2009.

Avgörande: Talan ogillas, eftersom det är uppenbart att den är ogrundad. Sökanden ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Europeiska kommissionen har förorsakats.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Representation – Befrielse från tjänsteutövning under halva arbetstiden för fackliga ändamål – Facklig utnämning under den återstående halva arbetstiden – Tillåtet – Villkor

2.      Tjänstemän – Betygsättning – Betygsrapport – Upprättande – Tjänstemän som utför uppdrag som representanter för personalen – System inrättat av kommissionen – Rådfrågning av ad hoc-gruppen för betygssättning – Mål

3.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvecklingsrapport – De rapporterande tjänstemännens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

1.      En tjänsteman som är befriad från tjänsteutövning under halva av arbetstiden för fackliga ändamål eller för personalrepresentation kan dessutom, inom ramen för sin tjänsteutövning under resterande arbetstid, ha en facklig utnämning som möjliggör för vederbörande att utöva facklig verksamhet. Det krävs emellertid att den fackliga utnämningen eller utnämningen till personalrepresentant är klart fastställd.

En sådan facklig utnämning eller utnämning i enlighet med tjänsteföreskrifterna får vidare varken ha till syfte få till följd att befrielse från tjänsteutövning för fackliga ändamål eller för personalrepresentation som har beviljats för halva arbetstiden i praktiken omvandlas till en sådan befrielse från tjänsteutövning på heltid. Att acceptera att en tjänsteman eller annan anställd som inte har befriats från tjänsteutövning för personalrepresentation ägnar så gott som hela, eller rent av hela, sin arbetstid åt sådan verksamhet, och därigenom endast ägnar någon eller ingen tid åt sin innehavda tjänst, vore att kringgå det system som inrättats genom olika avtal mellan kommissionen och representativa fackföreningar och yrkessammanslutningar och det skulle, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, kunna utgöra rättsmissbruk.

(se punkterna 42 och 54)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 7 maj 2008, Lebedef mot kommissionen, F‑36/07; 7 juli 2009, Lebedef mot kommissionen, F‑39/08, punkt 50 och där angiven rättspraxis

2.      Inom ramen för det system som kommissionen har inrättat för betygssättning av tjänstemän som utför uppdrag som representanter för personalen är syftet med att rådfråga ad hoc-gruppen att ge den rapporterande tjänstemannen de uppgifter som är nödvändiga för bedömningen av den betygsatte tjänstemannens arbete i egenskap av personalrepresentant eller facklig representant.

(se punkt 45)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 5 november 2003, Lebedef mot kommissionen, T‑326/01, punkt 54

3.      Unionsdomstolens prövning av innehållet i utvecklingsrapporter är begränsad till en kontroll av att förfarandet har gått riktigt till, att de faktiska omständigheterna är korrekta samt att det inte föreligger något uppenbart fel i bedömningen eller maktmissbruk. Det ankommer inte på domstolen att pröva om administrationens bedömning av en tjänstemans yrkeskompetens är välgrundad, när bedömningen innefattar komplicerade värdeomdömen som på grund av sin beskaffenhet inte kan granskas objektivt.

(se punkt 61)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 29 september 2011, AJ mot kommissionen, F‑80/10, punkt 32 och där angiven rättspraxis