Language of document : ECLI:EU:F:2012:175

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(tredje avdelningen)

den 5 december 2012

Mål F‑6/12

Julien Bourtembourg

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Utlandstillägg – Begreppet normalt hemvist – Permanent eller stadigvarande centrum för sina intressen – Tillfällig vistelse för att slutföra studier – Platsen för utövandet av förvärvsverksamheten – Tidsbegränsad anställning”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Julien Bourtembourg yrkat ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut av den 11 oktober 2011 att inte godta det klagomål som han i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna anfört mot kommissionens beslut av den 24 maj 2011 att inte bevilja honom utlandstillägg.

Avgörande: Kommissionens beslut av den 24 maj 2011 ogiltigförklaras. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och förpliktas att ersätta Julien Bourtembourgs rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Lön – Utlandstillägg – Saken – Begreppet utlandstillägg – Tjänsteman som är medborgare i anställningsmedlemstaten – Presumtion om att det föreligger en mängd starka band till denna stat – Bestridande – Bevisbörda åvilar tjänstemannen

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 4.1 b)

2.      Tjänstemän – Lön – Utlandstillägg – Villkor för beviljande – Tjänsteman som är medborgare i den medlemstat i vilken han är anställd – Varaktig bosättning, under referensperioden, utanför den medlemstat i vilken han är anställd – Begreppet varaktig bosättning – Bosättning under två perioder bestående av en prövotid och en visstidsanställning – Omständigheter som utesluter en presumtion om varaktig bosättning på anställningsorten

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 4.1 b)

1.      Syftet med att bevilja utlandstillägg är att kompensera för de kostnader och de särskilda olägenheter som till följd av tillträdet av tjänsten vid unionen uppstått för de tjänstemän som därigenom tvingats flytta från det land där de har hemvist till det land där tjänsten finns och integrera sig i en ny miljö. Begreppet utlandstillägg beror på tjänstemannens subjektiva situation, nämligen vederbörandes nivå av integration och närmare bestämt huruvida tjänstemannen, även om vederbörande är medborgare i anställningsmedlemsstaten, verkligen har avbrutit sina sociala och yrkesmässiga band med denna stat.

I detta avseende baserar artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna på presumtionen att en persons medborgarskap utgör en stark indikation på att det finns ett flertal band mellan denna person och det land där personen är medborgare. Den laglighet som förvaltningsakter i princip presumeras ha, och den särskilda presumtionen knuten till medborgarskap, innebär att det ankommer på sökanden att bevisa att vederbörande haft centrum för sina intressen i en annan stat under hela den tioåriga referensperioden, och att institutionen, genom att neka tjänstemannen utlandstillägg, åsidosatt ovannämnda bestämmelse.

(se punkterna 25, 26 och 29)

Hänvisning till

Domstolen: 2 maj 1985, De Angelis mot kommissionen, 246/83, punkt 13; 13 november 1986, Richter mot kommissionen, 330/85, punkt 6; 15 september 1994, Magdalena Fernández mot kommissionen, C‑452/93 P, punkterna 20 och 22

Personaldomstolen: 11 juli 2007, B mot kommissionen, F‑7/06, punkt 39; 20 november 2007, Kyriazis mot kommissionen, F‑120/05, punkterna 47 och 48 och där angiven rättspraxis

2.      Vad gäller utlandstillägg anses den berörda personen vara varaktig bosatt på den plats där vederbörande permanent eller varaktigt har etablerat sina huvudsakliga intressen med avsikt att denna situation ska hållas stabil, vilket innebär att den omständigheten, att en tjänsteman som är medborgare i anställningsstaten har upprätthållit eller etablerat sin varaktiga bosättning, även om det är för en mycket kort period av den tioåriga referensperioden, räcker för att denne ska förlora eller nekas rätten till utlandstillägg.

En tidsbestämd vistelse i anställningsstaten i samband med studier ger i princip inte upphov till en presumtion om att det finns en vilja att flytta centrum för sina intressen dit, såvida inte det i samband med denna vistelse, med hänsyn till andra relevanta omständigheter, framkommer varaktiga sociala eller yrkesmässiga band mellan sökanden och denna stat.

Även om en persons tjänstgöringsort är en viktig ledtråd för att avgöra den varaktiga bosättningsorten, ger den omständigheten, att personen i fråga varit bosatt i anställningsorten under en begränsad tid i samband med en visstidsanställning, inte upphov till en presumtion om att det finns en avsikt att varaktigt placera centrum för sina intressen där.

(se punkterna 28, 36, 39 och 40)

Hänvisning till

Domstolen: domen i det ovannämnda målet Magdalena Fernández mot kommissionen, punkt 22

Förstainstansrätten 27 september 2006, Koistinen mot kommissionen, T‑259/04, punkt 38

Personaldomstolen: domen i det ovannämnda målet B mot kommissionen, punkt 38 och där angiven rättspraxis; 26 september 2007, Salvador Roldán mot kommissionen, F‑129/06, punkt 51; domen i det ovannämnda målet Kyriazis mot kommissionen, punkt 47