Language of document : ECLI:EU:C:2012:516

Mål C‑355/10

Europaparlamentet

mot

Europeiska unionens råd

”Kodex om Schengengränserna – Beslut 2010/252/EU – Övervakning av de yttre sjögränserna – Införande av ytterligare bestämmelser för gränsövervakning – Kommissionens genomförandebefogenheter – Räckvidd – Yrkande om ogiltigförklaring”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 september 2012

1.        Talan om ogiltigförklaring — Talan väckt av medlemsstaterna, parlamentet, rådet och kommissionen — Upptagande till sakprövning är inte underkastad att ett berättigat intresse av att få saken prövad styrks

(Artikel 263 andra stycket FEUF)

2.        Talan om ogiltigförklaring — Parlamentets rätt att väcka talan — Parlamentets inställning då den angripna rättsakten antogs — Saknar betydelse

(Artikel 263 FEUF, rådets beslut 1999/468, i dess lydelse enligt beslut 2006/512, artikel 5a.4 e)

3.        Institutionernas rättsakter — Grundbestämmelser och genomförandebestämmelser — Genomförandebestämmelser som varken kan ändra eller komplettera väsentliga delar av grundbestämmelserna — Kvalificering av väsentliga delar — Beaktande av det berörda områdets kännetecknande och särskilda egenskaper

(Artikel 290 FEUF)

4.        Gränskontroll, asyl och invandring — Gemenskapskodex om gränspassage — Beslut 2010/252 — Verkställighetsåtgärd— Åtgärd som innehåller bestämmelser som omfattas av lagstiftarens behörighet — Ogiltigförklaring av beslutet

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 562/2006, i dess lydelse enligt förordning nr 296/2008, artikel 12.5 och rådets beslut 2010/252)

5.        Talan om ogiltigförklaring — Dom om ogiltigförklaring — Verkningar — Domstolens begränsningar — Beslutet ska ha fortsatt verkan till dess det ersätts inom en rimlig frist — Motivering hänförlig till rättssäkerhetsskäl

(Artikel 264 andra stycket FEUF)

1.        Se domen.

(se punkt 37)

2.        Se domen.

(se punkterna 38 och 40) (se punkterna 38-40)

3.        Antagande av regler som är centrala på ett visst europarättsligt område omfattas av unionslagstiftarens behörighet. Sådana regler ska därför fastställas i de grundläggande bestämmelserna och kan inte bli föremål för delegering. Bestämmelser vars antagande kräver sådana politiska val som omfattas av unionslagstiftarens eget ansvar kan inte bli föremål för en sådan delegering. Härav följer att genomförandeåtgärder varken kan ändra väsentliga delar av grundbestämmelserna eller komplettera dessa genom nya väsentliga delar.

Frågan vilka delar inom ett område som ska anses väsentliga omfattas inte enbart av unionslagstiftarens bedömning utan ska grundas på objektiva omständigheter som kan bli föremål för domstolsprövning. Det är härvid nödvändigt att beakta det berörda områdets kännetecknande och särskilda egenskaper.

(se punkterna 64– 68)

4.        Beslut 2010/252 om komplettering av kodexen om Schengengränserna vad gäller övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser ska ogiltigförklaras, eftersom punkt 2.4 i del I i bilagan härtill – vari det föreskrivs vilka åtgärder som gränskontrolltjänstemännen kan vidta gentemot upptäckta fartyg och personer ombord – gör det möjligt att stoppa, borda, genomsöka och beslagta fartyget, visitera och gripa personer ombord på fartyget samt föra fartyget eller personerna ombord till ett tredjeland. Tvångsåtgärder kan härigenom vidtas gentemot personer och fartyg vilka kan vara underställda den stats suveränitet vars flagg fartyget för.

Eftersom det nämnda beslutet är en genomförandeåtgärd som antagits med stöd av artikel 12.5 i förordning nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), i dess lydelse enligt förordning nr 296/2008 kan den inte innehålla regler om att bevilja gränskontrolltjänstemän befogenhet att vidta tvångsåtgärder. Antagande av sådana regler kräver politiska ställningstaganden som omfattas av gemenskapslagstiftarens eget ansvar och en avvägning mellan olika aktuella och motstridiga intressen på grundval av flertalet bedömningar. Bestämmelser som rör tilldelning av offentliga maktbefogenheter till gränskontrolltjänstemän av den typ som ges i det angripna beslutet möjliggör ingrepp i de berörda personernas grundläggande rättigheter som är så omfattande att det är nödvändigt för unionslagstiftaren att ingripa.

(se punkterna 74, 76 och 77 samt punkt 1 i domslutet)

5.        Se domen.

(se punkterna 88–90)