Language of document : ECLI:EU:F:2013:126

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 11 september 2013

Mål F‑126/11

José António de Brito Sequeira Carvalho

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Disciplinordning – Disciplinärt förfarande – Disciplinåtgärd – Reprimand– Artikel 25 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna – Artikel 22a i tjänsteföreskrifterna”

Saken:      Talan, väckt enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken José António de Brito Sequeira Carvalho i första hand har yrkat ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 24 mars 2011 att vidta åtgärden reprimand mot honom, och vidare att kommissionen ska förpliktas att ersätta honom för olika materiella och ideella skador.

Avgörande:      Talan ogillas. José António de Brito Sequeira Carvalho ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Disciplinordning – Utredning som föregår inledandet av disciplinförfarandet – Skyldighet att i det beslut om sanktionsåtgärd som fattas efter förfarandet, ange vem som genomfört undersökningen – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 3)

2.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Yttrandefrihet – Utövande – Gränser – Tjänstens anseende – Begrepp – Angivelse, i samband med ett tidigare administrativt klagomål, av påstått rättsstridiga gärningar avseende en annan tjänsteman – Tjänstemännens skyldigheter

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 12 och 90)

3.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Yttrandefrihet – Lämnande av uppgifter om förhållanden som kan ge anledning att misstänka olaglig verksamhet eller ett allvarligt åsidosättande – Skydd mot disciplinåtgärder – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 22a)

4.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Yttrandefrihet – Utövande – Gränser – Tjänstens anseende – Handlingar som kan skada tjänstens anseende – Begrepp – Spridande av anklagelser om en annan tjänsteman

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 12, 22a, 22b och 24)

5.      Tjänstemän – Disciplinordning – Disciplinärt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Påförande av en sanktionsåtgärd i samband med att tjänstemannan har avsänt ett E-mail – Administrationens skyldighet att sända en kopia av E-mailet – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 2)

6.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Respekt för tjänstens anseende – Räckvidd – En annan tjänstemans rättsstridiga handlande – Saknar betydelse

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 12)

7.      Tjänstemän – Disciplinordning – Disciplinärt förfarande – Samtidiga straffrättsliga och disciplinära förfaranden avseende samma omständigheter – Vilandeförklaring av det disciplinära förfarandet – Tillämplighet på straffrättsliga förfaranden som en tjänsteman inlett mot en kollega – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 25)

8.      Tjänstemän – Disciplinordning – Disciplinärt förfarande – Kränkning av en annan tjänstemans eller kontraktsanställds värdighet – Inledande av ett förfarande som förutsätter att offret ansöker om grundat bistånd – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24 och bilaga IX)

9.      Tjänstemän – Disciplinordning – Utredning som föregår inledandet av disciplinförfarandet – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 3)

1.      Det finns inte någon bestämmelse om att administrationen är skyldig att i ett beslut om sanktionsåtgärder ange namnet på den som har genomfört den administrativa undersökning som föreskrivs i artikel 3 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.

(se punkt 69)

2.      En tjänsteman kan inte ta en ansökan eller ett klagomål till förevändning för att sprida anklagelser om en kollega till tredje man. Även i samband med utövandet av de rättigheter som föreskrivs i artikel 90 i tjänsteföreskrifterna om ingivande av en ansökan eller ett klagomål till tillsättningsmyndigheten, är tjänstemännen skyldiga att vara återhållsamma samt att iaktta objektivitet, opartiskhet, tjänstens anseende, andra personers heder samt att tillämpa oskuldpresumtionen.

När en tjänsteman vill ifrågasätta en rättsakts lagenlighet, ska han visserligen kunna göra gällande grunder, anmärkningar och argument som han anser vara nödvändiga och därvid eventuellt uttrycka kritik mot tredje man. Denna kritik är emellertid befogad på grund av den berördes behov av att försvara sig, endast om den är begränsad till vad som är nödvändig för detta försvar.

(se punkterna 72, 73 och 87)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 13 januari 2011, Nijs mot revisionsrätten, F 77/09, punkterna 70 och 73

3.      Tjänstemän och tillfälligt anställda som gör sin institution uppmärksam på att en annan tjänsteman eller tillfälligt anställd agerar på ett sätt som kan utgöra ett allvarligt åsidosättande, åtnjuter visserligen skydd enligt artikel 22a i tjänsteföreskrifterna, men detta skydd förutsätter att tjänstemannen eller den tillfälligt anställde själva har iakttagit förfarandet enligt artikel 22a i tjänsteföreskrifterna. För att bevara yrkeshedern för den tjänsteman eller tillfälligt anställde som avses i de upplysningar som meddelas institutionen, föreskrivs en förteckning i artikel 22a i tjänsteföreskrifterna över de personer till vilka dessa upplysningar kan meddelas innan disciplinnämnden har uttalat sig om denne.

(se punkt 77)

4.      En tjänsteman åsidosätter skyldigheten att avstå från handlingar och uppträdande som kan skada tjänstens anseende enligt artikel 12 i tjänsteföreskrifterna, om han offentligt uttrycker allvarliga smädelser, som kan vara ärekränkande för vissa personer, inte bara på grund av tillvitelser som kan vara ärekränkande för dem personligen, utan även på grund av påståenden som kan misskreditera deras yrkesheder.

Att sända E-mail med anklagelser till personer som inte tillhör de instanser som anges i artiklarna 22a, 22b och 24 i tjänsteföreskrifterna utgör i sig ett åsidosättande av artikel 12 i tjänsteföreskrifterna och det är inte nödvändigt att kontrollera om det finns någon grund för anklagelserna.

Detsamma gäller i fråga om spridning av anklagelser om en annan tjänsteman till höga företrädare för kommissionen i strid med artikel 12 i tjänsteföreskrifterna, som är ett av de särskilda uttrycken för lojalitetsplikten. Lojalitetsplikten kräver inte bara att tjänstemannen i fråga avstår från handlingar som undergräver tjänstens anseende och den respekt som krävs gentemot institutionen och dess myndigheter. Den kräver också att tjänstemannen, i synnerhet om han har en hög befattning, uppträder på ett korrekt och respektabelt sätt.

(se punkterna 85, 86 och 91)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 7 mars 1996, Williams mot revisionsrätten, T‑146/94, punkterna 66 och 67; 19 maj 1999, Connolly mot kommissionen, T‑34/96 och T‑163/96, punkterna 123, 124 och 127–130; 12 september 2000, Teixeira Neves mot domstolen, T‑259/97, punkt 29

Personaldomstolen: 8 november 2007, Andreasen mot kommissionen, F-40/05, punkt 23;, det ovannämnda målet Nijs mot revisionsrätten, punkt 67; 5 december 2012, Z mot domstolen, F-88/09 och F-48/10, punkt 252, överklagat till förstainstansrätten, mål T‑88/13 P

5.      Rätten till försvar innebär visserligen att en kopia av alla handlingar som tillsättningsmyndigheten har för avsikt att lägga till grund för en disciplinåtgärd ska sändas till den berörde, men att en handling inte sprids innebär inte att det ifrågavarande beslutet kan ogiltigförklaras, annat än om anmärkningarna mot denne kan styrkas endast med hänvisning till denna handling.

I fråga om en sanktionsåtgärd som vidtas på grundval av ett E-mail och den tjänsteman som är föremål för disciplinförfarandet är upphovsman till detta samt mindre än fem år har förflutit sedan det sändes, kan institutionen lagenligt anse att tjänstemannen har bevarat en kopia och att det inte är nödvändigt att ge honom en ny.

(se punkterna 97, 127 och 131)

Hänvisning till

Domstolen: 7 januari 2004, C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, Ålborg Portland m.fl. mot kommissionen, punkterna 68, 71 och 73–75

Förstainstansrätten: 3 juli 2001, E mot kommissionen, T 24/98 och T 241/99, punkt 92

6.      En tjänsteman kan inte ta en annan tjänstemans beteende, som han anser vara oriktigt eller ärekränkande för honom, till förevändning för att i sin tur åsidosätta lojalitetsplikten och tjänstens anseende enligt artikel 12 i tjänsteföreskrifterna.

(se punkt 108)

7.      Principen att frågan om ansvar för brott ska avgöras innan frågan om disciplinärt ansvar kan prövas, slås i huvudsak fast i artikel 25 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna. Principen avser det förhållandet att straffrättsliga förfaranden samtidigt inleds mot en tjänsteman med anledning av de gärningar som avses i disciplinförfarandet. Principen avser inte att en tjänsteman har inlett ett straffrättsligt förfarande mot en av sina kollegor.

(se punkt 113)

8.      I fråga om ett disciplinärt förfarande beträffande skada som en tjänsteman åsamkat en annan tjänstemans heder, finns det inte någon bestämmelse i tjänsteföreskrifterna om att administrationen kan inleda ett disciplinärt förfarande av denna anledning endast om denna person har gett in en välgrundad ansökan om bistånd.

(se punkt 121)

9.      Det framgår av artikel 3 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna att tillsättningsmyndigheten ska lägga en undersökningsrapport till grund för sitt beslut att inleda ett disciplinärt förfarande. Detta förutsätter att en opartisk och kontradiktorisk undersökning genomförs för att fastställa huruvida de omständigheter som gjorts gällande och förhållandena kring dessa verkligen förevarit. Ingenting hindrar att administrationen genomför en sådan undersökning i form av en undersökning av de omständigheter som kommit till dess kännedom, men inte vidtar ytterligare åtgärder.

Enligt principen om god förvaltningssed är denna myndighet skyldig att omsorgsfullt och opartiskt pröva alla omständigheter som är relevanta i det aktuella fallet vid myndigheten. Det finns inte några bestämmelser om att undersöknigen ska tala för eller emot de berörda. Administrationen är inte skyldig att sätta sig i den anklagades ställe för att i hans ställe söka efter omständigheter som kan rentvå honom eller mildra den sanktionsåtgärd som eventuellt vidtas.

(se punkterna 123 och 124)

Hänvisning till

Domstolen: det ovannämnda målet Z mot domstolen, punkterna 266 och 268