Language of document : ECLI:EU:F:2013:130

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 16 september 2013

Mål F‑92/11

Carla Faita

mot

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK)

”Personalmål – Mobbning – Begäran om bistånd – Skäl till ett beslut”

Saken:      Talan som väckts enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Carla Faita yrkar ogiltigförklaring av Ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) beslut av den 14 juni 2011 att avslå sökandens klagomål som ingavs den 14 februari 2011 samt att EESK ska förpliktas att till henne betala ett belopp om 15 000 euro som ersättning för den ideella skada som hon anser sig ha lidit.

Avgörande:      Talan ogillas. Carla Faita ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta tre fjärdedelar av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs rättegångskostnader. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ska bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Skyldighet för administrationen att biträda tjänstemän – Begäran om bistånd – Begrepp – Begäran som syftar till att ett beslut ska antas eller att en ersättning ska beviljas enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna – De handlingar som avses i begäran har upphört – Saknar betydelse

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Berättigat intresse av att få saken prövad – En tjänsteman som påstår sig ha blivit utsatt för mobbning har väckt talan mot ett beslut att avslå en begäran om bistånd – Sökanden pensionerades innan talan väcktes – Det berättigade intresset av att få saken prövad består

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

3.      Talan väckt av tjänstemän – Grunder – Grund som avser förekomsten av mobbning – Skyldighet att beakta alla relevanta sakomständigheter

4.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan

5.      Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Avslagsbeslut – Avsaknad av skyldighet för administrationen att byta ut skälen i den angripna rättsakten

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90)

6.      Tjänstemän – Skyldighet för administrationen att biträda tjänstemän – Tillämpningsområde – Räckvidd – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

7.      Tjänstemän – Mobbning – Begrepp – Befordran av det påstådda offret – Omständighet som inte utesluter förekomsten av mobbning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 12a)

8.      Tjänstemän – Mobbning – Begrepp – Betyg och bedömningar i en betygsrapport – Icke avgörande indicier för förekomsten av mobbning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 12a)

9.      Tjänstemän – Skyldighet för administrationen att biträda tjänstemän – Verkställande vad avser mobbning – Skyldighet för det påstådda offret att respektera det förfarande som föreskrivs i institutionens interna regler för ingivande av en begäran om bistånd – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

10.    Tjänstemän – Skyldighet för administrationen att biträda tjänstemän – Tillämpningsområde – Räckvidd – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

11.    Tjänstemän – Mobbning – Begrepp – Tjänsteman som avsatts från sin funktion som ersättare för enhetschefen – Omständighet som inte utgör mobbning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 12a)

1.      Såsom begäran om bistånd ska klassificeras inte bara en begäran som ges in av en tjänsteman som anser sig för närvarande vara utsatt, med anledning av sin ställning och sina arbetsuppgifter, för hot, förtal, kränkningar, förolämpningar eller angrepp på person eller egendom – eller vars familjemedlemmar påstås vara utsatta för något av detta ­­– utan också varje begäran från en tjänsteman som ber tillsättningsmyndigheten att fatta ett beslut eller betala ersättning till tjänstemannen av ett skäl som har samband med artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, även om det felaktiga beteende har upphört.

(se punkt 48)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 8 februari 2011, Skareby mot kommissionen, F‑95/09, punkterna 25 och 26

2.      En tjänsteman eller en före detta tjänsteman, som anser sig ha utsatts för mobbning och som vid domstol väcker talan mot institutionens beslut att inte i sak pröva en begäran om bistånd, har i princip ett berättigat intresse av att få saken prövad, även om det åberopade beteendet har upphört eller sökanden inte begär vare sig ersättning för skadan som uppkommit på grund av den påstådda mobbningen eller att ett nytt disciplinärt förfarande ska inledas mot den som påstås ha utfört mobbningen eller ogiltigförklaring av en av de rättsakter som enligt sökanden bidragit till mobbningen, eftersom administrationens eventuella erkännande av förekomsten av mobbning i sig kan ha en positiv inverkan på den mobbades rehabilitering. Den omständigheten att det påstådda mobbningsoffret har pensionerats innan talan väcks fråntar inte vederbörande det berättigade intresset att få saken prövad.

(se punkt 55)

Hänvisning till

Personaldomstolen: ovannämnda Skareby mot kommissionen, punkt 26

3.      I ett mål som rör påstådd mobbning ska unionsdomstolen, vid prövningen av förekomsten av illvilliga handlingar, beakta samtliga relevanta sakomständigheter. Ett beslut är en faktisk omständighet som kan utgöra ett indicium för sådana handlingar och ska beaktas tillsammans med andra omständigheter, utan att det behöver göras en prövning av lagligheten eller att det krävs att beslutet inte längre kan överklagas för att domstolen ska kunna konstatera att det förekommit mobbning. Detta gäller så mycket mer som det är möjligt att diskriminering uppdagas först sedan tidsfristen för överklagande av ett beslut i vilket diskrimineringen yttrar sig har löpt ut.

(se punkt 57)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 15 februari 2011, Barbin mot parlamentet, F‑68/09, punkt 109

4.      För ett en talan ska kunna upptas till sakprövning är det tillräckligt att minst en grund som anförts till stöd för ett av yrkandena kan identifieras av en normalt uppmärksam person i den argumentation som framförts av sökanden. Om flera av grunderna med lätthet kan identifieras kan talan inte avvisas.

(se punkt 61)

5.      Eftersom administrationen inte är skyldig att ta ställning till alla argument som framförts av tjänstemannen i en begäran om bistånd, saknas skäl för administrationen, när beslutet är motiverat på ett lämpligt sätt, att frångå denna motivering, när den fattar ett beslut med anledning av en begäran om omprövning av beslutet, och ersätta motiveringen med en ny motivering som skiljer sig från den tidigare.

(se punkt 66)

6.      Den kontroll som unionsdomstolen utövar avseende de åtgärder som vidtagits av den administration till vilken en begäran om bistånd riktats omfattar endast frågan huruvida den berörda institutionen grundat sig på ett giltigt skäl, innebärande bland annat att den hållit sig inom rimliga gränser och inte använt sitt bedömningsutrymme på ett uppenbart felaktigt sätt. För att beslutet ska vara lagligt räcker det att ett av de skäl som tillsättningsmyndigheten anfört är giltigt och tillräckligt.

När det gäller lagligheten av ett beslut som avslår en begäran om bistånd utan att en administrativ undersökning inleds ska domstolen pröva huruvida beslutet var välgrundat mot bakgrund av de omständigheter som administrationen fått kännedom om, bland annat i den berördes begäran om bistånd.

(se punkterna 85 och 98)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 25 oktober 2007, Lo Giudice mot kommissionen, T‑154/05, punkt 137, och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: 14 april 2011, Šimonis mot kommissionen, F‑113/07, punkterna 69 och 70

7.      Den omständigheten att en tjänsteman befordrats utesluter inte att denne utsatts för mobbning eller illvillig behandling från sin överordnade. Detta gäller särskilt då tjänstemannen befordrats i strid med den överordnades vilja.

(se punkt 89)

8.      Den omständigheten att en tjänstemans betygsrapporter inte är negativa utesluter inte att denne utsatts för mobbning eller illvillig behandling, eftersom ett sådant beteende kan komma till uttryck utanför utvärderingen. Betyg och bedömningar i en betygsrapport kan, även om de är negativa, inte i sig anses som en omständighet som pekar på att rapporten har utarbetats med syftet att mobba tjänstemannen.

(se punkt 90)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 2 december 2008, K mot parlamentet, F‑15/07, punkt 39

9.      Den omständigheten att en tjänsteman inte har använt sig av det förfarande avseende mobbning som föreskrivs i institutionens interna regler utgör inte ett hinder för att tillsättningsmyndigheten prövar riktigheten av påståendena i en begäran om bistånd som tillställts administrationen. En tillämpningsföreskrift kan nämligen endast reglera en tjänstemans utövande av en rätt som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna, men kan inte begränsa dess räckvidd. Detta innebär att den berörda institutionen inte som villkor för tjänstemannens rätt att ge in en begäran om bistånd kan kräva att denne tidigare använt sig av ett internt förfarande som inte föreskrivs i tjänsteföreskrifterna. Även om det är önskvärt att använda sig av interna förfaranden som införts genom allmänna tillämpningsföreskrifter kan nämligen inte förekomsten av sådana förfaranden frånta tjänstemännen deras rätt enligt tjänsteföreskrifterna att ge in en begäran om omprövning eller väcka talan vid unionsdomstolen mot en rättsakt utan att först utnyttja all möjligheter till interna förfaranden.

(se punkt 91)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 18 maj 2009, Meister mot harmoniseringsbyrån, F‑138/06 och F‑37/08, punkterna 138–140

10.    Även om tillsättningsmyndigheten måste ingripa när det föreligger ett indicium som talar för ett beteende som inte är förenligt med hur institutionen ska fungera, är den inte skyldig att genomföra en undersökning endast på grundval av obestyrkta påståenden. För att skydda de berörda personernas rättigheter måste tillsättningsmyndigheten nämligen säkerställa att den, innan den inleder en undersökning, har tillgång till indicier som kan stödja eventuella misstankar. Det åligger följaktligen en tjänsteman som ger in en begäran enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna att förebringa prima facie-bevis för det som vederbörande påstår sig ha blivit utsatt för. Det är endast om sådan bevisning föreligger som institutionen ska vidta åtgärder.

(se punkt 97)

Hänvisning till

Domstolen: 26 januari 1989, Koutchoumoff mot kommissionen, 224/87, punkterna 15 och 16

Tribunalen: 12 juli 2012, kommissionen mot Nanopoulos, T‑308/10 P, punkt 152

11.    Den omständigheten att en enhetschef beslutar att en tjänsteman inte längre ska ersätta enhetschefen när denne är frånvarande kan inte anses utgöra bevisning för mobbning eller illvilligt beteende från enhetschefens sida, eftersom enhetscheferna fritt kan välja vilken tjänsteman eller kontraktsanställd som ska ersätta enhetschefen under dennes frånvaro. Enhetschefen är nämligen högsta ansvarig för enheten enligt tjänsteföreskrifterna. I detta hänseende kan den omständigheten att en tjänsteman har en viss tjänstetid på en enhet, eller en hög lönegrad, inte ge tjänstemannen någon rätt att utöva personalansvar eller ledningsuppgifter.

(se punkt 100)