Language of document : ECLI:EU:F:2013:131

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 16 september 2013

Mål F‑46/12

Dagmar Höpcke

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Allmänt uttagningsprov – Meddelande om allmänt uttagningsprov EPSO/AST/111/10 – Beslut att inte uppta sökanden i förteckningen över godkända sökande – Anvisningar om att skriva en text av minimal längd – Underlåtenhet”

Saken:      Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, vilken enligt artikel 106a Euratom är tillämplig på detta fördrag, om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av uttagningskommittén i uttagningsprov EPSO/AST/111/10 den 8 augusti 2011 att inte föra upp henne på förteckningen över godkända sökande.

Avgörande:      Talan ogillas. Dagmar Höpcke ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningskommitté – Avslag på en ansökan – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Iakttagande av kravet på sekretess i uttagningskommitténs arbete

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25; bilaga III, artikel 6)

2.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Villkoren för och innehållet i uttagningsprov – Uttagningskommitténs utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III)

3.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Villkoren för och innehållet i uttagningsprov – Rättningsmetoder – Uttagningskommitténs utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III)

1.      Skyldigheten att motivera ett beslut som går någon emot syftar till att dels ge den som berörs av beslutet de upplysningar som är nödvändiga för att denne ska kunna bedöma huruvida beslutet är välgrundat, dels möjliggöra en domstolsprövning av beslutet. När det gäller beslut av en uttagningskommitté ska motiveringsskyldigheten dock vägas mot skyldigheten att uppfylla de sekretesskrav som omgärdar uttagningskommitténs arbete enligt artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna.

Med beaktande av den sekretess som ska omgärda uttagningskommitténs arbete, utgör en underrättelse om det betyg som har erhållits i olika delprov en tillräcklig motivering av uttagningskommitténs beslut. Mot bakgrund av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som uttagningskommittén har är den inte är skyldig att vid motiveringen av anledningen till att en sökande misslyckats i ett prov precisera vilka av sökandens svar som bedömts som otillräckliga eller förklara varför dessa svar bedömts som otillräckliga. Uttagningskommittén kan med fog ange kommentarer en sökandes resultat i allmänna uttagningsprov och avstå från att kommentera särskilda prov.

(se punkterna 37, 38, 40 och 44)

Hänvisning till

Domstolen: 4 juli 1996, parlamentet mot Innamorati, C‑254/95 P, punkterna 21–31

Förstainstansrätten: 14 juli 1995, Pimley-Smith mot kommissionen, T‑291/94, punkterna 63 och 64; 19 februari 2004, Konstantopoulou mot domstolen, T‑19/03, punkt 34

Personaldomstolen: 30 april 2008, Dragoman mot kommissionen, F‑16/07, punkt 63, och där angiven rättspraxis

2.      Uttagningskommittén förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer hur ett uttagningsprov ska gå till och det detaljerade innehållet i föreskrivna prov. Unionsdomstolarna kan således endast ändra de närmare föreskrifterna för proven i den mån det är nödvändigt för att säkerställa att sökandena behandlas lika och att urvalet sker på objektiva grunder. Det ankommer inte heller på unionens domstolar att underkänna det detaljerade innehållet i ett delprov, förutom om detta avviker från vad som anges i meddelandet om uttagningsprov eller är oförenligt med delprovets eller uttagningsprovets syfte.

En instruktion som getts av uttagningskommittén och som innebär att ett visst minsta antal rader ska skrivas i ett av proven i uttagningsprovet, vilket tillämpas på samtliga sökande och vars syfte är att dels säkerställa att de sökande får samma villkor för textframställningen, dels att möjliggöra för de personer som rättar provet att på ett likformigt sätt tillämpa objektiva kriterier på jämförbara arbeten, har som mål att säkerställa likabehandlingen av de sökande.

Denna slutsats ändras inte av argumentet att uttagningskommittén inte preciserar vilket typsnitt eller vilken textstorlek som ska användas enligt vad som angetts av kommittén för de datorer som ställs till de sökandes förfogande om dessa motsvarar en standardtext som är lika för samtlig sökande. Om en av dessa ändrar denna inställning kommer uttagningskommittén enkelt att märka det. Under dessa omständigheter ska det anses att datorernas inställningar är tvingande och att uttagningskommittén inte behöver ge instruktioner vad gäller typsnitt och textstorlek och att de sökande inte kan ändra denna inställning utan att riskera påföljder.

Denna slutsats ändras inte heller av argumentet att uttagningskommittén inte preciserar antalet indragningar samt radavstånd då det, eftersom syftet med provet ifråga är att utvärdera kunskaper i stavning, syntax och grammatik, ankommer på varje sökande att tillse att dennes text är tillräckligt lång och minst omfattar det lägsta antalet rader som krävs. Det är varje sökandens ansvar att tillse att indragningar och radbrytningar inte sker godtyckligt för att på ett konstlat sätt öka antalet rader, utan att de svarar mot ett behov vid utarbetandet av texten och att dess sammanhang respekteras. När uttagningskommittén kontrollerar huruvida de sökande har följt instruktionerna att skriva ett visst antal rader ska således de sökandens indragningar och radbrytningar bedömas mot bakgrund av de kriterier för rättning som fastställts före provet, vilka omfattas av sekretess.

(se punkterna 63–67)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: ovannämnda målet Konstantopoulou mot domstolen, punkt 48

Personaldomstolen: 28 mars 2012, Marsili mot kommissionen, F‑19/10, punkt 20

3.      Vad avser uttagningsprov ankommer det inte på unionsdomstolarna att ändra de rättningsmetoder som valts av uttagningskommittén inom ramen för dess stora utrymme för skönsmässig bedömning, annat än i den mån det är nödvändigt för att säkerställa att sökandena behandlas lika och att urvalet sker på objektiva grunder.

(se punkt 76)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: ovannämnda målet Konstantopoulou mot domstolen, punkt 60; 26 januari 2005, Roccato mot kommissionen, T‑267/03, punkt 49