Language of document :

Talan väckt den 11 april 2014– Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-180/14)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Patakia och M. van Beek)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

Förklara att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3, 5 och 6 i direktiv 2003/88/EG1 , genom att inte införa och/eller införlivat en högsta veckoarbetstid som inte får överskrida 48 timmar och genom att inte garantera vare sig en minsta dygns- och veckovila eller kompensationsledighet i direkt anslutning till den arbetstid för vilken kompensationsledigheten ges, och

förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.    I rådets direktiv 2003/88 föreskrivs minimikrav för säkerhet och hälsa vid förläggningen av arbetstiden och närmare bestämt begränsning av veckoarbetstiden (artikel 6) och en minsta dygns- och veckovila (artiklarna 3, 5 och 6 i samma direktiv).

2.    Grekland har införlivat direktivet med den interna rättsordningen, vilken gäller även för läkare anställda inom den offentliga hälso-och sjukvården, genom presidentdekret nr 88/1999. Grekland har därefter, med avseende på läkare under utbildning, införlivat samma direktiv genom presidentdekret nr 76/2005.

3.    Grekland har dock därefter vidtagit en rad lagstiftningsåtgärder som innebär att införlivandebestämmelserna inte ska tillämpas på avlönade läkare och läkare under utbildning inom offentlig hälso- och sjukvård.

4.    Vidare har de klagomål som ingetts till kommissionen av tio olika grekiska läkarförbund visat att dessa läkare enligt den nationella lagstiftningen, och även i praktiken, var tvungna att arbeta i genomsnitt mellan 60 till 72 timmar per vecka (avlönade läkare) och 71 till 93 timmar (läkare under utbildning). Dessutom var de regelmässigt tvungna att arbeta utan avbrott i upp till 32 timmar på sin arbetsplats.

5.    Ett kollektivavtal slöts varvid lagarna nr 37542009 och 3868/2010 antogs, vilka inbegrep bestämmelserna i kollektivavtalet. I den nationella lagstiftningen föreskrivs fortfarande inte någon begränsning för hur länge de berörda arbetstagarna kan tvingas arbeta utan det föreskrivs att ”sjukhusläkare i det nationella sjukvårdssystemet, universitetsläkare och läkare under specialistutbildning, utöver sin ordinarie arbetstid, ska arbeta jour, vilket är avgörande för att sjukhus och vårdcentraler ska fungera väl”.

6.    Dessutom, med hänsyn till hur dessa bestämmelser tillämpas i praktiken, saknas garanti för en minsta dygns-och veckovila, eftersom (1) inte alla former av jourarbete har erkänts som arbetstid och (2) det inte har införts några bestämmelser om kompensationsledighet som ska kunna tas ut i direkt anslutning till den arbetade övertiden.

7.    Ovanstående lagar och praxis avviker kraftigt från de minimikrav som uppställs i direktivet och utgör ett åsidosättande av artiklarna 3, 5 och 6 i direktiv 2003/88.

____________

____________

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, s. 9).