Language of document : ECLI:EU:F:2013:154

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 23 oktober 2013

Mål F‑148/12

Ulrik Solberg

mot

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN)

”Personalmål – Tidigare tillfälligt anställd – Bedömningsrapport – Berättigat intresse av att få saken prövad – Motiveringsskyldighet – Omfattning av utrymmet för skönsmässig bedömning”

Saken:      Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, varigenom Ulrik Solberg yrkar ogiltigförklaring av det beslut som fattades den 5 mars 2012 av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal (nedan kallad anställningsmyndigheten) vid Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) om upprättande av hans betygsrapport för år 2011.

Avgörande:      Talan ogillas. Ulrik Solberg ska bära sina egna rättegångskostnader och ska ersätta de rättegångskostnader som förorsakats Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan om ogiltigförklaring av en bedömningsrapport som väckts av en tillfälligt anställd sedan vederbörande lämnat sin tjänst – Det berättigade intresset av att få saken prövad består

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Betygsättning – Bedömningsrapport – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41, tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

3.      Tjänstemän – Betygsättning – Bedömningsrapport – Betygsättarens bedömningsutrymme – Domstolsprövning – Gränser – Uppenbart oriktig bedömning – Bevisbörda

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

4.      Tjänstemän – Betygsättning – Bedömningsrapport – Krav på överensstämmelse mellan beskrivande kommentarer och bedömningen uttryckt i siffror – Ogiltigförklaring endast om det föreligger en uppenbar brist på överensstämmelse

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

1.      För att en sökande med giltig verkan ska kunna väcka talan med stöd av artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna måste denne visa att han har ett personligt intresse av att den angripna rättsakten ogiltigförklaras. Bedömningen av detta intresse ska göras vid den tidpunkt då talan väcks och ska bestå tills dessa domstolsavgörandet meddelas vid äventyr att det annars saknas anledning att döma i saken.

Bedömningsrapporten utgör emellertid en väsentlig handling i utvärderingen av personer som är anställda av institutionerna, eftersom den möjliggör att göra en bedömning av tjänstemannens eller den anställdes kompetens, prestationsförmåga och uppförande. Rapporten utgör ett värdeomdöme av den betygssattes chefer om på vilket sätt tjänstemannen eller den anställde har utfört sina arbetsuppgifter och hur denne uppfört sig i tjänsten under en viss period. En tjänsteman har därför rätt att kräva en korrekt och rättvis bedömning av sin arbetsinsats. I enlighet med rätten till ett effektivt domstolsskydd ska tjänstemannen följaktligen, under alla omständigheter, ges rätt att bestrida en karriärutvecklingsrapport som avser honom på grund av rapportens innehåll eller på grund av att den inte upprättats enligt de regler som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna. Detsamma ska gälla för en anställd som omfattas av anställningsvillkoren för övriga anställda och som varit föremål för utvärdering.

För att bedöma huruvida en tidigare tillfälligt anställd har ett personligt och verkligt intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av sin bedömningsrapport, ska – med hänsyn till hans eller hennes förvärvade erfarenhet inom sin byrå – vederbörandes vilja att åter integrera unionens personal beaktas liksom vilket intresse han eller hon kan ha av att i detta avseende, i egenskap av tillfälligt anställd, åberopa en betygsrapport som omfattar det sista tjänstgöringsåret och att rapporten inte innehåller oegentligheter. Det faktum att den berördes karriär skulle fortsätta för det fall han eller hon åter integrerades med unionens personal visar vidare också att vederbörande har ett berättigat intresse av att få den aktuella bedömningsrapporten prövad.

(se punkterna 16, 17 och 21)

Hänvisning till

Domstolen: 29 oktober 1975, Marenco m.fl. mot kommissionen, 81/74–88/74, punkt 6; 22 december 2008, Gordon mot kommissionen, C‑198/07 P, punkterna 42, 43 och 45

Förstainstansrätten: 18 juni 1992, Turner mot kommissionen, T‑49/91, punkt 24; 28 juni 2005, Ross mot kommissionen, T‑147/04, punkterna 24 och 25, och där angiven rättspraxis

Tribunalen: 12 juli 2011, kommissionen mot Q, T‑80/09 P, punkt 162; 4 juni 2012, Attey m.fl. mot rådet, T‑118/11, T‑123/11 och T‑124/11, punkt 28

2.      Bland unionsrättens skyddsregler i administrativa förfaranden återfinns principen om god förvaltningssed som fastslås i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i synnerhet ett av uttrycken däri som föreskrivs i artikel 41.2 c, nämligen ”förvaltningen är skyldig att motivera sina beslut”.

Skyldigheten att motivera en rättsakt som går någon emot utgör en grundläggande unionsrättslig princip från vilken undantag endast får göras på grund av tvingande hänsyn.

För att bedöma huruvida en bedömningsrapport är tillräckligt motiverad ska det tas hänsyn till samtliga uppgifter som kommit till den berörda tjänstemannens kännedom och inte bara de uppgifter som återfinns i bedömningsrapporten.

(se punkterna 28-31)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 29 september 2005, Campogrande mot kommissionen, C‑218/02 P, punkt 57, och där angiven rättspraxis, 8 september 2009, ETF mot Landgren, T‑404/06 P, punkt 148, och där angiven rättspraxis

Tribunalen: 27 september 2012, Applied Microengineering mot kommissionen, T‑387/09, punkt 76

Personaldomstolen: 13 september 2011, Nastvogel mot rådet, F‑4/10, punkt 61, 11 juli 2013, Tzirani mot kommissionen, F‑46/11, punkt 136

3.      Utvärderarna har ett mycket stort utrymme för skönsmässig bedömning när de bedömer de betygssatta personernas arbete. Unionsdomstolens prövning av innehållet i bedömningsrapporter är följaktligen begränsad till en kontroll av att förfarandet har gått riktigt till, att de faktiska omständigheterna är korrekta samt att det inte föreligger något uppenbart fel i bedömningen eller maktmissbruk. Det ankommer således inte på personaldomstolen att pröva om administrationens bedömning av en tjänstemans yrkesskicklighet är välgrundad, när bedömningen innefattar komplicerade värdeomdömen som på grund av sin beskaffenhet inte kan granskas objektivt.

Vad vidare gäller unionsdomstolarnas prövning av om det föreligger en uppenbart oriktig bedömning av tjänstemännen, ska den begränsas till huruvida administrationen – med hänsyn till de skäl och grunder som kan ha föranlett administrationens bedömning – har hållit sig inom gränser som inte kan kritiseras och inte har använt sin befogenhet på ett uppenbart oriktigt sätt.

Den bevisning som det åligger sökanden att framlägga för att visa att administrationen har gjort en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna som motiverar att bedömningsrapporten ogiltigförklaras ska vara tillräcklig för att beröva administrations bedömning dess rimlighet. Med andra ord kan talan inte bifallas med stöd av grunden om en uppenbart oriktig bedömning om den ifrågasatta bedömningen, trots sökandens upplysningar, ändå kan anses korrekt eller giltig.

(se punkterna 39 och 40)

Hänvisning till

Domstolen: 3 december 1981, Bakke-d’Aloya mot rådet, 280/80, punkt 10, 3 april 2003, parlamentet mot Samper, C‑277/01 P, punkt 35

Förstainstansrätten: 29 februari 1996, Lopes mot domstolen, T‑547/93, punkt 133; 12 december 1996, AIUFFASS och AKT mot kommissionen, T‑380/94, punkt 59; 12 februari 2008, BUPA m.fl. mot kommissionen, T‑289/03, punkt 221

Tribunalen: 16 december 2010, rådet mot Stols, T‑175/09 P, punkt 23, och där angiven rättspraxis; 16 maj 2013, Canga Fano mot rådet, T‑281/11 P, punkt 41

Personaldomstolen: 29 september 2009, Wenning/Europol, F‑114/07, punkt 111; 23 februari 2010, Faria mot harmoniseringsbyrån, F‑7/09, punkt 44; 15 februari 2012, AT/EACEA, F‑113/10, punkt 74; 12 december 2012, Lebedef mot kommissionen, F‑109/11, punkt 61, överklagat till Europeiska unionens tribunal, mål T‑117/13 P

4.      De beskrivande kommentarer som lämnas i bedömningsrapporten syftar till att motivera de analytiska bedömningar som görs i rapporten och tjänar som underlag för bedömningen. Den berörde tjänstemannen eller anställde ges härigenom möjlighet att förstå det erhållna betyget. Med hänsyn till dessa kommentarers avgörande betydelse vid upprättandet av bedömningsrapporten måste de överensstämma med de betyg som sätts i sådan grad att betygen måste ses som en siffermässig eller analytisk motsvarighet till kommentarerna. Med hänsyn till utvärderarnas stora utrymme för skönsmässig bedömning kan en eventuell inkonsekvens i bedömningsrapporten motivera ogiltigförklaring av densamma endast om den är uppenbar.

(se punkt 41)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 13 december 2007, Sequeira Wandschneider mot kommissionen, F‑28/06, punkterna 109 och 110; 13 september 2011, Behnke mot kommissionen, F‑68/10, punkt 78