Language of document : ECLI:EU:F:2013:176

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 7 november 2013

Mål F‑19/12

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Artikel 34.1 och 34.6 i rättegångsreglerna – Ansökan inlämnad per telefax inom fristen – Advokatens egenhändiga namnteckning skiljer sig från den namnteckning som finns på originalet vilket skickats per post – Talan väckt för sent – Uppenbart att talan ska avvisas – Nullitet”

Saken:      Talan väckt enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a i detta, genom vilken Luigi Marcuccio bland annat har yrkat ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 14 september 2011 att avslå hans klagomål av den 15 maj 2011 som anförts mot beslutet av den 28 februari 2011 samt ersättning med 10 000 euro för liden skada. Originalexemplaret av ansökan skickades per post sedan en handling, i form av en kopia av det originalexemplar av ansökan som skickats per post, först sänts per telefax den 30 januari 2012 till personaldomstolens kansli.

Avgörande:      Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan tas upp till prövning. Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.


Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Egenhändig underskrift av en advokat – Formföreskrift som ska tillämpas strikt– Föreligger inte – Avvisning

(Domstolens stadga, artiklarna 19.3 och 21.1, samt bilaga I, artikel 7.1, personaldomstolens rättegångsregler, artikel 34.1)

2.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Ansökan har ingetts per telefax inom talefristen – Advokatens egenhändiga underskrift skiljer sig från den underskrift som finns på originalexemplaret på ansökan som sändes med post – Följder – Dagen då den handling som skickades per telefax emottogs kan inte beaktas vid bedömningen av om talefristen iakttagits

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 34 tjänsteföreskrifterna, artikel 91.3)

3.      Institutionernas rättsakter – Giltighetspresumtion – Rättsakt som är en nullitet – Begrepp

(Artikel 288 FEUF)

1.      Det följer av artikel 19 tredje stycket och artikel 21 första stycket i stadgan för domstolen att en part ska företrädas av en person som i detta avseende är behörig. En talan kan följaktligen endast anhängiggöras vid unionsdomstolen på ett giltigt sätt genom en ansökan som har undertecknats av den senare. Dessa bestämmelser ska enligt artikel 7.1 i bilaga I till samma stadga för domstolen tillämpas på förfarandet vid personaldomstolen. Några avvikelser eller undantag från denna skyldighet har inte föreskrivits i vare sig domstolens stadga eller personaldomstolens rättegångsregler.

Kravet på en egenhändig underskrift från sökandens ombud säkerställer, av hänsyn till rättssäkerheten, att ansökan är äkta och utesluter risken att den i själva verket har upprättats av en advokat eller ett ombud som saknar behörighet. I sin egenskap av företrädare i domstolsförfaranden utför de den viktiga uppgift de getts i domstolens stadga och i personaldomstolens rättegångsregler. Genom att utöva sitt ämbete ger de nämligen sökanden möjlighet att väcka talan vid personaldomstolen. Kravet är således att anse som en väsentlig formföreskrift som ska tillämpas strikt, vilket innebär att talan ska avvisas om kravet inte är uppfyllt.

(se punkterna 19 och 20)

Hänvisning till

Domstolen: 5 december 1996, Lopes mot domstolen, C‑174/96 P, punkt 8, och där angiven rättspraxis

Förstainstansrätten: 23 maj 2007, parlamentet mot Eistrup, T‑223/06 P, punkterna 50–52

2.      Vad avser unionens personalmål gäller vid ingivande av originalexemplaret av varje inlaga inom den föreskrivna fristen att det enligt artikel 34 i rättegångsreglerna inte är tillåtet för den berörda partens företrädare att anbringa två olika egenhändiga namnteckningar, även om de är äkta, den ena på den handling som översänds via fax till personaldomstolens kansli och den andra på originalexemplaret som översänds med post eller som överlämnas personligen till personaldomstolens kansli.

Om det visar sig att originalexemplaret av inlagan som rent faktiskt ingetts till kansliet inom tio dagar efter översändandet av kopian av originalet via telefax till personaldomstolens kansli inte är försedd med samma namnteckning som finns på den handling som sändes via telefax, anser personaldomstolen att det kommit in två olika inlagor till dess kansli som var och en är försedd med olika namnteckningar, även om de anbringats av samma person. Eftersom översändandet av den text som skickades per fax inte uppfyller de rättssäkerhetskrav som stadgas i artikel 34 i rättegångsreglerna, kan det datum då handlingen sändes per telefax inte beaktas vid bedömningen av huruvida fristen för att väcka talan har iakttagits.

Fristen för att väcka talan fastställs i artikel 91.3 i tjänsteföreskrifterna. Från denna bestämmelse kan det inte göras undantag i personaldomstolens rättegångsregler. Det är följaktligen viktigt att originalexemplaret av ansökan upprättas senast när denna frist löper ut. Översändande via telefax är ur detta perspektiv inte enbart ett sätt att inge inlagan utan gör det även möjligt att bevisa att det originalexemplar av ansökan som inkom till personaldomstolens kansli sedan fristen hade löpt ut redan hade upprättats inom fristen för att väcka talan.

(se punkterna 22–24)

Hänvisning till

Domstolen: 22 september 2011, Bell & Ross BV mot harmoniseringsbyrån, C‑426/10 P, punkterna 37–43

Personaldomstolen: 21 februari 2013, Marcuccio mot kommissionen, F‑113/11, punkt 22

3.      För att motivera att ett yrkande från en tjänsteman upptas till prövning, när detta yrkande avser en så allvarlig sak som fastställande av att en rättsakt utgör en nullitet ska nämnda yrkande innehålla ett påstående avseende en faktisk eller rättslig omständighet som vid första påseendet kan styrka antingen en extremt allvarlig omständighet eller en så uppenbart grov oegentlighet att den inte kan tolereras av unionens rättsordning.

Vad gäller påståenden att en rättsakt utgör en nullitet, det vill säga den mest allvarliga oegentligheten i unionens rättsordning, kan inte av tjänstemannen påpekade oegentligheter såsom att en rättsakt är vag och otydlig anses utgöra en extremt allvarlig omständighet.

(se punkterna 32, 34 och 35)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 5 oktober 2009, de Brito Sequeira Carvalho mot kommissionen, T‑40/07 P och T‑62/07 P, punkterna 150–152

Tribunalen: 24 november 2010, Marcuccio mot kommissionen, T‑9/09 P, punkt 37 och följande punkter