Language of document :

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 30 april 2014 (begäran om förhandsavgörande från Kúria - Ungern) – Árpád Kásler och Hajnalka Káslerné Rábai mot OTP Jelzálogbank Zrt

(Mål C-26/13)(1 )

(Direktiv 93/13/EEG – Oskäliga villkor i avtal som sluts mellan en näringsidkare och en konsument – Artiklarna 4.2 och 6.1 – Oskälighetsbedömning av avtalsvillkor – Undantag för villkor som gäller avtalets huvudföremål eller prisets eller ersättningens lämplighet förutsatt att dessa villkor är klart och begripligt formulerade – Konsumentkreditavtal som är uttryckta i en utländsk valuta – Villkor avseende växelkurser – Skillnad mellan köpkursen, som tillämpas vid utbetalningen av lånebeloppet, och säljkursen, som tillämpas vid lånets återbetalning – Nationell domstols befogenheter avseende ett villkor som har bedömts vara oskäligt – Ersättning av det oskäliga villkoret med en utfyllnadsregel i nationell rätt – Tillåtlighet)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Kúria

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Árpád Kásler och Rábai Hajnalka Káslerné

Svarande: OTP Jelzálogbank Zrt.

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Kúria – Tolkning av artikel 4.2 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169) – Oskälighetsbedömning av avtalsvillkor – Avtal om lån i utländsk valuta förenat med hypotekarisk säkerhet, som slutits mellan en konsument och en bank, och enligt vilket utbetalningen och återbetalningen av lånet sker i den inhemska valutan – Vid tidpunkten för avtalets slutande beräknades skulden på grundval av köpkursen för den utländska valutan – Avtalsvillkor enligt vilket beloppet som ska betalas varje månad bestäms på grundval av säljkursen, och inte köpkursen, för den aktuella valutan

Domslut

Artikel 4.2 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas enligt följande:

Begreppet ˮavtalets huvudföremålˮ omfattar ett villkor som ingår i ett avtal om ett lån uttryckt i en utländsk valuta som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument och som inte har varit föremål för individuell förhandling, såsom det som är aktuellt i det nationella målet, enligt vilket säljkursen för denna valuta ska tillämpas vid beräkningen av återbetalningarna av lånet. Detta gäller dock endast i den mån det är fastställt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva, att villkoret anger en väsentlig prestation i detta avtal, vilken som sådan kännetecknar avtalet. Prövningen ska ske mot bakgrund av avtalets beskaffenhet, allmänna systematik och bestämmelser samt det rättsliga och faktiska sammanhang som det ingår i.

I den mån ett sådant villkor medför en betalningsskyldighet för konsumenten, som innebär att denne inom ramen för låneåterbetalningarna ska betala mellanskillnaden mellan säljkursen och köpkursen för den utländska valutan, kan detta villkor inte anses medföra en ˮersättningˮ vars lämplighet som vederlag för en prestation från långivaren inte kan bli föremål för en oskälighetsbedömning enligt artikel 4.2 direktiv 93/13.

Artikel 4.2 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att vad gäller ett sådant avtalsvillkor som är aktuellt i det nationella målet innebär kravet att ett avtalsvillkor ska vara formulerat på ett sätt som är klart och begripligt inte endast att det ska vara grammatiskt begripligt för konsumenten, utan även att avtalet på ett transparent sätt ska ange hur den mekanism för växling av den utländska valutan som det aktuella avtalsvillkoret hänvisar till konkret fungerar samt hur denna mekanism förhåller sig till den som föreskrivs i andra villkor angående utbetalningen av lånet, så att konsumenten, på grundval av klara och begripliga kriterier, kan bedöma vad de ekonomiska följderna av avtalet blir för vederbörande.

Artikel 6.1 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att den i en sådan situation som den i det nationella målet, där ett avtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument inte kan bestå när ett oskäligt villkor förklarats ogiltigt, inte utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka den nationella domstolen kan avhjälpa det oskäliga villkorets ogiltighet genom att ersätta detta med en utfyllnadsregel i nationell rätt.

____________

(1 ) EUT C 156, 1.6.2013.