Language of document :

Talan väckt den 14 maj 2014 – Yanukovych mot rådet

(Mål T-348/14)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Oleksandr Viktorovych Yanukovych (Donetsk, Ukraina) (ombud: T. Beazley, QC)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara rådets beslut 2014/119/GUSP av den 5 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, s. 26), i dess lydelse enligt rådets beslut 2014/216/GUSP av den 14 april 2014 (EUT L 111, s. 91) och rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina, i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) 381/2014 av den 14 april 2014, i den del de avser sökanden, och

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

Första grunden: Det påstås att Europeiska unionens råd (nedan kallat rådet) saknade en korrekt rättslig grund för beslutet och förordningen.

Till stöd för denna grund anförs följande omständigheter. A) Villkoren för att hänvisa till artikel 29 FEU var inte uppfyllda med avseende på beslutet. Bland annat gäller härvid följande: i) De mål som uttryckligen åberopats av rådet (befästande av rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna i Ukraina) kan i själva verket inte hävdas av rådet, som då uttryckligen fastställde grunder för angivande (som hade samband med förskingring av ukrainska statliga medel och olaglig utförsel av medlen ur Ukraina, vilka har bestritts av sökanden) som inte överensstämde med, och som stred mot, angivna mål eller målen med artikel 21 FEU, ii) Beslutet och förordningen strider mot andra relevanta mål som anges i artikel 21 i det att de inte lyckats ”befästa och stödja demokrati … [och] principerna i internationell rätt”, i synnerhet genom felaktigt påstå och handla utifrån förutsättningen att den legitime, demokratiskt valde presidenten i Ukraina, president Yanukovich, var en ”före detta president”, i strid med ukrainsk rätt och internationell rätt, och genom att ge stöd åt den så kallade interim-presidenten och regeringen, vilka inte är rättsenligt och demokratiskt valda, och vilka genom rättsstridigt tvång tog sig den makt som de emellanåt hade, i strid med rättsstatsprincipen, demokratiska principer och internationell rätt. B) Villkoren för att hänvisa till artikel 215 FEUF var inte uppfyllda, eftersom det inte fanns något giltigt beslut enligt avdelning V kapitel 2 FEU. C) Det förelåg inget tillräckligt samband för att artikel 215 FEUF skulle kunna göras gällande mot sökanden.

Andra grunden: Det påstås att rådet har gjort sig skyldigt till maktmissbruk.

Rådets egentliga syfte med att genomföra beslutet (och följaktligen förordningen) var framför allt att försöka vinna fördelar med den så kallade interim-regimen i Ukraina så att Ukraina fick närmare band till EU (sådana närmare band hade avvisats av den demokratiskt valde presidenten i Ukraina och hans regering), och inte de skäl som angetts med avseende på beslutet och förordningen.

Tredje grunden: Det påstås att rådet har underlåtit att uppfylla motiveringsskyldigheten.

Beslutets och förordningens motivering för att ta med sökanden är (förutom att den är felaktig) stereotypisk, olämplig och innehåller inte de närmare upplysningar som krävs.

Fjärde grunden: Det påstås att sökanden inte motsvarade de angivna kriterierna för att kunna tas upp i förteckningen vid den aktuella tidpunkten.

Rådet underlät bland annat att lämna relevanta upplysningar, medan sökanden, såvitt han känner till, a) vid den aktuella tidpunkten inte av något rättsligt eller annat relevant organ hade fastställts som ansvarig för förskingring av ukrainska offentliga medel eller för olaglig överföring av dessa medel, och b) vid den aktuella tidpunkten inte var föremål för utredning för inblandning i brott i samband med förskingring av ukrainska statliga medel och olaglig utförsel av medlen ur Ukraina.

Femte grunden: Det påstås att rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning när det vidtog de omtvistade åtgärderna även mot sökanden.

Bland annat hade rådet inte något, i vart fall inget konkret, bevis på att påståendena mot sökanden var riktiga ”i sak”, och det hänvisade felaktigt till påståenden av den illegitima så kallade interim-regimen som försökte tillskansa sig makt och som hade ett uppenbart incitament att göra sådana påståenden för otillåtna syften.

Sjätte grunden: Det påstås att sökandens rätt till försvar har åsidosatts och/eller att han har förnekats ett effektivt domstolsskydd.

Rådet har bland annat underlåtit att ge sökanden en fullständig motivering, även med avseende på bevisningen mot sökanden, och underlåtit att tillhandahålla honom närmare uppgifter och underlag som motiverar frysningen av tillgångarna, och sökanden har varit tvungen att upprätta denna ansökan inom en oskäligt kort tid.

Sjunde grunden: Det påstås att sökandens rätt till egendom enligt artikel 17.1 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna har åsidosatts.

Bland annat är de restriktiva åtgärderna orättfärdiga och de utgör en oproportionerlig inskränkning i dessa rättigheter.