Language of document :

Talan väckt den 4 augusti 2014 – Gascogne Sack Deutschland och Gascogne mot domstolen

(Mål T-577/14)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Gascogne Sack Deutschland (Wieda, Tyskland) och Gascogne (Saint-Paul-lès-Dax, Frankrike) (ombud: advokaterna F. Puel och E. Durand)

Svarande: Europeiska unionens domstol

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

fastställa Europeiska unionens utomobligatoriska ansvar för att förfarandet vid tribunalen strider mot kravet på att dom ska meddelas inom skälig tid,

och således

–    förplikta Europeiska unionen att utge en lämplig och fullständig ersättning för den ekonomiska och icke ekonomiska skada som sökandena har lidit till följd av unionens rättsstridiga agerande, motsvarande följande belopp, jämte kompensationsränta och dröjsmålsränta enligt den räntenivå som tillämpas av Europeiska centralbanken på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, uppräknat med två procentenheter, räknat från och med den dag då ansökan ges in:

–    1 193 467 euro för förlusterna på grund av erläggandet av lagstadgad tilläggsränta som tillämpats på den som gjorts till föremål för sanktionsåtgärden utöver en skälig tidsperiod,

–    187 571 euro för förlusterna på grund av de extra betalningarna för bankgarantin utöver den skäliga fristen,

–    2 000 000 euro för den uteblivna vinsten och/eller för förlusterna på grund av ”problemen med osäkerhet”, och

500 000 euro för den ideella skadan,

alternativt, om det anses att det belopp som skadan motsvarar behöver bli till föremål för en ny uppskattning, förordna om en expertutredning i enlighet med artiklarna 65 d–66.1 och artikel 70 i tribunalens rättegångsregler.

i vart fall förplikta Europeiska unionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena en enda grund, nämligen att artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har åsidosatts genom den oskäliga tidsåtgången för målet vid tribunalen och att sökandens grundläggande rätt att få sin talan prövad inom en rimlig tidsperiod därmed har kränkts.