Language of document : ECLI:EU:F:2014:61

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (första avdelningen)

den 6 maj 2014

Mål F‑153/12

Claude Forget

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Lön – Familjetillägg – Hushållstillägg – Villkor för bifall – Registrerat partnerskap enligt luxemburgsk rätt – Partners registrerade i en stabil samlevnadsform som inte är ett äktenskap men som har rätt att ingå äktenskap – Tjänsteman som inte uppfyller kraven i artikel 1.2 c iv i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Claude Forget yrkat dels att kommissionens beslut av den 25 september 2012 att inte bevilja honom hushållstillägg och efterlevandepension till hans partner ska upphävas, dels att artiklarna 1.2 c iv i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna och 17 första stycket i bilaga VIII till dessa föreskrifter ska ogiltigförklaras.

Avgörande:      Talan ogillas. Claude Forget ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader. Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Lön – Familjetillägg – Hushållstillägg – Villkor för beviljande – Tjänsteman som är registrerad i en stabil samlevnadsform som inte är ett äktenskap – Möjlighet att ingå äktenskap – Självständiga begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 1d och 1.2 c i bilaga VII)

2.      Tjänstemän – Lön – Familjetillägg – Hushållstillägg – Villkor för beviljande – Principen om lika lön – Registrerade partners som har rätt att ingå äktenskap – Könsdiskriminering – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 1d och 1.2 c i bilaga VII)

1.      Begreppet partnerskap som inte är ett äktenskap, som återfinns i artikel 1.2 c i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, har en självständig karaktär, eftersom den ifrågavarande artikeln inte hänvisar till de villkor som fastställs i den nationella rätt som är tillämplig i varje enskilt fall utan uppställer ett särskilt rättsligt system genom villkoren i artikel 1.2 c i bilaga VII.

I denna artikel uppställs bland annat kravet på att paret kan uppvisa en officiell handling erkänd av en medlemsstat eller av någon behörig myndighet i en medlemsstat, som bekräftar att de lever tillsammans i ett förhållande utan att vara gifta med varandra och att de inte har rättslig möjlighet att ingå äktenskap i en medlemsstat. Vad gäller innehåll och räckvidd av detta sista villkor preciseras i bestämmelsen att par ska anses ha rättslig möjlighet att ingå äktenskap endast om de uppfyller samtliga villkor för att ingå äktenskap med varandra enligt lagstiftningen i en medlemsstat.

Begreppet par som har rättslig möjlighet att ingå äktenskap finns enbart i tjänsteföreskrifterna och ska enbart tolkas självständigt. Begreppet svarar mot de mål som uppställs av lagstiftaren, såsom till exempel i skäl 8 i förordning nr 723/2004 genom vilken denna version av tjänsteföreskrifterna fastställs, enligt vilken tjänstemän som utan att vara gifta lever tillsammans i ett förhållande som av en medlemsstat erkänns som en stabil samlevnadsform, men som inte har någon rättslig möjlighet att ingå äktenskap, bör få samma förmåner som gifta par.

(se punkterna 22–24)

2.      Vad gäller den påstådda olikabehandlingen avseende beviljandet av hushållstillägg kan en jämförelse mellan å ena sidan tjänstemän som tillsammans med en person av samma kön ingått partnerskap som inte är ett äktenskap och vilka inte har rätt att ingå äktenskap enligt den tillämpliga nationella lagstiftningen, och, å andra sidan tjänstemän som samlever tillsammans med en person av motsatt kön och som har rätt att ingå äktenskap men valt att leva i en stabil samlevnadsform som inte är ett äktenskap, inte göras, eftersom artikel 1.2 c i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna inte utgör och inte heller kan utgöra en självständig bestämmelse som skulle kunna gå emot eller ha företräde framför de bestämmelser i varje enskild medlemstat i unionen som reglerar rättigheterna och skyldigheterna för de möjliga samlevnadskategorierna enligt dessa lagstiftningar. Det är just på grund av dessa olika nationella lagstiftningar som nämnda artikel i stället begränsas till att uppställa ett särskilt villkor för varje tjänsteman som ingått ett partnerskap som är lagenligt i en medlemstat och som ansöker om hushållstillägg, nämligen att paret, och inte den enskilde tjänstemannen, inte har rätt att ingå äktenskap. Detta villkor beror, vad gäller könet på eller den sexuella läggningen hos den tjänsteman som ingår i partnerskapet, uteslutande på det rättssystem som varje enskild medlemstat tillämpar på sådana samlevnadsformer som inte är äktenskap, varför villkoret i förhållande till tjänsteföreskrifterna därför är helt neutralt.

Vad gäller de olika nationella lagstiftningarna på området, vilka endast faller under medlemstaternas behörighet, utgör villkoret, att paret inte kan ingå äktenskap, inte någon indirekt diskriminering, eftersom det bland alla olika rättsligt erkända samlevnadsformer enbart är äktenskapet som för tillfället är erkänt i alla unionens medlemstater, vilket inte är fallet för partnerskap.

Bestämmelsen i artikel 1.2 c i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna innebär visserligen en objektiv olikabehandling av dessa båda kategorier av tjänstemän. Om man emellertid antar att dessa båda personkategorier placeras i en jämförbar situation med hänsyn till hushållstilläggets syfte, skulle en sådan olikabehandling vara objektivt motiverad, eftersom unionslagstiftarens avsikt nämligen varit att tjänstemän som utan att vara gifta lever tillsammans i ett förhållande som av en medlemsstat erkänns som en stabil samlevnadsform, men som inte har någon rättslig möjlighet att ingå äktenskap, ska få samma förmåner som gifta par.

(se punkterna 27–29, 31 och 32)