Language of document : ECLI:EU:F:2014:228

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 1 oktober 2014

Mål F‑91/13

DF

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Lön – Utlandstillägg – Resekostnader – Utstationering av sökanden i ett land där han är medborgare – Villkoret i artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna”

Saken:      Talan, väckt enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på EKSG-fördraget enligt artikel 106a däri, varigenom DF yrkat att personaldomstolen dels ogiltigförklarar Europeiska kommissionens beslut av den 20 december 2012 om återbetalning av det utlandstillägg och den ersättning för årliga resekostnader som sökanden erhållit under sin utstationering i Tyskland mellan den 1 september 2009 och den 31 augusti 2012, dels förordnar om återbetalning till sökanden av de belopp som redan hållits inne och dels förordnar om skadestånd.

Avgörande:      Europeiska kommissionen ska till DF betala 1500 euro som ersättning för den ideella skada som DF åsamkats. Talan ogillas i övrigt. Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta en fjärdedel av DF:s rättegångskostnader. DF ska bära tre fjärdedelar av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Lön – Utlandstillägg – Villkor för beviljande – Varaktig bosättning utanför den medlemsstat där anställningsorten ligger under referensperioden – Referensperiod – Fastställande av referensperiodens slut då tjänstemannen utstationeras – Datum för tjänstens tillträde

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 4.1 b)

2.      Tjänstemän – Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp – Villkor – Uppenbart ogrundad utbetalning – Kriterier

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 85)

3.      Tjänstemän – Principer – Rätten till försvar – Skyldighet att höra den berörde innan rättsakt meddelas som går denne emot – Räckvidd – Åsidosättande – Följder

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2 a)

1.      I fråga om villkor för beviljande av utlandstillägg då tjänstemannen utstationeras, upphör den i artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna föreskrivna tioårsperioden alltid då den ursprungliga tjänsten tillträddes.

(se punkt 17)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Magdalena Fernández/kommissionen, T‑90/92, EU:T:1993:78, punkt 32

Personaldomstolen: dom B/kommissionen, F‑7/06, EU:F:2007:129, punkt 39; dom Cavallaro/kommissionen, F‑108/05, EU:F:2007:164, punkt 71; dom Blais/ECB, F‑6/08, EU:F:2008:160, punkt 67

2.      Vad gäller villkoren för återbetalning av felaktigt utbetalda belopp, innebär det i artikel 85 i tjänsteföreskrifterna angivna begreppet ”om … felet varit så uppenbart” inte att den tjänsteman som mottagit felaktigt utbetalda belopp fritas från varje eftertanke eller kontroll, utan att beloppen ska återbetalas då det är fråga om ett fel som inte kan ha undgått en normalt aktsam tjänsteman som förmodas ha kännedom om de lönebestämmelser som gäller honom eller henne.

En normalt aktsam tjänsteman som har erfarenhet och hög lönegrad kan således inte anses sakna kännedom om att utbetalningen av utlandstillägget hänger samman med utlandstjänstgöring i den mening som avses i artikel 4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, vilket inte är fallet då det är fråga om en tjänsteman som utstationerats för att tjänstgöra i det land där han eller hon är medborgare.

En normalt aktsam tjänsteman med erfarenhet och hög lönegrad som ställs inför ett beslut där administrationen inte skriftligen bekräftar vad som endast uppgetts muntligen är skyldig att kontrollera att de uppgifter som lämnats muntligen verkligen är korrekta, genom att till exempel skicka en skriftlig begäran till administrationen enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 35, 37 och 38)

Hänvisning till

Domstolen: dom Stempels/kommissionen, 310/87, EU:C:1989:9, punkt 10; beslut Gouvras/kommissionen, C‑420/04 P, EU:C:2005:482, punkt 59

Förstainstansrätten: dom Maslias/parlamentet, T‑92/94, EU:T:1996:70, punkt 60; dom Jensen/kommissionen, T‑156/96, EU:T:1998:174, punkt 63; dom Barth/kommissionen, T‑348/00, EU:T:2001:144, punkt 29; dom Gussetti/kommissionen, T‑312/02, EU:T:2004:102, punkt 82

3.      Enligt artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har var och en rätt att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot honom eller henne.

För att ett åsidosättande av rätten att yttra sig ska kunna medföra att ett beslut ogiltigförklaras krävs det emellertid även att förfarandet skulle ha lett till ett annat resultat om dessa oegentligheter inte hade förelegat.

Om beslutets innehåll inte påverkats genom att den berörde inte beretts tillfälle att yttra sig och inkomma med förklaringar innan beslut fattas om att felaktigt utbetalda belopp ska återbetalas, kan den omständigheten i sig att sökandens rätt att yttra sig trätts förnär inte i sig motivera att beslutet ogiltigförklaras. Genom att åsidosätta sökandens rätt har emellertid administrationen begått ett fel i tjänsten som kan motivera skadestånd.

(se punkterna 41–47)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom CH/parlamentet, F‑129/12, EU:F:2013:203, punkterna 33 och 38