Language of document : ECLI:EU:C:2015:16

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

YVES BOT

föredraget den 15 januari 2015(1)

Mål C‑3/14

Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej,

Telefonia Dialog sp. z o.o.

mot

T-Mobile Polska SA, tidigare Polska Telefonia Cyfrowa SA

(begäran om förhandsavgörande från Sąd Najwyższy (Polen))

”Begäran om förhandsavgörande – Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster – Direktiv 2002/19/EG – Artikel 5 – Nationella regleringsmyndigheters befogenheter och ansvarsområden när det gäller tillträde och samtrafik – Direktiv 2002/21/EG – Artikel 7.3 – Anmälan av åtgärder som nationella regleringsmyndigheter planerar att vidta – Tillämpningsområdet för förfarandet – Räckvidden för villkoret avseende föremålet för beslutet – Räckvidden för villkoret avseende åtgärdens inverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Beslut från en nationell regleringsmyndighet som antagits för att lösa en tvist mellan två nationella operatörer i den mening som avses i artikel 20 i direktiv 2002/21/EG – Beslut genom vilket en av dessa operatörer åläggs de skyldigheter som föreskrivs i artikel 28 i direktiv 2002/22/EG avseende tillgång till icke-geografiska nummer”





1.        Domstolen har i förevarande begäran om förhandsavgörande anmodats att klargöra tillämpningsområdet för det anmälningsförfarande som inrättats av unionslagstiftaren i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv).(2)

2.        Enligt denna bestämmelse ska en nationell regleringsmyndighet till kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna i andra medlemsstater anmäla preliminära förslag till åtgärder som dels antagits på grundval av de bestämmelser som uttryckligen angetts av unionslagstiftaren i artikel 7.3 a i ramdirektivet, dels ”påverka[r] handeln mellan medlemsstaterna” i den mening som avses i artikel 7.3 b i direktivet.

3.        Sąd Najwyższy (högsta domstolen)(Polen) vill i huvudsak att domstolen ska klargöra räckvidden av vart och ett av dessa två villkor.

4.        Begäran har framställts i ett mål mellan Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej (chefen för myndigheten för elektronisk kommunikation, nedan kallad Prezes Urzędu), den polska nationella regleringsmyndigheten och Telefonia Dialog sp. z o.o. (nedan kallat Telefonia Dialog) mot T-Mobile Polska SA, tidigare Polska Telefonia Cyfrowa SA (nedan kallad T-Mobile Polska), en av de största teleoperatörerna i Polen. På begäran av Telefonia Dialog och för att avgöra tvisten mellan Telefonia Dialog SA och T-Mobile Polska ålade Prezes Urzędu, på begäran av Telefonia Dialog SA (nedan kallad Telefonia Dialog), T‑Mobile Polska skyldigheter för att säkerställa slutanvändares rätt till tillgång till icke-geografiska nummer enligt artikel 28 i direktiv 2002/22/EG.(3) Enligt artikel 2 d och f i direktivet om samhällsomfattande tjänster är ”icke-geografiska nummer” ett nummer i den nationella nummerplanen som inte är ett geografiskt nummer vars sifferstruktur inte har någon geografisk betydelse och används för dirigering av samtal till den fysiska nätanslutningspunkten. Dessa nummer omfattar bland annat mobiltelefonnummer, frisamtalsnummer och betalsamtalsnummer. Av handlingarna i målet framgår att Prezes Urzędu inte anmälde denna åtgärd till Europeiska kommissionen eller till de nationella regleringsmyndigheterna i andra medlemsstater innan den vidtogs.

5.        Den hänskjutande domstolen har ställt frågorna till domstolen för att få klarhet i huruvida en nationell regleringsmyndighet i enlighet med artikel 7.3 i ramdirektivet är skyldig att anmäla en sådan åtgärd som den som avses i målet vid den nationella domstolen. Den vill framför allt få klarhet i huruvida den åtgärd genom vilken den nationella regleringsmyndigheten har ålagt en operatör skyldigheter avseende tillgång till icke-geografiska nummer för att avgöra en tvist, omfattas av förfarandet och närmare bestämt uppfyller de två villkor som anges i artikel 7.3 a och b i ramdirektivet.

6.        I detta förslag till avgörande ska jag förklara varför jag anser att en sådan åtgärd omfattas av tillämpningsområdet för artikel 7.3 i ramdirektivet och följaktligen ska anmälas till kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna i andra medlemsstater, eftersom den påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

7.        Jag kommer i detta avseende att föreslå att domstolen ska slå fast att villkoret att åtgärden ska påverka handeln mellan medlemsstaterna i artikel 7.3 b i ramdirektivet endast kan anses vara uppfyllt om det visas att den aktuella åtgärden kan påverka handeln mellan medlemsstater på ett märkbart sätt genom att direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, påverka handelsmönstret mellan sistnämnda. Eftersom denna bedömning är en faktisk fråga, anser jag att det ankommer på var och en av de nationella behöriga myndigheterna att göra denna bedömning i det konkreta fallet med beaktande av åtgärdens karaktär och de berörda tjänsterna samt de berörda operatörernas ställning och betydelse på marknaden.

I –    Tillämpliga bestämmelser

A –    Unionsrätt

1.      Tillträdesdirektivet

8.        Artikel 1.1 i direktiv 2002/19(4) har följande lydelse:

”Inom den ram som fastställs i … [ramdirektivet] harmoniseras genom detta direktiv det sätt på vilket medlemsstaterna reglerar tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter. Syftet är att i enlighet med den inre marknadens principer upprätta ett regelverk för förhållandet mellan leverantörer av nät och tjänster, vilket skall leda till hållbar konkurrens och samverkan mellan elektroniska kommunikationstjänster samt gynna konsumenterna.”

9.        I artikel 5 i tillträdesdirektivet med rubriken ”Nationella regleringsmyndigheters befogenheter och ansvarsområden när det gäller tillträde och samtrafik” föreskrivs följande:

”1.      Nationella regleringsmyndigheter ska i enlighet med de mål som anges i artikel 8 i … [ramdirektivet] främja och i förekommande fall säkerställa tillfredsställande tillträde och samtrafik samt samverkansförmåga mellan tjänster, i enlighet med bestämmelserna i det här direktivet, och därvid utöva sina skyldigheter på ett sätt som främjar effektivitet, hållbar konkurrens, effektiva investeringar samt innovation och största möjliga nytta för slutanvändarna.

I synnerhet skall följande gälla, utan att det påverkar tillämpningen av åtgärder som kan vidtas i enlighet med artikel 8 när det gäller företag med betydande inflytande på marknaden:

a)      De nationella regleringsmyndigheterna skall, i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa att slutanvändarna kan nå varandra, kunna införa skyldigheter för företag som kontrollerar tillträde till slutanvändarna, bland annat när detta är motiverat skyldigheten att bedriva samtrafik mellan deras nät om detta inte redan sker.

3.      Skyldigheter och villkor som införs i enlighet med punkterna 1 och 2 skall … tillämpas i enlighet med förfarandena i artiklarna 6 och 7 i …[ ramdirektivet].

4.      När det gäller tillträde och samtrafik skall medlemsstaterna säkerställa att den nationella regleringsmyndigheten har befogenhet att ingripa på eget initiativ när detta är motiverat eller, om det saknas avtal mellan företag, på begäran av någon av de berörda parterna för att säkerställa de politiska mål som anges i artikel 8 i … [ramdirektivet], i enlighet med bestämmelserna i det här direktivet och förfarandena i artiklarna 6, 7, 20 och 21 i … [ramdirektivet].

10.      Artikel 8 i tillträdesdirektivet med rubriken ”Införande, ändring eller upphävande av skyldigheter” har följande lydelse:

”1.      Medlemsstaterna skall säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna har befogenhet att införa de skyldigheter som anges i artiklarna 9–13.

4.      Skyldigheter i enlighet med denna artikel skall grundas på det fastställda problemets art, vara proportionella och motiverade mot bakgrund av målen i artikel 8 i … [ramdirektivet]. Sådana skyldigheter skall endast införas efter samråd i enlighet med artiklarna 6 och 7 i det direktivet.

…”

2.      Ramdirektivet

11.      Skälen 15 och 38 i ramdirektivet har följande lydelse:

”(15) Det är viktigt att de nationella regleringsmyndigheterna rådgör med alla berörda parter när det gäller förslag till beslut och att de tar hänsyn till deras synpunkter innan ett slutgiltigt beslut fattas. För att nationella beslut inte skall få negativa effekter för den inre marknaden eller för andra mål som anges i fördraget, bör de nationella regleringsmyndigheterna också underrätta kommissionen och andra nationella regleringsmyndigheter om utkast till vissa beslut för att ge dem möjlighet att yttra sig. De nationella regleringsmyndigheterna bör samråda med berörda parter om alla preliminära förslag till åtgärder som inverkar på handeln mellan medlemsstaterna. De fall där förfarandena i artiklarna 6 och 7 skall tillämpas definieras i detta direktiv och i särdirektiven …

(38)      Åtgärder som skulle kunna påverka handeln mellan medlemsstater är åtgärder som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, skulle kunna påverka handelsmönstren mellan medlemsstater på sådant sätt att det skulle kunna utgöra ett hinder för den inre marknaden. Det rör sig om åtgärder som har omfattande konsekvenser för operatörer eller användare i andra medlemsstater, bland annat åtgärder som påverkar priserna för användare i andra medlemsstater, åtgärder som inverkar på ett i en annan medlemsstat etablerat företags möjligheter att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster och, i synnerhet, åtgärder som inverkar på möjligheterna att tillhandahålla tjänster på gränsöverskridande basis samt åtgärder som påverkar marknadsstrukturen eller tillträdet till marknaden och som har konsekvenser för företag i andra medlemsstater.”

12.      Artikel 6 i ramdirektivet med rubriken ”Förfarande för samråd och insyn” föreskriver följande:

”När nationella regleringsmyndigheter avser att i enlighet med detta direktiv eller särdirektiv vidta åtgärder som har betydande inverkan på den relevanta marknaden, skall medlemsstaterna, utom i de fall som omfattas av artikel 7.6, artikel 20 eller artikel 21, säkerställa att regleringsmyndigheterna ger de berörda parterna möjlighet att yttra sig om det preliminära förslaget till åtgärd inom en skälig tidsfrist ….”

13.      Artikel 7 i ramdirektivet med rubriken ” Stärkande av den inre marknaden för elektroniska kommunikationer” har följande lydelse:

”1.      De nationella regleringsmyndigheterna skall när de utför sina uppgifter enligt detta direktiv och särdirektiven ta så stor hänsyn som möjligt till de mål som fastställs i artikel 8, inbegripet i den mån de berör hur den inre marknaden fungerar.

2.      De nationella regleringsmyndigheterna skall bidra till utvecklandet av den inre marknaden genom att samarbeta med varandra och med kommissionen på ett öppet sätt för att säkerställa konsekvent tillämpning i alla medlemsstaterna av bestämmelserna i detta direktiv och i särdirektiven. …

3.      Förutom det samrådsförfarande som avses i artikel 6 skall en nationell regleringsmyndighet, då den avser att vidta en åtgärd som

a)      omfattas av artiklarna 15 eller 16 i detta direktiv, artiklarna 5 eller 8 i … [tillträdesdirektivet] eller artikel 16 i …[direktivet om samhällsomfattande tjänster], och

b)      skulle påverka handeln mellan medlemsstaterna,

samtidigt göra förslaget till åtgärd tillgängligt för kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna i andra medlemsstater, liksom den motivering som åtgärden grundar sig på, i enlighet med artikel 5.3, och informera kommissionen och andra nationella regleringsmyndigheter om detta. De nationella regleringsmyndigheterna och kommissionen får yttra sig till den berörda nationella regleringsmyndigheten inom högst en månad eller inom den period som anges i artikel 6 om den perioden är längre. Enmånadsperioden kan inte förlängas.”

…”

14.      I artikel 20 i ramdirektivet med rubriken ”Lösning av tvister mellan företag” anges följande:

”1.      Om en tvist i samband med de skyldigheter som uppstår genom detta direktiv eller särdirektiven uppkommer mellan företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i en medlemsstat, skall den berörda nationella regleringsmyndigheten på begäran av någon av parterna, och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkt 2, så snart som möjligt … fatta ett bindande beslut för att lösa tvisten. …

3.      Den nationella regleringsmyndigheten skall vid lösande av tvisten fatta beslut som syftar till att uppnå målen i artikel 8. Alla eventuella skyldigheter som den nationella regleringsmyndigheten ålägger ett företag vid lösningen av en tvist skall stämma överens med bestämmelserna i det här direktivet eller särdirektiven.

…”

3.      Direktivet om samhällsomfattande tjänster

15.      Artikel 28 i direktivet om samhällsomfattande tjänster omfattas av kapitel IV i direktivet som har rubriken ”Slutanvändarnas intressen och rättigheter”. Artikeln avser tillgång till icke-geografiska nummer och har följande lydelse:

”Medlemsstaterna skall säkerställa att slutanvändare från andra medlemsstater har tillgång till icke-geografiska nummer inom deras territorier …”.

B –    Polsk rätt

16.      Genom lagen om telekommunikationer (Ustawa Prawo telekomunikacyjne) av den 16 juli 2004,(5) i den lydelse som gällde vid tidpunkten för tvisten, införlivas de bestämmelser som unionslagstiftaren antagit inom ramen för ”telekompaketet” med den nationella lagstiftningen.

17.      Artikel 15 i denna lag som ingår i kapitel 3 med rubriken ”Samrådsförfarande” har till syfte att införliva artikel 6 i ramdirektivet. I artikel 15 föreskrivs följande:

Prezes Urzędu ska innan beslut fattas om

1)      marknadsanalysen eller om att ett telekommunikationsföretag har ett betydande inflytande på marknaden eller ogiltigförklarar ett beslut i frågan,

2)      införande, hävande, upprätthållande samt ändring av regleringsskyldigheter gentemot ett telekommunikationsföretag som har ett betydande inflytande på marknaden samt ett sådant telekommunikationsföretag som inte har ett sådant inflytande,

3)      tillträde till telekommunikationsnätet som avses i artiklarna 28–30,

4)      andra frågor som anges i lagen,

genomföra ett samrådsförfarande som möjliggör för berörda parter att inom en viss tidsfrist skriftligen framföra sina synpunkter på förslaget till beslut.”

18.      Artikel 18 i ovannämnda lag ingår i kapitel 4 med rubriken ”Samrådsförfarande”. Den syftar till att införliva artikel 7 i ramdirektivet och har följande lydelse:

”Om de beslut som avses i artikel 15 kan påverka handeln mellan medlemsstaterna ska Prezes Urzędu samtidigt med samrådsförfarandet inleda ett konsolideringsförfarande genom att skicka förslaget till beslut samt motiveringen till detta till … kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna i andra medlemsstater.”

19.      Artiklarna 27 och 28 i telekommunikationslagen avser att införliva artikel 5 i tillträdesdirektivet. Artiklarna 27 och 28 har följande lydelse:

”Artikel 27

1.      Prezes Urzędu får, antingen på eget initiativ eller på begäran av en av parterna i förhandlingar avseende avtal för tillträde till telekommunikationsnäten, genom beslut bestämma en tidsfrist för att slutföra förhandlingarna, som inte får överstiga 90 dagar räknat från att begäran om att sluta ett sådant avtal lämnades in.

2.      Om förhandlingarna inte inleds, om tillträde vägras av den institution som har i uppdrag att besluta om tilldelning av tillträde eller om inget avtal sluts inom den tidsfrist som anges i punkt 1, kan vardera parten begära att Prezes Urzędu fattar ett beslut för att avgöra de tvistiga frågorna eller fastställa samarbetsvillkoren.

”Artikel 28

1.      Prezes Urzędu beslutar om eventuellt tillträde inom 90 dagar räknat från dagen för inlämnande av en sådan begäran som avses i artikel 27.2 med beaktande av följande kriterier:  

1)      Telekommunikationsnätanvändarnas intressen.

2)      Telekommunikationsföretagens skyldigheter.

3)      Främjandet av moderna telekommunikationstjänster.

4)      De omdiskuterade frågornas karaktär samt möjligheten att, mot bakgrund av de tekniska och ekonomiska aspekterna på tillträdet, praktiskt genomföra de lösningar eller eventuella alternativa lösningar som föreslagits av de i förhandlingarna deltagande telekommunikationsföretagen.

5)      Säkerställandet av

a)      nätverket i dess helhet samt samverkan mellan tjänsterna,

b)      icke-diskriminerande villkor för tillträde,

c)      konkurrensutvecklingen på marknaden för telekommunikationstjänster.

4.      Beslutet att bevilja tillträde ersätter den del av tillträdesavtalet som omfattas av nämnda beslut.

6.      Prezes Urzędu kan på begäran av någon av de berörda parterna eller på eget initiativ ändra avtalet när detta är motiverat av nödvändigheten att säkerställa slutanvändarnas intressen, intresset av en effektiv konkurrens eller samverkan mellan tjänsterna.

…”

20.      Artikel 79.1 i telekommunikationslagen innebär ett införlivande av artikel 28 i direktivet om samhällsomfattande tjänster. Denna bestämmelse har följande lydelse:

”En operatör som driver ett allmänt tillgängligt telenät är skyldig att säkerställa att slutanvändare av dess nät samt användare från andra medlemsstater, när detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart, ska ha tillgång till icke-geografiska nummer i Republiken Polen, under förutsättning att den uppringda abonnenten inte har begränsat samtal från slutanvändare från särskilda områden.”

II – Bakgrund till det nationella målet och tolkningsfrågorna

21.      Av beslutet om hänskjutande framgår att Telefonia Dialog har begärt att Prezes Urzędu ska vidta de åtgärder som krävs för att ändra villkoren i ett avtal mellan Telefonia Dialog och T-Mobile Polska avseende slutanvändarnas tillgång till icke-geografiska nummer.

22.      På grundval av artikel 28 i telekommunikationslagen, vilken utgör ett införlivande av artikel 5 i tillträdesdirektivet, och som har rubriken ”Nationella regleringsmyndigheters befogenheter och ansvarsområden när det gäller tillträde och samtrafik”, ålade Prezes Urzędu genom beslut av den 19 december 2008 Telefonia Dialog att tillhandahålla termineringstjänster i dess nät mot vederlag i enlighet med vad som angavs i beslutet. Dessutom ålades T-Mobile Polska att säkerställa att dess abonnenter har tillgång till informations- och nöjestjänster som tillhandahålls i Telefonia Dialogs nät mot det vederlag som också anges i beslutet.

23.      I samband med en talan som väcktes av T-Mobile Polska ogiltigförklarade Sąd Okręgowy w Warszawie (regional domstol i Warszawa) Prezes Urzędus beslut med motiveringen att sistnämnda inte hade anmält åtgärden i den mening som avses i artikel 7.3 i ramdirektivet. Sąd Okręgowy w Warszawie slog fast att beslutet berör unionsmedborgare som använder roamingtjänster i T-Mobile Polskas nät och således påverkar handeln mellan medlemsstater.

24.      Denna dom fastställdes av Sąd Apelacyjny w Warszawie (appellationsdomstolen i Warszawa).

25.      Prezes Urzędu överklagade appellationsdomstolens dom till Sąd Najwyższy. Prezes Urzędu har anfört att Sąd Apelacyjny w Warszawie genom att anse att den aktuella åtgärden fick konsekvenser för den inre marknaden har gjort sig skyldig till en felaktig tolkning av uttrycket ”påverka handeln mellan medlemsstaterna” som anges i artikel 7.3 i ramdirektivet och följaktligen har åsidosatt denna bestämmelse.

26.      Sąd Najwyższy har mot denna bakgrund beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

”1)      Ska artikel 7.3 i … [ramdirektivet] jämförd med artikel 28 i … [direktivet om samhällsomfattande tjänster] tolkas så, att varje åtgärd som den nationella regleringsmyndigheten vidtar för att fullgöra den skyldighet som följer av artikel 28 i …[direktivet om samhällsomfattande tjänster], påverkar handeln mellan medlemsstaterna, om enbart denna åtgärd kan säkerställa att slutanvändare från andra medlemsstater har tillgång till icke-geografiska nummer i den medlemsstaten?

2)      Ska artikel 7.3 jämförd med artikel 6 och artikel 20 i … [ramdirektivet] tolkas så, att den nationella regleringsmyndigheten, när den avgör en tvist mellan företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, i syfte att säkerställa att ett av dessa företag fullgör den skyldighet som följer av artikel 28 i … [direktivet om samhällsomfattande tjänster], inte får genomföra ett konsolideringsförfarande, även om åtgärden påverkar handeln mellan medlemsstaterna, och nationella regleringsmyndigheter enligt den nationella lagstiftningen är skyldiga att alltid genomföra ett konsolideringsförfarande när åtgärden kan ha en sådan inverkan på handeln?

3)      Om den andra frågan besvaras jakande, ska artikel 7.3 jämförd med artikel 6 och artikel 20 i … [ramdirektivet] jämförd med artikel 288 FEUF samt artikel 4.3 FEU då tolkas så, att den nationella domstolen har skyldighet att underlåta att tillämpa de nationella bestämmelser enligt vilka den nationella regleringsmyndigheten alltid ska genomföra ett konsolideringsförfarande när den åtgärd som denna myndighet vidtar kan påverka handeln mellan medlemsstaterna?

III – Inledande anmärkningar

27.      Av följande skäl föreslår jag att domstolen prövar frågorna i en annan turordning än den som Sąd Najwyższy anfört.

28.      Den hänskjutande domstolen har ställt frågorna till domstolen för att få klarhet i huruvida en nationell regleringsmyndighet har skyldighet att iaktta det anmälningsförfarande som avses i artikel 7.3 i ramdirektivet, när denna i samband med en tvist mellan två företag som tillhandahåller tjänster för elektronisk kommunikation i en enda medlemsstat, ålägger de skyldigheter avseende tillgång till icke-geografiska nummer som införts av unionslagstiftaren i artikel 28 i direktivet om samhällsomfattande tjänster.

29.      De fall där nationella regleringsmyndigheter har skyldighet att anmäla deras förslag till åtgärder anges uttryckligen av unionslagstiftaren i artikel 7.3 i ramdirektivet. Två villkor ska vara uppfyllda.

30.      Det första avser syftet med åtgärden. Enligt artikel 7.3 a i ramdirektivet ska det röra sig om åtgärder som ”omfattas av artiklarna 15 eller 16 i detta direktiv, artiklarna 5 eller 8 i … [tillträdesdirektivet] eller artikel 16 i … [direktivet om samhällsomfattande tjänster]”.

31.      Det andra villkoret avser de konsekvenser som åtgärden har för den inre marknaden. Enligt artikel 7.3 b i ramdirektivet ska det röra sig om åtgärder som ”påverka[r] handeln mellan medlemsstaterna”.

32.      Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i hur omfattande det andra villkoret är. Sąd Najwyższy vill få klarhet i huruvida en sådan åtgärd som den som är aktuell i tvisten i målet vid den nationella domstolen som syftar till att garantera tillgången till icke-geografiska nummer kan påverka handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 7.3 b i ramdirektivet.

33.      Den har dessutom ställt den andra frågan för att få klarhet i omfattningen av det första villkoret avseende beslutets karaktär. Den hänskjutande domstolen vill nämligen få klarhet i huruvida anmälningsförfarandet är tillämpligt på en åtgärd som antagits på grundval av artikel 20 i ramdirektivet för att lösa en tvist mellan nationella operatörer.

34.      Mot bakgrund av dessa omständigheter anser jag att det är mer logiskt att pröva dessa båda frågor i omvänd ordning. Om en sådan åtgärd som den som är aktuell i tvisten i målet vid den nationella domstolen som antagits för att lösa en tvist mellan företag inte anses omfattas av en av de situationer som uttryckligen anges av unionslagstiftaren i artikel 7.3 a i ramdirektivet, så är det inte nödvändigt att undersöka om denna åtgärd kan påverka handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i punkt b i denna bestämmelse.

IV – Min bedömning

A –    Räckvidden av villkoret i artikel 7.3 a i ramdirektivet avseende åtgärdens karaktär

35.      Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida en nationell regleringsmyndighet enligt artikel 7.3 i ramdirektivet har skyldighet att anmäla en åtgärd genom vilken den ålägger en teleoperatör skyldigheter avseende tillgång till icke-geografiska nummer när denna åtgärd vidtagits för att lösa en tvist i den mening som avses i artikel 20 i detta direktiv.(6)

36.      Frågan uppkommer med hänsyn till att unionslagstiftaren i artikel 20 i ramdirektivet inte har angett att ett sådant beslut ska anmälas till kommissionen och till andra nationella regleringsmyndigheter i andra medlemsstater i enlighet med det förfarande som avses i artikel 7.3 i direktivet.

37.      Frågan uppkommer också med hänsyn till att beslutet vid en första anblick inte omfattar de fall som anges av unionslagstiftaren i artikel 7.3 a i nämnda direktiv.

38.      Enligt denna bestämmelses ordalydelse har en nationell regleringsmyndighet nämligen en skyldighet att anmäla de åtgärder genom vilka

–        den berörda marknaden definieras eller marknaden analyseras i enlighet med artiklarna 15 och 16 i ramdirektivet,

–        skyldigheterna avseende tillgång till elektroniska kommunikationsnät och samtrafik mellan dem i enlighet med artikel 5 i tillträdesdirektivet, genomförs,

–        skyldigheter som är tillämpliga på de operatörer som anges ha ett betydande inflytande på en viss marknad, införs, ändras eller upphävs. Detta gäller framför allt för

–        skyldigheter avseende insyn avseende formerna för samtrafik eller tillträde enligt artikel 9 i tillträdesdirektivet,

–        skyldigheter avseende icke-diskriminering enligt artikel 10 i tillträdesdirektivet,

–        skyldigheter avseende särredovisning enligt artikel 11 i tillträdesdirektivet,

–        skyldigheter avseende tillträde till specifika nätdelar och tillhörande faciliteter enligt artikel 12 i tillträdesdirektivet, och

–        skyldigheter i samband med priskontroll och kostnadsredovisning enligt artikel 13 i tillträdesdirektivet, och

–        att skyldigheter som berör slutkundsmarknaden behålls, ändras eller upphävs enligt artikel 16.3 i direktivet om samhällsomfattande tjänster.

39.      En sådan åtgärd som antagits på grundval av artikel 20 i ramdirektivet har således inte uttryckligen angetts av unionslagstiftaren.

40.      Detta innebär enligt min mening emellertid inte att ett sådant beslut inte omfattas av tillämpningsområdet för det anmälningsförfarande som avses i artikel 7.3 i ramdirektivet om denna åtgärd avser en av de skyldigheter som fastställs i artikel 7.3 a i ramdirektivet och påverkar handeln mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 7.3 b i detta direktiv.

41.      Artikel 20 i ramdirektivet är en bestämmelse som uteslutande är av processuell karaktär. I denna bestämmelse anges de normer och förfaranden som är tillämpliga när en nationell regleringsmyndighet ingriper i samband med en tvist mellan företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i en enda medlemsstat och antar ett tvingande beslut för att lösa denna tvist.

42.      Karaktären av det förfarande inom ramen för vilket den nationella regleringsmyndigheten vidtagit den aktuella åtgärden saknar emellertid betydelse för genomförandet av anmälningsförfarandet. Såsom klart framgår av ordalydelsen i artikel 7.3 a i ramdirektivet är enbart syftet med åtgärden av betydelse för genomförandet av detta förfarande. Frågan uppkommer om denna avser att definiera en relevant marknad eller att säkerställa tillgången till en elektronisk kommunikationstjänst eller om den syftar till att ålägga en marknadsoperatör skyldigheter i samband med priskontroll.

43.      I tvisten i målet vid den nationella domstolen ska således syftet med det beslut som Prezes Urzędu antagit undersökas, oberoende av det förfarande som ska tillämpas då beslutet fattas.

44.      Av beslutet om hänskjutande framgår att denna åtgärd vidtogs av Prezes Urzędu för att genomföra de skyldigheter som avses i artikel 28 i direktivet om samhällsomfattande tjänster som syftar till att garantera slutanvändarna rätt till tillgång till icke-geografiska nummer på deras territorium. Ett sådant beslut avser således tillgången till elektroniska kommunikationstjänster.

45.      Även om nämnda åtgärd omfattas av det förfarande för tvistlösning som avses i artikel 20 i ramdirektivet, så har den hänskjutande domstolen bekräftat att den antagits med stöd av de befogenheter som Prezes Urzędu har enligt artikel 28 i telekommunikationslagen genom vilken artikel 5 i tillträdesdirektivet införlivas med den nationella lagstiftningen. Enligt sistnämnda bestämmelse har var och en av de nationella regleringsmyndigheterna en rättighet eller skyldighet att ålägga marknadsoperatörer skyldigheter avseende tillgång till elektroniska kommunikationstjänster och samtrafiken mellan dem. Det rör sig om en materiell bestämmelse på grundval av vilken den aktuella åtgärden uppenbarligen vidtagits i tvisten i det nationella målet.

46.      Den åtgärd som vidtagits av Prezes Urzędu grundar sig således, vad avser syftet, på artikel 5 i tillträdesdirektivet där nationella regleringsmyndigheters befogenheter och ansvarsområden när det gäller tillträde och samtrafik fastställs och, vad avser förfarandet, på artikel 20 i ramdirektivet där de processuella bestämmelser som är tillämpliga i samband med lösningen av tvisten fastställs.

47.      Det ska i detta avseende påpekas att unionslagstiftaren har skapat ett mycket nära samband mellan de åtgärder som vidtas på grundval av artikel 5 i tillträdesdirektivet och de förfaranderegler som anges i artiklarna 6, 7, 20 och 21 i ramdirektivet. Såsom framgår klart av artikel 5.3 och 5.4 i tillträdesdirektivet ska de skyldigheter och villkor som införs av de nationella regleringsmyndigheterna avseende tillträde och samtrafik genomföras i enlighet med det samråds- och anmälningsförfarande som avses i artiklarna 6 och 7 i ramdirektivet och, när så är lämpligt, med beaktande av de processuella bestämmelser som avses i artiklarna 20 och 21 i ramdirektivet när dessa ska tillämpas för att lösa nationella eller gränsöverskridande tvister.

48.      Med detta sagt ska det betonas att de åtgärder som vitagits på grundval av artikel 5 i tillträdesdirektivet uttryckligen omfattas av de fall som avses i artikel 7.3 a i ramdirektivet. De nationella regleringsmyndigheterna har således skyldighet att underrätta kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna i andra medlemsstater om dessa åtgärder om de påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

49.      En sådan tolkning stöds av de syften som unionslagstiftaren eftersträvar på detta område.

50.      Syftet är nämligen, såsom uttryckligen framgår av skäl 15 i ramdirektivet, att garantera att nationella beslut som fattas av de nationella regleringsmyndigheterna inte får negativa konsekvenser för den inre marknaden. Enligt skäl 2 i kommissionens rekommendation av den 15 oktober 2008(7) får dessa beslut för övrigt inte hindra förverkligandet av de mål som unionslagstiftaren eftersträvar med införandet av ett regelverk för telemarknaden som avses i artikel 8 i ramdirektivet. Med andra ord ska de nationella regleringsmyndigheterna enligt unionslagstiftningen bidra till utvecklingen av den inre marknaden genom att samarbeta med varandra och med kommissionen på ett öppet sätt för att säkerställa en konsekvent tillämpning av de bestämmelser som införts inom ramen för ”telekompaketet” och på så sätt undvika all snedvridning av konkurrensen som kan hindra utvecklingen av telemarknaden.

51.      Det skulle emellertid strida mot dessa syften att vid lösningen av en tvist undanta de åtgärder som vidtagits av de nationella regleringsmyndigheterna från anmälningsförfarandet. Dessa åtgärder är av administrativ karaktär och inte av rättslig karaktär och genom att anmäla dessa åtgärder deltar de nationella regleringsmyndigheterna uppenbarligen i det samarbete som unionslagstiftaren avser att skapa mellan de nationella regleringsmyndigheterna och kommissionen. Om sådana åtgärder skulle undantas från tillämpningsområdet för artikel 7.3 i ramdirektivet, så skulle detta enligt min mening följaktligen kunna avbryta den harmonisering som eftersträvas. Unionslagstiftaren har i skäl 32 i ramdirektivet i detta avseende uttryckligen anfört att ”[n]är den nationella regleringsmyndigheten ingriper i lösningen av tvister mellan företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i en medlemsstat, bör den sträva efter att säkerställa att de skyldigheter som uppstår genom … direktiv[et] eller särdirektiven uppfylls.” Dessa skyldigheter omfattar kravet på öppenhet och samarbete.

52.      Det är dessutom värt att notera att kommissionen inom ramen för uppnåendet av dessa mål i skäl 4 i ovannämnda rekommendation anfört att ”[o]m de nationella regleringsmyndigheterna så begär, kommer kommissionen att ge dem tillfälle att dryfta alla förslag till åtgärder innan de blir föremål för en formell anmälan enligt artikel 7 i …[ ramdirektivet].

53.      Med beaktande av samtliga dessa omständigheter anser jag följaktligen att artikel 7.3 i ramdirektivet ska tolkas så, att en åtgärd som vidtagits i samband med lösningen av en tvist genom vilken en nationell regleringsmyndighet ålagt en operatör skyldigheter avseende tillträde till icke-geografiska nummer i enlighet med dess befogenheter och ansvarsområden enligt artikel 5 i tillträdesdirektivet, artikel 20 i ramdirektivet, och artikel 28 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, omfattas av tillämpningsområdet för anmälningsförfarandet och ska följaktligen anmälas om denna åtgärd påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

B –    Räckvidden av villkoret i artikel 7.3 b i ramdirektivet avseende åtgärdens inverkan på handeln mellan medlemsstaterna

54.      Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida en åtgärd genom vilken en nationell regleringsmyndighet i enlighet med artikel 28 i direktivet om samhällsomfattande tjänster avser att garantera att slutanvändare har tillgång till icke-geografiska nummer enligt artikel 7.3 i ramdirektivet nödvändigtvis påverkar handeln mellan medlemsstater och om en sådan åtgärd följaktligen ska anmälas till kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna i andra medlemsstater.

55.      För att besvara denna fråga måste omfattningen av kriteriet ”påverka[r] handeln mellan medlemsstaterna” som avses i artikel 7.3 b i ramdirektivet fastställas.

56.      Genom detta kriterium fastställs, såsom anförts ovan, tillämpningsområdet för anmälningsförfarandet. Trots att detta kriterium har behandlats många gånger i rättspraxis i konkurrensrättsliga tvister, har domstolen ännu inte yttrat sig avseende omfattningen av detta kriterium i tvister inom telekommunikationssektorn.

57.      Det ska i första hand påpekas att unionslagstiftaren uttryckligen har definierat räckvidden av nämnda kriterium i skäl 38 i ramdirektivet.

58.      Det är fråga om ”åtgärder som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, skulle kunna påverka handelsmönstren mellan medlemsstater på sådant sätt att det skulle kunna utgöra ett hinder för den inre marknaden”. Unionslagstiftaren har dessutom anfört att det rör sig om ”åtgärder som har omfattande konsekvenser för operatörer eller användare i andra medlemsstater”.

59.      Det kan inledningsvis konstateras att denna definition är identisk med den definition som domstolen och kommissionen fastställt i de tvister som avgjorts på konkurrensrättens område. Det ska erinras om att domstolen i domen Völk,(8) som är av grundläggande betydelse på området, slog fast att begreppet ”[påverkar] handeln mellan medlemsstater” i artikel 85.1 i EEG‑fördraget (sedermera artikel 85.1 i EG‑fördraget, därefter artikel 81.1 EG och nu artikel 101.1 FEUF) förutsätter att avtalet i fråga ”direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan inverka på handelsförhållandena mellan medlemsstater”.(9) Två år senare slog domstolen i domen Béguelin Import(10) även fast att begreppet påverkar handeln mellan medlemsstaterna avser avtal och förfaranden som ”påverkar handeln mellan medlemsstater på ett märkbart sätt”.(11)

60.      Denna definition användes av kommissionen i dess meddelande ”Riktlinjer om begreppet påverkan på handeln i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG]”,(12) vilka jag återkommer till senare i min bedömning.

61.      Den definition som fastslagits i unionslagstiftningen vad avser begreppet påverkar handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 7.3 i ramdirektivet är således identisk med den definition som fastställs av begreppet påverkar handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF.

62.      Den omständigheten att definitionerna är identiska är fullständigt koherent med tanke på att telekommunikationsmarknaden i dag är en konkurrensutsatt marknad på vilken operatörerna kan agera på ett sätt som kan bedömas mot bakgrund av artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF.

63.      Såsom klart framgår av regelverket för telekommunikationssektorn grundar sig definitionen och analysen av de berörda marknaderna, de ekonomiska aktörernas ställning och inflytande på dessa marknader samt inverkan av det uppträdande som antagits av dessa aktörer på en ekonomisk analys som bygger på metoder från konkurrenslagstiftningen. Detta har dessutom anförts uttryckligen i skäl 13 i tillträdesdirektivet med avseende på skyldigheter avseende tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät.

64.      Under dessa omständigheter anser jag i likhet med de parter som lämnat yttranden i målet vid den nationella domstolen att begreppet ”påverka[r] handeln mellan medlemsstaterna” som används av unionslagstiftaren i artikel 7.3 i ramdirektivet har samma räckvidd som begreppet påverkan på handeln mellan medlemsstaterna vilket lagstiftaren använder beträffande konkurrensrätten, och i synnerhet i artikel 101 FEUF, och ska bedömas enligt samma metod.

65.      Denna metod har anförts i riktlinjerna, vilka grundar sig på domstolens rättspraxis på området.

66.      Enligt dessa riktlinjer krävs för att handeln mellan medlemsstaterna ska anses ha påverkats i den mening som avses i artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF, såsom anförts ovan, att avtalet i fråga kan påverka, direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, handelsmönstret mellan medlemsstater.(13) Enligt domstolen ska denna bedömning grunda sig på en undersökning av en rad objektiva rättsliga eller faktiska omständigheter inom ramen för vilka avtalet ingåtts.(14) De behöriga myndigheterna ska härvid således beakta det ifrågavarande avtalets eller förfarandets art, de ifrågavarande produkternas art samt de deltagande företagens ställning och betydelse.

67.      Avtalets art och företagens inflytande på marknaden ger en indikation på om avtalet kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. Typen av produkter som omfattas ger också en vägledning om huruvida handeln mellan medlemsstater kan påverkas. När en produkt köps eller säljs inom ramen för den gränsöverskridande handeln eller utgör en väsentlig del av den verksamhet som ett företag som önskar etablera sig eller öka sin verksamhet i andra medlemsstater bedriver, så är det lättare att visa att ett sådant avtal kan påverka den inre marknaden.

68.      Enligt riktlinjerna innebär dessutom påverkan på handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF att avtalet eller förfarandet i fråga kan ha en minimal nivå av gränsöverskridande effekter(15) som minst inbegriper två medlemsstater. I kriteriet påverkan på handeln ingår ett kvantitativt inslag som begränsar unionsrättens tillämplighet till avtal och förfaranden som kan leda till effekter av en viss omfattning. Bedömningen av huruvida det rör sig om en märkbar effekt beror återigen på omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt det ifrågavarande avtalets eller förfarandets art, vilken typ av produkter det omfattar och de berörda företagens marknadsställning.(16)

69.      Såsom redan anförts anser jag att bedömningen av huruvida en åtgärd som vidtagits av en nationell regleringsmyndighet påverkar handeln mellan medlemsstaterna ska ske enligt samma metod.

70.      Denna bedömning utgör enligt min mening en fråga avseende de faktiska omständigheterna som det ankommer på var och en av de behöriga nationella myndigheterna att avgöra i varje enskilt fall. Dessa myndigheter ska således avgöra om den åtgärd som de avser att vidta kan påverka handeln mellan medlemsstaterna på ett märkbart eller omfattande sätt genom att direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, påverka handelsmönstret mellan sistnämnda. Deras bedömning ska i detta syfte grunda sig på den ifrågavarande åtgärdens och de ifrågavarande tjänsternas art samt på de berörda företagens ställning och betydelse på marknaden.(17)

71.      Unionslagstiftningen har i skäl 38 i ramdirektivet upprättat en icke uttömmande förteckning över åtgärder som kan få omfattande konsekvenser för operatörer eller användare i andra medlemsstater. Det rör sig bland annat om åtgärder som påverkar marknadsstrukturen eller som hindrar tillträdet till marknaden och som följaktligen får konsekvenser för företag som är etablerade i andra medlemsstater. Det rör sig även om åtgärder som påverkar priserna för användare i andra medlemsstater samt sådana åtgärder som inverkar på möjligheten för ett i en annan medlemsstat etablerat företag att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster.

72.      För att illustrera detta har kommissionen anfört att åtgärder som avser fastställande av termineringstaxor(18) har konsekvenser för operatörer i andra medlemsstater och att sådana åtgärder följaktligen ska anmälas till kommissionen i förväg i enlighet med det förfarande som avses i artikel 7.3 i ramdirektivet.(19) Kommissionen har med avseende på termineringstaxor anfört att de utgör en del av samtalskostnaden mellan kunder till olika nätoperatörer och ingår i den uppringande kundens telefonräkning och att åtgärden följaktligen kan anses ha omfattande konsekvenser för användarna. Kommissionen anser för övrigt att termineringstaxornas storlek direkt inverkar på möjligheterna för operatörer som är etablerade i andra medlemsstater att tillhandahålla deras elektroniska kommunikationstjänster i den aktuella medlemsstaten till de termineringstaxor som fastställts.

73.      Kommissionen anser på samma sätt att de åtgärder genom vilka en nationell regleringsmyndighet fastställer taxor för tillhandahållande av bredbandstillträde i grossistledet samt det sätt på vilket de beräknas måste anmälas i förväg i enlighet med artikel 7.3 i ramdirektivet.

74.      I målet vid den nationella domstolen ankommer det följaktligen på den nationella domstolen att i det konkreta fallet pröva huruvida åtgärden i fråga som vidtagits för att garantera att slutanvändare har tillträde till icke geografiska nummer kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och att samtliga villkor för att tillämpa anmälningsförandet följaktligen är uppfyllda.

75.      Den nationella domstolen ska härvid således ta hänsyn till åtgärdens karaktär samt de berörda tjänsternas karaktär.

76.      Det ska i detta avseende erinras om att nämnda åtgärd innebär att T-Mobile Polska måsta garantera att slutanvändare som uppehåller sig inom det nationella territoriet och som använder dess nät för roaming har tillträde till icke geografiska nummer.

77.      Enligt artikel 2 d och f i direktivet om samhällsomfattande tjänster är ”icke-geografiska nummer” ett nummer i den nationella nummerplanen som inte är ett geografiskt nummer, där dess sifferstruktur inte har någon geografisk betydelse och används för dirigering av samtal till den fysiska nätanslutningspunkten. Det rör sig bland annat om mobiltelefonnummer, frisamtalsnummer och betalsamtalsnummer.

78.      Jag uppfattar det även så att det genom åtgärden i fråga i förevarande fall fastställs hur prissättningen av tjänsten för tillträde till icke geografiska nummer ska ske inom ramen för avtalet mellan T-Mobile Polska och Telefonia Dialog.

79.      Dessa faktorer visar enligt min mening att åtgärden kan påverka handeln mellan medlemsstaterna.

80.      För det första gynnar inte det tillträde till icke geografiska nummer som T-Mobile Polska ska säkerställa enbart slutanvändarna av företagets nät, utan även de som använder de tjänster som företaget tillhandahåller för roaming. Såsom emellertid kommissonen har anfört innefattar omkoppling från en teleoperatörs nät till en annans teleoperatörs nät, eller vad som allmänt benämns ”roaming”, en gränsöverskridande dimension av kommunikation. Vid förhandlingen angav T-Mobile Polska för övrigt att bolaget ingått mer än 140 roamingavtal med operatörer i olika medlemsstater.

81.      För det andra fastställs genom dessa åtgärder priserna för telekommunikationstjänster samt metoderna för översyn av dessa avgifter. Om ovannämnda metoder anges i det avtal som ingåtts med T-Mobile Polska, så kan de enligt min mening direkt påverka slutanvändaren, eftersom de utgör en del av samtalsavgiften och således påverkar storleken av den uppringande kundens telefonräkning. Under dessa förhållanden förefaller det som om en sådan åtgärd kan ha omfattande konsekvenser för användarna. Det är för övrigt, såsom Sąd Apelacyjny w Warszawiea slagit fast, inte omöjligt att åtgärden även påverkar villkoren för tillträde till marknaden för operatörer, och särskilt för de som är etablerade i andra medlemsstater.

82.      Den nationella domstolen ska dessutom beakta de berörda företagens, och framför allt T-Mobile Polskas, ställning och betydelse på marknaden. Enligt de uppgifter som jag förfogar över och de uppgifter som T-Mobile Polska lämnat vid förhandlingen är detta bolag en av de största telekommunikationsoperatörerna i Polen och i Östeuropa. Såsom framgår av domen Polska Telefonia Cyfrowa,(20) fann Prezes Urzędu år 2006 att nämnda bolag hade ett väsentligt inflytande på marknaden för samtalsterminering och ålade detta bolag vissa regleringsskyldigheter.(21) År 2008 hade T-Mobile Polska en marknadsandel på 29 procent, vilken uppgick till 27 procent år 2013. Dessa uppgifter avseende T-Mobile Polskas betydelse på marknaden styrker uppenbarligen att den kommunikation som förmedlas via bolagets nät, som omfattar kommunikation till icke-geografiska nummer, är betydande.

83.      Dessa omständigheter är visserligen en indikation på huruvida åtgärden i fråga kan påverka handeln mellan medlemsstaterna, men räcker enligt min mening inte för att kunna dra slutsatsen att gemenskapshandeln kan påverkas på ett märkbart sätt. Det ankommer på den nationella domstolen att, med beaktande av samtliga uppgifter som den har tillgång till i förevarande mål, fastställa exakt i vilken utsträckning gemenskapshandeln påverkas.

84.      Mot bakgrund av dessa omständigheter anser jag följaktligen att artikel 7.3 i ramdirektivet ska tolkas så, att en åtgärd genom vilken en nationell regleringsmyndighet i enlighet med artikel 28 i direktivet om samhällsomfattande tjänster avser att garantera att slutanvändare har tillträde till icke geografiska nummer, kan ha en inverkan på handeln mellan medlemsstaterna om åtgärden på ett märkbart sätt kan påverka handeln mellan medlemsstaterna genom att direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, påverka handelnmönstret mellan dem.

85.      Denna bedömning avser faktiska omständigheter som det ankommer på var och en av de behöriga nationella myndigheterna att avgöra i varje enskilt fall med beaktande av åtgärdens karaktär och de berörda tjänsterna samt de berörda operatörernas ställning och betydelse på marknaden.

C –    Den tredje frågan

86.      Med beaktande av de svar som jag har föreslagit på de två första frågorna anser jag att det saknas skäl att pröva den tredje tolkningsfrågan. Som angetts ovan framgår det av den polska lagstiftningens ordalydelse, vilken återgetts i de handlingar som jag förfogar över, att den inte avviker från artikel 7.3 i ramdirektivet vad gäller de skyldigheter som förskrivs där.

V –    Förslag till avgörande

87.      Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara tolkningsfrågorna från Sąd Najwyższy w Warszawie på följande sätt:

1)      Artikel 7.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) ska tolkas så, att en åtgärd som vidtagits i samband med lösningen av en tvist genom vilken en nationell regleringsmyndighet ålagt en operatör skyldigheter avseende tillträde till icke-geografiska nummer i enlighet med dess befogenheter och ansvarsområden enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv), artikel 20 i direktiv 2002/21, och artikel 28 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) omfattas av tillämpningsområdet för anmälningsförfarandet och ska följaktligen anmälas om denna åtgärd påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

2)      Artikel 7.3 i direktiv 2002/21 ska tolkas så, att en åtgärd genom vilken en nationell regleringsmyndighet i enlighet med artikel 28 i direktiv 2002/22 avser att garantera att slutanvändare har tillträde till icke geografiska nummer, kan ha en inverkan på handeln mellan medlemsstaterna om åtgärden på ett märkbart sätt kan påverka handeln mellan medlemsstaterna genom att direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, påverka handelnmönstret mellan dem.

Denna bedömning avser faktiska omständigheter som det ankommer på var och en av de behöriga nationella myndigheterna att avgöra i varje enskilt fall med beaktande av åtgärdens karaktär och de berörda tjänsterna samt de berörda operatörernas ställning och betydelse på marknaden.


1 – Originalspråk: franska.


2 – EGT L 108, s. 33, nedan kallat ramdirektivet.


3 – Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 51).


4 – Europaparlamentets och rådets direktiv av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (EGT L 108, s. 7).


5 – Dz. U nr 171, pos. 1800.


6 – I likhet med kommissionen anser jag att den polska lagstiftningen inte avviker från artikel 7.3 i ramdirektivet vad avser de skyldigheter som föreskrivs där av unionslagstiftaren.


7 – Rekommendation om anmälningar, tidsfrister och samråd i enlighet med artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 301, s. 23).


8 – Mål 5/69, EU:C:1969:35.


9 – Punkt 5.


10 – Mål 22/71, EU:C:1971:113.


11 – Punkt 16. Min kursivering.


12 – EUT 2004, C 101, s. 81, nedan kallad riktlinjerna.


13 – Se punkt 23 i riktlinjerna.


14 – Domen Völk (EU:C:1969:35, punkterna 5 och 7).


15 – Se punkt 13 i riktlinjerna.


16 – Se punkt 28 i riktlinjerna.


17 – För en illustration av detta, se dom Javico (C‑306/96, EU:C:1998:173, punkt 17).


18 – Det rör sig om grossistpriser som operatören tar ut från den abonnent som tar emot ett samtal till en mobiltelefon och betalar till den uppringande kundens nätoperatör för att vidarebefordra eller ”avsluta” ett samtal.


19 – Se kommissionens pressmeddelanden av den 25 juni 2009 och den 24 juni 2010 som finns tillgängliga på följande webbplatser: http://europa.eu/rapid/press-release_IP-09-1008_fr.htm?locale=FR et http://europa.eu/rapid/press-release_IP-10-804_fr.htm.


20 –      C‑410/09, EU:C:2011:294.


21 – Punkt 14.