Language of document : ECLI:EU:F:2015:12


DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

18 mars 2015

Mål F‑27/14

DK

mot

Europeiska utrikestjänsten

”Personalmål – Europeiska utrikestjänstens personal – Tjänsteman – Disciplinärt förfarande – Avsättning från tjänsten utan minskning av pensionsrättigheter – Artikel 25 i bilaga IX i tjänsteföreskrifterna – Pågående straffrättsligt förfarande - Identiska omständigheter har åberopats vid tillsättningsmyndigheten och i det straffrättsliga förfarandet”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken DK yrkar ogiltigförklaring av det beslut av den 16 januari 2014 genom vilket den operativa chefen för Europeiska utrikestjänsten, i sin egenskap av utrikestjänstens tillsättningsmyndighet (nedan kallad tillsättningsmyndigheten), avsatte sökanden från tjänsten utan nedsättning av pensionen, med verkan från och med den 1 februari 2014.

Avgörande:      Europeiska utrikestjänstens beslut av den 16 januari 2014 att avsätta DK från tjänsten utan minskning av pensionsrättigheterna ogiltigförklaras. Europeiska utrikestjänsten ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för DK.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Disciplinärt förfarande – Omständigheter som samtidigt är föremål för disciplinära och straffrättsliga förfaranden – Administrationen får inte fatta slutligt beslut angående tjänstemannen förrän avgörandet i brottmålsförfarandet vunnit laga kraft

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 25)

2.      Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Disciplinärt förfarande – Omständigheter som samtidigt är föremål för disciplinära och straffrättsliga förfaranden – Syftet med vilandeförklaring av det disciplinära förfarandet – Skyldighet att beakta konstateranden avseende de faktiska omständigheterna som gjorts i brottmålsavgörandet – Möjlighet att bedöma huruvida de skall anses utgöra ett disciplinfel

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 25)

3.      Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Disciplinärt förfarande – Disciplinärt och straffrättsligt förfarande pågår samtidigt – Tjänstemannens skyldighet att tillhandahålla administrationen bevis som gör det möjligt att jämföra omständigheterna i det disciplinära förfarandet med dem i brottsmålsförfarandet

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 25)

1.      Det framgår av artikel 25 i tjänsteföreskrifterna att det inte är tillåtet för tillsättningsmyndigheten att i disciplinärendet fatta ett slutligt beslut angående den berörde tjänstemannen genom att uttala sig om omständigheter som samtidigt är föremål för ett brottmålsförfarande innan avgörandet i den domstol som prövar fallet har vunnit laga kraft. Denna artikel ger följaktligen inte nämnda myndighet, som ska fatta ett slutligt beslut avseende en tjänsteman mot vilken ett disciplinärt förfarande inletts något utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller att skjuta upp prövningen av nämnda tjänstemans situation när denna tjänsteman är föremål för ett förfarande i brottsmålsdomstol.

(se punkt 37)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Tzoanos/kommissionen, T‑74/96, EU:T:1998:58, punkterna 32 och 33; dom Pessoa e Costa/kommissionen, T‑166/02, EU:T:2003:73, punkt 45; dom François/kommissionen, T‑307/01, EU:T:2004:180, punkt 59, och dom Franchet och Byk/kommissionen, T‑48/05, EU:T:2008:257, punkt 341

2.      Artikel 25 femte stycket i tjänsteföreskrifterna har två syften. Denna bestämmelse ska för det första säkerställa att den aktuella tjänstemannens ställning i det straffrättsliga förfarande som inletts mot honom inte påverkas på grund av handlingar som även är föremål för ett disciplinärt förfarande vid hans institution. Genom att det disciplinära förfarandet vilandeförklaras i avvaktan på att det straffrättsliga förfarandet avslutas är det, för det andra, möjligt att vid detta disciplinförfarande beakta vad som konstaterats avseende de faktiska omständigheterna, i den lagakraftvunna brottmålsdomen. Principen ”frågan om ansvar för brott ska avgöras innan frågan om disciplinärt ansvar kan prövas” slås nämligen fast i artikel 25 femte stycket i tjänsteföreskrifterna, vilket särskilt motiveras av att nationella domstolar i brottmål har vidare undersökningsbefogenheter än tillsättningsmyndigheten. När samma handlingar kan utgöra en straffbelagd gärning och ett åsidosättande av tjänstemannens skyldigheter enligt tjänsteföreskrifterna är administrationen därför bunden av vad den nationella domstolen har konstaterat avseende de faktiska omständigheterna i brottmålet. När denna domstol funnit att vissa omständigheter i målet är bevisade kan administrationen bedöma huruvida de ska anses utgöra ett disciplinfel, varvid den särskilt skall pröva huruvida dessa omständigheter utgör åsidosättanden av skyldigheter enligt tjänsteföreskrifterna.

Följaktligen har kommissionen inte rätt att, i disciplinärt avseende, fatta ett slutligt beslut angående tjänstemannen innan avgörandet i brottmålsförfarandet vunnit laga kraft. Detta gäller även för det fall det straffrättsliga förfarandet har pågått i nästan tio år i första instan och sökanden har överklagat. Det ligger nämligen i nämnda tjänstemans intresse att ett eventuellt lagakraftvunnet avgörande i brottmålsförfarandet, genom vilket hans överklagande bifalles, beaktas i det disciplinära förfarandet.

Vidare kan inte administrationen med framgång hävda att den kan isolera vissa särskilda omständigheter från en samling av omständigheter som utgör ett beteende som eventuellt är brottsligt i syfte att motivera ett slutligt disciplinärt beslut trots att ett straffrättsligt förfarande avseende samma handlande pågick samtidigt.

(se punkterna 38, 61, 66, 70 och 74)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Tzoanos/kommissionen, EU:T:1998:58, punkt 34; dom A/kommissionen, T‑23/00, EU:T:2000:273, punkt 37; dom François/kommissionen, EU:T:2004:180, punkterna 73 och 75, och dom Franchet och Byk/kommissionen, EU:T:2008:257, punkt 342

3.      Det ankommer på den ifrågavarande tjänstemannen att tillhandahålla tillsättningsmyndigheten sådana upplysningar att den kan bedöma huruvida de handlingar som tjänstemannen har anklagats för inom ramen för det disciplinära förfarandet samtidigt är föremål för ett straffrättsligt förfarande gentemot samma tjänsteman. Det är nämligen först när sådana straffrättsliga förfaranden har inletts som de handlingar som dessa omfattar kan identifieras och jämföras med de handlingar som ligger bakom det disciplinära förfarandet, i syfte att fastställa om de eventuellt sammanfaller.

(se punkt 42)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Tzoanos/kommissionen, EU:T:1998:58, punkt 35