Language of document : ECLI:EU:C:2014:2187

Mål C‑491/13

Mohamed Ali Ben Alaya

mot

Bundesrepublik Deutschland

(begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Berlin)

”Begäran om förhandsavgörande – Område med frihet, säkerhet och rättvisa – Direktiv 2004/114/EG – Artiklarna 6, 7 och 12 – Villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier – En person som uppfyller villkoren i nämnda direktiv nekas inresa – De behöriga myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 september 2014

Gränskontroller, asyl och invandring – Invandringspolitik – Tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete – Direktiv 2004/114 – Villkor – En person som uppfyller villkoren i nämnda direktiv nekas inresa – Otillåtet – De behöriga myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning

(Rådets direktiv 2004/114, artiklarna 6, 7 och 12)

Artikel 12 i direktiv 2004/114 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete ska tolkas så, att den berörda medlemsstaten måste bevilja en tredjelandsmedborgare inresa när denne önskar vistas där i mer än tre månader för studier, om denne uppfyller de villkor för inresa och vistelse som uttömmande uppräknas i artiklarna 6 och 7 i samma direktiv och om medlemsstaten inte mot denne tredjelandsmedborgare åberopar något av de skäl som uttryckligen anges i nämnda direktiv och som kan motivera ett beslut om avslag på en sådan ansökan.

Det utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna enligt direktivet förfogar över när de prövar ansökningar om tillstånd för inresa och vistelse omfattar nämligen endast villkoren i artiklarna 6 och 7 i direktivet samt bedömningen av relevanta omständigheter, i syfte att fastställa om villkoren i ovan nämnda artiklar i direktivet är uppfyllda, däribland frågan huruvida en tredjelandsmedborgare ska vägras inresa på grund av att denne kan betraktas som ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsan.

(se punkterna 33 och 36 samt domslutet)