Language of document : ECLI:EU:F:2015:24

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS

PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

26 mars 2015

Mål F‑41/14

CW

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Betygsrapport – Uppenbart oriktig bedömning – Maktmissbruk – Mobbning – Beslut om beviljande av en meritpoäng”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken CW har yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara dels betygsrapporten för år 2012, i den version som antogs genom det beslut som fattades av Europaparlamentets tillsättningsmyndighet den 24 maj 2013 (nedan kallad betygsrapporten 2012), dels det beslut som generaldirektören för generaldirektoratet (GD) ”Tolkning och konferenser” vid parlamentet fattade den 24 juni 2013 om att tilldela CW en meritpoäng för året 2012.

Avgörande:      Talan ogillas. CW ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Sjukledighet – Vistelse utanför anställningsorten utan tillstånd – Följder – Administrationens anmärkning i den berörda tjänstemannens betygsrapport – Tillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 43 och 60 andra stycket)

2.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Tjänstemannens frånvaro – Erhållande av ytterligare semesterdagar genom en osann anmälan om arbetsoförmåga – Otillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 43 och 60)

3.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Skyldighet att utföra instruktioner från överordnade – Räckvidd – Gränser – Den omständigheten att en tjänsteman som vid upprepade tillfällen har visat prov på olydnad vägrar att utföra instruktionen att be sin enhetschef om ursäkt – Otillåtlighet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 21a)

4.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvärderingsrapport – Upprättande – Förekomst av mobbning – Utvärderingsrapportens olagliga karaktär – Krav på ett samband mellan mobbningen och de negativa omdömena i rapporten

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 12a, 24, 43, 90 och 91)

5.      Tjänstemän – Mobbning – Begrepp – Betygsrapport innehållande kommentarer som är negativa för tjänstemannen men inte ohövliga – Omfattas inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 12a.3 och 43)

1.      Lydelsen i artikel 60 andra stycket i tjänsteföreskrifterna är klar och uttrycklig, och den innehåller inte något undantag (som skulle kunna vara knutet till sjukdomens karaktär, till exempel psykologiska eller psykiatriska problem) från kravet på förhandstillstånd när en tjänsteman önskar tillbringa sin sjukledighet någon annanstans än på anställningsorten.

Tillsättningsmyndigheten har således fog för att konstatera att en tjänsteman som inte har erhållit något förhandstillstånd inte har följt den relevanta bestämmelsen i tjänsteföreskrifterna beträffande vistelser utanför anställningsorten under en sjukledighet, och att det således rör sig om en otillåten frånvaro, och detta oberoende av om vistelsen utanför anställningsorten är kort och har rekommenderats av läkare.

Även om betygsrapporten ska innehålla en utvärdering av tjänstemannens arbetsprestationer under hela året, finns det inget som hindrar nämnda myndighet från att nämna en punktuell händelse, särskilt när det rör sig om ett åsidosättande av en klar och specifik regel som är hämtad direkt från tjänsteföreskrifterna och den berörda tjänstemannen inte tror sig vara skyldig att begära ett förhandstillstånd. Under dessa förhållanden kan det konstateras att förutom att införandet av en anmärkning i en betygsrapport inte strider mot någon bestämmelse i tjänsteföreskrifterna (till exempel artikel 43), kan det ha det legitima syftet att varna den berörda personen och att undvika att den aktuella regeln i tjänsteföreskrifterna åsidosätts på nytt. Härvid kan ett påpekande för att erinra tjänstemannen om de mål gäller för honom eller henne när det gäller iakttagandet av regler inte på något sätt utgöra en uppenbart oriktig bedömning, eftersom ett av syftena med betygsrapporten just är att den bedömda tjänstemannens uppförande i tjänsten ska förbättras.

Dessutom kan den svåra arbetssituationen som påstås utgöra orsaken till sjukledigheten inte befria tjänstemannen från den skyldighet som åvilar samtliga tjänstemän och övriga anställda att iaktta artikel 60 andra stycket i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 53–56 och 80)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Österholm/kommissionen, T‑190/02, EU:T:2004:191, punkt 39

Personaldomstolen: dom Morgan/harmoniseringsbyrån, F‑26/13, EU:F:2014:180, punkt 57, och där angiven rättspraxis, som har överklagats till tribunalen, mål T‑683/14 P

2.      Det kan inte accepteras att en tjänsteman eller en annan anställd tillskansar sig en extra semesterdag genom att låtsas vara sjuk. Dessutom är det helt och hållet legitimt för administrationen att se till att tjänstemän och övriga anställda använder sin årliga semester på ett korrekt sätt, till exempel genom att föra in en kommentar i en betygsrapport med anledning av en sådan oegentlighet.

(se punkt 64)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom CQ/parlamentet, F‑12/13, EU:F:2014:214, punkt 118

3.      Det framgår av systematiken i artikel 21a i tjänsteföreskrifterna att om en tjänsteman får instruktioner som enligt hans uppfattning är regelstridiga eller kan orsaka allvarliga svårigheter ska han först underrätta sin närmaste överordnade, och därefter i förekommande fall, om den sistnämnde bekräftar instruktionerna, vända sig till sin överordnades överordnade. Enligt denna bestämmelse ska tjänstemannen således utföra den – upprepade eller bekräftade – instruktionen såvida den inte är uppenbart olaglig eller strider mot gällande säkerhetsnormer.

I en situation där en tjänsteman vid upprepade tillfällen har visat prov på olydnad kan en instruktion från dennes överordnades överordnade om att han eller hon ska be sin enhetschef om ursäkt – även om detta tillvägagångssätt inte nödvändigtvis motsvarar ett synsätt som är förenligt med god sed i hantering av mänskliga relationer i yrkeslivet – ses som en del i en legitim åtgärd som administrationen vidtar för att säkerställa att samtliga tjänstemän och övriga anställda följer reglerna i tjänsteföreskrifterna – bland annat de som liksom artikel 21a i tjänsteföreskrifterna syftar till att möjliggöra en fungerande administration inom varje avdelning i en anda av ömsesidigt förtroende – och således rymmas inom gränserna för administrationens utrymme för skönsmässig bedömning när den vidtar en sådan åtgärd.

(se punkterna 70 och 72)

4.      Det förhållandet att det visas att en tjänsteman eller en annan anställd har utsatts för mobbning innebär inte att samtliga beslut som går denne emot, i det sammanhang i vilket mobbningen har förekommit, därför är rättstridigt. Det förhållandet att en anställd har utsatts för mobbning kan i princip nämligen, på grund av dess karaktär, endast åberopas till stöd för ett yrkande om ogiltigförklaring av ett beslut från tillsättningsmyndigheten om avslag på en begäran om bistånd enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna. En grund som rör mobbning kan således endast undantagsvis åberopas inom ramen för en laglighetsprövning av en rättsakt som går någon emot, såsom en betygsrapport, om det föreligger ett samband mellan den påstådda mobbningen och de negativa omdömena i en sådan rapport.

(se punkt 89)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Menghi/Enisa, F‑2/09, EU:F:2010:12, punkt 69, och CF/Easa, F‑40/12, EU:F:2013:85, punkt 79

5.      När de specifika kommenterarna och omdömena i en tjänstemans betygsrapport inte går utöver gränsen till ohövlig eller sårande kritik av den berörda tjänstemannens person kan de som sådana inte anses indikera att betygsrapporten har upprättats i mobbningssyfte.

(se punkt 90)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Belgien/kommissionen, C-73/05, EU:C:2006:127, punkt 80, och dom Magone/kommissionen, T‑73/05, EU:T:2006:127, punkt 80

Personaldomstolen: dom N/parlamentet, F‑26/09, EU:F:2010:17, punkt 86, och dom CW/parlamentet, F‑48/13, EU:F:2014:186, punkt 129