Language of document : ECLI:EU:F:2015:53

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

9 juni 2015

Mål F‑65/14

EF

mot

Europeiska utrikestjänsten

”Personalmål – Europeiska utrikestjänstens personal –Tjänstemän –Befordringsförfarandet 2013 –Beslut att inte befordra sökanden till lönegrad AD 13 –Sökandens invändning mot förteckningen över de tjänstemän som är föreslagna för befordran –Artikel 45 i tjänsteföreskrifterna –Minimiperiod på två år i lönegraden –Beräkning av tvåårsperioden –Datum för beslutet om befordran”

Saken:      Talan väckt enligt artikel 270 FEUF, vilken enligt artikel 106a i Euratomfördraget är tillämpligt på det fördraget, genom vilken EF har yrkat att de beslut som meddelades av Europeiska utrikestjänstens tillsättningsmyndighet den 9 respektive den 14 oktober 2013 att inte befordra honom till lönegrad AD 13 under befordringsförfarandet 2013

Avgörande:      Talan ogillas. EF ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska utrikestjänstens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Villkor – Minimiperiod i lönegraden – Krav på att denna ska sammanfalla med den tidsperiod som omfattas betygsrapporterna – Föreligger inte – Tidpunkt som ska beaktas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

2.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Kriterier – Kandidaternas personliga förtjänster – Tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

3.      Tjänstemän – Befordran – Klagomål från en kandidat som inte blivit befordrad – Beslut om avslag – Motivering – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45 och 90.2)

1.      Det framgår tydligt av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna att endast tjänstemän som fullgjort en minimiperiod på två år i sin lönegrad kan befordras. I denna bestämmelse ställs inte upp som ett ytterligare villkor att denna minimiperiod på två år exakt måste sammanfalla med den tvåårsperiod som omfattas av två årliga betygsrapporter, i vilka varje tjänsteman i princip bedöms under en period som motsvarar ett kalenderår.

Datumet för beslutet om befordring utgör det relevanta datumet för att bedöma huruvida tjänstemannen har fullgjort den erforderliga minimiperioden på två år för att kunna befordras.

Dessutom krävs det inte enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna att det datum på vilket villkoret om minimiperiod i lönegraden ska vara uppfyllt nödvändigtvis måste sammanfalla med slutet på den bedömningsperiod som omfattas av den årliga betygsrapporten.

(se punkterna 26, 27 och 29)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Casini/kommissionen, T‑132/03, EU:T:2005:324, punkt 84

Personaldomstolen: dom Balabanis och Le Dour/kommissionen, F‑77/05, EU:F:2006:127, punkt 35

2.      Att en tjänsteman besitter uppenbara och erkända kvalifikationer utesluter inte att andra tjänstemän kan anses vara mer kvalificerade vid en jämförande bedömning av befordringsbara kandidater.

Administrationen gjorde ingen uppenbart oriktig bedömning, det vill säga ett fel som med lätthet kan upptäckas och som är uppenbart, när den grundade sig på betygsrapporterna för de tjänstemän som befordrades och ansåg att dessa tjänstemäns förtjänster var större än EF:s förtjänster.

Samma slutsats gäller beträffande kriteriet om använda språkkunskaper enligt vilken det som huvudregel räcker att behärska engelska och franska för att kunna vara verksam vid ett unionsorgan och att behärskandet av andra språk därför är av underordnad betydelse.

Vad gäller det ansvar som EF har haft i samband med sina respektive uppgifter har han inte styrkt att administrationens bedömning att detta ansvar var på en nivå som en tjänsteman i samma lönegrad vanligtvis utövar och att det därför inte kan anses vara särskilt meriterande för en befordran var uppenbart oriktig.

(se punkterna 43–46)

Hänvisning till

Domstolen: dom Cubero Vermurie/kommissionen, C‑446/00 P, EU:C:2001:703, punkt 21

Förstainstansrätten: dom Morello/Commission, T‑164/00, EU:T:2002:312, punkt 100

Personaldomstolen: dom Trentea/FRA, F‑112/10, EU:F:2012:179, punkt 104

3.      Tillsättningsmyndigheten är inte skyldig att motivera sina beslut om befordran gentemot tjänstemän som inte befordrats. Myndigheten ska däremot motivera ett beslut genom vilket ett klagomål som en sökande har anfört i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna har avslagits. Motiveringen av detta beslut förmodas nämligen stämma överens med motiveringen av det beslut mot vilket klagomålet anförts.

Befordringar sker enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna efter urval och motiveringen kan därför endast avse de lagstadgade villkoren som uppställs i tjänsteföreskrifterna för att befordran ska gå rätt till. Tillsättningsmyndigheten är i synnerhet inte skyldig att upplysa den tjänsteman som inte blivit befordrad om den jämförelse som myndigheten gjort mellan denne och den tjänsteman som befordrats.

(se punkterna 50 och 51)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Contargyris/rådet, T‑6/96, EU:T:1997:76, punkterna 147 och 148

Personaldomstolen: dom Merhzaoui/rådet, F‑18/09, EU:F:2011:180, punkt 71 och där angiven rättspraxis