Language of document : ECLI:EU:F:2015:46

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

18 maj 2015

Mål F‑44/14

Jaana Pohjanmäki

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Tillsättningsmyndighetens respektive de rådgivande befordringskommittéernas roll – Betygsrapporter saknas – Medlemmarna i de rådgivande befordringskommittéerna har underlåtit att beakta betygsrapporterna – Huruvida uppgifterna för den föredragande till de rådgivande befordringskommittéerna kan åtas av den tidigare betygssättaren – Uppenbart oriktig bedömning – Tjänstetiden i lönegraden – Omfattningen av det ansvar som utövats – Omsorgsplikt”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, varigenom Jaana Pohjanmäki har yrkat ogiltigförklaring av beslutet av Europeiska unionens råd att inte befordra henne till lönegrad AD13 under befordringsförfarandet år 2013 och att rådet ska förpliktas att betala skadestånd för den ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av beslutet.

Avgörande:      Talan ogillas. Jaana Pohjanmäki ska bära hälften av sina rättegångskostnader. Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av Jaana Pohjanmäkis rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Procedur – Beaktande av betygsrapporter – Ofullständig och felaktig personalakt – Följder

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

2.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Procedur – Beaktande av betygsrapporter – Första jämförelse av de rådgivande befordringskommittéerna – Procedur – Endast en medlem ur en rådgivande befordringskommitté har granskat betygsrapporterna – Tillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

3.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Procedur – Beaktande av betygsrapporter – Första jämförelse av de rådgivande befordringskommittéerna – Procedur – En medlem i en rådgivande befordringskommitté som har betygsatt den berörda tjänstemannen har granskat betygsrapporterna – Tillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

4.      Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Avslagsbeslut – Skälen i den angripna akten ändras

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45, 90 och 91)

5.      Tjänstemän – Befordran – Kriterier – Kvalifikationer – Beaktande av tjänstetid i lönegraden – Andrahandskriterium – Beaktande av kvalifikationernas konstanta nivå över tid – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

6.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser – Uppenbart oriktig bedömning – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

7.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Omständigheter som kan beaktas – Omfattningen av det ansvar som utövats

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 5 och 45)

8.      Tjänstemän – Befordran – Klagomål från en kandidat som inte har befordrats – Avslagsbeslut – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Otillräcklig motivering – Rättelse under domstolsförfarandet – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25 och 45)

1.      För att ett beslut om att inte befordra ska kunna ogiltigförklaras är det inte tillräckligt att en kandidats personalakt är felaktig och ofullständig. Det krävs dessutom att det styrks att denna omständighet kan ha haft en avgörande inverkan på befordringsförfarandet.

När det således rör ett fel avseende att det inte informerats om en tjänstemans prestationer under två perioder på sammanlagt sju månader är det inte styrkt att detta fel har haft avgörande betydelse för befordringsförfarandet. Den sammanlagda perioden på sju månader under vilken den berörda tjänstemannens prestationer inte har lett till en bedömning i samband med betygsrapporterna är väldigt kort i förhållande till de åtta år som tjänstemannen arbetat i den aktuella lönegraden och den berörda tjänstemannen har varken styrkt eller påstått att vederbörandes kvalifikationer under de sju månaderna var av sådan vikt att den jämförande bedömningen av kvalifikationerna hade varit annorlunda om dessa kvalifikationer hade beaktats.

(se punkterna 41, 43 och 44)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Sabbag Afota/rådet, F-9/11, EU:F:2011:196, punkterna 42–44

2.      I de fall då det befordringssystem som en institution upprättat gör det möjligt att utse en föredragande inom varje rådgivande befordringskommitté, vars roll är att granska personalakten och betygsrapporterna och att underrätta den rådgivande befordringskommittén om innehållet däri gör den omständigheten – att en befordringsbar tjänstemans betygsrapporter endast beaktats av en medlem i den rådgivande befordringskommittén – inte det möjligt att finna att hela jämförelsen av kvalifikationer är felaktig. Med hänsyn till att det inte föreskrivs om något förfarande eller särskilda formföreskrifter för att utse en föredragande till en rådgivande befordringskommitté i institutionens interna bestämmelser räcker det att en av medlemmarna i den rådgivande befordringskommittén har beaktat betygsrapporterna för att finna att den medlemmen har agerat som föredragande till den kommittén.

(se punkt 46)

3.      I de fall då det befordringssystem som en institution upprättat gör det möjligt att utse en föredragande inom varje rådgivande befordringskommitté – vars roll är att granska personalakten och betygsrapporterna och att underrätta den rådgivande befordringskommittén om innehållet däri – ska den medlem i en rådgivande befordringskommitté om denne är den första betygssättaren av en befordringsbar tjänsteman, i enlighet med vad som föreskrivs, avstå från att delta i diskussionen om den berörda tjänstemannen. Det finns emellertid ingen anledning att den bestämmelsen utvidgas till att även omfatta rollen som föredragande som den aktuella medlemmen har anmodats att inta vid den rådgivande befordringskommittén i samband med att den relevanta personalakten och rapporterna granskas.

(se punkt 49)

4.      Det administrativa förfarandets föränderliga karaktär gör det möjligt för administrationen att i samband med klagomålet ompröva den angripna akten på grundval av de nya faktiska eller rättsliga omständigheterna och om nödvändigt ändra eller komplettera skälen med stöd av vilka akten antagits.

(se punkt 52)

Hänvisning till:

Tribunalen: dom Mocová/kommissionen, T-347/12 P, EU:T:2014:268, punkterna 34, 35 och 45

Personaldomstolen: dom AZ/kommissionen, F-26/10, EU:F:2011:163, punkt 38, och dom BD/kommissionen, F-36/11, EU:F:2012:49, punkt 47

5.      Det föreskrivs i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna att befordran uteslutande ska ske genom ett urval bland de mest kvalificerade befordringsbara tjänstemännen. Vad gäller en tjänstemans befordran kan tjänstetid i lönegraden och sammanlagd tjänstetid endast beaktas som andrahandskriterium om det visar sig att den berörda tjänstemannens kvalifikationer är likvärdiga med de kvalifikationer som andra befordringsbara tjänstemän har.

Kriteriet som grundar sig på kvalifikationernas konstanta nivå över tid utgör inte ett separat kriterium i förhållande till de tre kriterier som räknas upp i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna utan hänför sig direkt till det första av dessa kriterier, vilket grundar sig på tjänstemännens betygsrapporter. Detta kriterium gör det även möjligt för tillsättningsmyndigheten att göra en skälig avvägning mellan syftet att säkerställa en snabb karriärutveckling för mycket duktiga tjänstemän som utmärker sig genom en exceptionellt hög prestationsnivå och syftet att säkerställa en normal karriärutveckling för tjänstemän som under en lång period har visat prov på en konstant högt prestationsnivå.

(se punkterna 57 och 58)

Hänvisning till

Tribunalen: dom Stols/rådet, T‑95/12 P, EU:T:2014:3, punkterna 40–45

Personaldomstolen: dom Barbin/parlamentet, F‑68/09, EU:F:2011:11, punkt 91, dom Nieminen/rådet, F‑81/12, EU:F:2014:50, punkterna 43 och 44, som har överklagats till tribunalen, mål T‑464/14 P

6.      Tillsättningsmyndigheten förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid jämförelsen av kvalifikationerna hos de befordringsbara tjänstemännen, och unionsdomstolarnas kontroll är begränsad till frågan huruvida tillsättningsmyndigheten har hållit sig inom gränser som inte kan kritiseras och att den inte uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, med beaktande av de metoder och medel som administrationen har använt sig av vid sin bedömning. Domstolen kan således inte ersätta tillsättningsmyndighetens bedömning av de befordringsbara tjänstemännens kvalifikationer och meriter med sin egen.

En uppenbart oriktig bedömning föreligger i detta hänseende när felet lätt kan urskiljas och går att upptäcka utan svårighet mot bakgrund av de kriterier som lagstiftaren fastställt för beslut i frågor om befordran. För att administrationen ska kunna anses ha gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning som gör att ett beslut ska ogiltigförklaras måste följaktligen den bevisning som det ankommer på sökanden att inge vara sådan att administrationens bedömningar förlorar sin trovärdighet. Med andra ord kan talan inte bifallas med stöd av grunden om en uppenbart oriktig bedömning om den ifrågasatta bedömningen, trots sökandens upplysningar, ändå kan anses korrekt eller giltig.

(se punkterna 61 och 62)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom AC/rådet, F-9/10, EU:F:2011:160, punkterna 22–24, och dom Nieminen/rådet, F-81/12, EU:F:2014:50, punkt 59

7.      I enlighet med den likvärdighetsprincip som inrättats genom artikel 5 i tjänsteföreskrifterna och vilken gäller för lönegrad och befattning ska tjänstemän och anställda i samma lönegrad antas ha befattningar med likvärdigt ansvar. Administrationen ska således vid den jämförande bedömningen av de befordringsbara tjänstemännens kvalifikationer beakta vilket ansvar en befordringsbar tjänsteman har haft när detta gått utöver vad som normalt är fallet för en tjänsteman i denna lönegrad.

(se punkt 66)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Merhzaoui/rådet, F‑18/09, EU:F:2011:180, punkt 59

8.      Tillsättningsmyndigheten är förvisso inte skyldig att motivera befordringsbeslut i förhållande till icke befordrade kandidater. Den är däremot skyldig att motivera beslutet om avslag på ett klagomål som framställts av en kandidat som inte har befordrats, eftersom motiveringen till beslutet om avslag anses sammanfalla med motiveringen till det beslut som klagomålet avser.

Motiveringen av avslagsbeslutet ska anses motsvara motiveringen av det beslut som avses i klagomålet. Frågan om motiveringen är tillräcklig ska bedömmas med hänsyn till de väsentliga punkterna i den argumentation som institutionen svarar på. Eftersom befordran sker genom urval bland de berörda tjänstemännen, enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, är det tillräckligt att det i motiveringen av avslaget på klagomålet anges hur de i lagstiftningen och tjänsteföreskrifterna föreskrivna villkoren för befordran har tillämpats på tjänstemannens individuella situation.

Under förutsättning att tillsättningsmyndigheten angett inledningen till en motivering, kan dessutom kompletterande preciseringar lämnas under förfarandets gång.

(se punkterna 79, 80 och 83)

Hänvisning till

Tribunalen: beslut Van Neyghem/rådet, T‑113/13 P, EU:T:2013:568, punkt 17

Personaldomstolen: dom AC/rådet, F-9/10, EU:F:2011:160, punkt 29; dom Sabbag Afota/rådet, F-9/11, EU:F:2011:196, punkt 65, och dom Bouillez m.fl./rådet, F-11/11, EU:F:2012:8, punkt 22