Language of document : ECLI:EU:F:2015:91

BESLUT MEDDELAT AV ORDFÖRANDEN FÖR EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

den 15 juli 2015

Mål F‑94/15 R

Oren Wolff

mot

Europeiska utrikestjänsten

”Personalmål – Interimistiskt förfarande – Ansökan om uppskov med verkställighet – Val till personalkommittén – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Föreligger inte – Avvägning mellan föreliggande intressen”

Saken:      Talan väckt med stöd av artikel 278 FEUF och 157 EA, samt artikel 279 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106 a, genom vilken Oren Wolff ansökt om uppskov med verkställigheten av Europeiska utrikestjänstens beslut av den 23 april 2015 med avslag på hans ansökan om ogiltigförklaring av valresultatet till utrikestjänstens personalkommitté.

Avgörande:      Oren Wolffs ansökan om interimistiska åtgärder avslås. Frågan om rättegångskostnader anstår.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänsteman – Berättigat intresse av att få saken prövad – Tvist rörande val till personalkommittén – Tjänsteman med rösträtt då valet förrättades

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Skada som uppkommit för röstberättigad tjänsteman vid val till personalkommittén – Omständighet som inte i sig utgör en allvarlig skada – Betydelse för rätten till ett effektivt rättsmedel – Föreligger inte

(Artikel 278 FEUF, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47, tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91, personaldomstolens rättegångsregler, artikel 115.2)

3.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Allvarlig och irreparabel skada – Begrepp

(Artikel 278 FEUF)

4.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Skada som uppkommit för röstberättigad tjänsteman vid val till personalkommittén – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte

(Artikel 278 FEUF, tjänsteföreskrifterna, bilaga II, artikel 1)

1.      Beträffande de organ som företräder personalen och andra tjänstemän, och angående möjligheten att väcka en talan om ogiltigförklaring eller att delta i ett dylikt förfarande, har varje röstberättigad ett direkt och aktuellt intresse av att val äger rum i enlighet med villkoren för och grundat på ett valsystem som är förenligt med de bestämmelser i tjänsteföreskrifterna som reglerar röstningsförfarandet.

Härvid förlorar en tjänsteman inte sitt berättigade intresse av att få saken prövad, då han var röstberättigad då valet till personalkommittén förrättades och han agerade i denna egenskap för att begära rättslig prövning av valresultatet, endast på grund av den, hypotetiska, omständighet att det mandat som utfärdats för personalkommittén vid dessa val gått ut under förfarandets gång.

(se punkterna 25 och 30)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom av den 24 september 1996, Marx Esser et del Amo Martinez/Parlamentet, T-182/94, EU:T:1996 :130, punkt 40

Personaldomstolen: beslut av den 19 juli 2011, Bömcke/BEI, F-105/10, EU:F:2011:122, punkterna 23 och 24

2.      Av artikel 278 FEUF framgår att en talan som förs vid domstolen i princip inte ska hindra verkställighet eftersom de rättsakter som unionsinstitutionerna antar presumeras vara giltiga. Det är således endast i undantagsfall som domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder kan besluta om uppskov med verkställigheten av en angripen rättsakt som ska prövas i sak av den dömande sammansättningen. Följaktligen ska kravet på skyndsamhet, närmare bestämt att sökanden med fog ska kunna påvisa en risk för allvarlig och irreparabel skada, vilket måste vara uppfyllt för att uppskov med verkställighet ska kunna beviljas, inte förväxlas med kravet att en tjänsteman måste kunna visa att han har ett personligt intresse av att den angripna rättsakten ogiltigförklaras för att han ska kunna väcka talan med stöd av artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna.

Härvid är den omständigheten att en tjänsteman är röstberättigad vid val till personalkommittén och att han har, i likhet med varje röstberättigad tjänsteman, ett intresse av att valet av representanter sker i enlighet med gällande regelverk, således inte tillräckligt för att det ska anses föreligga en risk för allvarlig och irreparabel skada som kan motivera uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet.

Om än rätten till ett effektivt rättsmedel tillförsäkras varje person enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, kan denna rättighet bli föremål för implicita begränsningar, eftersom rättigheten i sig själv kräver lagstiftning och kan således inte leda till att bestämmelserna i artikel 278 FEUF inte ska tillämpas, vilka föreskriver att uppskov med verkställighet endast kan beviljas om det föreligger en risk för en allvarlig och irreparabel skada.

(se punkterna 26, 27 och 29)

Hänvisning till

Tribunalen: beslut av den 27 april 2010, Parlamentet/U, T-103/10 P(R), EU:T:2010:164, punkt 34

3.      Uppskov med verkställighet är inte i sig avhängigt av att de som omfattas av den angripna rättsakten åtnjuter någon fördel härav, utan av den allvarliga och irreparabla skada som rättsakten kan åstadkomma i förhållande till sökandens personliga intressen.

(se punkt 33)

4.      Angående interimistiska åtgärder är kravet på skyndsamhet är inte uppfyllt när fråga är om en ansökan om uppskov med verkställighet av ett beslut med avslag på en tjänstemans ansökan om ogiltigförklaring av valresultatet av ledamöter till en personalkommitté, en avvägning mellan föreliggande intressen utfaller under alla omständigheter till den berörda institutionens fördel.

Att hålla regelbundet återkommande val motiveras nämligen av att det är nödvändigt att säkerställa att åsikterna hos representanterna för väljarkåren återger kårens grundläggande utveckling, med tiden riskerar annars representationen att inte längre motsvara väljarnas grundläggande strävanden. Detta vore nämligen risken med att låta den föregående personalkommittén återuppta sin verksamhet i väntan på unionsdomstolens beslut angående talan om ogiltigförklaring av valresultatet för denna kommitté, trots att unionslagstiftaren, genom att anta artikel 1 i bilaga II till tjänsteföreskrifterna, beslutat att en personalkommitté ska omväljas senast vart tredje år för att garantera att den är representativ. Effektiviteten hos den föregående personalkommittén skulle dessutom vara försvagad av de behörighetsbegränsningar som följer enbart av handläggningen av de förfaranden som pågår. En dylik begränsning, avsedd endast för en kort period, skulle kunna störa den interna verksamheten hos den berörda institutionen varje gång det var nödvändigt att rådfråga kommittén eller något annat organ vars sammansättning är beroende av den – såsom den partssammansatta befordringskommittén, bedömningskommittén, och kommittén för sociala åtgärder.

Under omständigheter då valresultatet av den nuvarande personalkommittén bestrids enbart på grund av att välnämnden förlängde tiden för att rösta en andra gång i syfte att uppnå beslutsmässighet, hellre än att genomföra en andra valomgång som kunde ha bekräftat valresultatet enbart med majoritetsdeltagande, är det viktigt att väga den omfattande och aktuella representativiteten hos den nya personalkommittén – trots att denna bestrids, mot den obsoleta och ineffektiva representativiteten hos den föregående personalkommittén, samt att intresset hos den berörda institutionen av att ha en modern och fullt fungerande representation för personalen, vilken har till uppgift att säkerställa en varaktig kommunikation med personalen och bidra till att arbetet fungerar väl, väger tyngre än intresset hos en väljare.

(se punkterna 37-40)