Language of document : ECLI:EU:F:2015:110

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 24 september 2015

Mål F‑92/14

Roderich Weissenfels

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Skadeståndstalan – Unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar – Innehåll i ett e-postmeddelande som sänts av administrationen till en pensionerad tjänsteman – Kränkning av sökandens ära – Föreligger inte – Översändande till sökandens advokat inom ramen för ett förfarande vid personaldomstolen av personuppgifter avseende sökanden, vilket gjorts av de ombud som företräder institutionen – Åsidosättande av förordning nr 45/2001 – Falska påståenden om de faktiska omständigheterna”

Saken:      Talan väckt av Roderich Weissenfels med stöd av artikel 270 FEUF, vilken enligt artikel 106a i Euratomfördraget är tillämplig på det fördraget, genom vilken han yrkar ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 5 mars 2014 om avslag på hans ansökan om ersättning för den ideella skada som han påstår sig ha lidit till följd av påståenden i ett e-postmeddelande som parlamentets administration har sänt honom och till följd av att vissa handlingar innehållande personuppgifter avseende honom har översänts till hans advokat.

Avgörande:      Talan ogillas. Roderich Weissenfels ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Unionsdomstolens behörighet – Gränser – Tillämpning av nationell rätt – Omfattas inte

(Artikel 270 FEUF; domstolens stadga, bilaga I, artikel 1)

2.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Begrepp – Översändande till sökandens advokat inom ramen för ett förfarande vid personaldomstolen av personuppgifter avseende sökanden, vilket gjorts av de ombud som företräder institutionen – Omfattas inte

(Artikel 340 andra stycket FEUF)

1.      Enligt artikel 1.1 i bilaga I till domstolens stadga är personaldomstolens behörighet begränsad till tvister mellan unionen och dess anställda enligt artikel 270 FEUF, inbegripet tvister om ersättning, med de begränsningar och på de villkor som fastställs i tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för Europeiska unionens övriga anställda.

När unionsdomstolen avgör de personalmålstvister för vilka den är behörig tillämpar den enbart unionens personalrätt och inte nationell rätt, varför de hänvisningar som en part har gjort till nationell rätt saknar betydelse.

(se punkterna 17 och 18)

2.      Översändande av handlingar, såsom en tjänstemans pensionsutdrag, inom ramen för ett förfarande vid personaldomstolen, vilket gjorts av de ombud som företräder institutionen, till en advokat som får anses ha den berörda tjänstemannens eller anställdes förtroende – och som under alla omständigheter till följd av den yrkesetik som åvilar varje advokat är skyldig att iaktta den eventuella sekretess som kan gälla för uppgifter som vederbörande tar emot inom ramen för sitt uppdrag – är inte rättsstridigt.

(se punkt 33)

Hänvisning till

Personaldomstolen: beslut av den 6 februari 2013, Marcuccio/kommissionen, F‑67/12, EU:F:2013:12, punkterna 23 och 24 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 12 december 2013, Marcuccio/kommissionen, F‑133/12, EU:F:2013:212, punkterna 38–40