Language of document : ECLI:EU:F:2015:154

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 16 december 2015

Mål F‑118/14

Wolfgang Bärwinkel

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Ändring av tjänsteföreskrifterna – Övergångsbestämmelser avseende klassificering i tjänstekategorier – Artikel 30.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna – Begreppet åtgärd som går någon emot – Beslut om att vissa tjänstemän ska anses ha ett särskilt ansvar – Omständigheten att sökanden inte är upptagen i den första förteckningen över 34 tjänstemän som bedöms ha ett särskilt ansvar – Krav som avser det administrativa förfarandet – Avsaknad av klagomål i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna – Artikel 81 i rättegångsreglerna”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Wolfgang Bärwinkel huvudsakligen har yrkat ogiltigförklaring av det beslut nr 6/14 som generalsekreteraren vid Europeiska unionens råd fattade den 1 januari 2014 avseende placeringen av tjänstemän ur lönegraderna AD 9 till AD 14 som har särskilt ansvar i tjänstekategorin ”enhetschef eller liknande” eller ”rådgivare eller motsvarande” före den 31 december 2015 och av det beslut som generalsekreteraren vid Europeiska unionens råd fattade den 13 januari 2014 om placering av 34 av rådets tjänstemän i tjänstekategorin ”enhetschef eller liknande” med tillämpning av beslut nr 6/14.

Avgörande:      Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Rättsakt med allmän giltighet – Talan väckt av en tjänsteman mot en institutions beslut avseende bestämmelser om genomförande av artikel 30.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna – Avvisning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91 samt bilaga XIII, artikel 30.3)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut att inte uppta en tjänsteman i förteckningen över tjänstemän som bedöms ha ett särskilt ansvar inom institutionen – Beslutet att inte uppta en tjänsteman i förteckningen följer av en ändring av tjänsteföreskrifterna som innebär att AD 12 nu utgör tak för befordran av administratörer – Omfattas inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45 och 90.1 samt bilaga XIII, artikel 30.3)

3.      Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Beslut som innebär att vissa tjänstemän bedöms ha ett särskilt ansvar – Överklagande av den omständigheten att den berörde inte är upptagen i förteckningen över sådana tjänstemän – Avvisning

(Artikel 336 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45, 90 och 90.1 samt bilaga XIII, artikel 30.2–4)

1.      En tjänsteman eller övrig anställd har inte rätt att föra talan i lagstiftningens eller institutionernas intresse och kan, till stöd för en talan om ogiltigförklaring, endast framföra invändningar som rör honom personligen. Det är därför uppenbart att yrkanden om ogiltigförklaring av ett beslut avseende genomförandebestämmelser till artikel 30.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, i deras lydelse enligt förordning nr 1023/2013, inte kan tas upp till sakprövning, oavsett den omständigheten att den berörde tjänstemannen eller övrige anställde avsett att ifrågasätta detta beslut i sitt överklagande och att tillsättningsmyndigheten avslagit klagomålet i sak.

Beslutet är nämligen en rättsakt med allmän giltighet och innehåller inte administrationens definitiva ställningstagande i förhållande till den berördes personliga situation. Beslutet är således inte ett beslut som berör denne direkt och personligen.

(se punkterna 40 och 41)

Hänvisning till

Domstolen: beslut 8 mars 2007, Strack/kommissionen, C‑237/06 P, EU:C:2007:156, punkt 64

Förstainstansrätten: dom 21 juli 1998, Mellett/domstolen, T‑66/96 och T‑221/97, EU:T:1998:187, punkt 83, och dom 29 november 2006, Agne-Dapper m.fl./kommissionen m.fl., T‑35/05, T‑61/05, T‑107/05, T‑108/05 och T‑139/05, EU:T:2006:365, punkt 56

2.      Administrationens beslut att klassificera visa av institutionens tjänstemän i tjänstekategorin ”enhetschef eller liknande”, vilken införts genom förordning nr 1023/2013 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, med tillämpning av ett internt beslut med genomförandebestämmelser till artikel 30.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, i deras lydelse enligt nämnda förordning, kan, såvitt den förteckning över tjänstemän som där fastställs inte inbegriper namnet på en tjänsteman i lönegrad AD 13, inte anses vara ett beslut av tillsättningsmyndigheten om att neka den aktuelle tjänstemannen förmånen att omfattas av undantagsbestämmelserna i artikel 30.3 i bilaga XIII till de nya tjänsteföreskrifterna, och det kan inte heller anses vara ett beslut av nämnda myndighet som påverkat dennes karriärmöjligheter genom att beröva honom möjligheten att befordras till lönegrad AD 14 enligt de ändrade tjänsteföreskrifterna.

Denna slutsats stöds av den omständigheten att vad gäller rättsakter med allmän giltighet som är avsedda att genomföras genom en rad individuella beslut som påverkar många tjänstemän vid en institution, kan en underlåtenhet att tillämpa denna allmänna åtgärd i ett visst fall inte anses vara ett beslut, ej ens ett tyst sådant, att avslå en sådan ansökan som avses i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna.

Vad gäller befordran, kan en tjänsteman vars namn inte finns med i den årliga förteckningen över befordrade tjänstemän inge klagomål direkt mot denna förteckning. På grund av tillsättningsmyndighetens skyldighet att årligen genomföra ett befordringsförfarande innebär nämligen den omständigheten att en tjänsteman inte är upptagen i denna enda förteckning att myndigheten, som det åligger att årligen jämföra samtliga tjänstemäns kvalifikationer, har nekat att befordra den berörde i det aktuella befordringsförfarandet, vilket innebär att myndigheten har gjort en slutgiltig bedömning som rör den aktuelle tjänstemannens situation.

Det förhåller sig emellertid på ett annat sätt med undantagsbestämmelserna i artikel 30.3 i bilaga XIII till de ändrade tjänsteföreskrifterna, vilka för övrigt är fakultativa och inte kräver en jämförelse av kvalifikationer såsom de som avses i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Unionslagstiftaren har nämligen, för det första, genom att använda uttrycket ”får … klassificera” endast givit varje tillsättningsmyndighet en möjlighet att tillämpa, eller avstå från att tillämpa, dessa undantagsbestämmelser, samtidigt som denna möjlighet har begränsats i tiden, då tillsättningsmyndigheten ska anta sitt eller sina beslut före den 31 december 2015, och i antal, eftersom det sammanlagda antalet tjänstemän som kan omfattas av denna bestämmelse inte får överskrida 5 procent av dem som ingår i tjänstegrupp AD den 31 december 2013,

För det andra framgår det klart av användningen i det interna beslutet om genomförandebestämmelser till artikel 30.3 i bilaga XIII till de ändrade tjänsteföreskrifterna av uttrycken ”får fastställa”, ”får klassificera” och ”när som helst mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2015”, att tillsättningsmyndigheten i detta beslut inte hade beslutat att ålägga sig att nyttja undantagsbestämmelserna i artikel 30.3 i bilaga XIII till de nya tjänsteföreskrifterna, och ej heller att göra detta genom ett enda beslut om klassificering.

(se punkterna 47–51)

Hänvisning till

Domstolen: dom 16 oktober 1980, Hochstrass/domstolen, 147/79, EU:C:1980:238, punkt 3

Förstainstansrätten: dom 19 oktober 2006, Buendía Sierra/kommissionen, T‑311/04, EU:T:2006:329, punkt 108 och där angiven rättspraxis

3.      Avseende undantagsbestämmelserna om befordran av handläggare i lönegrad AD 12 eller mer enligt artikel 30.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, i deras lydelse enligt förordning nr 1023/2013 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, gäller att om en tjänsteman önskar omfattas av undantagen ankommer det inte på denne att inge ett klagomål avseende att vederbörande inte hade upptagits i förteckningen över tjänstemän som omfattas av bestämmelserna och klassificeras i tjänstekategorin ”enhetschef eller liknande”, utan det ankommer på denne att inge en ansökan enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna till tillsättningsmyndigheten. En sådan ansökan ska under alla omständigheter ha ingivits före den i bestämmelsen angivna fristen, nämligen den 31 december 2015.

Den undantagsvisa möjlighet till klassificering som föreskrivs i artikel 30.3 i bilaga XIII till de ändrade tjänsteföreskrifterna kan användas fram till den 31 december 2015. Tvärtemot den obligatoriska klassificering som föreskrivs i artikel 30.2 i bilaga XIII till de ändrade tjänsteföreskrifterna är denna undantagsvisa möjlighet till klassificering heller inte kopplad till den tjänst och de uppgifter tjänstemannen innehar respektive utför den 31 december 2013, utan den är kopplad till det ansvar som tjänstemannen har, vilket ska vara ”särskilt”, såsom det utövas den dag då tillsättningsmyndigheten nyttjar denna möjlighet. Det understryks särskilt att enligt artikel 30.4 i bilaga XIII till de ändrade tjänsteföreskrifterna ska denna fakultativa klassificering upphöra om tjänstemannen ges en ny funktion som motsvarar en annan tjänstekategori.

(se punkterna 55 och 56)

Hänvisning till

Personaldomstolen: beslut 16 juli 2015, FG/kommissionen, F‑20/15, EU:F:2015:93, punkterna 31 och 66