FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
Juliane Kokott
föredraget den 15 september 2016(1)
Mål C‑503/15
Ramón Margarit Panicello
mot
Pilar Hernández Martínez
(begäran om förhandsavgörande från Secretario Judicial del Juzgado de Violencia sobre la Mujer Único de Terrassa (kanslichef vid domstolen med behörighet i mål som rör våld mot kvinnor (Terassa, Spanien))
”Begäran om förhandsavgörande – Anhängiggörande vid domstolen – Nationell domstol – Begrepp – Kanslichef – Administrativt förfarande för indrivning av arvodesanspråk – Advokatarvoden – Oskäliga avtalsvillkor i avtal med konsumenter – Direktiv 93/13 – Otillbörliga affärsmetoder gentemot konsumenter – Direktiv 2005/29 – Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol – Artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna”
I – Inledning
1. Förevarande begäran om förhandsavgörande avser väsentligen frågan huruvida ett nationellt förfarande för förenklad indrivning av advokatarvoden (nedan kallat administrativt förfarande för indrivning av arvodesanspråk) är förenligt med direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal.(2)
2. Denna fråga, som också ställs i flera andra mål som domstolen har att avgöra, är högst relevant i Spanien, eftersom det för tillfället finns ett stort antal administrativa förfaranden för indrivning av arvodesanspråk som har förklarats vilande i väntan på ett svar från domstolen.(3)
3. Innan domstolen kan befatta sig med denna fråga måste den emellertid pröva om den kanslichef som ansvar för genomförandet av det aktuella förfarandet (Secretario Judicial) är att betrakta som en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF.
4. Om domstolen besvarar denna fråga jakande skulle det aktuella förfarandet ge domstolen tillfälle att vidareutveckla sin rättspraxis med avseende på de konkreta krav som ställs på ett effektivt säkerställande av det konsumentskydd som garanteras enligt unionsrätten i nationella brådskande förfaranden och verkställighetsförfaranden. Härvidlag har domstolen inte endast att ta ställning till direktiv 93/13, utan även till direktiv 2005/29 om otillbörliga affärsmetoder,(4) och till artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).
II – Relevanta bestämmelser
A – Unionsrätten
1. Direktiv 93/13
5. Artikel 4 i direktiv 93/13 har följande lydelse:
”1. [F]rågan om ett avtalsvillkor är oskäligt [skall] bedömas med beaktande av … alla omständigheter i samband med att avtalet ingicks ….
2. Bedömningen av avtalsvillkors oskälighet skall inte avse vare sig beskrivningen av avtalets huvudföremål eller å ena sidan förhållandet mellan pris och ersättning och å andra sidan sålda tjänster …; detta gäller i den mån dessa villkor är klart och begripligt formulerade.”
6. Artikel 6.1 i direktiv 93/13 har följande lydelse:
”1. Medlemsstaterna skall föreskriva att oskäliga villkor som används i avtal som en näringsidkare sluter med en konsument inte är, på sätt som närmare stadgas i deras nationella rätt, bindande för konsumenten och att avtalet skall förbli bindande för parterna på samma grunder, om det kan bestå utan de oskäliga villkoren.”
7. I artikel 7.1 och 7.2 i direktiv 93/13 föreskrivs följande:
”1. Medlemsstaterna skall se till att det i konsumenternas och konkurrenternas intresse finns lämpliga och effektiva medel för att hindra fortsatt användning av oskäliga villkor i avtal som näringsidkare sluter med konsumenter.
2. De medel som avses i punkt 1 skall omfatta bestämmelser om att personer eller organisationer, som enligt nationell rätt har ett berättigat intresse att skydda konsumenter, får inleda ett ärende enligt nationell lagstiftning vid domstolar eller behöriga administrativa myndigheter, för att dessa skall avgöra om avtalsvillkor som utformats för allmänt bruk är oskäliga och använda lämpliga och effektiva medel för att förhindra framtida bruk av sådana villkor.”
8. Direktiv 93/13 innehåller enligt dess artikel 3.3 i bilagan en vägledande, icke-uttömmande lista på villkor som kan anses oskäliga. I punkt 1 q i bilagan nämns följande:
”Avtalsvillkor vars mål eller konsekvens är att upphäva eller inskränka konsumentens rätt att gå till domstol eller vidta andra rättsliga åtgärder, särskilt genom att kräva att konsumenten för tvister enbart till skiljeförfarande som inte är reglerat i lag, genom att orättmätigt inskränka konsumentens tillgång till bevismedel eller genom att pålägga konsumenten en bevisbörda som enligt gällande rätt bör ligga hos någon annan avtalspart.”
2. Direktiv 2005/29
9. Artikel 3.2 i direktiv 2005/29 har följande lydelse:
”2. Detta direktiv skall inte påverka avtalsrättslig lagstiftning, särskilt inte regler om avtals giltighet, ingående eller verkan.”
10. I artikel 6.1 d i direktiv 2005/29 definieras ”vilseledande handlingar” på följande sätt:
”1. En affärsmetod skall anses vara vilseledande om den inbegriper oriktig information och således är falsk eller om den på något sätt, även genom den allmänna utformningen – även om informationen är korrekt i sak – vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda genomsnittskonsumenten i ett eller flera av följande avseenden, samt i endera fallet medför eller sannolikt kommer att medföra att denne fattar ett affärsbeslut som han annars inte skulle ha fattat:
…
d) Priset eller hur priset beräknas, eller förekomsten av särskilda prisfördelar.”
11. I artikel 7.1 definieras ”vilseledande underlåtenhet” på följande sätt:
”1. En affärsmetod skall anses vara vilseledande om den, i sitt sammanhang och med beaktande av alla dess särdrag och omständigheterna kring den samt av kommunikationsmediets begränsningar, innebär att näringsidkaren underlåter att lämna väsentlig information som genomsnittskonsumenten, beroende på sammanhanget, behöver för att fatta ett välgrundat affärsbeslut och därigenom medför, eller sannolikt kommer att medföra, att genomsnittskonsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat.”
12. Enligt artikel 7.4 c ska
”4. [v]id ett köperbjudande … följande information anses som väsentlig, om den inte framgår av sammanhanget:
c) Priset …”
13. I artikel 11 i direktiv 2005/29 stadgas följande:
”1. Medlemsstaterna skall i konsumenternas intresse se till att det finns adekvata och effektiva metoder för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder så att efterlevnaden av bestämmelserna i detta direktiv säkerställs.
Sådana medel skall innefatta rättsliga bestämmelser enligt vilka personer eller organisationer, som enligt den nationella lagstiftningen anses ha ett rättmätigt intresse av att otillbörliga affärsmetoder bekämpas, inbegripet konkurrenter, får
a) vidta rättsliga åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder,
och/eller
b) anmäla sådana otillbörliga affärsmetoder till en förvaltningsmyndighet som är behörig antingen att fatta beslut rörande klagomål eller att inleda lämpliga rättsliga förfaranden.
…”
14. Artikel 12 i direktiv 2005/29 har följande lydelse:
”Medlemsstaterna skall ge domstolarna eller förvaltningsmyndigheterna befogenhet att i domstolsförfarandena eller förvaltningsförfarandena enligt artikel 11
a) kräva att näringsidkaren lägger fram bevis för riktigheten av faktapåståenden om en affärsmetod under förutsättning att ett sådant krav, med beaktande av det rättmätiga intresse näringsidkaren eller annan part i förfarandet har, förefaller lämpligt mot bakgrund av omständigheterna i det särskilda fallet,
och
b) betrakta faktapåståenden som oriktiga, om de bevis som begärts in enligt a inte läggs fram eller bedöms otillräckliga av domstolen eller förvaltningsmyndigheten.”
B – Spansk rätt
15. Eftersom både prövningen av huruvida Secretario Judicial är att betrakta som en domstol och diskussionen av tolkningsfrågorna som avser den spanska rättens överensstämmelse med unionsrätten kräver en utredning av de relevanta bestämmelserna i spansk rätt, är det nödvändigt att anföra dessa bestämmelser nedan.
1. Ley Orgánica 6/1985 del Poder Judicial
16. Ley Orgánica 6/1985 del Poder Judicial (lagen om domstolsväsendet, nedan kallad LOPJ)(5) reglerar i avdelning V, avsnitt II (artiklarna 440–469a), som har rubriken ”Tjänstegruppen Secretarios Judiciales”, kanslichefens rättsliga ställning och uppgifter.
17. Efter det att den ansökan som ligger till grund för det aktuella förfarandet ingetts, ändrades LOPJ genom lag 7/2015,(6) och Secretarios Judiciales döptes om till Letrados de la Administración de Justicia. I enlighet med övergångsbestämmelserna i lag 7/2015 och vad parterna har framfört i det aktuella förfarandet som utgår från att ändringarna som genomförs genom nämnda lag blir tillämpliga omedelbart, används bestämmelserna i LOPJ i deras ändrade lydelse enligt lag 7/2015. För större tydlighet behåller jag emellertid beteckningen Secretario Judicial för det hänskjutande organet.(7)
18. Enligt artikel 440 LOPJ är Secretarios Judiciales tjänstemän under justitieministeriet i tjänst hos domstolsförvaltningen. Enligt artiklarna 442 och 450 LOPJ väljs och utnämns kandidaterna för tjänsten som Secretario Judicial inom ramen för ett urvalsförfarande. Artikel 443 punkt 2 LOPJ innehåller en uttömmande förteckning över de fall då en Secretario Judicial kan skiljas från sitt ämbete. Dessa fall avser särskilt fällande domar i brottmål eller också entledigande som disciplinär åtgärd. Vidare fastställs enligt artikel 468 quater punkt 2 andra stycket i förening med artikel 468 bis punkt 1 LOPJ att Secretarios Judiciales endast kan skiljas från sina ämbeten i de fall av mycket allvarliga slag av felaktigt beteende som räknas upp. Slutligen reglerar artikel 446 LOPJ systemet för röstnedläggelse och jäv för Secretarios Judiciales, som i stor utsträckning motsvarar det system som gäller för domare.
19. Dessutom fastställs i artikel 452 punkt 1 första meningen LOPJ att Secretarios Judiciales i sin ämbetsutövning alltid ska följa principerna om legalitet och opartiskhet, att de ska utöva sin kompetens att utfärda urkunder självständigt och oberoende och att de generellt är bundna av instruktioner. Artikel 452 punkt 1 andra meningen LOPJ föreskriver att Secretarios Judiciales uppgifter med undantag för behörigheten att utfärda urkunder enligt artikel 451 punkt 3 LOPJ inte kan delegeras.
20. Slutligen föreskriver artikel 465 punkt 8 LOPJ att Secretarios Judiciales överordnade inte kan ge dessa instruktioner med avseende på pågående förfaranden som de har behörighet att meddela beslut i:
”Secretarios de Gobierno har följande behörighet:
8. … De får inte heller ge särskilda instruktioner med avseende på konkreta ärenden som en Secretario Judicial handlägger i egenskap av notarius publicus eller när denne utövar sin behörighet att organisera och leda handläggningen.”
2. Real Decreto 1608/2005
21. Real Decreto 1608/2005 por el que se aprueba el Reglamento Orgánico del Cuerpo de Secretarios Judiciales (kungligt dekret 1608/2005 om godkännande av förordningen avseende Secretarios Judiciales, nedan kallat kungligt dekret 1608/2005)(8) reglerar också det rättsliga systemet för Secretarios Judiciales.
22. Artikel 16 led h och artikel 21 led 2 i kungligt dekret 1608/2005 fastställer åter att Secretarios Judiciales överordnade inte kan ge dessa instruktioner med avseende på pågående förfaranden som de har behörighet att meddela beslut i. Artikel 16 led h i kungligt dekret 1608/2005 har följande lydelse:
”Secretarios de Gobierno har följande behörighet, inom sitt konkreta verksamhetsområde:
h) … De får inte heller ge särskilda instruktioner med avseende på konkreta ärenden som en Secretario Judicial handlägger i egenskap av notarius publicus eller när denne utövar sin behörighet att organisera och leda handläggningen.”
23. I artikel 21 led 2 i kungligt dekret 1608/2005 fastställs följande:
”Secretario General de la Administración de Justicia har följande behörighet:
2) …
… De får inte heller ge särskilda instruktioner med avseende på konkreta ärenden som en Secretario Judicial handlägger i egenskap av notarius publicus eller när denne utövar sin behörighet att organisera och leda handläggningen.”
24. Enligt artikel 81 punkt 1 a i kungligt dekret 1608/2005 har Secretarios Judiciales en individuell rätt att behålla sin tjänstemannastatus, att genomföra de uppgifter som har tilldelats till deras tjänstegrupp och att endast entledigas från sin tjänst i de fall som fastställs enligt lag och enligt de villkor som fastställs i lag.
3. Ley 1/2000 de Enjuiciamento Civil
25. Det förfarande för indrivning av arvodesanspråk som målet vid den nationella domstolen avser regleras i Ley 1/2000 de Enjuiciamento Civil (civilprocesslagen, nedan kallad LEC).(9) Genom de ändringar i LEC som genomfördes genom lag 13/2009(10) tilldelades den exklusiva behörigheten för detta förfarande, som ursprungligen var domstolarnas ansvar, till Secretarios Judiciales för att avlasta domarna.(11) I samband med detta ändrades inte bestämmelserna som avser förfarandet.
26. Efter det att den ansökan som ligger till grund för det aktuella förfarandet lämnats in, ändrades LEC genom lag 42/2015.(12) De ändringar som härigenom infördes ska emellertid inte tillämpas på pågående förfaranden enligt övergångsbestämmelserna i lag 42/2015. Därmed är de bestämmelser i LEC som anförs nedan i den lydelse som är tillämplig i det aktuella förfarandet, nämligen före ändringen genom lag 42/2015.(13)
27. Artikel 34 LEC reglerar förfarandet för indrivning av sakförares räkningar. Artikel 34 punkt 2 andra och tredje styckena har följande lydelse:
”2. …
Om huvudmannen bestrider räkningen inom den föreskrivna fristen, ska Secretario Judicial granska räkningen och vad som förevarit i målet, samt de handlingar som getts in. Secretario Judicial ska inom tio dagar fatta beslut och där fastställa det belopp som ska betalas till sakföraren, med upplysning om att beloppet kommer att drivas in om betalning inte sker inom fem dagar från delgivningen.
Det beslut som avses i föregående stycke kan inte angripas med något rättsmedel. Det ska dock inte inverka på en eventuell dom, inte ens delvis, som senare kan komma att meddelas i ett ordinärt mål.”
28. Artikel 35 LEC reglerar det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk för advokater och har följande lydelse:
”1. En advokat får av sin klient kräva betalning av arvode som har förfallit till betalning i målet. Han ska inge en utförlig arvodesräkning och formellt förklara att han har att fordra detta arvode av klienten och att det inte har betalats.
2. När ett sådant krav har getts in, ska Secretario Judicial anmoda gäldenären att inom tio dagar betala beloppet, jämte rättegångskostnader, eller bestrida räkningen, samt upplysa gäldenären om att beloppet kommer att drivas in om han eller hon inte betalar eller bestrider räkningen.
Om arvodesbeloppet bestrids inom den föreskrivna fristen på grund av att klienten anser att det är otillbörligt, ska bestämmelserna i artikel 34 punkt 2 andra och tredje styckena tillämpas.
Om arvodesbeloppet bestrids för att klienten anser att det är alltför högt ska det först regleras i enlighet med artikel 241 och följande artiklar, såvitt inte advokaten kan styrka att det funnits ett föregående skriftligt kostnadsförslag som klienten har godkänt. Ett beslut ska därefter meddelas med fastställande av fordringsbeloppet och med upplysning om att det kommer att drivas in om det inte betalas inom fem dagar från delgivningen.
Detta beslut kan inte angripas med något rättsmedel. Det ska dock inte inverka på en eventuell dom, inte ens delvis, som senare kan komma att meddelas i ett ordinärt mål.
3. Om gäldenären inte bestrider räkningen inom den föreskrivna fristen, ska beslut fattas om utsökning avseende räkningsbeloppet jämte rättegångskostnader.”
29. Artikel 206 LEC har rubriken ”Beslutsformer” och i artikel 206 punkt 2 fastställs följande:
”2. Secretarios Judiciales avgöranden betecknas åtgärder och beslut.”
30. Artikel 207 LEC, som har rubriken ”Slutliga avgöranden. Lagakraftvunna avgöranden. Formell rättskraft”, har följande lydelse:
”1. Slutliga avgöranden är sådana som avslutar förfarandet i första instans och sådana som innebär ett avgörande till följd av ett överklagande av detta beslut.
2. Ett lagakraftvunnet avgörande är ett avgörande som inte kan angripas med något rättsmedel, antingen för att det inte föreskrivs i lag eller för att den i lag föreskrivna fristen har löpt ut utan att avgörandet har angripits av någon av parterna.
3. Ett lagakraftvunnet avgörande vinner rättskraft och den domstol vid vilken det har meddelats ska under alla förhållanden rätta sig efter det.
4. När alla frister för att angripa ett avgörande har löpt ut utan att det har överklagats, vinner det laga kraft och rättskraft. Den domstol vid vilken avgörandet har meddelats ska under alla förhållanden vara bunden av det.”
31. Artikel 222 LEC har titeln ”Materiell rättskraft”, och i dess första stycke föreskrivs följande:
”1. Ett lagakraftvunnet besluts rättskraft, oavsett om talan bifallits eller ogillats, utesluter enligt lag ett senare förfarande om samma sak som beslutet avser.”
32. Artikel 246 punkt 1 LEC, som artikel 35 punkt 2 tredje stycket LEC hänvisar till, föreskriver följande:
”1. Om det fastställda beloppet bestrids på grund av att advokatarvodet anses vara för högt, ska den berörda advokaten höras inom fem dagar. Om denne inte godtar den nedsättning av arvodet som görs gällande, skickas en bestyrkt kopia av akten, eller de delar som anses nödvändiga, till advokatsamfundet för yttrande.”
33. Artikel 517 LEC har rubriken ”Utsökning. Exekutionstitlar”. Artikel 517 punkt 1 och punkt 2 led 9 föreskriver följande:
”1. Utsökningen måste grunda sig på en giltig exekutionstitel.
2. Endast följande exekutionstitlar är giltiga:
9.º Andra processuella avgöranden och urkunder som enligt denna lag eller andra lagar är verkställbara.”
34. Artikel 552 LEC har rubriken ”Avslag på begäran om utsökning. Rättsmedel”. Artikel 552 punkt 1 har följande lydelse:
”1. Om domstolen finner att de lagliga förutsättningarna och kraven för att utställa en exekutionstitel inte föreligger, ska den i beslut avslå begäran om utsökning.
Om domstolen finner att ett villkor i en av de exekutionstitlar som avses i artikel 557 punkt 1 kan vara oskäligt ska den ge parterna tillfälle att yttra sig inom femton dagar. Efter det att parterna har hörts, ska domstolen inom fem arbetsdagar i enlighet med artikel 561 punkt 1 led 3 vidta nödvändiga åtgärder.”
35. Artikel 556 LEC har rubriken ”Invändningar mot verkställighet av processuella avgöranden, skiljedomar eller medlingsöverenskommelser”. I artikel 556 punkterna 1 och 2 föreskrivs följande:
”1. Om exekutionstiteln utgörs av ett processuellt avgörande, en skiljedom eller en medlingsöverenskommelse, har den mot vilken verkställighet söks rätt att inom tio dagar från delgivningen av utsökningsbeslutet skriftligen invända mot beslutet och därvid göra gällande att betalning skett eller att den skyldighet som följer av domstolsavgörandet, skiljedomen eller överenskommelsen uppfyllts och lägga fram bevis för detta.
Det är även möjligt att framställa en invändning på den grunden att utsökningsbeslutet har preskriberats eller att det ingåtts avtal eller förlikningar i syfte att undvika utsökning, förutsatt att nämnda avtal och förlikningar återfinns i en notariebestyrkt handling.
2. En invändning som sker i ett sådant fall som avses i föregående punkt innebär inte att verkställigheten skjuts upp.”
36. Artikel 557 LEC har rubriken ”Invändningar mot verkställighet grundad på andra exekutionstitlar än domstolsavgöranden och skiljedomar”. I artikel 557 punkt 1 led 7 och punkt 2 föreskrivs följande:
”1. När rätten förordnar om utsökning med stöd av sådana exekutionstitlar som avses i artikel 517.2 punkterna 4, 5, 6 och 7, eller med stöd av sådana andra verkställbara urkunder som avses i artikel 517.2 punkt 9, får den mot vilken utsökning begärs endast framställa en invändning, inom den frist och i den form som föreskrivs i föregående artikel, om invändningen grundar sig på något av följande:
…
7. Exekutionstiteln innehåller oskäliga villkor.
2. Om en invändning görs i enlighet med föregående punkt, ställer Secretario Judicial in utsökningen såsom en processledningsåtgärd.”
III – Sakförhållanden och begäran om förhandsavgörande
37. Domstolen i Terassa med behörighet i mål som rör våld mot kvinnor (Juzgado de Violencia sobre la Mujer Único de Terrassa) har handlagt vårdnadsmål nr 206/2013, där talan väckts av Pilar Hernández Martínez. Som ombud i nämnda mål anlitade Pilar Hernández Martínez advokat Ramón Margarit Panicello. Den 27 juli 2015 framställde Ramón Margarit Panicello inför Secretario Judicial vid Juzgado de Violencia sobre la Mujer Único de Terrassa ett krav om indrivning av hans arvode enligt artikel 35 LEC om genomförande av ett administrativt förfarande för indrivning av arvodesanspråk.
38. Secretario Judicial, som är behörig att genomföra administrativa förfaranden för indrivning av arvodesanspråk, hyser tvivel med avseende på om detta förfarande är förenligt med unionsrätten, eftersom de relevanta nationella bestämmelserna inte ger Secretario Judicial någon möjlighet att på eget initiativ pröva huruvida det ingångna avtalet innehåller oskäliga villkor eller om advokaten har använt otillbörliga affärsmetoder. Dessa bestämmelser tillåter inte heller – med undantag för urkunder och sakkunnigutlåtanden – någon bevisupptagning.
39. Mot denna bakgrund beslutade Secretario Judicial att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till Europeiska unionens domstol:
1) Utgör artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna hinder för artiklarna 34, 35 och 207 punkterna 2–4 i [LEC], vilka innehåller bestämmelser om det förfarande varigenom advokater och sakförare kan få sina arvodesanspråk fastställda och exigibla, mot bakgrund av att de förhindrar möjligheten till domstolsprövning? Om frågan besvaras jakande:
Är Secretario Judicial inom ramen för det förfarande som föreskrivs i artiklarna 34 och 35 [LEC] en ”domstol” i den mening som avses i artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt?
2) Utgör artiklarna 6.1 och 7.2 i direktiv 93/13 … och artiklarna 6.1 d, 11 och 12 i direktiv 2005/29 … hinder för artiklarna 34 och 35 [LEC], mot bakgrund av att dessa förhindrar en ex officio-prövning av eventuella oskäliga avtalsvillkor eller otillbörliga affärsmetoder i de avtal som ingåtts mellan advokater och fysiska personer som handlar för ändamål som faller utanför sin näring eller sitt yrke?
3) Utgör artiklarna 6.1, 7.2 och punkt 1 q i bilagan till direktiv 93/13/EEG hinder för artiklarna 34 och 35 [LEC], mot bakgrund av att dessa förhindrar bevisupptagning vid prövningen av frågan i det förfarande varigenom advokater och sakförare kan få sina arvodesanspråk fastställda och exigibla?
IV – Bedömning
40. Det ska prövas huruvida Secretario Judicial i den funktion som utövas i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk är en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF. Om svaret är jakande har domstolen att besluta huruvida Secretario Judicial ex officio måste pröva förekomsten av oskäliga avtalsvillkor eller otillbörliga affärsmetoder. Därmed är utformningen av det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk avgörande för alla frågor som ställts i förevarande begäran om förhandsavgörande. Av den anledningen måste till att börja med det administrativa förfarandet beskrivas.
A – Det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk inför Secretario Judicial
41. Det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk som regleras i artiklarna 34 och 35 LEC gör det möjligt för en advokat att få en exekutionstitel för sina arvodesanspråk, utan att ett kontradiktoriskt förfarande genomförs för dessa fordringar, om inte gäldenären får till stånd en sådan prövning genom att bestrida fordran. Det aktuella förfarandet liknar i denna utsträckning förfarandet för betalningsföreläggande i målen Banco Español de Crédito och Finanmadrid. Även i detta förfarande överflyttas nämligen initiativet att inleda ett förfarande till gäldenären – ett slags omvänt förfarande i tvistemål. Detta innebär alltså att den som betalningsföreläggandet riktar sig till måste inleda ett kontradiktoriskt förfarande för att undvika att föreläggandet blir verkställbart.(14)
42. Det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk som utvecklats särskilt för indrivning av advokatarvoden som uppkommit i samband med ett visst domstolsförfarande är inte den enda möjligheten för en advokat att driva in sina arvoden. Arvoden kan även drivas in genom ett ordinärt domstolsförfarande eller förfarande för betalningsföreläggande.
43. Det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk måste genomföras inför Secretario Judicial vid den domstol som var befattad med det förfarande i vilket advokaten företrädde sin klient och kan endast ha till syfte att driva in arvoden som uppkommit inom ramen för detta förfarande.
1. Förloppet för det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk inför Secretario Judicial
44. Om en advokat väcker talan om ett arvodesanspråk inför Secretario Judicial, prövar denne om fordringarna motsvarar de advokattjänster som utförts under domstolsförfarandet och utesluter fordringar som inte är ersättningsgilla.(15) Därefter anmodar Secretario Judicial gäldenären att betala. Om gäldenären inte bestrider fattas beslut om utsökning.
45. Bestrider gäldenären däremot betalning av fordran, prövar Secretario Judicial fakturan, akten i målet och de handlingar som lämnats in och meddelar därefter ett beslut som fastställer det belopp som ska betalas till advokaten.(16)
46. Om det belopp som fordran avser vidare bestrids som för högt och det inte finns ett kostnadsförslag som klienten har godkänt, fastställer Secretario Judicial storleken på fordran inom ramen för förfarandet för fastställande av kostnader som regleras i artikel 241 och följande artiklar i LEC. I detta förfarande finns enligt artikel 246 LEC en möjlighet att höra borgenären och att ta upp frågan hos advokatsamfundet.(17)
47. Av ordalydelsen av artiklarna 34 och 35 LEC framgår uttryckligen att Secretario Judicial ska fastställa arvodesbeloppet i ett beslut (decreto) endast för det fall betalning bestrids. Secretario Judicial fattar emellertid även ett avgörande när han eller hon prövar advokatens räkning, i förekommande fall utesluter fordringar som inte är ersättningsgilla, uppmanar gäldenären enligt artikel 35 punkt 2 andra stycket LEC att betala räkningen och när den fordran som inte bestridits enligt artikel 35 punkt 3 LEC blir verkställbar. Ett avgörande som meddelats av Secretario Judicial avser nedan såväl det beslut som uttryckligen avses i artiklarna 34 och 35 LEC, som Secretario Judicial fattar när fordran har bestritts, som det avgörande som han eller hon fattat och i vilket gäldenären uppmanas att betala den räkning som Secretario Judicial prövat och som eftersom den inte bestritts blivit verkställbar. Det kan antas att även ett sådant avgörande sker i form av ett beslut (decreto).
2. Verkan av det avgörande som meddelas av Secretario Judicial
48. Enligt artiklarna 34 och 35 LEC kan inte det avgörande som Secretario Judicial meddelar i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk angripas av något rättsmedel, men inverkar inte heller materiellt på ett senare förfarande. Därmed kan ett arvodesanspråk som fastställts av Secretario Judicial ändras i ett senare ordinarie förfarande. Secretario Judicials avgörande vinner därmed alltså endast formell, men inte materiell rättskraft.
49. Formell rättskraft betyder nämligen enligt artikel 207 LEC bara att det inte finns något ytterligare rättsmedel mot ett avgörande, eftersom inget finns föreskrivet i lag eller på grund av att tidsfristen för ett sådant har löpt ut. Materiell rättskraft betyder däremot enligt artikel 222 punkt 1 LEC att innehållet i det berörda avgörandet är bindande även under senare förfaranden.
50. Att det avgörande som Secretario Judicial fattar i samband med det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk inte har materiell rättskraft utgör däremot inte på något vis hinder för verkställighet av detta avgörande. Därmed är gäldenären enligt artiklarna 34 och 35 LEC skyldig att betala det belopp som Secretario Judicial har fastställt, annars sker utsökning.
3. Verkställighet av Secretario Judicials avgörande
51. Med avseende på själva verkställigheten tillhandahåller spansk rätt två olika verkställighetsförfaranden beroende på exekutionstitelns art. Om det är fråga om ”processuella” avgöranden, skiljedomar(18) eller medlingsöverenskommelser kan den part som bestrider verkställighet enligt artikel 556 punkterna 1 och 2 LEC inom ramen för en invändning utan suspensiv verkan endast åberopa att skyldigheten har blivit fullgjord, att utsökningsbeslutet har preskriberats eller att parterna har nått förlikning. Om det däremot är fråga om en exekutionstitel som varken är ett domstolsavgörande eller en skiljedom,(19) ger artikel 557 LEC i allt väsentligt omfattande möjligheter att göra en invändning med suspensiv verkan, som särskilt möjliggör invändningar om oskäliga avtalsvillkor. Dessutom ska den domare som har att besluta om verkställighet av en sådan exekutionstitel ex officio pröva förekomsten av oskäliga villkor enligt artikel 552 punkt 1 LEC.(20)
52. Frågan vilken av dessa båda kategorier som ett avgörande som meddelas av Secretario Judicial i ett förfarande om indrivning av arvodesanspråk ska räknas till har ännu inte fastställts slutgiltigt. Den spanska regeringen är av uppfattningen att detta beslut ska anses vara en exekutionstitel som varken är ett domstolsavgörande eller en skiljedom enligt artikel 557 LEC. Därav följer att den behöriga domaren inom ramen för verkställighet av detta avgörande har att pröva förekomsten av oskäliga avtalsvillkor ex officio. Denna uppfattning är den viktigaste grunden i den spanska regeringens argumentation, både med avseende på huruvida Secretario Judicial ska anses vara en domstol och med avseende på hur de ställda tolkningsfrågorna ska besvaras.
53. Den spanska argumentationen är emellertid svårbegriplig. Vid närmare granskning av hänvisningskedjan i de bestämmelser i LEC som avser verkställighet (artiklarna 517, 556 och 557 LEC) framgår att reglerna för verkställighet av Secretario Judicials avgöranden motsvarar dem som gäller för domstolsavgöranden.
54. Den spanska regeringen stöder sin uppfattning på att artikel 557 LEC i definitionen av exekutionstitlar som varken är domstolsavgöranden eller skiljedomar hänvisar till artikel 517 punkt 2 LEC, som å sin sida definierar alla exekutionstitlar och i punkt 9 nämner ”andra 'processuella’ avgöranden och urkunder som enligt denna lag … är verkställbara”.(21) Till dessa hör avgöranden enligt artiklarna 34 och 35 LEC.
55. Artikel 557 punkt 1 LEC hänvisar emellertid bara till de andra ”verkställbara urkunder”(22) som nämns i artikel 517 punkt 2 led 9 LEC, och inte till de andra ”'processuella’ avgöranden” (”resoluciones procesales”) som också nämns där. Dessa omfattas nämligen av artikel 556 LEC, som enligt dess uttryckliga ordalydelse avser just verkställighet av ”'processuella’ avgöranden”.
56. Dessutom hör de beslut (”decretos”) som Secretario Judicial enligt artiklarna 34 och 35 LEC meddelar i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk inte till de ”verkställbara urkunder” som nämns i artikel 517 punkt 2 led 9 utan till ”'processuella’ avgöranden” (”resoluciones procesales”) som nämns i samma bestämmelse. Enligt artikel 206 punkt 2 LEC hör nämligen de beslut (”decretos”) som Secretario Judicial meddelar till de avgöranden (”resoluciones”) som detta organ har att meddela. Därmed är de beslut (”decretos”) som Secretario Judicial meddelar i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk utan tvekan ”’processuella’ avgöranden” (”resoluciones procesales”) i den mening som avses i artikel 556 LEC, och de ska därmed med avseende på deras verkställighet likställas med domstolsavgöranden.
57. Vid den muntliga förhandlingen kunde den spanska regeringen trots en direkt anmodan inte framföra några underbyggda argument mot denna tolkning som stöder sig på den uttryckliga ordalydelsen av bestämmelserna i LEC. Den nöjde sig med att vagt hänvisa till en ”systematisk tolkning” av dessa bestämmelser utan att yttra sig närmare om de berörda bestämmelsernas lydelse.
58. Mot detta påstående bekräftar emellertid även en systematisk tolkning av LEC att de avgöranden som Secretario Judicial meddelar i förfaranden om indrivning av arvodesanspråk i syfte att utsökning ska ske, i likhet med domstolsavgöranden, omfattas av systemet som regleras i artikel 556 LEC. Genom lag 13/2009 genom vilket det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk överfördes till Secretario Judiciales behörighet,(23) ändrades även rubriken på artikel 556 LEC från ”Invändningar mot verkställighet av domstolsavgöranden, skiljedomar …” (”Oposición a la ejecución de resoluciones judiciales o arbitrales”) till ”Invändningar mot verkställighet av ’processuella ’ avgöranden, skiljedomar …” (”Oposición a la ejecución de resoluciones procesales o arbitrales”). Detta skedde med beaktande av den numera införda behörigheten hos Secretario Judicial, vilket också uttryckligen förklaras i ingressen till lag 13/2009. Därför avser begreppet ”processuella” avgöranden (”resoluciones procesales”) numera både domstolsavgöranden och Secretarios Judiciales beslut,(24) vilket förklaras i ingressen till lag 13/2009.
59. Dessa förklaringar visar i motsats till den spanska regeringens uppfattning att den spanska lagstiftarens vilja har varit att inte bara överflytta den behörighet som tidigare förbehållits domare att meddela beslut i administrativa förfaranden för indrivning av arvodesanspråk till Secretarios Judiciales, utan även att se till att avgöranden som meddelas inom ramen för detta förfarande av Secretarios Judiciales ska verkställas på samma sätt som domstolsavgöranden enligt artikel 556 LEC.
60. Därmed kan det i det aktuella målet konstateras att de avgöranden som Secretario Judicial meddelar i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk med avseende på verkställighet är likställda med domstolsavgöranden. Det betyder att det inom ramen för verkställighet varken finns en skyldighet att ex officio pröva oskäliga avtalsvillkor eller någon möjlighet att med uppskjutande verkan åberopa att det finns sådana villkor.
B – Tolkningsfrågornas upptagande till sakprövning
61. Innan jag befattar mig med frågan huruvida det beskrivna administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk är förenligt med unionsrätten, kommer jag först att diskutera frågan om Secretario Judicials behörighet att begära förhandsavgörande samt andra frågor som avser tillåtlighet.
1. Secretario Judicials behörighet att begära förhandsavgörande
62. I sin begäran om förhandsavgörande uttrycker Secretario Judicial själv tvivel angående om organet kan anses vara en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF, eftersom Secretario Judicial i Spanien formellt inte är en del av den dömande makten, utan en tjänsteman hos justitieministeriet. Slutligen besvarar organet dock frågan om sin behörighet att begära förhandsavgörande jakande. Medan kommissionen delar denna bedömning motsätter sig den spanska regeringen densamma med eftertryck.
63. Frågan huruvida det hänskjutande organet är att anse som en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF ska enbart bedömas på grundval av unionsrätten. Därför är det inte avgörande hur ett organ klassificeras i nationell rätt. Detta gäller även för hur ett organ bedöms enligt nationell rättspraxis, och i det aktuella förfarandet alltså även den spanska författningsdomstolens avgörande som anförts av Secretario Judicial och diskuterats vid den muntliga förhandlingen, där ett beslut som Secretario Judicial meddelat i ett annat förfarande än det föreliggande, inte ansågs vara att domstolsavgörande i den mening som avses i den spanska konstitutionella processrätten.
64. För den unionsrättsliga bedömningen av om ett organ är att anse som domstol finns däremot flera avgörande kriterier, som exempelvis om organet är upprättat enligt lag, dess varaktighet, den tvingande karaktären av dess avgöranden, om förfarandet är kontradiktoriskt, organets tillämpning av rättsregler samt dess oberoende.(25)
65. De nationella organen är endast behöriga att begära att EU‑domstolen ska meddela förhandsavgörande om en tvist är anhängig vid dem och om förfarandet i fråga är avsett att leda till ett avgörande av rättskipningskaraktär.(26)
66. Frågan huruvida ett organ är behörigt att framställa en begäran till EU-domstolen avgörs alltså enligt såväl strukturella som funktionella kriterier. I detta avseende kan ett nationellt organ anses vara en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF när det bedriver rättskipande verksamhet, medan det inte kan anses vara en domstol när det bedriver annan, i synnerhet förvaltande, verksamhet.(27)
67. Följaktligen är det för att fastställa huruvida ett nationellt organ som enligt lag getts olika uppgifter ska anses vara en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF dessutom nödvändigt att granska den specifika beskaffenheten av de uppgifter som det utövar i det särskilda normativa sammanhang i vilket organet framställer sin begäran om förhandsavgörande.(28)
68. I det aktuella fallet är det alltså nödvändigt att pröva huruvida Secretario Judicial särskilt i sin funktion att genomföra administrativa förfaranden för indrivning av arvodesanspråk enligt artikel 35 LEC ska anses vara en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF.
69. Det är ostridigt att Secretario Judicial är upprättat enligt lag, och inte heller dess varaktighet kan komma i fråga.(29) Dessutom finns inom ramen för det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk som regleras i artiklarna 34 och 35 LEC ingen tvekan om att Secretario Judicial tillämpar rättsliga normer.
70. I det aktuella fallet är däremot organets oberoende omtvistat, liksom frågan huruvida det aktuella administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk är ett tvingande och kontradiktoriskt förfarande avsett att lösa en tvist och om förfarandet i fråga är avsett att leda till ett avgörande av rättskipningskaraktär.
a) Secretarios Judiciales oberoende
71. Begreppet domstolarnas oberoende omfattar enligt fast rättspraxis två aspekter: en extern och en intern.
72. Med avseende på den interna aspekten av oberoende, så liknar den begreppet opartiskhet och rör avståndet mellan den dömande personen och de respektive parterna i tvisten samt deras respektive intressen i förhållande till föremålet för tvisten, vilket avstånd skall vara detsamma.(30)
73. Secretario Judiciales interna oberoende garanteras inom ramen för det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk genom att organet i förhållande till advokaten och dennes huvudman intar ställningen av en oberoende tredje part. Vidare föreskriver artikel 452 punkt 1 första meningen LOPJ att Secretarios Judiciales i sin ämbetsutövning alltid ska agera opartiskt. Och slutligen motsvarar dess rättsliga system med avseende på röstnedläggelse och jäv i mycket stor utsträckning det som gäller för domare.(31)
74. Med avseende på den yttre aspekten av oberoende så förutsätter den att det organ som ska träffa ett avgörande är skyddat mot ingripanden eller yttre påtryckningar som kan äventyra dess ledamöters oberoende prövning av de tvister som det ska lösa.(32)
75. Sådana garantier för oberoende ställning och opartiskhet förutsätter dessutom att det finns regler – särskilt vad gäller organets sammansättning, utnämningar, tjänsternas varaktighet och grunderna för medlemmarnas röstnedläggelse, jäv och avsättning – som utesluter allt rimligt tvivel som enskilda skulle kunna hysa beträffande organets förmåga att inte låta sig påverkas av yttre omständigheter och dess neutralitet i förhållande till de motstående intressena. Enligt rättspraxis krävs härvidlag, för att villkoret avseende det hänskjutande organets oberoende ställning ska anses vara uppfyllt, bland annat att de fall i vilka organets ledamöter kan skiljas från sitt ämbete är fastställda i uttryckliga bestämmelser i lag.(33)
76. Med avseende på Secretarios Judiciales kan först fastställas att de utses inom ramen för ett urvalsförfarande. Vidare har de en individuell rätt att behålla sin ämbetsmannastatus, att fullgöra de uppgifter som överförts till deras tjänstegrupp och de kan endast kan bli avsatta i särskilda fall som fastställts enligt lag och enligt de förutsättningar som fastställts enligt lag.(34) Och slutligen kan de endast skiljas från sina ämbeten på grund av fällande brottmålsdomar eller i de fall av mycket allvarliga slag av felaktigt beteende som fastställts enligt lag och som är tillräckligt väl definierade.(35)
77. Dessutom kan Secretarios Judiciales behörighet i samband med det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk inte delegeras till andra tjänstemän.(36) Framför allt föreskriver de tillämpliga bestämmelserna att Secretarios Judiciales i enskilda förfaranden uteslutande agerar i enlighet med sin behörighet, utan att vara bundna av instruktioner. Det aktuella organets arbetsgivare får inte under några omständigheter, vilket Secretario Judicial uttryckligen understryker i sitt beslut att begära förhandsavgörande, utöva inflytande på ett pågående förfarande eller ge denne instruktioner med avseende på konkreta mål.(37) Trots sin status som tjänsteman och inte som domare i det nationella systemet liksom dess allmänna bundenhet till instruktioner från dess överordnade enhet,(38) är Secretarios Judiciales utan tvivel oberoende när tjänstemännen bedriver sin verksamhet inom ramen för de uppgifter som de har tilldelats i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk.
78. I motsats till den uppfattning som den spanska regeringen företrädde vid den muntliga förhandlingen kan i detta sammanhang konstateras att de bestämmelser som förbjuder den överordnade enheten att ge Secretarios Judiciales instruktioner med avseende på konkreta mål(39) också omfattar det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk. Visserligen nämner dessa bestämmelser endast Secretario Judicials behörighet att bestyrka urkunder liksom nämnda organs behörighet att fatta beslut angående förfarandet. Emellertid härstammar lydelsen av dessa bestämmelser från tiden innan behörigheten för det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk överfördes till Secretarios Judiciales. Därmed finns inga tvivel om att principen om att organet inte är bundet av instruktioner i det enskilda fallet ska tillämpas analogt på de beslut som Secretario Judicial har att fatta inom ramen för ett administrativt förfarande för indrivning av arvodesanspråk.
79. Secretarios Judiciales åtnjuter därmed mot bakgrund av ovannämnda kriterier, både med avseende på sin status som med avseende på den verksamhet som organet bedriver i samband med det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk, tillräckliga garantier för att uppfylla kravet på oberoende.
80. Den spanska regeringens motsatta uppfattning, som endast stöder sig på lydelsen av artikel 452 LOPJ, enligt vilken Secretarios Judiciales endast agerar självständigt och oberoende när organet utövar sin behörighet att bestyrka urkunder, medan tjänstemännen i sin övriga verksamhet är bundna av instruktioner, kan därför inte godtas. För övrigt ska i detta avseende noteras att lydelsen av denna bestämmelse också härstammar från tiden före överföringen av behörigheten för det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk till Secretarios Judiciales och därmed inte tar hänsyn till organets nya, domstolsliknande uppgifter.
81. Av det ovan anförda följer att Secretario Judicial trots sin egenskap som tjänsteman hos justitieförvaltningen vid utövandet av sin behörighet i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk är tillräckligt oberoende för att anses vara en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF.
b) Secretarios Judiciales funktion i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk
82. Frågan om Secretario Judicial kan anses vara en domstol i det nu aktuella administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk är tvistigt mellan parterna med avseende på om förfarandet är kontradiktoriskt och med avseende på om det är tvingande och om det är avsett att leda till ett avgörande av rättskipningskaraktär.
83. Vad gäller den första aspekten kan det till att börja med konstateras att det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk helt klart uppvisar kontradiktoriska element.(40) Visserligen är det inom ramen för detta förfarande teoretiskt möjligt att en advokat utvinner en exekutionstitel utan ett kontradiktoriskt förfarande, såvitt gäldenären underlåter att bestrida fordran.(41) Senast genom ett sådant bestridande från motparten blir emellertid förfarandet kontradiktoriskt i den utsträckningen att Secretario Judicial då inte bara ska pröva advokatens fordringar, utan även höra advokaten.(42)
84. Enligt den spanska regeringens uppfattning finns det emellertid ingen rättstvist som Secretario Judicial har att avgöra som grund för det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk. Detta organ har nämligen endast till uppgift att kontrollera de utförda advokattjänsterna och fastställa summan som huvudmannen ska betala till advokaten.
85. Eftersom det emellertid utan tvekan finns en anhängig tvist i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk, nämligen tvisten om en faktisk eller förment obetald arvodesfordran från advokaten, ska denna invändning ogillas.(43) Genom att fordran förklaras verkställbar eller fastställs, löser alltså Secretario Judicial denna tvist. I detta avseende genomför organet, genom att kontrollera fordran med hjälp av befintliga underlag, med nödvändighet en bevisvärdering och en viss prövning av huruvida fordran är välgrundad. Detta konstaterande står inte i strid mot det faktum att det i tolkningsfrågorna som behandlas nedan uppkommer en fråga huruvida prövningen och bevisupptagningen som genomförs under det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk är tillräckliga för att uppfylla kraven i unionens konsumentskyddsbestämmelser.
86. Inte heller det faktum att det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk har överförts till Secretarios Judiciales för att avlasta domarna från uppgifter som inte faller inom kärnområdet för den dömande verksamheten, talar mot att nämnda förfarande är kontradiktoriskt. Detta är desto tydligare eftersom förfarandets förlopp och det slutgiltiga beslutets verkställbarhet inte ändrades genom att det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk överfördes till Secretarios Judiciales.(44) Det är ju just därför – vilket det hänskjutande organet anför – som tilldelningen av det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk till Secretario Judicial har startat en debatt på nationell nivå om rättssäkerheten i att överföra behörigheter som ligger nära den dömande verksamheten till rättsvårdande organ. Slutligen ska det påpekas att den omständigheten att det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk är avhängigt av att det finns ett tidigare genomfört domstolsförfarande(45) inte är ett tecken på att det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk – som i denna utsträckning liknar förfarandet för fastställande av kostnader som även finns vid EU-domstolen – inte skulle vara ett kontradiktoriskt förfarande för att lösa en anhängiggjord rättstvist.
87. Vad gäller den tvingande karaktären hos det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk kan vidare konstateras att Secretario Judicials behörighet inom ramen för detta förfarande inte är beroende av parternas godkännande och att organets avgöranden är bindande för dessa.(46)
88. För det första är Secretarios Judiciales jurisdiktion i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk tvingande i det avseendet att nämnda förfarande föreskrivs enligt lag och därför är oberoende av varje avtal mellan parterna. Därmed utgör omständigheten att en advokat även har andra förfaranden till sitt förfogande för att driva in sina arvoden inte något hinder för att det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk är tvingande. Så snart en advokat inleder ett sådant förfarande blir nämligen den berörda huvudmannen automatiskt indragen utan att kunna motsätta sig det. I detta sammanhang ska det dessutom understrykas att EU-domstolen redan i domen Consorci Sanitari del Maresme ansåg att en fakultativ behörighet är att likställa med en jurisdiktion av tvingande art.(47) Det aktuella fallet har en liknande struktur i detta avseende.
89. Även om – vilket uppgavs vid den muntliga förhandlingen – ett tvistigt arvodesanspråk samtidigt skulle kunna vara föremål för ett administrativt förfarande för indrivning av arvodesanspråk och för ett ordinärt förfarande och detta inte skulle medföra litispendens, vore den omständigheten inte ett argument mot att Secretario Judicial ska anses vara en domstol i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk. I annat fall skulle det vara nödvändigt att också ifrågasätta huruvida den ordinarie domstolen som är parallellt befattad med fordran i fråga är att anse som en domstol, vilket är ostridigt i förevarande fall.
90. För det andra kan inte heller de argument som den spanska regeringen framfört med avseende på verkan av det beslut som fattas i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk väcka tvivel med avseende på den bindande karaktären eller rättskipningskaraktären hos detta beslut.
91. Till att börja med kan avsaknaden av materiell rättskraft(48) inte frånta beslutet i det administrativa förfarandet för indrivning av arvoden dess rättskipningskaraktär i det aktuella fallet. Trots möjligheten att ifrågasätta Secretario Judicials avgörande i ett senare separat förfarande, har nämnda organs avgöranden utan tvekan samma verkan gentemot parterna i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk som ett domstolsavgörande. Eftersom avgörandet inte kan överklagas, får det nämligen formell rättskraft och grundar därmed ett självständigt verkställbart betalningskrav riktat mot gäldenären, respektive en skyldighet att acceptera en minskning av fordran med självständig verkan för borgenären i förekommande fall.(49) Därmed uppvisar den vissa paralleller till interimistiska beslut. Dessa blir också verkställbara omedelbart, men föregriper trots det inte ett avgörande i ett senare huvudförfarande.
92. Vad gäller den faktiska utsökningen är den spanska regeringens argument att det inte är Secretario Judicials beslut utan advokatens arvodesfaktura som utgör exekutionstiteln, inte relevant. Det krävs för en betalningsorder på det ursprungligen begärda beloppet ändå att ett administrativt förfarande för indrivning av arvodesanspråk genomförs för att omvandla en advokatfaktura till en exekutionstitel.
93. I detta avseende tyder den ovan genomförda genomgången av bestämmelserna för verkställighet av ett beslut som fattats i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk(50) på att denna verkställighet omfattas av samma system som verkställighet av domstolsavgöranden. Därmed förvägras gäldenären särskilt möjligheten att skjuta upp utsökningen genom att bestrida beslutet. Detta element är ett starkt tecken på att det handlar om ett beslut med rättskipningskaraktär.
94. Och slutligen är frågan huruvida skyldigheten att kontrollera förekomsten av oskäliga avtalsvillkor omfattas av Secretario Judicials behörighet eller – som den spanska regeringen menar – av den verkställande domarens behörighet irrelevant för bedömningen av om Secretario Judicial kan anses vara en domstol. Huruvida unionsrätten med hänsyn till förloppet under det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk och den därpå följande verkställigheten påbjuder att Secretario Judicial genomför en skälighetsprövning, har EU-domstolen att avgöra under den materiella bedömningen av tolkningsfrågorna.
95. Sammanfattningsvis är jag därför av uppfattningen att Secretario Judicial inom ramen för det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk är att anse som en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF, eftersom den meddelar oberoende och självständiga avgöranden med rättskipningskaraktär inom ramen för ett kontradiktoriskt förfarande.
2. Ytterligare frågor med avseende på frågornas upptagande till sakprövning
96. Medan kommissionen väcker frågan huruvida domstolen har tillgång till tillräckligt många element för att besvara Secretario Judicials begäran om förhandsavgörande, företräder den spanska regeringen uppfattningen att tolkningsfrågorna som hänskjutits till domstolen inte är nödvändiga för att avgöra det nationella målet.
a) Huruvida begäran om förhandsavgörande är tillräckligt utförlig
97. Frågan huruvida informationen som Secretario Judicial har gett är tillräcklig ska i likhet med kommissionens uppfattning i slutändan besvaras jakande. Trots dess knapphet beskriver begäran om förhandsavgörande inte bara karaktären hos tvisten som ska avgöras och det aktuella förfarandet, liksom problemet med att huvudmannen eventuellt inte har fått information om priset, utan även de rättsliga grunderna för det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk, samt de tvivel som Secretario Judicial hyser med avseende på om nämnda förfarande är förenligt med de unionsrättsakter som tolkningsfrågorna avser.
98. De mångordiga invändningar som den spanska regeringen gjorde vid den muntliga förhandlingen som syftade till att Secretario Judicial inte har lämnat tillräcklig information om den exakta utformningen av de villkor som avtalats mellan advokaten och hans huvudman ska därför inte godtas. Dessa invändningar visar för övrigt att den spanska regeringen har missförstått att domstolen i förevarande begäran om förhandsavgörande inte ska uttala sig om några avtalsklausuler och deras förenlighet med direktiv 93/13 utan fastställa huruvida det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk är förenligt med nämnda direktiv.
99. Därmed är Secretario Judicials yttranden om relevanta bestämmelser och sakförhållanden i målet på nationell nivå tillräckliga för att kunna besvara de ställda frågorna på ett ändamålsenligt sätt. Dessutom har det hänskjutande organet gett parterna en faktisk möjlighet att uttala sig. Det framgår även av innehållet i de yttranden som lämnats in till domstolen.
100. I övrigt är det ovan anförda grundat på omfattande efterforskningar, som emellertid endast har bekräftat de korta yttranden som Secretario Judicial har gjort. Om den spanska regeringen inte hade sått tvivel – som i slutändan visade sig vara ogrundade – avseende innehållet i begäran om förhandsavgöranden, hade dessa efterforskningar inte varit nödvändiga.
b) Nödvändigheten av att få svar på tolkningsfrågorna för att fatta ett beslut i det nationella målet
101. Den spanska regeringen hävdar att det inte är nödvändigt att tolka direktiv 93/13 eller direktiv 2005/29, eller att tolka artikel 47 i stadgan för att fatta ett beslut i det nationella målet.
i) Nödvändigheten av att inhämta en tolkning av direktiv 93/13 för att fatta ett beslut i det nationella målet
102. Vad gäller direktiv 93/13 så är de ställda frågorna enligt den spanska regeringens uppfattning inte nödvändiga för avgörandet som Secretario Judicial har att meddela, eftersom det inte åligger detta organ att pröva förekomsten av oskäliga villkor. Denna prövning ska i stället göras av den domare som är befattad med den efterföljande verkställigheten.
103. Denna invändning kan inte godtas.
104. För det första står det mot bakgrund av vad som anförts ovan(51) inte på något sätt klart att den domare som har att meddela beslut om verkställighet av Secretario Judicials avgörande ex officio ska pröva förekomsten av oskäliga klausuler.
105. För det andra är direktiv 93/13 enligt fast rättspraxis tillämpligt på bestämmelser i lag som avser den nationella domstolens behörighet vid bedömningen av huruvida avtalsvillkor är oskäliga.(52) Därmed omfattas det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk inför Secretario Judicial av nämnda direktivs tillämpningsområde. Frågan huruvida det är detta organ eller den domare som senare har att fatta beslut om verkställighet som är skyldig att ex officio pröva förekomsten av oskäliga avtalsvillkor kan därför visserligen spela roll för huruvida det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk är förenligt med direktiv 93/13. Denna fråga ska emellertid utredas inom ramen för den materiella prövningen av de hänskjutna tolkningsfrågorna och inte inom ramen för prövningen av om förhandsavgörande är nödvändigt för att avgöra det nationella målet och därmed om tolkningsfrågorna kan tas upp till sakprövning.
ii) Nödvändigheten av att inhämta en tolkning av direktiv 2005/29 för att fatta ett beslut i det nationella målet
106. Vad gäller direktiv 2005/29 så föreskriver det enligt den spanska regeringens uppfattning inte att nationella domare har att pröva förekomsten av otillbörliga affärsmetoder ex officio, utan att direktivet endast föreskriver att medlemsstaterna ska vidta vissa åtgärder för att motverka sådana metoder.
107. Med denna argumentation visar emellertid den spanska regeringen att den har missförstått skiljelinjen mellan frågan om upptagande till sakprövning av begäran om förhandsavgörande och den materiella bedömningen av sakfrågan. Frågan huruvida direktiv 2005/29 kräver att nationella domstolar prövar förekomsten av otillbörliga affärsmetoder ex officio avser själva tolkningen av nämnda direktiv och inte behovet av ett förhandsavgörande för att fatta beslut i målet på nationell nivå. För frågan huruvida tolkningen av en rättsakt är nödvändig inom ramen för en fråga som hänskjutits till domstolen är det emellertid inte fråga om tolkningen av den aktuella rättsakten, utan om den tidigare frågan huruvida en sådan tolkning är nödvändig för den unionsrättsliga bedömningen av den aktuella situationen.
108. I detta avseende påpekar Secretario Judicial i sitt beslut att begära förhandsavgörande uttryckligen att det inte framgår av handlingarna i målet att Ramón Margarit Panicello i förväg har informerat Pilar Hernández Martínez om vad hans tjänster kostar. Därför framstår det för Secretario Judicial, vilket organet också påpekar, som betänkligt att kräva att Pilar Hernández Martínez ska betala ett relativt högt belopp utan att kunna pröva om avsaknaden av information om priset utgör en otillbörlig affärsmetod.
109. Dessutom gäller direktiv 2005/29 för otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter före, under och efter en affärstransaktion som gäller alla typer av tjänster.(53) Enligt domstolens rättspraxis avseende direktiv 93/13 är ett avtal mellan en advokat och dennes huvudman om tillhandahållande av juridiska tjänster att anse som en affärstransaktion som avser en tjänst i den mening som avses i direktiv 2005/29.(54)
110. Om Secretario Judicial därmed skulle konstatera att Ramón Margarit Panicello faktiskt inte har informerat sin huvudman om priset för de tjänster som han tillhandahåller och detta har medfört att hon har fattat ett affärsbeslut som hon annars inte skulle ha fattat, så vore underlåtenheten att lämna information om priset att klassificera som en otillbörlig affärsmetod i den mening som avses i direktiv 2005/29.(55)
111. Mot bakgrund av detta framstår det inte som klart att frågan om tolkningen av direktiv 2005/29 inte skulle ha något samband med de faktiska omständigheterna eller föremålet för det nationella målet eller att det inte vore relevant för att avgöra målet.(56)
iii) Nödvändigheten av att inhämta en tolkning av artikel 47 i stadgan för att fatta ett beslut i det nationella målet
112. Enligt den spanska regeringen omfattas inte det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk av stadgan enligt dess artikel 51, eftersom det inte finns någon unionsrättslig reglering av advokaters indrivning av arvoden. Därmed kan en tolkning av artikel 47 i stadgan inte vara nödvändig för att avgöra det nationella målet.
113. Denna argumentation är ohållbar.
114. Av domen i målet Åkerberg Fransson framgår nämligen att när nationell lagstiftning omfattas av unionsrättens tillämpningsområde ska EU-domstolen, när den tagit emot en begäran om förhandsavgörande, lämna samtliga tolkningsfakta som är nödvändiga för att den nationella domstolen ska kunna avgöra den aktuella bestämmelsens förenlighet med de grundläggande rättigheterna.(57)
115. I förevarande fall finns det emellertid ingen tvekan om att de bestämmelser som reglerar det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, eftersom avtalet som det är fråga om i det nationella målet har ingåtts mellan en advokat och en konsument och därmed omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 93/13.(58) Dessutom är detta direktiv tillämpligt på lagstiftning som avser de nationella domstolarnas behörighet att bedöma oskäligheten hos avtalsvillkor.(59)
116. Dessutom har domstolen redan fastställt att medlemsstaternas skyldighet att säkerställa de rättigheter som enskilda har enligt direktiv 93/13 mot tillämpningen av oskäliga avtalsvillkor innebär ett krav på ett effektivt domstolsskydd, vilket också har stadfästs i artikel 47 i stadgan och som den nationella domstolen måste uppfylla.(60)
117. Därför ska förenligheten av en nationell lagstiftning med kraven enligt direktiv 93/13 med avseende på prövningsbehörigheten hos nationella domare även bedömas mot bakgrund av kravet på ett effektivt domstolsskydd som förankras i artikel 47 i stadgan.
118. Slutsatsen är alltså att tolkningsfrågorna är relevanta för att avgöra det nationella målet.
3. Preliminär slutsats
119. Mot bakgrund av det ovan anförda kan förevarande begäran om förhandsavgörande tas upp till sakprövning och ska besvaras av domstolen.
C – Tolkningsfrågorna
120. I det följande börjar jag med att ägna den första delen av den första tolkningsfrågan och den andra tolkningsfrågan uppmärksamhet. Dessa avser förenligheten hos det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk med direktiv 93/13 och 2005/29 i förening med artikel 47 i stadgan. Därefter kommer jag att behandla den tredje tolkningsfrågan där det särskilt är fråga om Secretario Judicials behörighet att genomföra bevisupptagning under det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk uppfyller kraven enligt direktiv 93/13.
1. Den första delen av den första tolkningsfrågan och den andra tolkningsfrågan
a) Kraven på nationella domstolars prövningsbehörighet inom tillämpningsområdet för direktiv 93/13 och deras överförbarhet på direktiv 2005/29
121. Eftersom ojämlikheten mellan konsumenter och näringsidkare endast kan utjämnas genom ett positivt ingrepp av en tredje part, är det de nationella domstolarnas uppgift att garantera effektiviteten hos de rättigheter som direktiv 93/13 tilldelar konsumenterna. Därför måste de nationella domstolarna ex officio pröva huruvida ett avtalsvillkor som faller inom tillämpningsområdet för direktiv 93/13 är oskäligt.(61)
122. Såvitt är känt har EU-domstolen ännu inte beslutat huruvida en sådan skyldighet även föreligger inom området för direktiv 2005/29, och huruvida den nationella domstolen alltså är skyldig att ex officio även pröva förekomsten av otillbörliga affärsmetoder.
123. Kommissionen är av den uppfattningen att den rättspraxis som i detta avseende gäller för direktiv 93/13 kan överföras till direktiv 2005/29. Den spanska regeringen invänder däremot mot en sådan tillämpning, eftersom artiklarna 11 och 12 i direktiv 2005/29 inte ålägger medlemsstaterna att säkerställa en domstolsprövning ex officio av otillbörliga affärsmetoder, utan föreskriver att de ska vidta särskilda åtgärder för att bekämpa sådana affärsmetoder.
124. I det aktuella målet kan emellertid frågan huruvida de principer som utvecklats för direktiv 93/13 som avser en ex officio-prövning av förekomsten av oskäliga avtalsvillkor av de nationella domstolarna generellt kan överföras till direktiv 2005/29 lämnas obesvarad.
125. Som framgår av vad Secretario Judicial har angett, är nämligen, i en situation som den i det nationella målet, den potentiella förekomsten av en otillbörlig affärsmetod som består i bristande prisinformation inte ensam relevant, utan den är endast relevant i samband med bedömningen av om villkoren i det avtal som advokaten och hans huvudman har ingått är oskäliga.
126. I detta sammanhang utgör fastställandet av den otillbörliga karaktären hos en affärsmetod en av flera hållpunkter på vilken bedömningen av om ett avtalsvillkor är oskäligt kan stödjas, eftersom oskäligheten hos ett villkor enligt artikel 4.1 i direktiv 93/13 ska bedömas med beaktande av alla omständigheter i samband med att avtalet ingicks. Detta står inte i strid med konstaterandet att den otillbörliga karaktären hos en affärsmetod inte är ägnad att automatiskt och i sig själv medföra att ett avtalsvillkor är oskäligt, eftersom artikel 3.2 i direktiv 2005/29 föreskriver att direktivet ”inte [ska] påverka avtalsrättslig lagstiftning, särskilt inte regler om avtals giltighet, ingående eller verkan”.(62)
127. Därmed är den nationella domstolen, i en situation som den föreliggande, skyldig att vid prövningen av förekomsten av oskäliga avtalsvillkor även pröva den potentiella förekomsten av otillbörliga affärsmetoder och därmed att ta hänsyn till direktiv 2005/29.
128. Härav följer slutsatsen att de principer som utvecklats kring nödvändigheten av att ex officio pröva om det förekommer oskäliga avtalsvillkor, inom ramen för direktiv 93/13 i en situation som den i det nationella målet, kan överföras till direktiv 2005/29 i den utsträckning som en oskälighetsprövning i den mening som avses i direktiv 93/13 med nödvändighet måste ske mot bakgrund av en otillbörlighetsprövning i den mening som avses i direktiv 2005/29.
129. Artikel 4.2 i direktiv 93/13 utgör inte hinder för detta. Visserligen föreskriver nämnda bestämmelse att bedömningen av avtalsvillkors oskälighet inte ska avse förhållandet mellan priset och de sålda tjänsterna. Emellertid gäller detta endast i den mån som dessa villkor är klart och begripligt formulerade.
130. I en situation som den föreliggande är det därmed helt möjligt att ett avtalsvillkor, för vilket den uteblivna informationen om priset kan vara relevant vid bedömningen, avser förhållandet mellan priset å ena sidan och den tillhandahållna tjänsten å andra sidan. Dock vore det berörda villkoret i ett sådant fall förmodligen inte klart och begripligt formulerat, vilket skulle innebära att artikel 4.2 i direktiv 93/13 inte skulle utgöra hinder för att den nationella domstolen bedömer villkorets innehåll.(63)
b) Huruvida det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk är förenligt med direktiv 93/13 i förening med direktiv 2005/29 samt artikel 47 i stadgan
131. I samklang med de ovan anförda övervägandena ska den första delen av den första tolkningsfrågan liksom den andra tolkningsfrågan förstås på så sätt att Secretario Judicial vill veta huruvida direktiv 93/13 i förening med direktiv 2005/29 samt artikel 47 i stadgan utgör hinder för nationella bestämmelser som det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk, vilka inte ger det behöriga organet möjligt att ex officio pröva förekomsten av oskäliga avtalsvillkor eller otillbörliga affärsmetoder.
132. Direktiv 93/13 i förening med direktiv 2005/29 samt artikel 47 i stadgan utgör hinder för ett förfarande som gör det möjligt för en näringsidkare att utverka verkställighet av en fordran gentemot en konsument utan att det i något stadium av verkställighetsförfarandet sker en ex officio-prövning av om det förekommer oskäliga avtalsvillkor eller otillbörliga affärsmetoder. Om förfarandet är uppdelat i en första fas där exekutionstiteln utverkas och en andra fas där den faktiska utsökningen sker, måste det alltså i minst en av dessa två faser ske en oskälighets- och otillbörlighetsprövning.(64)
133. Mot bakgrund av denna princip skulle det kunna framstå som om det vore tillräckligt att besvara Secretario Judicials fråga på följande sätt. Direktiv 93/13 i förening med direktiv 2005/29 samt artikel 47 i stadgan utgör endast hinder för en reglering som innebär att Secretario Judicial, som är behörig att genomföra förfarandet för indrivning av arvodesanspråk, inte kan göra en oskälighets- och otillbörlighetsprövning, om inte heller den domare som senare är befattad med verkställigheten av Secretario Judicials beslut är behörig att genomföra en sådan prövning. Detta svar motsvarar den spanska regeringens uppfattning i förevarande mål.
134. Ett sådant svar kan emellertid inte godtas.
135. Betraktar man nämligen förfarandet för att besluta och verkställa ett beslut som fattats i ett förfarande för indrivning av arvodesanspråk i sin helhet, blir det tydligt att det inte är ändamålsenligt att förlägga oskälighets- och otillbörlighetskontrollen i verkställighetsfasen.(65) Det skulle nämligen betyda att en konsument redan under det föregående förfarandet som är inriktat på utverkande av en exekutionstitel under hot om senare verkställighet avkrävs betalning av en fordran som potentiellt är grundad på oskäliga avtalsvillkor eller otillbörliga affärsmetoder.
136. Därför ska ett förläggande av oskälighets- och otillbörlighetsprövningen till verkställighetsstadiet avvisas både mot bakgrund av processekonomiska överväganden liksom för att säkerställa ett effektivt genomförande av de aktuella unionsrättsliga bestämmelserna. Genom ett sådant förläggande föreligger nämligen en inte försumbar fara för att gäldenären på grund av den inneboende auktoriteten av Secretario Judiciales, när gäldenären får detta beslut, betalar omedelbart, utan att ett efterföljande utsökningsförfarande över huvud taget blir nödvändigt. Förekomsten av ett verkställbart beslut utövar redan i sig självt ett inte obetydligt tryck på konsumenten att denne ska fullgöra sina (förmenta) betalningsskyldigheter, framför allt när förfarandet för att utverka en exekutionstitel, som i förevarande fall, är utformat som ett kontradiktoriskt förfarande som är avsett att leda till ett avgörande av rättskipningskaraktär. Dessutom är det, som kommissionen riktigt har understrukit vid den muntliga förhandlingen, inte så, att ett bestridande i verkställighetsförfarandet på något vis kan likställas med möjligheten att överklaga Secretario Judicials beslut. Detta blir desto mer tillämpbart då – som anförts ovan(66) – ett sådant bestridande i utsökningsförfarandet i förevarande fall inte har suspensiv verkan.
137. Att inte genomföra oskälighets- och otillbörlighetsprövningen inom ramen för förfarandet inför Secretario Judicial utan inom ramen för det efterföljande utsökningsförfarandet skulle därmed främja betalning av fordringar som fastställts i en exekutionstitel i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk, men som likväl kan vara oskäliga eller otillbörliga. En sådan lösning skulle uppenbart strida mot det konsumentskydd som föreskrivs i direktiv 93/13 i förening med direktiv 2005/29 samt artikel 47 i stadgan.
138. Därför föreslår jag att domstolen besvarar den första delen av den första tolkningsfrågan och den andra tolkningsfrågan på följande sätt. Direktiv 93/13 i förening med direktiv 2005/29 samt artikel 47 i stadgan ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell reglering, som den i det nationella målet, enligt vilken det organ som är behörigt att genomföra det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk inte har möjlighet att ex officio pröva förekomsten av oskäliga avtalsvillkor i ett avtal mellan en advokat och en konsument eller förekomsten av otillbörliga affärsmetoder.
2. Den tredje tolkningsfrågan
139. Med sin tredje tolkningsfråga vill Secretario Judicial veta huruvida direktiv 93/13 utgör hinder för bestämmelserna avseende det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk, eftersom de inskränker nämnda organs behörighet att genomföra bevisupptagning och därmed inskränker konsumentens rätt till bevisföring.
140. Först och främst uppkommer tvivel med avseende på om denna fråga kan tas upp till sakprövning, eftersom Secretario Judicial påpekat att organets inskränkta utredningsbefogenheter i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk kan förhindra en prövning av sådana förhållanden som en eventuell ändring av avtalsvillkoren, redan utförda delbetalningar av arvoden eller rådande praxis för betalning av arvodesbelopp, som inte har ett samband med förekomsten av oskäliga avtalsvillkor. Emellertid kan man även förstå Secretario Judicials fråga på så sätt att organet vill veta huruvida inskränkningarna för bevisupptagning i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk står i strid med effektiviteten av direktiv 93/13.
141. De nationella domstolarnas uppgift för att genomföra direktiv 93/13 är inte bara inskränkt till en behörighet att fastställa om avtalsvillkor eventuellt är oskäliga, utan omfattar dessutom skyldigheten att pröva denna fråga ex officio.(67) Därmed får de nationella domstolarna inom ramen för direktiv 93/13 en aktiv roll att agera för konsumentskydd. Dessutom följer allmänt av unionsrättens krav på domstolsprövningens effektivitet för genomförande av direktiv 93/13 att nationell processlagstiftning inte får göra det praktiskt omöjligt eller oöverkomligt svårt att utöva rättigheterna som tilldelas av nämnda direktiv.(68)
142. En situation där en domstol har uppgifter som tyder på att avtalsvillkor är oskäliga, men saknar möjlighet att granska dessa på grund av att den saknar behörighet att pröva frågan, vore därmed uppenbart problematisk.(69)
143. I förevarande fall följer det av bestämmelserna i LEC avseende det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk att Secretario Judicial vid prövning av fordran inte endast använder sig av akterna i det domstolsförfarande som arvodesfordran avser, utan även av fakturan från advokaten samt ytterligare handlingar som kostnadsförslag eller avtal. Dessutom måste Secretario Judicial, om fordran bestrids på grund av att beloppet är för högt, höra advokaten och om denna avvisar en sänkning av fordran, vidarebefordra akterna för prövning av advokatsamfundet.(70) Dessa utredningsbefogenheter borde i regel räcka för att kunna pröva och bedöma förekomsten av oskäliga avtalsvillkor.
144. Som kommissionen understryker kan det i fall då endast ett muntligt avtal har ingåtts eventuellt behövas omfattande utredningsbefogenheter, som bland annat möjligheten att höra vittnen, för att kunna bedöma förekomsten av oskäliga avtalsvillkor. Enligt kommissionens uppfattning kan bestämmelserna i LEC mot bakgrund av den spanska författningsdomstolens rättspraxis i denna fråga emellertid tolkas i överensstämmelse med unionsrätten i den utsträckning som Secretario Judicials prövningsbehörighet i motiverade fall omfattar mer än en prövning av bevis som dokumenterar sakförhållanden och därmed även kan omfatta hörande av vittnen.
145. Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår jag att den tredje tolkningsfrågan ska besvaras på så sätt att direktiv 93/13 inte utgör hinder för en nationell reglering som den i målet vid den nationella domstolen, om denna reglering tillåter bevisupptagning i tillräcklig omfattning för att möjliggöra en effektiv prövning av om det förekommer oskäliga avtalsvillkor. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva denna fråga.
V – Förslag till avgörande
146. Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen ska besvara frågorna som Secretario Judicial del Juzgado de Violencia sobre la Mujer Único de Terrassa hänskjutit för förhandsavgörande på följande sätt:
1. Secretario Judicial är inom ramen för det förfarande som regleras i artiklarna 34 och 35 i lag 1/2000 att anse som en domstol som enligt artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är behörig att begära ett förhandsavgörande.
2. Direktiv 93/13 i förening med direktiv 2005/29 samt artikel 47 i stadgan ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell reglering, som den i det nationella målet, enligt vilken det organ som är behörigt att genomföra det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk inte har möjlighet att ex officio pröva förekomsten av oskäliga avtalsvillkor i ett avtal mellan en advokat och en konsument eller förekomsten av otillbörliga affärsmetoder.
3. Direktiv 93/13 utgör inte hinder för en nationell reglering som den i målet vid den nationella domstolen, om denna reglering tillåter bevisupptagning i tillräcklig omfattning för att möjliggöra en effektiv prövning av om det förekommer oskäliga avtalsvillkor. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva denna fråga.