Language of document : ECLI:EU:F:2016:172

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 20 juli 2016

Mål F-57/12 DEP

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader”

Saken:      Begäran om fastställande av rättegångskostnader framställd av Europeiska kommissionen efter personaldomstolens beslut av den 7 oktober 2013, Marcuccio/kommissionen (F-57/12, EU:F:2013:148), samt beslutet av personaldomstolens ordförande av den 3 augusti 2012, Marcuccio/kommissionen (F-57/12 R, EU:F:2012:115).

Avgörande:      Det sammanlagda belopp som Luigi Marcuccio ska betala till Europeiska kommissionen såsom ersättningsgilla rättegångskostnader i mål F-57/12, inbegripet kostnaderna i det interimistiska förfarandet i mål F-57/12 R fastställs till 4 750 euro, jämte dröjsmålsränta, som löper från och med att förevarande beslut delges till dess full betalning erlagts, beräknad enligt Europeiska centralbankens för den aktuella tiden fastställda referensränta för huvudsakliga refinansieringstransaktioner plus 3,5 procentenheter.

Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Nödvändiga kostnader för parterna – Begrepp – En institutions ersättning till advokat – Omfattas

(Domstolens stadga, artikel 19 första stycket och bilaga I, artikel 7.1; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 105 c)

2.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Fastställande som grundar sig på preciserade uppgifter från sökanden eller, i avsaknad av sådana uppgifter, på en skälighetsbedömning av unionsdomstolen – En schablonmässigt bestämd ersättning till advokaten – Påverkar inte personaldomstolens bedömning

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 105 c)

1.      Av artikel 105 c i personaldomstolens rättegångsregler följer att de ersättningsgilla kostnaderna endast omfattar utgifter för förfarandet vid personaldomstolen och att dessa måste ha varit nödvändiga i detta avseende.

När personaldomstolen fastställer de ersättningsgilla kostnaderna ska den beakta alla omständigheter i målet fram till dess att beslutet om fastställande om rättegångskostnader fattas, vilket inbegriper de nödvändiga kostnaderna i förfarandet för fastställande av rättegångskostnader.

Som följer av artikel 19 första stycket i domstolens stadga, vilken ska tillämpas på förfarandet vid personaldomstolen enligt artikel 7.1 i bilaga I till stadgan, får unionens institutioner biträdas av en advokat. Ersättning till advokat kan således utgöra en nödvändig kostnad med anledning av förfarandet, och institutionen är inte skyldig att visa att biträde av advokat var objektivt motiverat. Den omständigheten att kommissionen har använt sig av två tjänstemän och en advokat i målet rörande huvudsaken och i det interimistiska förfarandet påverkar således inte bedömningen av om dessa kostnader kan vara ersättningsgilla, då det inte finns något principiellt skäl att utesluta dem. Den omständigheten kan emellertid ha inverkan på fastställandet av beloppet för de kostnader med anledning av förfarandet som är ersättningsgilla in fine.

(se punkterna 26, 29 och 30)

Hänvisning till

Tribunalen: beslut av den 23 mars 2012, Kerstens/kommissionen, T 498/09 P DEP, EU:T:2012:147, punkterna 15 och 20, och beslut av den 28 maj 2013, Marcuccio/kommissionen, T-278/07 P-DEP, EU:T:2013:269, punkt 14

Personaldomstolen: beslut av den 26 april 2010, Schönberger/parlamentet, F-7/08 DEP, EU:F:2010:32, punkt 23

2.      Unionsdomstolen saknar behörighet att besluta om storleken på de arvoden som parterna ska utge till de egna ombuden men ska avgöra storleken på det arvodesbelopp som ska ersättas av den part som förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna. När unionsdomstolen fastställer rättegångskostnaderna ska den varken beakta en nationell taxa för advokatarvoden eller en eventuell överenskommelse som den berörda parten och dennes ombud eller rådgivare har ingått i detta avseende.

Då det inte finns några unionsrättsliga taxebestämmelser ska unionsdomstolen fritt bedöma de ifrågavarande uppgifterna, med hänsyn till saken i målet och målets art, dess betydelse ur gemenskapsrättslig synvinkel samt dess svårigheter, den mängd arbete som rättegången har kunnat förorsaka ombud eller rådgivare och de ekonomiska intressen som tvisten representerat för parterna.

För att personaldomstolen, mot bakgrund av dessa kriterier ska kunna bedöma huruvida de kostnader som faktiskt uppkommit på grund av förfarandet var nödvändiga, krävs det att den som ingett begäran inkommer med preciserade uppgifter. På samma sätt har den omständigheten att det är fråga om en schablonmässigt bestämd ersättning inte någon inverkan på personaldomstolens bedömning av omfattningen av de ersättningsgilla rättegångskostnaderna, då personaldomstolen grundar sig på i rättspraxis väl etablerade kriterier och de preciserade uppgifter som parterna har att inkomma med. Det är visserligen inte omöjligt för personaldomstolen att, efter en skälighetsbedömning, fastställa de ersättningsgilla kostnaderna även om några sådana preciserade uppgifter inte lämnats in. Om så är fallet måste personaldomstolen dock med nödvändighet göra en restriktiv bedömning av sökandens anspråk.

(se punkterna 27, 28, 33 och 37)

Hänvisning till

Domstolen: beslut av den 17 februari 2004, DAI/ARAP m.fl., C 321/99 P DEP, EU:C:2004:103, punkt 23

Tribunalen: beslut av den 31 mars 2011, Tetra Laval/kommissionen, T 5/02 DEP och T 80/02 DEP, EU:T:2011:129, punkterna 68 och 20, och beslut av den 28 maj 2013, Marcuccio/kommissionen, T-278/07 P-DEP, EU:T:2013:269, punkt 16

Personaldomstolen: beslut av den 10 november 2009, X/parlamentet, F 14/08 DEP, EU:F:2009:149, punkt 22; beslut av den 26 april 2010, Schönberger/parlamentet, F 7/08 DEP, EU:F:2010:32, punkt 24, och beslut av den 27 september 2011, De Nicola/EIB, F 55/08 DEP, EU:F:2011:155, punkterna 40 och 41