Language of document : ECLI:EU:F:2016:205

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 29 augusti 2016

Förenade målen F‑106/13 DEP och F‑25/14 DEP

DD

mot

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA)

”Personalmål – Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader”

Saken:      Begäran om fastställande av rättegångskostnader, framställd av DD till följd av den dom som personaldomstolen meddelade den 8 oktober 2015, DD/FRA (F‑106/13 och F‑25/14, EU:F:2015:118, som överklagats till Tribunalen, mål T‑742/15 P).

Avgörande:      Det sammanlagda belopp som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har att erlägga till DD såsom ersättningsgilla rättegångskostnader i målen F-106/13 och F-25/14 fastställs dels till 20 643 euro för sökandens kostnader för advokatarvode jämte å detta belopp uppkommen mervärdesskatt, dels 79,80 euro för sökandens tåg- och taxikostnader för advokaternas resa till Luxemburg för förhandlingen. De belopp som avses i punkt 1 ska erläggas jämte dröjsmålsränta, från delgivningen av detta beslut till dess att betalning erläggs, enligt den räntesats som fastställs av Europeiska centralbanken för huvudsakliga refinansieringstransaktioner och som gäller den första dagen i den månad då betalning förfaller till betalning, med ett tillägg om två procentenheter.

Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Bestridande av ersättningsgilla kostnader – Begrepp – Inget krav på att tappande part ska bestrida ansökan om ersättning

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 106.1)

2.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Begrepp – Omständigheter som ska beaktas

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 105 c)

3.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Begrepp – Kostnader som uppkommit under det administrativa förfarandet – Omfattas inte

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 105 c)

4.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Nödvändiga kostnader för parterna – Kostnader för resa och logi för andra än parternas advokater – Villkor för ersättning

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 105 c)

5.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Bedömning huvudsakligen utifrån det antal arbetstimmar som objektivt sett måste läggas ned med anledning av rättegången

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 105 c)

6.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Dröjsmålsränta

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 106)

1.      Personaldomstolen ska enligt artikel 106.1 i rättegångsreglerna, i händelse av tvist om de kostnader som är ersättningsgilla, på ansökan av part och efter hörande av motparten, avgöra frågan genom särskilt uppsatt beslut som inte kan överklagas.

För att undvika att det i artikel 106.1 i rättegångsreglerna föreskrivna förfarandet, som syftar till att rättegångskostnaderna ska fastställas slutligt, förlorar sin ändamålsenliga verkan, kan det därför inte anses att en tvist i den mening som avses i artikel 106 i rättegångsreglerna endast uppkommer när den part som en begäran om ersättning för rättegångskostnader – som den vinnande parten framställt – är riktad till uttryckligen har motsatt sig denna begäran i dess helhet.

(se punkterna 31 och 32)

Hänvisning till

Tribunalen: beslut av den 25 mars 2014, Marcuccio/kommissionen, T‑126/11 P-DEP, EU:T:2014:171, punkt 13, och beslut av den 11 december 2014, Longinidis/Cedefop, T‑283/08 P-DEP, EU:T:2014:1083, punkt 13

2.      Enligt ordalydelsen i artikel 105 c i personaldomstolens rättegångsregler ska ”[n]ödvändiga kostnader som parterna haft med anledning av rättegången, särskilt kostnader för resor och uppehälle samt arvode för ombud” anses som ersättningsgilla kostnader. Av denna bestämmelse framgår att de ersättningsgilla kostnaderna endast omfattar utgifter för förfarandet vid personaldomstolen samt att dessa måste ha varit nödvändiga i detta avseende.

Unionsdomstolen är inte behörig att fastställa de arvoden som parterna är skyldiga sina egna advokater, utan endast behörig att bestämma det belopp avseende arvoden som kan utkrävas från den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna. När unionsdomstolen fastställer rättegångskostnaderna ska den varken beakta en nationell taxa för advokatarvoden eller en eventuell överenskommelse som den berörda parten och dennes ombud eller rådgivare har ingått i detta avseende.

Eftersom det inte finns några taxebestämmelser i unionsrätten ska unionsdomstolen göra en fri bedömning av omständigheterna med beaktande av saken i målet och målets art, målets betydelse ur ett unionsrättsligt perspektiv samt dess svårighetsgrad, omfattningen av det arbete som domstolsförfarandet har kunnat föranleda för ombuden och målets ekonomiska betydelse för parterna.

När personaldomstolen fastställer de ersättningsgilla kostnaderna ska den beakta alla omständigheter i målet fram till dess att beslutet om fastställande av rättegångskostnader meddelas, vilket inbegriper de nödvändiga kostnaderna i förfarandet för fastställande av rättegångskostnader.

(se punkterna 35-38)

Hänvisning till

Tribunalen: beslut av den 23 mars 2012, Kerstens/kommissionen, T‑498/09 P-DEP, EU:T:2012:147, punkt 15

Personaldomstolen: beslut av den 10 november 2009, X/parlamentet, F‑14/08 DEP, EU:F:2009:149, punkt 22; av den 26 april 2010, Schönberger/parlamentet, F‑7/08 DEP, EU:F:2010:32, punkterna 23 och 24, och beslut av den 27 september 2011, De Nicola/EIB, F‑55/08 DEP, EU:F:2011:155, punkt 41

3.      Vad gäller mål om fastställande av rättegångskostnader utgör kostnader för att anlita advokat under det administrativa förfarandet, såvida det inte föreligger exceptionella omständigheter, inte ersättningsgilla kostnader.

(se punkt 39)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom av den 28 oktober 2010, Cerafogli/ECB, F‑23/09, EU:F:2010:138, punkt 63

4.      Kostnader för resor och uppehälle för andra personer än sökandens advokat är ersättningsgilla endast om dessa personers närvaro varit nödvändig för förfarandet.

(se punkt 40)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: beslut av den 8 juli 1998, beslut Eugénio Branco/kommissionen, T‑85/94 (92) och T‑85/94 (122) (92), EU:T:1998:156, punkt 24 och där angiven rättspraxis

5.      Unionsdomstolen är inte bunden av den beräkning som ingetts av den part som har för avsikt att kräva ersättning för sina rättegångskostnader. Det ankommer emellertid på unionsdomstolen att beakta endast det totala antal arbetstimmar som framstår som objektivt nödvändiga för förfarandet.

(se punkt 45)

Hänvisning till

Personaldomstolen: beslut av den 26 april 2010, Schönberger/parlamentet, F-7/08 DEP, EU:F:2010:32, punkt 29, och beslut av den 25 oktober 2012, Missir Mamachi di Lusignano/kommissionen, F-50/09 DEP, EU:F:2012:147, punkt 21

6.      Enligt artikel 106 i personaldomstolens rättegångsregler är denna domstol ensam behörig att avgöra dels huruvida det föreligger en skyldighet att betala dröjsmålsränta på de rättegångskostnaderna denna domstol har fastställt, dels vilken procentsats som ska tillämpas för dröjsmålsräntan.

(se punkt 61)

Hänvisning till

Personaldomstolen: beslut av den 24 oktober 2014, Marcuccio/kommissionen, F‑14/10 DEP, EU:F:2014:240, punkt 32