Language of document : ECLI:EU:T:2017:694

Mål T175/15

Mohamed Marouen Ben Ali Ben Mohamed Mabrouk

mot

Europeiska unionens råd

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Åtgärder mot personer ansvariga för förskingring av statliga medel samt personer och enheter associerade med dem – Frysning av tillgångar – Förteckning över de personer, enheter och organ som omfattas av frysningen av tillgångar – Beslut att låta sökanden kvarstå i förteckningen – Faktiska omständigheter som utgör ett otillräckligt underlag – Uppenbart oriktig bedömning – Felaktig rättstillämpning – Rätt till egendom – Principen om god förvaltning – Saken ska prövas inom skälig tid – Oskuldspresumtion – Justering av talan – Bekräftande rättsakt – Avvisning”

Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 5 oktober 2017

1.      Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Frysning av tillgångar tillhörande personer inblandade i förskingring av offentliga medel och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ med anknytning till dessa – Person som är ansvarig för förskingring av offentliga medel – Begrepp – Extensiv tolkning

(Rådets beslut 2011/72/Gusp, artikel 1.1 och 2011/172/Gusp, artikel 1.1)

2.      Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Frysning av tillgångar tillhörande personer inblandade i förskingring av offentliga medel och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ med anknytning till dessa – Typen av åtgärder – Rena säkerhetsåtgärder – Ej av straffrättslig art

(Rådets beslut 2011/72/Gusp, skälen 1 och 2 samt artikel 1)

3.      Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Frysning av tillgångar tillhörande personer inblandade i förskingring av offentliga medel och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ med anknytning till dessa – Prövningens omfattning – Bevis för att åtgärden är välgrundad – Skyldighet för rådet att systematiskt kontrollera den bevisning som tillhandahållits av en myndighet i tredje land – Föreligger inte

(Rådets beslut 2011/72/Gusp, artikel 1.1 och (Gusp) 2015/157)

4.      Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Frysning av tillgångar tillhörande personer inblandade i förskingring av offentliga medel och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ med anknytning till dessa – Prövningens omfattning – Bevis för att åtgärden är välgrundad – Skyldighet för rådet att pröva huruvida det är nödvändigt att inhämta ytterligare upplysningar eller bevis från nationella myndigheter – Räckvidd – Iakttagande av rättsstatsprincipen och principen om respekt för mänskliga rättigheter

(Artikel 21.1 första stycket, 21.2 b och 21.3 FEU samt 23 FEU; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41; rådets beslut 2011/72/Gusp, artikel 1.1 och (Gusp) 2015/157)

5.      Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Frysning av tillgångar tillhörande personer inblandade i förskingring av offentliga medel och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ med anknytning till dessa – Prövningens omfattning – Bedömning av lagenligheten utifrån de uppgifter som var tillgängliga när beslutet fattades

(Rådets beslut 2011/72/Gusp och (Gusp) 2015/157)

6.      Unionsrätt – Principer – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Iakttagande av en skälig tidsfrist – Tillämpningsområde – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Rättsligt förfarande i ett tredjeland som ligger till grund för beslutet att anta restriktiva åtgärder – Omfattas inte

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 47, 51.1 och 51.2; rådets beslut (Gusp) 2015/157)

7.      Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Frysning av tillgångar tillhörande personer inblandade i förskingring av offentliga medel och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ med anknytning till dessa – Begränsning av rätten till egendom – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 17; rådets beslut 2011/72/Gusp och (Gusp) 2015/157)

8.      Talan om ogiltigförklaring – Talan mot ett beslut som endast bekräftar ett tidigare beslut – Avvisning – Begreppet bekräftande beslut – Rådets beslut att inte avföra en person som upptagits i bilagan till ett beslut om restriktiva åtgärder, vilket antagits efter en omprövning av personens situation med beaktande av nya och väsentliga omständigheter – Omfattas inte

(Rådets beslut 2011/72/Gusp, artiklarna 2.3 och 5.6)

1.      Se domen.

(Se punkterna 30–32, 34 och 83)

2.      Se domen.

(se punkterna 33 och 140)

3.      Inom ramen för beslut 2011/72/Gusp, om restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien, ankommer det i princip inte på rådet att självt pröva och bedöma relevansen och riktigheten av de bevis som ligger till grund för rättsliga förfaraden avseende de personer som uppförts i bilagan till nämnda beslut. Rådet eftersträvar nämligen inte att själv bestraffa sådan förskingring av offentliga medel som är föremål för de tunisiska myndigheternas utredningar, utan att möjliggöra för dessa myndigheter att fastställa förekomsten av nämnda förskingring och driva in vinsten därav. Det ankommer således på de behöriga tunisiska myndigheterna att pröva ovannämnda bevis och att dra lämpliga slutsatser av dem. Således ankommer det, i princip, inte på rådet och tribunalen att pröva huruvida det finns fog för sådana förfaranden, utan endast huruvida det finns fog för beslutet att frysa tillgångar med beaktande av de bevis som lagts fram av de tunisiska myndigheterna. I annat fall skulle situationer kunna uppstå där rådet skulle föranledas att dra för tidiga slutsaser angående huruvida brottsutredningen är välgrundad, vilka skulle kunna skilja sig från de tunisiska myndigheternas egna slutsatser. En sådan situation skulle kunna ge upphov till ett paradoxalt resultat bestående i att vid den tidpunkten då dessa myndigheter prövar anklagelserna mot den berörda personen och, i förekommande fall, finner honom skyldig till förskingring av offentliga medel, omfattas hans tillgångar i Europeiska unionen inte längre av en frysning som skulle göra det möjligt att driva in vinsten av den förskingring han gjort sig skyldig till. Det är således uppenbart att den ändamålsenliga verkan av beslut 2011/72 inte skulle säkerställas.

(se punkterna 40 och 46)

4.      Inom ramen för beslut 2011/72/Gusp, om restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien, kan rådet inte, i alla sammanhang, bekräfta de tunisiska myndigheternas slutsatser som anges i de handlingar som nämnda myndigheter har förebringat. Det ankommer nämligen på rådet att omsorgsfullt och opartiskt pröva de bevis rådet har mottagit från behöriga myndigheter, i synnerhet med beaktande av de yttranden och eventuella förmildrande omständigheter sökanden har förevisat. Denna skyldighet följer även av principen om god förvaltning, vilken säkerställs genom artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För att uppfylla sin skyldighet att göra en omsorgsfull och opartisk prövning, åligger det rådet att bedöma huruvida det är nödvändigt att inhämta ytterligare upplysningar eller bevis från de behöriga myndigheterna mot bakgrund av de yttranden och bevis sökanden har förebringat. Även om det inte ankommer på rådet att i de tunisiska myndigheternas ställe bedöma huruvida den pågående brottsutredning som sökanden är föremål för är välgrundad, kan det inte uteslutas att rådet är skyldigt att begära förtydliganden angående de faktorer som ligger till grund för nämnda brottsutredning. Då rådet har inkommit med bevis för att en brottsutredning gentemot sökanden pågår och tillförlitligheten av dessa bevis inte har ifrågasatts, ankommer det på sökanden att ange de konkreta omständigheter han önskar åberopa för att bestrida att nämnda brottsutredning är välgrundad.

Härvidlag ska unionen iaktta rättsstatsprincipen och principen om respekt för de mänskliga rättigheterna vid alla åtgärder från unionens sida, även på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, i enlighet med vad som följer vid en jämförelse av bestämmelserna i artiklarna 21.1 första stycket, 21.2 b och 21.3 och 23 FEU. Det ska i synnerhet påpekas att det anges i artikel 21.1 FEU att unionens åtgärder i internationella sammanhang strävar efter att i resten av världen föra fram, bland annat, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, samt respekt för folkrätten. Principen om att få saken prövad inom skälig tid utgör en del av rätten till en rättvis rättegång, vilken skyddas genom bestämmelser i ett flertal bindande folkrättsliga instrument. Följaktligen kan det inte uteslutas att för det fall rådet har tillgång till objektiva, trovärdiga, precisa och samstämmiga uppgifter som kan ge upphov till rimliga tvivel angående huruvida den berörda personens rätt att få sin sak prövad inom skälig tid har iakttagits inom ramen för den brottsutredning som pågår mot vederbörande och som ligger till grund för frysningen av dennes tillgångar inom unionen, ska rådet utföra de kontroller som krävs.

(Se punkterna 41, 42, 48, 64 och 65)

5.      Se domen.

(se punkt 61)

6.      Det framgår av lydelsen av artikel 47.2 första stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna att var och en har rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag.

Med beaktande av dess artikel 51.1 och 51.2, ska bestämmelserna i artikel 47 i stadgan tolkas så, att de avser rätten till ett effektivt domstolsskydd endast vid förfaranden där unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter står på spel. Således säkerställer artikel 47 i stadgan att den omtvistade frysningen av tillgångar ska bli föremål för en effektiv domstolsprövning av tribunalen, vilket bland annat inkluderar en prövning av huruvida det fanns tillräckligt faktiskt underlag för att anta beslutet om dessa restriktiva åtgärder. En sådan prövningsskyldighet i enlighet med artikel 47 i stadgan åligger således tribunalen, inte rådet. Bestämmelserna i artikel 47 i stadgan är däremot inte tillämpliga på sökandens rätt till ett effektivt domstolsskydd inom ramen för det rättsliga förfarande han är föremål för i ett tredje land. Dessutom medför inte den omständigheten att detta rättsliga förfarande ligger till grund för beslutet om att anta restriktiva åtgärder mot sökanden att det är motiverat att göra en lagenlighetsprövning avseende förfarandet i enlighet med nämnda bestämmelser. För det första härrör nämligen detta beslut från en unionsinstitution som inte har getts behörighet genom fördragen att utöva dömande verksamhet. För det andra är nämnda beslut, som för övrigt har antagits inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inte av rättskipningskaraktär, och syftar inte till att pröva en talan eller att avgöra en tvist.

(se punkterna 89–92)

7.      Se domen.

(se punkterna 150 och 151)

8.      Se domen.

(se punkterna 155–157)