Language of document : ECLI:EU:C:2018:276

Mål C‑353/16

MP

mot

Secretary of State for the Home Department

(begäran om förhandsavgörande från Supreme Court of the United Kingdom)

”Begäran om förhandsavgörande – Asylpolitik – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 4 – Direktiv 2004/83/EG – Artikel 2 e – Villkor för att betecknas som alternativt skyddsbehövande – Artikel 15 b – Risk för allvarlig skada avseende sökandens psykiska hälsa om vederbörande återsänds till sitt ursprungsland – Person som utsatts för tortyr i sitt ursprungsland”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 24 april 2018

Gränskontroller, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83 – Villkor för att betecknas som alternativt skyddsbehövande – Artiklarna 2 e och 15 b – Tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling – Begrepp – Risk för allvarlig skada avseende sökandens psykiska hälsa om vederbörande återsänds till sitt ursprungsland, på grund av ett trauma som är en följd av den tortyr han eller hon tidigare utsatts för – Omfattas – Villkor – Personen har avsiktligen berövats vård i sitt ursprungsland – Kontroll av den nationella domstolen

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 4; rådets direktiv 2000/78, artiklarna 2 e och 15 b)

Artikel 2 e och artikel 15 b i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, jämförda med artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas på så sätt att en tredjelandsmedborgare som tidigare utsatts för tortyr av myndigheterna i sitt ursprungsland och som inte längre riskerar att torteras om han eller hon återsänds till detta land men vars fysiska och psykiska hälsotillstånd, i ett sådant fall, allvarligt skulle kunna försämras med en överhängande risk för att vederbörande begår självmord på grund av ett trauma som är en följd av den tortyr han eller hon utsatts för, kan beviljas status som alternativt skyddsbehövande, om det föreligger en verklig risk för att vederbörande berövas lämplig vård för att behandla de fysiska eller psykiska men som är resultatet av den tortyr som denna person avsiktligen utsatts för i det aktuella landet, vilket det åligger den nationella domstolen att pröva.

Förevarande mål avser således inte det skydd mot utvisning som, enligt artikel 3 i Europakonventionen, följer av förbudet mot att utsätta en person för omänsklig eller förnedrande behandling, utan den särskilda frågan huruvida den mottagande medlemsstaten är skyldig att bevilja en tredjelandsmedborgare status som alternativt skyddsbehövande enligt direktiv 2004/83 när denne varit utsatt för tortyr i sitt ursprungsland och lider av grava psykiska men som allvarligt skulle kunna förvärras, där det föreligger en stor risk för självmord om vederbörande återsänds till detta land.

Domstolen erinrar härvid om att enligt artikel 2 e i direktivet kan en tredjelandsmedborgare endast betraktas som alternativt skyddsbehövande när det finns grundad anledning att förmoda att den berörda personen, om han eller hon återsänds till sitt ursprungsland, skulle utsättas för en verklig risk att lida någon av de tre typer av skada som anges i artikel 15 i direktivet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2014, M’Bodj, C‑542/13, EU:C:2014:2452, punkt 30 och där angiven rättspraxis). Bland de allvarliga skador som definieras i artikel 15 i direktiv 2004/83, anges under punkt b i denna artikel, tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av en sökande i ursprungslandet.

Det förhållandet att den berörda personen tidigare varit utsatt för tortyr av myndigheterna i sitt ursprungsland är inte i sig tillräckligt för att vederbörande ska betraktas som alternativt skyddsbehövande vid en tidpunkt då det inte längre föreligger någon verklig risk för att sådan tortyr ska upprepas om vederbörande återsänds till det landet.

Domstolen erinrar emellertid om att begäran om förhandsavgörande – enligt vad som framgår av handlingarna i målet – avser en tredjelandsmedborgare som tidigare varit utsatt för tortyr av myndigheterna i sitt ursprungsland men som dessutom, även om vederbörande inte längre riskerar att utsättas för sådan behandling om han skulle återsändas till detta land, fortfarande lider av allvarliga psykiska men som en följd av dessa tidigare tortyrhandlingar och vilka enligt vederbörligen styrkta medicinska intyg skulle riskera att allvarligt förvärras med en uttalad risk för att den berörda personen begår självmord för det fall han återsänds dit. En sådan allvarlig försämring av hälsotillståndet kan emellertid inte i sig anses som en omänsklig eller förnedrande behandling som nämnda medborgare utsätts för i sitt ursprungsland i den mening som avses i artikel 15 b i nämnda direktiv.

I enlighet med vad som yrkas i begäran om förhandsavgörande ska det härvid prövas vilken inverkan det förhållandet kan ha att det i den berörda personens ursprungsland saknas lämplig vård för att behandla de fysiska eller psykiska men som är resultatet av den tortyr myndigheterna i detta land utsatt honom för. Det ska härvid erinras om att domstolen redan har slagit fast att de allvarliga skador som avses i artikel 15 b i direktiv 2004/83 inte enbart får vara ett resultat av allmänna brister i sjukvårdsystemet i ursprungslandet. Risken för att hälsotillståndet för en tredjelandsmedborgare som lider av en allvarlig sjukdom förvärras till följd av att det saknas lämplig behandling i ursprungslandet – utan att det härvid är fråga om att denne tredjelandsmedborgare avsiktligen har berövats vård – är inte tillräckligt för att vederbörande ska beviljas alternativt skydd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2014, M’Bodj, C‑542/13, EU:C:2014:2452, punkterna 35 och 36).

(se punkterna 28–30, 35, 45, 49–51 och 58 samt domslutet)