FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

EVEGENI TANCHEV

föredraget den 3 oktober 2018(1)

Mål C‑236/17 P

Canadian Solar Emea GmbH

Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc.

Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc.

CSI Cells Co. Ltd

CSI Solar Power (China), Inc.

mot

Europeiska unionens råd

”Överklagande – Dumpning – Import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina – Slutgiltig tull – Förordning (EU) nr 1168/2012 – Omedelbar tillämpning – Orsakssamband – Andra kända faktorer – Storleken på antidumpningstullen”

Innehållsförteckning

I. Tillämpliga bestämmelser

A. Grundförordningen

B. Förordning nr 1168/2012

II. Bakgrund och förfarandet

III. Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

IV. Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden

V. Bedömning av grunderna för överklagandet

A. Den tredje grunden för överklagandet

1. Parternas argument

2. Bedömning

a) Upptagande till sakprövning

b) Prövning i sak

1) Inledning

2) Den första delen av den tredje grunden för överklagandet

3) Den andra delen av den tredje grunden för överklagandet

B. Den fjärde grunden för överklagandet

1. Parternas argument

2. Bedömning

a) Upptagande till sakprövning

b) Prövning i sak

1) Den första delen av den fjärde grunden för överklagandet

i) Inledning

ii) Ska antidumpningstullen endast kompensera skada som tillskrivs den dumpade importen men inte skada som tillskrivs andra kända faktorer?

iii) Konstaterade tribunalen i den överklagade domen att unionsinstitutionerna är skyldiga att beakta analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas andra faktorer än den dumpade importen när de fastställer storleken på antidumpningstullen?

2) Den andra delen av den fjärde grunden för överklagandet

VI. Rättegångskostnader

VII. Förslag till avgörande

1.        Genom förevarande överklagande har Canadian Solar Emea GmbH (nedan kallat CSE), Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc. (nedan kallat CSM (Changshu)), Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc. (nedan kallat CSM (Luoyang)), CSI Cells Co. Ltd (nedan kallat CSI Cells) och CSI Solar Power (China), Inc. (nedan kallat CSI Solar Power) (gemensamt kallade Canadian Solar eller klaganden)(2) yrkat att domstolen ska upphäva tribunalens dom(3) genom vilken tribunalen ogillade talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EU) nr 1238/2013 (nedan kallad den omtvistade förordningen).(4)

2.        Det aktuella överklagandet väcker i synnerhet en processuell fråga, nämligen den angående den omedelbara tillämpningen av förordning (EU) nr 1168/2012(5) som ändrade artikel 2.7 c i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (grundförordningen)(6) på så sätt att, i det fall en antidumpningsundersökning rör import från länder som inte är marknadsekonomier och en tillverkare som är föremål för en sådan undersökning lämnar in en ansökan om marknadsekonomisk status, tidsfristen för att fatta beslut om en ansökan förlängs från tre månader till åtta månader efter det att undersökningen har inletts. Överklagandet väcker även en materiell fråga, nämligen huruvida storleken på antidumpningstullen endast får kompensera för skada som tillskrivs den dumpade importen, när även andra faktorer än den dumpade importen bidrar till den skada som vållats EU-industrin.

I.      Tillämpliga bestämmelser

A.      Grundförordningen

3.        Artikel 2.7 i grundförordningen, med rubriken ”Fastställande av dumpning”, föreskriver följande:

”a)      …

b)      I fråga om antidumpningsundersökningar rörande import från Folkrepubliken Kina, Vietnam och Kazakstan och alla länder som inte är marknadsekonomier men som är medlemmar i WTO den dag då undersökningen inleds ska normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1–6, om det på grundval av korrekt underbyggda ansökningar från en eller flera tillverkare som omfattas av undersökningen och i enlighet med de kriterier och förfaranden som anges i led c visas att marknadsekonomiska förhållanden råder för tillverkaren eller tillverkarna i samband med produktion och försäljning av den berörda likadana produkten. Om så inte är fallet ska de regler som anges i led a tillämpas.

c)      Ett krav enligt led b måste göras skriftligen och innehålla tillräcklig bevisning att tillverkarna är verksamma under marknadsmässiga förhållanden, det vill säga om

–        företagens beslut om priser, kostnader och insatsvaror, exempelvis vad gäller råmaterial, kostnader för teknik och arbetskraft, produktion, försäljning samt investeringar, fattas som svar på marknadssignaler som återspeglar utbud och efterfrågan och utan ett större statligt inflytande i detta hänseende, och kostnader för de viktigaste insatsvarorna återspeglar i stort sett marknadsvärden,

–        företagen har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer och som tillämpas för alla ändamål,

–        företagens tillverkningskostnader och ekonomiska situation inte är föremål för betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet, särskilt vad gäller avskrivning av tillgångar, andra nedskrivningar, byteshandel och betalning genom skuldavskrivning,

–        de berörda företagen omfattas av lagar om konkurser och ägandeförhållanden som garanterar rättssäkerhet och stabila villkor för företag, och

–        valutaomräkning sker till marknadskurser.

Beslut om tillverkare uppfyller ovan nämnda kriterier ska fattas inom tre månader efter det att undersökningen har inletts, efter särskilt samråd med rådgivande kommittén och efter det att gemenskapsindustrin har givits möjlighet att yttra sig. Detta beslut ska förbli gällande under hela undersökningen.”

4.        Artikel 3 i grundförordningen med, rubriken ”Fastställande av skada”, föreskriver följande:

”…

6.      Av den relevanta bevisning som framläggs enligt punkt 2 ska det framgå att den dumpade importen vållar skada i den mening som avses i denna förordning. Detta innebär särskilt att det påvisas att den omfattning eller de prisnivåer som avses i punkt 3 ligger bakom den inverkan på gemenskapsindustrin som avses i punkt 5 och att denna inverkan är så omfattande att den kan betecknas som väsentlig.

7.      Andra kända faktorer utöver den dumpade importen vilka samtidigt med denna skadar gemenskapsindustrin ska även granskas för att säkerställa att den skada som vållas av dessa faktorer inte tillskrivs den dumpade importen enligt punkt 6. Faktorer som kan beaktas i detta sammanhang inbegriper omfattningen av och priserna på importprodukter som inte säljs till dumpade priser, minskad efterfrågan eller förändringar i konsumtionsmönstren, handelsbegränsande åtgärder som tillämpas av och konkurrens mellan producenter i tredjeland och gemenskapsproducenter och gemenskapsindustrins tekniska utveckling, exportutveckling och produktivitet.

…”

5.        Artikel 9.4 i grundförordningen, som har rubriken ”Avslutande utan åtgärder samt införande av slutgiltiga tullar”, föreskriver följande:

”Om det av de faktiska omständigheter som slutgiltigt konstateras framgår att dumpning och därav följande skada föreligger och att gemenskapens intresse kräver ett ingripande i enlighet med artikel 21, ska rådet på förslag av kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén införa en slutgiltig antidumpningstull. Förslaget ska antas av rådet, såvida inte rådet med enkel majoritet inom en månad efter kommissionens framläggande av förslaget beslutar att avvisa det. Om preliminära tullar är i kraft ska ett förslag avseende slutgiltiga åtgärder läggas fram för rådet senast en månad innan dessa tullar upphör att gälla. Storleken på antidumpningstullen får inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen och bör vara lägre än den marginalen om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för gemenskapsindustrin.”

B.      Förordning nr 1168/2012

6.        Artikel 1 i förordning nr 1168/2012 föreskriver följande:

”Förordning (EG) nr 1225/2009 ska ändras på följande sätt:

1)      Artikel 2.7 ska ändras på följande sätt:

a)      I den näst sista meningen av led c ska orden ”ska fattas inom tre månader efter det att undersökningen har inletts,” ersättas med följande ord: ”ska vanligtvis fattas inom sju månader, men inte senare än inom åtta månader efter det att undersökningen har inletts,”.

b)      Följande led ska läggas till:

’d)      Om kommissionen har begränsat sin undersökning i enlighet med artikel 17 ska ett beslut enligt leden b och c i den här punkten endast gälla de parter som ingår i undersökningen samt varje producent som beviljats individuell behandling enligt artikel 17.3.’

…”

7.        Artikel 2 i förordning nr 1168/2012 föreskriver följande:

”Denna förordning ska tillämpas på alla nya och på alla pågående undersökningar från och med den 15 december 2012.”

II.    Bakgrund och förfarandet

8.        CSM (Changshu), CSM (Luoyang), CSI Cells och CSI Solar Power är exporterande tillverkare av den berörda varan. CSE importerar den berörda varan till Europeiska unionen från ovannämnda och andra leverantörer.

9.        Den 6 september 2012 inledde kommissionen ett antidumpningsförfarande beträffande import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter med ursprung i Kina.(7)

10.      Med hänsyn till att ett stort antal exporterande tillverkare i det aktuella landet förefaller vara berörda av förfarandet hänvisades i punkt 5.1 a i tillkännagivandet om inledande av förfarandet till möjligheten att tillämpa stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Den 21 september 2012 tillhandahöll Canadian Solar kommissionen uppgifterna för kommissionens urval av exporterande tillverkare i stickprovsförfarandet. Kommissionens urval av exporterande tillverkare omfattade sju koncerner.(8) Canadian Solar valdes inte ut för detta stickprov.

11.      Den 13 november 2012 lämnade Canadian Solar in en ansökan om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen.

12.      Den 12 december 2012 antogs förordning nr 1168/2012.(9)

13.      Den 3 januari 2013 meddelade kommissionen Canadian Solar att dess ansökan om marknadsekonomisk status inte skulle komma att behandlas.

14.      Den 4 juni 2013 antog kommissionen förordning nr 513/2013 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av den berörda varan från Kina.(10)

15.      Den 2 december 2013 antog rådet den omtvistade förordningen som införde en slutgiltig antidumpningstull på import av den berörda varan från Kina. I artikel 1 i nämnda förordning införde rådet en antidumpningstull på 41,3 procent på import fakturerad av de samarbetsvilliga företag som anges i bilagan till nämnda förordning. CSM (Changshu), CSM (Luoyang), CSI Cells och CSI Solar Power hade tagits upp i denna förteckning. Artikel 3 i den omtvistade förordningen undantar, från den tull som införs genom artikel 1, import som faktureras av företag uppförda på förteckningen i bilagan till kommissionens genomförandebeslut 2013/707/EU.(11)

16.      Beslut 2013/707 antogs av kommissionen den 4 december 2013. Genom detta beslut antog kommissionen det ändrade åtagandet från den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter och en grupp av exporterande tillverkare som anges i förteckningen i bilagan till nämnda beslut. CSM (Changshu), CSM (Luoyang), CSI Cells och CSI Solar Power hade tagits upp i denna förteckning.

17.      Den 4 juni 2015 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2015/866 varigenom godtagandet av åtagandet återtogs med avseende på CSM (Changshu), CSM (Luoyang), CSI Cells and CSI Solar Power.(12)

III. Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

18.      Den 28 februari 2014 väckte Canadian Solar talan om ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen.

19.      Tribunalen fastställde i den överklagade domen att talan inte kunde vinna bifall såvitt avsåg de sex grunder som åberopats till stöd för den och ogillade talan i sin helhet.

20.      I synnerhet(13) slog tribunalen fast att talan inte kunde vinna bifall såvitt avsåg den femte grunden rörande åsidosättande av artikel 2.7 c i grundförordningen som föreskriver att beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status ska fattas inom tre månader efter det att undersökningen har inletts. Förordning 1168/2012, som ändrade artikel 2.7 c i grundförordningen så att tidsfristen på tre månader förlängdes till åtta månader, ska nämligen tillämpas på alla pågående undersökningar från och med den 15 december 2012. Nämnda förordning var därför tillämplig på kommissionens beslut av den 3 januari 2013 att avvisa Canadian Solars ansökan om marknadsekonomisk status. Att kommissionen inte efterlevde den ursprungliga fristen på tre månader framkallade inte en slutgiltigt fastställd situation som utgjorde hinder för tillämpningen av förordning nr 1168/2012. Det innebar inte heller, enligt tribunalen, att den omtvistade förordningen automatiskt blev rättsstridig på grund av detta fel.

21.      Tribunalen ogillade även talan såvitt avsåg den sjätte grunden under vilken Canadian Solar hade gjort gällande att unionsinstitutionerna åsidosatte artikel 3 i grundförordningen genom att inte göra en separat bedömning av den skada som vållats av den dumpade importen och den skada som vållats av andra kända faktorer, och följaktligen även att institutionerna åsidosatte artikel 9.4 i nämnda förordning genom att fastställa antidumpningstullen till en nivå som även kompenserar för skada som vållats av de andra faktorerna. Tribunalen erinrade om att det följer av artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen att rådet och kommissionen (unionsinstitutionerna) är skyldiga att först pröva huruvida skadan för EU-industrin kan tillskrivas den dumpade importen (analys av i vilken mån skadan kan tillskrivas den dumpade importen) och därefter bekräfta att andra kända faktorer än den dumpade importen inte bryter orsakssambandet mellan skadan på EU-industrin och den dumpade importen (analys av i vilken mån skadan kan tillskrivas andra faktorer än den dumpade importen). Unionsinstitutionerna måste således beakta resultaten av analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas den dumpade importen respektive andra faktorer än den dumpade importen när de fastställer storleken på antidumpningstullen. Det föreligger annars en risk för att tullen motverkar skadlig påverkan som orsakas av andra faktorer än den dumpade importen. I förevarande fall genomförde unionsinstitutionerna en lämplig bedömning av påverkan från andra kända faktorer som bidrog till skadan för EU-industrin. De konstaterade helt riktigt att dessa effekter var obetydliga och att de följaktligen inte bröt orsakssambandet mellan skadan på unionsindustrin och den dumpade importen. Storleken på antidumpningstullen hade alltså fastställts korrekt.

IV.    Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden

22.      Canadian Solar har genom förevarande överklagande yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen och antingen ogiltigförklara den omtvistade förordningen såvitt den avser klaganden eller återförvisa målet till tribunalen. Canadian Solar har även yrkat att domstolen ska förplikta rådet att betala klagandens rättegångskostnader och bära sina rättegångskostnader både i första instans och i överklagandet, eller om målet återförvisas till tribunalen, fastställa att beslutet om rättegångskostnader i första instans och i överklagandet ska anstå till dess att tribunalen fattar ett slutgiltigt beslut. Slutligen har Canadian Solar yrkat att domstolen ska förplikta andra parter i överklagandet att bära sina rättegångskostnader.

23.      Rådet har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta Canadian Solar att betala rättegångskostnaderna i överklagandet och i första instans.

24.      Kommissionen har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta Canadian Solar att betala rättegångskostnaderna.

25.      Kommissionen har lämnat in ett anslutningsöverklagande och yrkat att domstolen ska upphäva den omtvistade domen och fastställa att talan i första instans borde ha avvisats, i andra hand, fastställa att talan saknar föremål, eller, i tredje hand, ogilla talan och ändra tolkningen av orsakssambandet i samband med prövningen av den sjätte grunden i den överklagade domen. Kommissionen har även yrkat att domstolen ska förplikta Canadian Solar att betala rättegångskostnaderna.

26.      Canadian Solar har yrkat att domstolen ska ogilla anslutningsöverklagandet. Canadian Solar har även yrkat att domstolen ska förplikta kommissionen att betala Canadian Solars rättegångskostnader och bära sina egna rättegångskostnader, både i första instans och i överklagandet, samt förplikta rådet att bära sina rättegångskostnader.

27.      Rådet har yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen och fastställa att talan i första instans borde ha avvisats, i andra hand, fastställa att talan saknar föremål, och i tredje hand ogilla talan och ändra tolkningen av orsakssambandet i samband med prövningen av den sjätte grunden i den omtvistade domen. Rådet har även yrkat att domstolen ska förplikta Canadian Solar att betala rättegångskostnaderna.

28.      Vid förhandlingen den 20 juni 2018 yttrade sig Canadian Solar, rådet och kommissionen muntligen.

V.      Bedömning av grunderna för överklagandet

29.      Canadian Solar har åberopat fyra grunder till stöd för sitt överklagande. På domstolens begäran kommer jag endast att bedöma den tredje och den fjärde grunden för överklagandet.

30.      Genom den tredje grunden för överklagandet har Canadian Solar gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fastställde att förordning nr 1168/2012 var tillämplig på den omtvistade undersökningen och att unionsinstitutionernas underlåtenhet att fatta ett beslut om ansökan om marknadsekonomisk status inte innebar att den omtvistade förordningen blev ogiltig. Genom den fjärde grunden för överklagandet har Canadian Solar gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den godkände att unionsinstitutionerna fastställde antidumpningstullen till en nivå som inte bara kompenserar skada som vållats av den dumpade importen utan även skada som vållats av andra kända faktorer, samt genom att på ett otillbörligt sätt tillämpa omvänd bevisbörda med avseende på de andra faktorerna.

A.      Den tredje grunden för överklagandet

1.      Parternas argument

31.      Genom den tredje grunden för överklagandet har Canadian Solar ifrågasatt tribunalens konstateranden i punkterna 152–154, 157, och 159–170 i den överklagade domen.

32.      Den tredje grunden består av två delar.

33.      I den första delen av den tredje grunden för överklagandet har Canadian Solar gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den konstaterade att förordning nr 1168/2012 är tillämplig. I detta avseende har Canadian Solar anfört för det första att förordning nr 1168/2012 trädde i kraft den 15 december 2012, det vill säga efter den 12 december 2012 då tidsfristen på tre månader för att fatta beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i grundförordningen hade löpt ut. För det andra är materiella rättsregler i princip inte tillämpliga på situationer som uppkommit före den tidpunkt då reglerna träder i kraft. Utgången av den nämnda tidsfristen på tre månader framkallade en slutgiltigt fastställd situation, vilket innebär att förordning nr 1168/2012 i egenskap av materiell rätt inte är tillämplig. För det tredje är en tolkning som innebär att förordning nr 1168/2012 endast ska tillämpas på pågående undersökningar om tidsfristen på tre månader inte hade löpt ut före den 15 december 2012 inte en tolkning contra legem. För det fall tolkningen anses vara contra legem har Canadian Solar gjort gällande att artikel 2 i förordning (EU) nr 1168/2012 är ogiltig såvitt den avser klaganden, eller att den i vart fall inte kan tillämpas på klagandens situation eftersom den åsidosätter principen om rättssäkerhet och förbudet mot retroaktiv tillämpning.

34.      I den andra delen av den tredje grunden för överklagandet har Canadian Solar gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den slog fast att underlåtenheten att fatta ett beslut om ansökan om marknadsekonomisk status inte leder till att den omtvistade förordningen blir ogiltig. Eftersom förordning nr 1168/2012 inte var tillämplig var kommissionen skyldig att fatta ett beslut om Canadian Solars ansökan om marknadsekonomisk status. Kommissionens underlåtenhet att göra detta gjorde att den omtvistade förordningen blev ogiltig och det felet kan inte angripas av Canadian Solar.

35.      Rådet har gjort gällande att den första delen av den tredje grunden för överklagandet inte kan tas upp till sakprövning och att överklagandet under alla omständigheter ska ogillas i denna del. För det första kan klagandens argument att förordning nr 1168/2012 inte var tillämplig, eftersom den frist på tre månader som föreskrivs i artikel 2.7 c i grundförordningen i dess ursprungliga lydelse löpte ut innan förordning nr 1168/2012 trädde i kraft, inte tas upp till prövning, eftersom det endast är fråga om en upprepning av ett argument som klaganden framfört vid tribunalen. Klagandens argument saknar under alla omständigheter stöd, då artikel 2 i förordning (EU) nr 1168/2012 uttryckligen anger att förordningen ska tillämpas på alla pågående undersökningar från och med den 15 december 2012 och den omtvistade antidumpningsundersökningen fortfarande pågick den 15 december 2012. För det andra är klagandens argument att utgången av fristen på tre månader framkallade en slutgiltigt fastställd situation grundlöst. Det framgår av fast rättspraxis att kommissionen – om den fattat ett beslut om ansökan om marknadsekonomisk status innan tidsfristen löpte ut – hade kunnat ändra beslutet i ett senare skede av undersökningen. För det tredje kan klagandens argument att artikel 2 i förordning nr 1168/2012 är ogiltig inte tas upp till sakprövning, av det skälet att klaganden inte gjorde någon invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF avseende artikel 2 i nämnda förordning inför tribunalen.

36.      Rådet vidhåller sin uppfattning att överklagandet såvitt avser den andra delen av den tredje grunden för överklagandet ska ogillas. Ett beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status kan ändras efter att det har meddelats. Dessutom visar förevarande talan tydligt att underlåtenhet att fatta ett sådant beslut kan angripas.

37.      Kommissionen har gjort gällande att den första delen av den tredje grunden för överklagandet inte kan tas upp till sakprövning och att överklagandet under alla omständigheter ska ogillas i denna del. För det första kan klagandenas argument att förordning nr 1168/2012 inte var tillämplig, eftersom tidsfristen på tre månader som föreskrivs enligt artikel 2.7 c i grundförordningen i dess ursprungliga lydelse löpte ut innan förordning nr 1168/2012 trädde i kraft, inte tas upp till sakprövning, eftersom klaganden endast vill få ett argument som tagits upp av tribunalen omprövat. Detta argument saknar under alla omständigheter fog, då artikel 2 i förordning nr 1168/2012 uttryckligen anger att förordningen ska tillämpas på alla pågående undersökningar oavsett om tidsfristen på tre månader löpte ut innan nämnda förordning hade trätt i kraft eller inte. För det andra kan klagandens argument att dess situation blev slutgiltigt fastställd vid den tidpunkt då fristen på tre månader löpte ut inte tas upp till prövning, eftersom det endast upprepar en omständighet som prövades i tribunalen. Argumentet är under alla omständigheter ogrundat, eftersom inga rättigheter följer av att tidsfristen på tre månader löper ut. För det tredje kan klagandens argument att artikel 2 i förordning nr 1168/2012 är ogiltig inte tas upp till sakprövning, eftersom det är fråga om en ny grund. Canadian Solar framförde nämligen ingen invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF avseende artikel 2 i nämnda förordning inför tribunalen. Detta argument är under alla omständigheter ogrundat. Förordning nr 1168/2012 var omedelbart tillämplig eftersom utgången av tidsfristen på tre månader inte framkallade en slutgiltigt fastställd situation.

38.      Kommissionen har gjort gällande att överklagandet såvitt avser den andra delen av den tredje grunden för överklagandet ska ogillas. För det första innebar kommissionens underlåtenhet att fatta ett beslut om ansökan om marknadsekonomisk status inte att den omtvistade förordningen blev ogiltig, eftersom förordning nr 1168/2012 var tillämplig på klagandens situation och kommissionen således inte var skyldig att fatta ett sådant beslut. För det andra hade Canadian Solar möjlighet att väcka talan mot kommissionens underlåtenhet att fatta ett beslut om ansökan om marknadsekonomisk status, vilket framgår av att klaganden väckt förevarande talan.

39.      Canadian Solar har genmält att grunden som avser att artikel 2 i förordning nr 1168/2012 är ogiltig kan tas upp till sakprövning. Denna grund åberopades inför och prövades av tribunalen i punkterna 154–170 i den överklagade domen. Enligt fast rättspraxis spelar det ingen roll att denna grund inte formellt anfördes som en invändning om rättsstridighet.

2.      Bedömning

40.      Canadian Solar har i den första delen av den tredje grunden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den konstaterade att förordning nr 1168/2012 var tillämplig. I den andra delen av den tredje grunden för överklagandet har Canadian Solar gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fastställde att underlåtenheten att fatta ett beslut om ansökan om marknadsekonomisk status inte ledde till att den omtvistade förordningen blev ogiltig.

a)      Upptagande till sakprövning

41.      Rådet har gjort gällande att talan såvitt avser den första delen av den tredje grunden för överklagandet delvis ska avvisas. Kommissionen gör gällande att talan såvitt avser nämnda del ska avvisas i sin helhet.(14)

42.      För det första har både rådet och kommissionen gjort gällande att klagandens argument att förordning nr 1168/2012 inte är tillämplig, eftersom tidsfristen på tre månader som föreskrivs i artikel 2.7 c i grundförordningen i dess ursprungliga lydelse löpte ut innan förordning nr 1168/2012 trädde i kraft, inte kan tas upp till sakprövning, eftersom det endast upprepar ett argument som klaganden framfört vid tribunalen.

43.      Jag anser att denna invändning om rättegångshinder ska ogillas. Canadian Solar ifrågasätter genom sitt argument tribunalens tillämpning av övergångsbestämmelsen i artikel 2 i förordning nr 1168/2012. I detta syfte har Canadian Solar angett att det i synnerhet anser att punkt 152 i den överklagade domen utgör en felaktig rättstillämpning. I punkt 152 i nämnda dom fastställde tribunalen att förordning nr 1168/2012 är tillämplig då den ”inte innehåller något undantag för pågående undersökningar för vilka tidsfristen för att fatta beslut om marknadsekonomisk status enligt andra stycket i artikel 2.7 c i grundförordningen redan har löpt ut”. Canadian Solar försöker således inte endast få till stånd en omprövning av ansökan som lämnades in till tribunalen.(15)

44.      För det andra gör kommissionen gällande att klagandens argument att dess situation blev slutgiltigt fastställd vid den tidpunkt då tidsfristen på tre månader löpte ut inte kan tas upp till sakprövning, eftersom det endast upprepar ett argument som redan anförts vid tribunalen.

45.      Även denna invändning om rättegångshinder ska enligt min uppfattning ogillas. Med detta argument har Canadian Solar ifrågasatt tribunalens hänvisning i punkt 157 i den överklagade domen till rättspraxis rörande omedelbar tillämpning av nya bestämmelser. Enligt nämnda rättspraxis är materiella bestämmelser i motsats till handläggningsregler inte tillämpliga på etablerade förhållanden som har uppstått innan bestämmelserna har trätt i kraft. Canadian Solar gör gällande att kommissionens skyldighet att fatta ett beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status grundar sig på en materiell bestämmelse. Canadian Solar ifrågasätter därför tribunalens konstaterande i punkterna 159–162 i den överklagade domen att utgången av tidsfristen på tre månader inte framkallade en slutgiltigt fastställd situation med avseende på detta företag. Canadian Solar försöker alltså inte endast få till stånd en ny prövning av den ansökan som lämnades in till tribunalen.

46.      För det tredje har rådet och kommissionen ifrågasatt att klagandens argument, att artikel 2 i förordning (EU) nr 1168/2012 är ogiltig såvitt den avser Canadian Solar, kan tas upp till sakprövning. Klaganden gjorde inte någon invändning om rättsstridighet avseende artikel 2 i förordning (EU) nr 1168/2012 inför tribunalen. Argumentet är således nytt och kan därför inte tas upp till sakprövning.

47.      Enligt min uppfattning ska denna invändning om rättegångshinder ogillas.

48.      Det stämmer visserligen att Canadian Solar inte uttryckligen hänvisade till artikel 277 FEUF inför tribunalen.(16)

49.      I sin ansökan till tribunalen gjorde Canadian Solar emellertid gällande att en ”tolkning av [förordning nr 1168/2012] så att den är tillämplig på pågående undersökningar där de berörda parterna har ett berättigat intresseav att få sin ansökan om marknadsekonomisk status prövad inom tre månader skulle kränka de berörda parternas berättigade förväntningar i undersökningen”. Invändningen om rättsstridighet innefattades underförstått men tydligt av ansökan till tribunalen. Invändningen om rättegångshinder, som grundas på påståendet att invändningen om rättsstridighet är ny, ska således ogillas.(17)

50.      Dessutom noterar jag att tribunalen i punkterna 154–167 i den överklagade domen fastställde att ”även om [den femte grunden avseende åsidosättande av artikel 2.7 c i grundförordningen] skulle tolkas så, att klagandenas påstående att förordning nr 1168/2012 är rättsstridig”, skulle den ogillas eftersom principen om rättssäkerhet endast avser situationer som uppkommit innan den nya regeln trädde i kraft, och detta är inte tillämpligt på klagandens situation. Enligt fast rättspraxis får en klagande åberopa grunder som följer av den överklagade domen och som syftar till att bestrida domens rättsliga grund, oavsett om klaganden åberopade dessa grunder inför tribunalen.(18)

51.      Jag anser mot bakgrund av det ovan anförda att den första delen av den tredje grunden för överklagandet kan tas upp till sakprövning.

b)      Prövning i sak

1)      Inledning

52.      Inledningsvis vill jag erinra om att en tillverkare från ett land utan marknadsekonomi kan beviljas marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen. Om det sker ska normalvärdet fastställas i enlighet med de regler som är tillämpliga på länder med marknadsekonomi. Det beräknas inte på grundval av priserna i ett jämförbart tredjeland med marknadsekonomi, vilket sker för tillverkare som är föremål för samma förfarande men som inte beviljas marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 a i grundförordningen.(19)

53.      Som nämnts i punkt 2 ovan ändrade förordning nr 1168/2012 artikel 2.7 c i grundförordningen så att beslutet om en ansökan om marknadsekonomisk status ”vanligtvis [ska] fattas inom sju månader, men inte senare än inom åtta månader efter det att undersökningen har inletts”. Enligt artikel 2.7 c i grundförordningen i dess ursprungliga lydelse skulle beslutet om en ansökan om marknadsekonomisk status fattas inom tre månader efter det att undersökningen har inletts.

54.      Vidare begränsade förordning nr 1168/2012 unionsinstitutionernas skyldighet att fatta beslut om ansökningar om marknadsekonomisk status. När kommissionen i enlighet med artikel 17 i grundförordningen har beslutat att begränsa undersökningen till ett representativt urval av handlare,(20) är unionsinstitutionerna endast skyldiga att fatta ett beslut när ansökan om marknadsekonomisk status lämnats in av en producent som ingick i stickprovet eller en producent för vilken en enskild dumpningsmarginal beräknats i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen. Enligt artikel 2.7 i grundförordningen i dess ursprungliga lydelse fanns ingen begränsning av institutionernas skyldighet att fatta beslut om ansökningar om marknadsekonomisk status.

55.      Jag vill även påpeka att den tidsfrist på tre månader som följer av artikel 2.7 c i grundförordningen i dess ursprungliga lydelse hade ”visat sig omöjlig att tillämpa i många antidumpningsförfaranden, särskilt när ett stickprovsförfarande … tillämpas”(21) och i praktiken inte alltid efterlevdes av kommissionen.(22) Denna situation fick kommissionen att 2011 föreslå att tidsfristen skulle förlängas till sex månader.(23) Tidsfristen på tre månader förlängdes emellertid först efter domstolens avgörande i målet Brosmann.(24) I denna dom fastställde domstolen att unionsinstitutionerna vid tillämpning av ett stickprovsförfarande är skyldiga att granska varje enskild ansökan om marknadsekonomisk status som lämnats in av företag som inte ingår i urvalet inom tre månader efter det att undersökningen har inletts.(25) Eftersom nämnda dom innebar ”en orimlig administrativ börda” för kommissionen,(26) ansågs det lämpligt att utöka tidsfristen för att fatta beslut om marknadsekonomisk status till åtta månader, vilket undanröjde följderna av avgörandet i målet Brosmann (av denna anledning kallas förordning (EU) nr 1168/2012 ”anti-Brosmann-ändringen”).(27)

56.      I förevarande fall lämnade Canadian Solar in en ansökan om marknadsekonomisk status den 6 september 2012. Klaganden informerades om att ansökan inte skulle behandlas den 3 januari 2013, det vill säga efter att (i) tidsfristen på tre månader som nämns i punkt 53 ovan hade löpt ut, den 6 december 2012, och (ii) förordning nr 1168/2012 hade trätt i kraft, den 15 december 2012. Canadian Solar ingick inte i stickprovet och beviljades heller inte individuell behandling enligt artikel 17.3 i grundförordningen.

2)      Den första delen av den tredje grunden för överklagandet

57.      Canadian Solar har i den första delen av den tredje grunden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den slog fast att förordning nr 1168/2012 är tillämplig.

58.      Jag är av den uppfattningen att förordning nr 1168/2012 är tillämplig på undersökningen som ledde till att den omtvistade förordningen antogs.

59.      För det första föreskriver artikel 2 i förordning nr 1168/2012 att förordningen är tillämplig på ”alla pågående undersökningar från och med den 15 december 2012”.(28)

60.      En antidumpningsundersökning inleds genom att ett tillkännagivande av att ett förfarande inleds publiceras enligt artikel 5.10 i grundförordningen. En undersökning som inleds enligt artikel 5 i grundförordningen avslutas antingen genom slutgiltiga åtgärder med stöd av artikel 9.4 i grundförordningen,(29) eller med ett beslut om att avsluta förfarandet utan åtgärder på grundval av artikel 9.2 i nämnda förordning.(30) Följaktligen ska en undersökning anses vara pågående i den mening som avses i artikel 2 i förordning (EU) nr 1168/2012 fram till dess att antingen slutgiltiga åtgärder eller ett beslut enligt artikel 9.2 i grundförordningen antagits.

61.      I förevarande fall inleddes undersökningen den 6 september 2012 genom att tillkännagivandet om inledande publicerades och avslutades genom att den omtvistade förordningen antogs den 2 december 2013. Undersökningen pågick fortfarande när förordning nr 1168/2012 trädde i kraft den 15 december 2012.

62.      Frågan huruvida en enskild producent i ett land utan marknadsekonomi är verksam under marknadsmässiga förhållanden och således ska beviljas marknadsekonomisk status är endast ett led i undersökningen, vars syfte är att kontrollera huruvida villkoren för att införa antidumpningstullar är uppfyllda, det vill säga att dumpning och därav följande skada föreligger och att unionens intresse kräver ett ingripande. När ett beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status har fattats eller tidsfristen för att fatta ett sådant beslut har löpt ut är undersökningen pågående med avseende på alla handlare som är föremål för denna undersökning, vilket även omfattar den producent som lämnade in ansökan om marknadsekonomisk status (eftersom normalvärde liksom andra villkor för att införa antidumpningstullar fortfarande måste bedömas). Det är således irrelevant att tidsfristen på tre månader för att fatta beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i grundförordningen i dess ursprungliga lydelse löpte ut den 6 december 2012, det vill säga innan förordning nr 1168/2012 trädde i kraft den 15 december 2012. Den relevanta omständigheten här är att förordning nr 1168/2012 trädde i kraft innan den omtvistade förordningen antogs.

63.      För det andra föreskriver artikel 2 i förordning nr 1168/2012 att den är tillämplig på ”alla pågående undersökningar”.(31) Ingen åtskillnad görs mellan undersökningar där fristen på tre månader för att fatta beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status enligt den ursprungliga lydelsen av artikel 2.7 c i grundförordningen redan har löpt ut och undersökningar där så inte är fallet.

64.      För det tredje kan klaganden inte vinna framgång med sitt argument att förordning nr 1168/2012 utgör materiell rätt och därför inte är tillämplig på situationer som har uppstått innan den trädde i kraft – såsom Canadian Solars situation.

65.      Enligt fast rättspraxis utgör rättssäkerhetsprincipen i allmänhet hinder för att fastställa att en unionsrättsakt ska tillämpas från en tidigare tidpunkt än dagen för dess offentliggörande. Det kan dock i undantagsfall förhålla sig på annat sätt, när det eftersträvade målet kräver detta och de berörda parternas berättigade förväntningar vederbörligen respekteras.(32) Följaktligen är en ny bestämmelse inte tillämplig på rättsliga situationer som har uppkommit och blivit slutligt etablerade under den äldre bestämmelsens giltighetstid, men den är däremot tillämplig på framtida verkningar av dessa situationer liksom på nya situationer.(33) Med förbehåll för principen om att rättsakter inte har retroaktiv verkan, förhåller det sig annorlunda endast när den nya bestämmelsen åtföljs av specialbestämmelser som reglerar dess tillämpning i tiden.(34)

66.      Det följer även av fast rättspraxis att handläggningsregler i allmänhet ska anses tillämpliga på alla tvister som pågår vid tidpunkten då de träder i kraft,(35) i motsats till materiella bestämmelser som – i syfte att säkerställa att rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar iakttas – vanligtvis inte anses tillämpliga på etablerade förhållanden som har uppstått innan bestämmelserna har trätt i kraft såvida det inte av bestämmelsernas lydelse, syfte eller systematik klart framgår att de ska tillerkännas sådan verkan.(36)

67.      För det första anser jag att artikel 1.1 a i förordning nr 1168/2012 som utökar tidsfristen för att fatta beslut om ansökningar om marknadsekonomisk status från tre månader till åtta månader är en handläggningsregel. Nämnda bestämmelse påverkar varken producenternas rätt att ansöka om marknadsekonomisk status eller villkoren för att erhålla marknadsekonomisk status. Jag är därför av den uppfattningen att artikel 1.1 a i förordning (EU) nr 1168/2012 är tillämplig på rättsliga situationer som inte hade blivit slutgiltigt etablerade när den förordningen trädde i kraft den 15 december 2012.

68.      Det behöver således fastställas huruvida Canadian Solars situation, i förevarande fall, förelåg innan förordning (EU) nr 1168/2012 trädde i kraft (i motsats till en situation som inte var slutgiltigt fastställd den 15 december 2012).

69.      Ett fall då en situation redan var etablerad när den nya bestämmelsen trädde i kraft står att finna i målet Varec.(37) I denna dom fastställde domstolen att en anbudsgivares rätt till skydd för konfidentiell information som ingår i anbudet konkretiserades när anbudet ingavs i upphandlingen. Direktiv 2004/18/EG(38) som trädde i kraft efter det att anbudet getts in var följaktligen inte tillämpligt.(39)

70.      Ett exempel på en situation som inte var slutgiltigt fastställd när en ny bestämmelse trädde i kraft står att finna i domen i målet Pokrzeptowicz-Meyer.(40) Ett avtal om visstidsanställning som slutits före tidpunkten för den nya bestämmelsens ikraftträdande, när anställningsvillkoren löper ut efter denna tidpunkt, kunde inte anses som en situation som etablerats före ikraftträdandet. Domstolen konstaterade härvid att ”rättsverkningarna av att ett avtal om visstidsanställning har slutits inte upphör den dag då avtalet skrivs under, utan att avtalet i fråga tvärtom i princip kommer att ha rättsverkningar under hela avtalstiden”. Den nya bestämmelsen var således tillämplig.(41)

71.      Ett annat fall då en situation inte var slutgiltigt fastställd när en ny bestämmelse trädde i kraft återfinns i domen Moravia Gas Storage.(42) Enligt direktiv 2003/55/EG(43) och direktiv 2009/73/EG(44) som upphävde direktiv 2003/55, kan större nya gasinfrastrukturprojekt på begäran beviljas undantag från skyldigheten att ge förhandlat tillträde för tredje parter. Undantaget beviljas av den behöriga nationella myndigheten och meddelas av denna till kommissionen som kan begära att medlemsstaten ändrar eller återkallar beslutet att bevilja ett undantag. Detta beslut ansågs inte ge upphov till en redan etablerad situation eftersom kommissionen kan kräva att beslutet ändras eller återkallas. Direktiv 2009/73 som trädde i kraft efter att det aktuella beslutet om undantag antagits och meddelats men innan kommissionen begärde att den berörda medlemsstaten skulle återkalla beslutet var således tillämpligt.(45)

72.      Jag är av uppfattningen att Canadian Solars situation inte var slutgiltigt fastställd vid den tidpunkt då förordning nr 1168/2012 trädde i kraft.

73.      Detta följer av att ingen rättighet uppkom(46) vid utgången av tidsfristen på tre månader som föreskrivs för att fatta beslut om ansökan om marknadsekonomisk status i artikel 2.7 c i grundförordningen i dess ursprungliga lydelse.

74.      Det följer emellertid av fast rättspraxis att den omständigheten, att tidsfristen på tre månader inte har iakttagits, enbart kan leda till ogiltigförklaring av den förordning som antas vid utgången av förfarandet om det finns en möjlighet att nämnda förfarande, på grund av detta bristande iakttagande, hade fått en annan utgång. Förordningen kan inte ogiltigförklaras enbart på grund av att rådet och kommissionen underlåtit att fatta beslut inom den angivna fristen.(47) Härav följer att unionsinstitutionerna med giltig verkan kan fatta beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status efter att tidsfristen på tre månader som föreskrivs i artikel 2.7 c i grundförordningen i dess ursprungliga lydelse har löpt ut (i den utsträckning som det bristande iakttagandet av fristen inte påverkade förfarandets utgång). Det följer dessutom att Canadian Solar inte automatiskt beviljades marknadsekonomisk status vid utgången av denna tremånadersperiod på grund av kommissionens underlåtenhet att agera.

75.      Dessutom hade kommissionen, om den hade fattat ett beslut om ansökan om marknadsekonomisk status inom fristen på tre månader, kunnat ändra detta beslut i ett senare skede i förfarandet även efter utgången av nämnda tidsfrist.(48) Utgången av tremånadersfristen framkallar således inte en slutgiltigt fastställd situation. På motsvarande sätt var anledningen till att det inte förelåg en slutgiltigt fastställd situation vid antagandet av ett nationellt beslut att bevilja undantag att beslutet fortfarande kunde ifrågasättas av kommissionen i ett senare skede i förfarandet.(49)

76.      Mot bakgrund av det ovan anförda gjorde tribunalen inte en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 159–166 i den överklagade domen fastställde att Canadian Solars situation inte var slutgiltigt fastställd när förordning nr 1168/2012 trädde i kraft.

77.      Mot bakgrund av det ovan anförda framgår det av den rättspraxis som anges i punkt 66 ovan att förlängningen av tidsfristen för att fatta beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status som föreskrivs i artikel 1.1 a i förordning nr 1168/2012 var tillämplig på undersökningen som ledde fram till antagandet av den omtvistade förordningen.

78.      För det andra föreskriver artikel 1.1 b i förordning nr 1168/2012 att unionsinstitutionerna när stickprovsförfarande tillämpas är skyldiga att fatta ett beslut endast när ansökan om marknadsekonomisk status lämnas in av producenter som ingår i undersökningen eller producenter som beviljats beräkning av en enskild dumpningsmarginal enligt artikel 17.3 i grundförordningen. Unionsinstitutionerna är inte skyldiga att granska ansökningar om marknadsekonomisk status som lämnas in av producenter som inte ingår i stickprovet såsom klaganden, om de inte fått en enskild dumpningsmarginal beräknad enligt artikel 17.3 i grundförordningen.(50)

79.      Enligt min uppfattning är artikel 1.1 b i förordning (EU) nr 1168/2012 en materiell regel eftersom den innebär att producenter som inte ingår i stickprovet fråntas rätten att få sina ansökningar om marknadsekonomisk status granskade, såvida de inte har fått en enskild dumpningsmarginal beräknad enligt artikel 17.3 i grundförordningen. I egenskap av en materiell bestämmelse ska den enligt den rättspraxis som anges i punkt 66 ovan inte tillämpas på situationer som inte var slutgiltigt fastställda – som Canadian Solars – vid tidpunkten då bestämmelsen trädde i kraft.(51) Det följer emellertid av samma rättspraxis att bestämmelsen likväl var tillämplig eftersom det tydligt framgår av artikel 2 i förordning (EU) nr 1168/2012 att ”[d]enna förordning”, det vill säga alla bestämmelser i den, ska tillämpas på ”alla pågående undersökningar från och med den 15 december 2012”.

80.      Artikel 1.1. b i förordning nr 1168/2012 var således tillämplig på undersökningen som ledde till antagandet av den omtvistade förordningen.

81.      Tribunalen gjorde rätt när den i punkt 166 i den överklagade domen slog fast att förordning nr 1168/2012 var tillämplig eftersom Canadian Solar den 15 december 2012 inte befann sig i en slutgiltigt fastställd situation.

82.      För det fjärde kan klagandens invändning om rättsstridighet avseende artikel 2 i förordning nr 1168/2012 inte vinna bifall. Enligt Canadian Solars uppfattning strider nämnda bestämmelse mot principen om rättssäkerhet och förbudet mot retroaktiv tillämpning av rättsregler. Enligt fast rättspraxis utgör emellertid rättssäkerhetsprincipen inte hinder för att en unionsrättsakt i undantagsfall ska tillämpas från en tidigare tidpunkt än dagen för dess offentliggörande under förutsättning att de berörda parternas berättigade förväntningar vederbörligen respekteras.(52) Principen om skydd för berättigade förväntningar hindrar inte allmänt att en ny reglering tillämpas på de framtida verkningarna av situationer som har uppkommit när den tidigare regleringen gällde(53) och i förevarande fall har Canadian Solar inte förklarat på vilket sätt tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 168 i den överklagade domen fastställde att klaganden vid tidpunkten då undersökningen inleddes kunde och borde ha förutsett antagandet av förordning nr 1168/2012. Tribunalen gjorde sig således inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 154 i den överklagade domen fann att förordning nr 1168/2012 var lagenlig.

83.      Klagandens invändning om rättsstridighet och överklagandet såvitt avser den första delen av den tredje grunden för överklagandet ska enligt min uppfattning ogillas.

3)      Den andra delen av den tredje grunden för överklagandet

84.      Genom den andra delen av den tredje grunden för överklagandet har Canadian Solar gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fastställde att unionsinstitutionernas underlåtenhet att fatta ett beslut om ansökan om marknadsekonomisk status inte innebar att den omtvistade förordningen blev ogiltig.

85.      Jag anser att överklagandet såvitt avser den andra delen av den tredje grunden för överklagandet ska ogillas.

86.      För det första följer det av punkt 77 ovan att unionsinstitutionerna inte var skyldiga att fatta ett beslut inom tidsfristen på tre månader som föreskrivs i artikel 2.7 c i grundförordningen i dess ursprungliga lydelse, eftersom fristen på åtta månader som föreskrivs enligt förordning nr 1168/2012 var tillämplig. Följaktligen kan unionsinstitutionernas underlåtenhet att fatta ett beslut inom den förstnämnda tidsfristen inte medföra att den omtvistade förordningen blir ogiltig. Tribunalen gjorde inte en felaktig rättstillämpning när den i punkt 163 i den överklagade domen fann att unionsinstitutionernas underlåtenhet att iaktta nämnda tidsfrist inte innebar att den omtvistade förordningen blev ogiltig.

87.      Dessutom var unionsinstitutionerna enligt min uppfattning inte skyldiga att fatta ett beslut om den ansökan om marknadsekonomisk status som lämnats in av Canadian Solar. Skälet är, såsom konstaterats i punkt 80 ovan, att artikel 1.1 b i förordning nr 1168/2012, som ändrade artikel 2.7 i grundförordningen i det avseendet att beslut endast måste fattas avseende ansökningar om marknadsekonomisk status som lämnats in av producenter som ingår i stickprovet eller som fått en enskild dumpningsmarginal beräknad, var tillämplig. Eftersom Canadian Solar varken omfattades av undersökningen eller hade fått en enskild dumpningsmarginal beräknad var unionsinstitutionerna inte skyldiga att fatta ett beslut om dess ansökan om marknadsekonomisk status. Tribunalen konstaterade således helt riktigt i punkt 170 i den överklagade domen att det inte förelåg någon rätt för Canadian Solar att få sin ansökan om marknadsekonomisk status prövad. Unionsinstitutionernas underlåtenhet att fatta ett sådant beslut kunde följaktligen inte medföra att den omtvistade förordningen blev ogiltig.

88.      För det andra kan Canadian Solars påstående att det inte kan angripa kommissionens underlåtenhet att fatta ett beslut om ansökan om marknadsekonomisk status inte godtas. Klaganden invände mot kommissionens underlåtenhet i detta avseende inom ramen för talan om ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen, vilken har prövats i vederbörlig ordning av tribunalen i punkterna 149–170 i den överklagade domen. Nämnda underlåtenhet ska prövas av domstolen och beaktas likaså i förevarande förslag till avgörande.

89.      Mot bakgrund av det ovan anförda gjorde tribunalen inte en felaktig rättstillämpning när den fastställde att unionsinstitutionernas underlåtenhet att fatta beslut om ansökan om marknadsekonomisk status som lämnats in av Canadian Solar inte medför att den omtvistade förordningen blir ogiltig.

90.      Jag drar slutsatsen att den tredje grunden för överklagandet ska ogillas.

B.      Den fjärde grunden för överklagandet

1.      Parternas argument

91.      Den fjärde grunden för överklagandet består av två delar.

92.      Genom den fjärde grunden för överklagandet har Canadian Solar gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 205–217 i den överklagade domen godkände att unionsinstitutionerna fastställde antidumpningstullen på en nivå som inte bara ersatte skadan som vållats av den dumpade importen utan även skadan som vållats av andra kända faktorer. I detta avseende har Canadian Solar anfört, för det första, att unionsinstitutionerna vid fastställande av storleken på antidumpningstullen måste bortse från effekterna av dessa andra faktorer, även när de inte bryter orsakssambandet mellan skadan för unionsindustrin och den dumpade importen. Annars skulle skyddet för unionsindustrin gå utöver vad som är nödvändigt. Tribunalen gjorde således en felaktig rättstillämpning när den konstaterade att unionsinstitutionerna endast ska bortse från effekterna av de andra faktorerna när de bryter orsakssambandet. För det andra gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning när den fastställde att unionsinstitutionerna, vid fastställandet av storleken på antidumpningstullen, inte behövde bortse från effekterna av tre andra kända faktorer (nämligen köp av den berörda produkten av EU-producenter för återförsäljning på EU-marknaden i eget namn, nedskärningar i ett stödprogram av medlemsstaterna och den finansiella krisen), eftersom dessa tre faktorer inte bröt orsakssambandet.

93.      Genom den andra delen av den fjärde grunden för överklagandet har Canadian Solar gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 202 och 205 i den överklagade domen fastställde att det ankom på klaganden att visa de kvantitativa effekterna av andra faktorer än den dumpade importen.

94.      Rådet har yrkat att överklagandet såvitt avser den första delen av den fjärde grunden ska ogillas och att domstolen ska ersätta domskälen i punkterna 191–193 i den överklagade domen och i stället konstatera att fastställandet av skada enligt artikel 3 i grundförordningen och beräkningen av skademarginalen enligt artikel 9.4 i nämnda förordning är två separata frågor.

95.      I andra hand har rådet yrkat att överklagandet såvitt avser den första delen av den fjärde grunden delvis ska avvisas såsom ogrundat. För det första har rådet gjort gällande att klagandens argument att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att effekterna av de tre andra kända faktorerna som omnämns i punkt 92 ovan är obetydliga, inte kan tas upp till sakprövning eftersom det avser en bedömning av faktiska omständigheter. För det andra har rådet gjort gällande att överklagandet såvitt avser den första delen av den fjärde grunden ska ogillas, eftersom tribunalen – i motsats till vad Canadian Solar har gjort gällande – inte konstaterade att unionsinstitutionerna är skyldiga att fastställa storleken på antidumpningstullen så att den endast ersätter skada som kan tillskrivas den dumpade importen. Tribunalen begick inte heller något fel när den slog fast att effekterna av de ovan nämnda tre andra kända faktorerna är obetydliga.

96.      Rådet har vidare gjort gällande att överklagandet såvitt avser den andra delen av den fjärde grunden ska ogillas.

97.      Kommissionen har gjort gällande att den första delen av den fjärde grunden saknar verkan, och i andra hand är ogrundad. Den saknar verkan eftersom tribunalen inte konstaterade att unionsinstitutionerna vid fastställande av storleken på antidumpningstullen är skyldiga att genomföra en analys av i vilken mån skadan kan tillskrivas den dumpade importen respektive andra faktorer än den dumpade importen. I andra hand, för det fall att domstolen anser att tribunalen slog fast att dessa analyser måste genomföras för att fastställa storleken på antidumpningstullen, har kommissionen gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning och yrkat ändring av domskälen i detta avseende.(54)

98.      Kommissionen har yrkat att överklagandet såvitt avser den andra delen av den fjärde grunden för överklagandet ska ogillas. Detta följer i synnerhet av den omständigheten att den första delen av denna grund ska ogillas.

2.      Bedömning

99.      Genom den fjärde grunden för överklagandet har Canadian Solar gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den godkände att unionsinstitutionerna fastställde antidumpningstullen till en nivå som inte bara kompenserar skadan som vållats av den dumpade importen utan även skadan som vållats av de andra kända faktorerna, och att tribunalen på ett otillbörligt sätt tillämpade omvänd bevisbörda.

a)      Upptagande till sakprövning

100. Som nämns i punkt 92 ovan har Canadian Solar gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den konstaterade att unionsinstitutionerna vid fastställande av storleken på antidumpningstullen inte behöver bortse från effekterna av de tre andra konkreta faktorerna, eftersom dessa faktorer inte bröt orsakssambandet mellan skadan för unionsindustrin och den dumpade importen. Rådet anser att detta argument ska avvisas eftersom det avser en bedömning av faktiska omständigheter.

101. Enligt min uppfattning ska denna invändning om rättegångshinder ogillas.

102. Frågan huruvida effekten av en annan känd konkret faktor än den dumpade importen ska anses vara obetydlig och således inte bryta orsakssambandet mellan skadan för unionsindustrin och den dumpade importen är en fråga om rättslig kvalificering av omständigheterna och inte en fråga om faktiska omständigheter. Den kan följaktligen bli föremål för domstolens prövning.(55)

b)      Prövning i sak

1)      Den första delen av den fjärde grunden för överklagandet

i)      Inledning

103. Enligt artikel 3.1 i grundförordningen krävs att skadan för unionsindustrin ska vara väsentlig. Enligt artikel 3.2 i nämnda förordning ska vid bedömningen av huruvida skadan för unionsindustrin är väsentlig hänsyn tas till, för det första, den dumpade importens omfattning och inverkan på priserna i Europiska unionen, och för det andra, denna imports inverkan på unionsindustrin.

104. Vad gäller den dumpade importens inverkan på unionsindustrin krävs enligt artikel 3.6 i grundförordningen att omfattningen eller prisnivåerna ”ligger bakom … inverkan på gemenskapsindustrin … och att denna inverkan är så omfattande att den kan betecknas som väsentlig”. Detta är den så kallade analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas den dumpade importen.(56)

105. Dessutom kan andra faktorer än den dumpade importen bidra till skadan för unionsindustrin. Exempelvis hade enligt den omtvistade förordningen den finansiella krisen och dess effekter på tillgången till finansiering en viss påverkan på situationen för unionens solenergiindustri som är kapitalintensiv.(57) Enligt artikel 3.7 i grundförordningen ska andra kända faktorer utöver den dumpade importen ”även granskas för att säkerställa att den skada som vållas av dessa faktorer inte tillskrivs den dumpade importen enligt punkt 6”. Denna är den så kallade analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas andra faktorer än den dumpade importen.(58)

106. Enligt fast rättspraxis ankommer det på unionsinstitutionerna att undersöka om effekterna av dessa andra faktorer har varit av sådan art att de kunnat bryta orsakssambandet mellan den aktuella importen och den skada som vållats unionsindustrin. De ska även se till att den skada som orsakats av dessa andra faktorer inte beaktas vid fastställandet av skadan i den mening som avses i artikel 3.7 i grundförordningen, och följaktligen att antidumpningstullen inte överskrider vad som är nödvändigt för att eliminera den skada som den dumpade importen orsakat. Om unionsinstitutionerna emellertid konstaterar att den dumpade importen, trots sådana faktorer, ger upphov till väsentlig skada enligt artikel 3.1 i grundförordningen, kan det slås fast att det föreligger ett orsakssamband mellan denna import och skadan för unionsindustrin.(59)

107. Genom den fjärde grunden för överklagandet har Canadian Solar gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 205–217 i den överklagade domen godkände att unionsinstitutionerna fastställde antidumpningstullen till en nivå som inte bara kompenserar skadan som vållats av den dumpade importen utan även skadan som vållats av andra kända faktorer.

ii)    Ska antidumpningstullen endast kompensera skada som tillskrivs den dumpade importen men inte skada som tillskrivs andra kända faktorer?

108. Jag anser att unionsinstitutionerna inte behöver ta hänsyn till resultaten av analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas andra faktorer än den dumpade importen som de ska genomföra enligt artikel 3.7 i grundförordningen när de fastställer storleken på antidumpningstullen.

109. För det första följer detta av ordalydelsen i artikel 3.6 och 3.7 samt i artikel 9.4 i grundförordningen.

110. Analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas den dumpade importen respektive andra faktorer än den dumpade importen som omnämns i punkterna 104 och 105 ovan genomförs i syfte att konstatera att skadan för unionsindustrin följer av den dumpade importen, vilket är ett av villkoren för att införa en antidumpningstull, tillsammans med förekomsten av dumpning, därav följande skada och att unionens intresse kräver ett ingripande.(60) Enligt artikel 3.6 i grundförordningen ska det, för att det ska framgå ”att den dumpade importen vållar skada i den mening som avses i denna förordning” visas att omfattningen och/eller prisnivån på den dumpade importen ”ligger bakom” inverkan på unionsindustrin, det vill säga att skadan för unionsindustrin kan tillskrivas den dumpade importen. Omvänt krävs enligt artikel 3.7 i nämnda förordning att skada som kan tillskrivas andra faktorer än den dumpade importen ”inte tillskrivs den dumpade importen”, eller som domstolen och tribunalen uttrycker det, att det påvisas att effekterna av de andra faktorerna har varit av sådan art att de inte kunnat bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som vållats unionsindustrin.(61)

111. Enligt artikel 3.6 i grundförordningen anses orsakssambandet mellan skadan som vållats unionsindustrin och den dumpade importen påvisat om skadan som tillskrivs den dumpade importen är väsentlig. I detta avseende spelar det ingen roll att det föreligger skada som tillskrivs andra faktorer än den dumpade importen, i den mån som skadan som tillskrivs den dumpade importen är väsentlig.(62)

112. Vad gäller storleken på antidumpningstullen måste den enligt sista meningen i artikel 9.4 i grundförordningen vara ”tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin”. Denna mening ska läsas i förening med hänvisningen till ”[av dumpning] följande skada” i den första meningen i nämnda bestämmelse.(63) Följaktligen ska antidumpningstullen undanröja skadan som ”vållas av” den dumpade importen i den mening som avses i artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen. Härav följer att antidumpningstullen kan undanröja skada som tillskrivs andra faktorer än den dumpade importen, i den utsträckning som skadan som tillskrivs den dumpade importen är väsentlig, eftersom skadan för unionsindustrin i sådana fall anses ”vållad av” den dumpade importen.

113. Om detta inte hade varit unionslagstiftarens avsikt skulle artikel 9.4 i grundförordningen ha krävt att antidumpningstullen undanröjer skada som ”tillskrivs” den dumpade importen i stället för att hänvisa till ”därav följande” skada. Jag noterar i detta sammanhang att uttrycket ”tillskrivs” används i artikel 3.7 i grundförordningen, men inte i artikel 9.4 däri. Jag noterar vidare att sistnämnda bestämmelse inte hänvisar till den förra.

114. Detta bekräftas även av den rättspraxis som anges i punkt 106 ovan. Enligt nämnda rättspraxis ska unionsinstitutionerna se till att den skada som orsakats av dessa andra faktorer inte beaktas vid fastställandet av skadan i den mening som avses i artikel 3.7 i grundförordningen. Eftersom denna bestämmelse, såsom förklarats ovan, avser påvisandet av ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som vållats unionsindustrin, innebär det att unionsinstitutionerna enligt nämnda rättspraxis är skyldiga att kontrollera att skada som kan tillskrivas andra kända faktorer inte beaktas vid fastställandet av orsakssambandet. Av nämnda rättspraxis framgår dock inte ett krav på att unionsinstitutionerna kontrollerar att skadan som kan tillskrivas de andra faktorerna inte beaktas vid fastställandet av antidumpningstullen. Jag vill också understryka att domstolens och tribunalens konstaterande att antidumpningstullen inte får ”överskrid[a] vad som är nödvändigt för att eliminera den skada som den dumpade importen orsakat” omedelbart följs av konstaterandet att det är tillräckligt för att orsakssambandet ska anses fastställt att skadan som tillskrivs den dumpade importen är väsentlig.(64)

115. För det andra stämmer det visserligen att syftet med artikel 3.7 i grundförordningen, enligt rättspraxis, är att säkerställa att skydd inte ges till unionsindustrin utöver vad som är nödvändigt.(65) Härav följer dock inte att antidumpningstullen endast ska kompensera skada som kan tillskrivas den dumpade importen.

116. I detta hänseende vill jag hänvisa till generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande i målet Moser Baer.(66) Detta mål rörde ogiltigförklaring av en förordning om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Indien.(67) Rådet hade undersökt effekterna av en annan känd faktor, nämligen royalties som påstods vara oskäliga som betalades av producenter i unionen, men även av indiska exporterande producenter, och fastställt att den andra faktorn inte hade brutit orsakssambandet mellan den skada som vållades unionsindustrin och den subventionerade importen. Detta berodde för det första på att dessa royalties inte endast betalades av unionsproducenter utan även av de indiska exporterande producenterna, och för det andra på att dessa omständigheter förelåg redan innan den subventionerade importen blev betydande. Generaladvokaten Trstenjak höll med rådet om att orsakssambandet inte hade brutits av royaltybetalningarna. Generaladvokaten ansåg emellertid att det inte nödvändigtvis medförde att antidumpningstullen var lagenlig. Generaladvokat Trstenjak konstaterade att det ”vid beräkningen av nivån för undanröjande av skada [kan] vara nödvändigt att beakta faktorer som visserligen inte leder till att orsakssambandet mellan den subventionerade importen och skadan bryts men som kan inverka på omfattningen av nivån för undanröjande av skada”.(68)

117. Till stöd för detta uttalande hänvisade generaladvokaten Trstenjak till ”lesser duty”-regeln i den sista meningen i artikel 15.1 i förordning (EG) nr 2026/97, eller med avseende på antidumpningsåtgärder, den sista meningen i artikel 9.4 i grundförordningen. Enligt sistnämnda bestämmelse(69) får ”[s]torleken på antidumpningstullen … inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen och bör vara lägre än den marginalen om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för [unions]industrin”. Följaktligen används skademarginalen för att fastställa storleken på antidumpningstullen (eller utjämningstullen) när dumpningsmarginalen (eller subventionsmarginalen) är större än skademarginalen. Generaladvokaten Trstenjak företräder uppfattningen att det är möjligt att beakta andra faktorer än de subventionerade importerna när nivån på utjämningstullen beräknas, eftersom ”[s]yftet med ’lesserduty’-regeln är … att inte heller i ett sådant fall ge [unions]industrin ett skydd som går utöver vad som krävs”, såsom nämnts i föregående punkt.(70)

118. Generaladvokaten Trstenjak ansåg emellertid i förslaget till avgörande i målet Moser Baer att det inte är nödvändigt att rådet beaktar effekterna av royaltybetalningarna inom ramen för beräkningen av nivån för undanröjande av skada, eftersom dessa royalties inte endast skulle betalas av EU-producenter utan även av indiska exporterande producenter.(71)

119. I domen Moser Baer fastställde domstolen för det första att betalningen av royalties inte hade brutit orsakssambandet mellan den skada som orsakades och den subventionerade importen, eftersom denna omständighet förelåg redan innan denna import blev betydande, och för det andra att dessa royalties inte kunde påverka beräkningen av prisunderskridandena, eftersom de inverkade såväl på EU-priserna som på importpriserna.(72)

120. Domstolen hänvisade följaktligen inte till syftet med ”lesser duty”-regeln som framgår av punkterna 116 och 117 ovan. Domstolen hade visserligen kunnat begränsa sig till att konstatera att orsakssambandet inte hade brutits utan att kontrollera huruvida de royalties som påstods vara oskäliga hade påverkat nivån på prisunderskridandet. Det stod dock klart i målet Moser Baer att den andra kända faktorn inte hade någon inverkan på nivån av prisunderskridande.

121. Jag delar generaladvokaten Trstenjaks(73) uppfattning att syftet med ”lesser duty”-regeln är att säkerställa att unionsindustrin inte ges ett skydd som går utöver vad som krävs. Enligt artikel 9.4 i grundförordningen krävs emellertid endast att antidumpningstullen baseras på skademarginalen när denna marginal är mindre än dumpningsmarginalen. Tillämpningen av en sådan ”lesser duty”-regel säkerställer att skyddet som ges inte går utöver vad som krävs.

122. Jag vill även påpeka att artikel 9.4 i grundförordningen inte kräver att antidumpningstullen endast undanröjer skada som tillskrivs den dumpade importen. Som nämnts i punkt 113 ovan krävs enligt nämnda bestämmelse undanröjande av skada som vållats av den dumpade importen, inte skada som tillskrivs den dumpade importen. Artikel 9.4 i grundförordningen innehåller inte heller någon hänvisning till artikel 3.7 i nämnda förordning.

123. För det tredje vill jag understryka att klaganden inte hänvisat till rättspraxis där en antidumpningstull ogiltigförklarats till följd av att den kompenserade skadan tillskrivs en annan faktor än den dumpade importen. Domen Allied Corporation(74) som Canadian Solar anfört till stöd för sin talan i första instans och i anslutningsöverklagandet påverkar inte resonemanget ovan.

124. I domen Allied Corporation ogiltigförklarade domstolen en förordning som införde en slutgiltig antidumpningstull, eftersom rådet som fastställt att andra faktorer än den dumpade importen bidrog till skadan som vållades unionsindustrin, underlät att bedöma huruvida storleken på antidumpningstullen som infördes var ”nödvändig för att undanröja den dumpade importens skadliga verkningar”.(75)

125. I Allied Corporation hade rådet fastställt antidumpningstullen till samma nivå som dumpningsmarginalen utan att kontrollera huruvida skademarginalen var lägre än dumpningsmarginalen. Till följd av detta ogiltigförklarades den angripna förordningen, då rådet hade underlåtit att kontrollera huruvida ”lesser duty”-regeln var tillämplig. Nämnda förordning ogiltigförklarades inte på grund av att rådet vid fastställande av storleken på antidumpningstullen hade underlåtit att bortse från skada som kunde tillskrivs andra kända faktorer.

126. Jag vill tillägga att tribunalen i målet Gold East Paper ogillade talan såvitt avsåg grunden genom vilken sökandena gjorde gällande att ”unionsinstitutionerna inte försäkrade sig om att skada som kunde tillskrivas andra faktorer än dumpningen inte beaktades när nivån på den tull sökandena skulle betala fastställdes” just eftersom unionsinstitutionerna ”granskat inverkan av andra kända faktorer som kan ha medfört skada för unionsindustrin och funnit att ingen av dessa faktorer kunde ha medfört att orsakssambandet mellan den dumpade importen … och den skada som unionsindustrin förorsakats bröts” och således att de ”uppfyllt nödvändiga villkor” för att vidta de aktuella skyddsåtgärderna.(76)

127. För det fjärde vill jag för fullständighetens skulle påpeka att det inte framgår av någon av rapporterna från Världshandelsorganisationens (nedan kallad WTO) tvistlösningsorgan vilka rådet och kommissionen åberopar(77) att avtalet om genomförande av artikel VI i Gatt 1994 (nedan kallat antidumpningsavtalet) eller WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder (nedan kallat subventionsavtalet) innehåller ett krav på att bortse från skada som kan tillskrivas andra faktorer än den dumpade (subventionerade) importen när storleken på antidumpningstullen (utjämningstullen) fastställs. Canadian Solar har inte heller gett något exempel i det avseendet.(78) Följaktligen stöder tvistlösningsorganets tolkning bedömningen i punkt 108 ovan.

128. Enligt min uppfattning kan rapporterna från tvistlösningsorganet emellertid inte läggas till grund för bedömningen av den omtvistade förordningens lagenlighet.

129. Det framgår av fast rättspraxis att det endast finns två situationer då det är tillåtet att pröva lagenligheten av en unionsrättsakt i förhållande till WTO-avtalen. Den första situationen avser det fall då unionen avsett att fullgöra en särskild förpliktelse som den åtagit sig inom ramen för dessa avtal, och den andra situationen avser det fall då den aktuella unionsrättsakten uttryckligen hänvisar till precisa bestämmelser i WTO-avtalen.(79) Jag erinrar även om att det framgår av rättspraxis att bestämmelserna i grundförordningen så långt som möjligt ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i antidumpningsavtalet.(80) Detta är emellertid endast fallet när förstnämnda bestämmelser är ett uttryck för unionslagstiftarens vilja att genomföra sistnämnda bestämmelser, eller där de uttryckligen hänvisar till sistnämnda bestämmelser.(81)

130. Artikel 3.7 och artikel 9.4 i grundförordningen hänvisar inte uttryckligen till antidumpningsavtalet. Med hänsyn till deras liknande ordalydelse kan artikel 3.7 i grundförordningen emellertid betraktas som ett genomförande av artikel 3.5 i antidumpningsavtalet.(82) Däremot kan artikel 9.4 i grundförordningen inte betraktas som ett uttryck för unionslagstiftarens avsikt att genomföra artikel 9 i antidumpningsavtalet. Sistnämnda bestämmelse föreskriver att ”lesser duty”-regeln endast är önskvärd, medan den är tvingande enligt förstnämnda bestämmelse.(83)

131. Jag drar slutsatsen att unionsinstitutionerna inte är skyldiga att beakta resultaten av analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas andra faktorer än den dumpade importen som de genomför i enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen när de fastställer storleken på antidumpningstullen. De är inte skyldiga att fastställa denna tull till en nivå som endast kompenserar skada som kan tillskrivas den dumpade importen, men inte skada som kan tillskrivas andra kända faktorer.

132. Jag ska nu undersöka huruvida tribunalen konstaterade att unionsinstitutionerna är skyldiga att beakta resultaten av analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas andra faktorer än den dumpade importen som genomförs i syfte att fastställa ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som vållats unionsindustrin när de fastställer storleken på antidumpningstullen.

iii) Konstaterade tribunalen i den överklagade domen att unionsinstitutionerna är skyldiga att beakta analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas andra faktorer än den dumpade importen när de fastställer storleken på antidumpningstullen?

133. Canadian Solar har gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 205–217 i den överklagade domen fastställde att effekterna av andra kända faktorer endast behöver beaktas vid fastställande av storleken på antidumpningstullen när de bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som vållats unionsindustrin. Dessa andra faktorer ska beaktas oavsett om de bröt orsakssambandet eller ej.

134. Kommissionen har däremot gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 184–195 i den överklagade domen konstaterade att effekterna av andra kända faktorer ska beaktas vid fastställandet av storleken på antidumpningstullen och har yrkat att domstolen ska ändra domskälen i detta avseende. Kommissionen har upprepat detta argument i den tredje grunden för anslutningsöverklagandet och yrkat att domstolen ska ”ändra tolkningen av orsakssambandet enligt artikel 3 i grundförordningen som fastställts av tribunalen i samband med prövningen av den sjätte grunden i första instans”.(84)

135. I punkterna 178–196 i den överklagade domen slog tribunalen fast principerna för fastställande av orsakssambandet mellan skadan som vållats unionsindustrin och den dumpade importen och för fastställande av antidumpningstullen. I punkterna 197–218 tillämpade tribunalen dessa principer på det aktuella fallet. Jag kommer först att pröva huruvida tribunalen – som kommissionen gör gällande – gjorde en felaktig rättstillämpning när den fastställde dessa principer, och därefter pröva huruvida tribunalen – som Canadian Solar gör gällande – gjorde en felaktig rättstillämpning när den tillämpade dessa principer.

136. Jag gör bedömningen att tribunalen visserligen gjorde en felaktig rättstillämpning när den slog fast principerna för att fastställa storleken på antidumpningstullen, men att den inte drog några faktiska eller rättsliga slutsatser därav för utgången i det aktuella målet. Talan såvitt avser den första delen av den fjärde grunden ska således ogillas.

137. Jag vill först och främst påpeka att tribunalen i punkterna 182–186 i den överklagade domen hänvisade till den rättspraxis som anges i punkt 106 ovan. Enligt nämnda praxis är unionsinstitutionerna skyldiga att kontrollera att skada som kan tillskrivas andra kända faktorer inte beaktas vid fastställande av skada enligt artikel 3.7 i grundförordningen, så att antidumpningstullen som införs inte går utöver vad som krävs för att kompensera skadan som vållats av den dumpade importen. I punkt 185 i den överklagade domen konstaterade tribunalen emellertid att ”unionsinstitutionerna ska beakta resultaten [med avseende på analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas andra faktorer än den dumpade importen] när de fastställer storleken på antidumpningstullar”.(85)

138. Tribunalen erinrade därefter om ”lesser duty”-regeln som föreskrivs i den sista meningen i artikel 9.4 i grundförordningen. Tribunalen angav i punkt 191 i den överklagade domen att ”unionsinstitutionerna enligt [artikel 9.4 i grundförordningen] ska ta hänsyn till slutsatserna som de dragit avseende analyserna av i vilken mån skadan kan tillskrivas den dumpade importen respektive andra faktorer än den dumpade importen”. Det föreligger annars en risk – vilket påtalas i punkt 192 i den överklagade domen – för att antidumpningsåtgärderna som införs går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till deras syfte, nämligen att undanröja de skadliga verkningarna av dumpning. Tribunalen konstaterade vidare i punkt 193 i den överklagade domen att detta överensstämde med unionsinstitutionernas beslutspraxis.

139. Enligt min uppfattning gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 185, 191 och 192 i den överklagade domen konstaterade att unionsinstitutionerna är skyldiga att beakta resultaten av deras analys av i vilken mån skadan kan tillskrivas den dumpade importen respektive andra faktorer än den dumpade importen när de fastställer storleken på antidumpningstullen. Detta följer av punkt 131 ovan.

140. Jag vill även understryka att tribunalens påpekande i punkt 193 i den överklagade domen att unionsinstitutionerna faktiskt beaktade resultaten av analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas den dumpade importen respektive andra faktorer när de fastställde tullsatsen i de tre fall som anges i nämnda punkt(86) är felaktigt. I dessa tre fall pekar skälen som tribunalen hänvisar till mot att kommissionen eller rådet beslutade att beräkna nivån för undanröjande av skada på grundval av prisunderskridande och inte målprisunderskridande, eftersom andra faktorer än den dumpade importen hade bidragit till skadan som vållats unionsindustrin.(87) Det finns i detta beslut eller dessa förordningar ingenting som tyder på att skada som kunde tillskrivas de andra faktorerna undantogs när storleken på antidumpningstullen fastställdes. Tvärtom angav tribunalen två gånger att det är svårt att fastställa exakt vilken inverkan dessa andra faktorer har haft.(88)

141. Trots att tribunalen i punkterna 185, 191, 192 och 193 i den överklagade domen gjorde en felaktig rättstillämpning, följer det emellertid av fast rättspraxis att överklagandet ska ogillas om en dom från tribunalen innehåller domskäl som strider mot unionsrätten, men domslutet framstår som riktigt enligt andra rättsliga grunder.(89) Jag kommer därför att pröva huruvida tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 197–218 i den överklagade domen, tillämpade de principer för fastställande av storleken på antidumpningstullen som den slagit fast i punkterna 185, 191, 192 och 193 i nämnda dom.

142. För det andra vill jag påpeka att tribunalen i punkt 206 i den överklagade domen angav att unionsinstitutionerna faktiskt inte beaktade andra kända faktorer när de fastställde skadan. Tribunalen kontrollerade i punkterna 207–215 att unionsinstitutionerna hade undersökt inverkan av de andra kända faktorerna och vidhöll slutsatsen att dessa andra faktorer antingen hade en slumpmässig, eller som mest en marginell effekt (köp av den berörda produkten av EU-producenter för återförsäljning inom Europeiska unionen i deras eget namn, import från Taiwan, råmaterialprisernas inverkan),(90) att de hade en begränsad effekt (minskningar av inmatningspriser),(91) eller att de hade en viss påverkan som emellertid inte bröt orsakssambandet (den finansiella krisen).(92) Tribunalen fann i punkterna 216 och 217 att unionsinstitutionerna med rätta konstaterat att påverkan av dessa andra faktorer var obetydlig och att de följaktligen inte bröt orsakssambandet mellan skadan som vållats EU-industrin och den dumpade importen. Tribunalen konstaterade att unionsinstitutionernas ”bedömning [enligt] artikel 9.4 i [grundförordningen]” följaktligen var riktig.

143. Det framstår för mig som om tribunalen begränsade sin prövning till att kontrollera huruvida unionsinstitutionerna hade gjort en riktig bedömning av att de andra kända faktorerna inte bröt orsakssambandet mellan skadan som vållats unionsindustrin och den dumpade importen. Efter att ha konstaterat att unionsinstitutionernas bedömningar var korrekta, undersökte tribunalen inte huruvida unionsinstitutionerna när de fastställde storleken på antidumpningstullen borde ha bortsett från effekterna av de andra faktorerna trots att de inte bröt orsakssambandet. Tribunalen utläste således inte av sina konstateranden i punkterna 185 och 191–193 i den överklagade domen några faktiska eller rättsliga följder för utgången i det aktuella målet. Jag vill även påpeka att tribunalen i punkt 201 i den överklagade domen fann att unionsinstitutionerna inte är skyldiga att kvantifiera inverkan av andra kända faktorer, vilket skulle vara nödvändigt om de var skyldiga att beakta de andra faktorerna vid fastställandet av storleken på antidumpningstullen.

144. Jag drar slutsatsen att tribunalen visserligen felaktigt fann att unionsinstitutionerna är skyldiga beakta resultatet av analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas den dumpade importen respektive andra faktorer än den dumpade importen som genomförs i enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen, men att den gjorde en riktig bedömning när den fann att de andra kända faktorerna i fråga inte behövde beaktas i det aktuella fallet vid fastställandet av storleken på antidumpningstullen.

145. För fullständighetens skull vill jag även påpeka att Canadian Solar, med avseende på frågan huruvida de andra kända faktorerna som är aktuella här bröt orsakssambandet mellan skadan som vållats unionsindustrin och den dumpade importen, inte gjort gällande att unionsinstitutionerna gjort en uppenbart felaktig bedömning.(93)

146. Överklagandet såvitt avser den första delen av den fjärde grunden för överklagandet ska följaktligen ogillas och kommissionens yrkande avseende ändring av domskälen ska bifallas.

2)      Den andra delen av den fjärde grunden för överklagandet

147. Genom den andra delen av den fjärde grunden för överklagandet har Canadian Solar gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkterna 202 och 205 i den överklagade domen när den konstaterade att det ankommer på klaganden att påvisa de kvantitativa effekterna av de andra kända faktorerna.

148. Jag anser att överklagandet såvitt avser den andra delen av den fjärde grunden för överklagandet ska ogillas. Den saknar verkan eftersom det följer av punkt 131 ovan att unionsinstitutionerna inte är skyldiga att fastställa storleken på antidumpningstullen så att endast skada som tillskrivs den dumpade importen kompenseras.

149. Jag drar slutsatsen att talan såvitt avser den andra delen av den fjärde grunden för överklagandet inte kan vinna bifall och att överklagandet ska ogillas.

VI.    Rättegångskostnader

150. Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas.

151. Enligt artikel 138.1 i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 184.1 i samma rättegångsregler ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. Rådet har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Då Canadian Solar är tappande part, ska Canadian Solar förpliktas att betala rådets rättegångskostnader.

152. I artikel 140.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i dessa regler också ska tillämpas i mål om överklagande, föreskrivs att medlemsstater och institutioner som har intervenerat ska bära sina rättegångskostnader. I förevarande mål intervenerade kommissionen i första instans och ska således bära sina rättegångskostnader.

VII. Förslag till avgörande

153. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska:

–        Ogilla överklagandet.

–        Förplikta Canadian Solar Emea GmbH, Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc., Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc., CSI Cells Co. Ltd och CSI Solar Power (China), Inc. att ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

–        Förplikta Europeiska kommissionen att bära sina rättegångskostnader.

1      Originalspråk: engelska.

2      De fem klagandena är företag i koncernen Canadian Solar.

3      Dom av den 28 februari 2017, Canadian Solar Emea m.fl./rådet, T-162/14, ej publicerad, EU:T:2017:124 (nedan kallad den överklagade domen).

4      Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013 av den 2 december 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 325, 2013, s. 1).

5      Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1168/2012 av den 12 december 2012 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 344, 2012, s. 1).

6      Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51).

7      Tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT C 269, 2012, s. 5).

8      Se skäl 14 i kommissionens förordning (EU) nr 513/2013 av den 4 juni 2013 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina och om ändring av förordning (EU) nr 182/2013 om registrering av dessa importer med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 152, 2013, s. 5).

9      Se punkterna 6 och 7 ovan.

10      Se fotnot 8 ovan.

11      Kommissionens genomförandebeslut av den 4 december 2013 som bekräftar godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpnings- och antisubventionsförfarandena avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina under giltighetsperioden för slutgiltiga åtgärder (EUT L 325, 2013, s. 214).

12      Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/866 av den 4 juni 2015 om återtagande av godtagandet av åtagandet för tre exporterande producenter enligt genomförandebeslut 2013/707 (EUT L 139, 2015, s. 30).

13      På domstolens begäran kommer jag endast att bedöma den tredje och den fjärde grunden för överklagandet (se punkt 29 nedan) vilka ifrågasätter tribunalens bedömning av den femte och sjätte grunden som åberopats inför tribunalen. Jag kommer därför inte att sammanfatta tribunalens bedömning av de första fyra grunderna.

14      Huruvida den andra delen av den tredje grunden för överklagandet kan tas upp till prövning i sak har inte ifrågasatts.

15      Dom av den 19 januari 2017, kommissionen/Total och Elf Aquitaine, C‑351/15 P, EU:C:2017:27, punkterna 30–34, och dom av den 9 november 2017, SolarWorld/rådet, C‑204/16 P, EU:C:2017:838, punkterna 23 och 24.

16      Canadian Solar har inte heller uttryckligen hänvisat till artikel 277 FEUF i sin ansökan till domstolen.

17      Dom av den 16 februari 2017, Antrax It/EUIPO – Vasco Group (Thermosiphons pour radiateurs), T-828/14 och T-829/14, EU:T:2017:87, punkt 30, dom av den 5 oktober 2017, Mabrouk/rådet, T-175/15, EU:T:2017:694, punkt 126, och dom av den 14 december 2017, Campo m.fl./utrikestjänsten, T-577/16, ej publicerad, EU:T:2017:909, punkt 26.

18      Dom av den 29 november 2007, Stadtwerke Schwäbisch Hall m.fl./kommissionen, C‑176/06 P, ej publicerad, EU:C:2007:730, punkt 17, dom av den 16 juni 2016, Evonik Degussa och AlzChem/kommissionen, C‑155/14 P, EU:C:2016:446, punkt 55, och dom av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑301/16 P, EU:C:2018:132, punkt 90.

19      En producent från ett land utan marknadsekonomi kan även beviljas individuell behandling och få en individuell tull fastställd för dess importer enligt andra stycket i artikel 9.5 i grundförordningen.

20      Enligt första meningen i artikel 9.6 i grundförordningen får den antidumpningstull som tillämpas på producenter som har givit sig till känna enligt artikel 17 men som inte har omfattats av undersökningen, inte överstiga den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för producenterna i stickprovet. Producenter som inte omfattats av undersökningen kan dock ansöka om beräkning av en enskild antidumpningsmarginal enligt artikel 17.3 i nämnda förordning. I sådana fall tillämpas en enskild tullsats på deras importer enligt sista meningen i artikel 9.6 i grundförordningen.

21      Se skäl 6 i förordning nr 1168/2012.

22      Se Graafsma, F., och Vermulst, E., ”The EU’s ”Anti-Brosmann Amendment”: Back to the Future – Part II”, Global Trade and Customs Journal, volym 8 (2013), nummer 6, s. 150.

23      Se punkt 1 under rubrik 24 i bilagan till förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder (KOM(2011) 82 slutlig av den 7 mars 2011).

24      Dom av den 2 februari 2012, Brosmann Footwear (HK) m.fl./rådet, C‑249/10 P, EU:C:2012:53.

25      Dom av den 2 februari 2012, Brosmann Footwear (HK) m.fl./rådet, C‑249/10 P, EU:C:2012:53, punkterna 36 och 39.

26      Se skäl 2 i förordning nr 1168/2012.

27      Se fotnot 22 ovan.

28      Min kursivering.

29      Se skäl 18 i grundförordningen, som föreskriver att ”… [o]m åtgärder ska vidtas är det nödvändigt att föreskriva att undersökningen ska avslutas” och artikel 8.5 i nämnda förordning, som föreskriver att ”… [o]m ett åtagande godtas efter samråd och rådgivande kommittén inte har några invändningar, ska undersökningen avslutas” (min kursivering).

30      Artikel 9.2 i grundförordningen föreskriver följande: ”Om det efter samråd fastställs att skyddsåtgärder inte är nödvändiga och om rådgivande kommittén inte anför några invändningar, ska undersökningen eller förfarandet avslutas” (min kursivering).

31      Min kursivering.

32      Dom av den 22 december 2010, Bayerischer Brauerbund, C‑120/08, EU:C:2010:798, punkt 40.

33      Dom av den 10 juli 1986, Licata/EESK, 270/84, EU:C:1986:304, punkt 31, och dom av den 6 juli 2010, Monsanto Technology, C‑428/08, EU:C:2010:402, punkt 66.

34      Dom av den 29 januari 2002, Pokrzeptowicz-Meyer, C‑162/00, EU:C:2002:57, punkterna 49 och 50, dom av den 7 november 2013, Gemeinde Altrip m.fl., C‑72/12, EU:C:2013:712, punkt 22, och dom av den 26 mars 2015, kommissionen/Moravia Gas Storage, C‑596/13 P, EU:C:2015:203, punkt 32.

35      Dom av den 14 februari 2008, Varec, C‑450/06, EU:C:2008:91, punkt 27, dom av den 8 juli 2010, kommissionen/Italien, C‑334/08, EU:C:2010:414, punkt 60, dom av den 29 mars 2011, ThyssenKrupp Nirosta/kommissionen, C‑352/09 P, EU:C:2011:191, punkt 88, dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien, C‑610/10, EU:C:2012:781, punkt 45, och dom av den 21 september 2017, Feralpi/kommissionen, C‑85/15 P, EU:C:2017:709, punkt 27.

36      Dom av den 29 januari 2002, Pokrzeptowicz-Meyer, C‑162/00, EU:C:2002:57, punkt 49, dom av den 11 december 2008, kommissionen/Freistaat Sachsen, C‑334/07 P, EU:C:2008:709, punkt 44, dom av den 16 december 2010, Stichting Natuur en Milieu m.fl., C‑266/09, EU:C:2010:779, punkt 32, dom av den 14 februari 2012, Toshiba Corporation m.fl., C‑17/10, EU:C:2012:72, punkt 51, dom av den 26 mars 2015, kommissionen/Moravia Gas Storage, C‑596/13 P, EU:C:2015:203, punkt 33, och dom av den 6 oktober 2015, kommissionen/Andersen, C‑303/13 P, EU:C:2015:647, punkt 50.

37      Dom av den 14 februari 2008, Varec, C‑450/06, EU:C:2008:91.

38      Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 2004, s. 114).

39      Dom av den 14 februari 2008, Varec, C‑450/06, EU:C:2008:91, punkt 29. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Varec, C‑450/06, EU:C:2007:643, punkt 31.

40      Dom av den 29 januari 2002, Pokrzeptowicz-Meyer, C‑162/00, EU:C:2002:57.

41      Dom av den 29 januari 2002, Pokrzeptowicz-Meyer, C‑162/00, EU:C:2002:57, punkt 52.

42      Dom av den 26 mars 2015, kommissionen/Moravia Gas Storage, C‑596/13 P, EU:C:2015:203.

43      Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG (EUT L 176, 2003, s. 57).

44      Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55 (EUT L 211, 2009, s. 94).

45      Dom av den 26 mars 2015, kommissionen/Moravia Gas Storage, C‑596/13 P, EU:C:2015:203, punkterna 43–45. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet kommissionen/Moravia Gas Storage, C‑596/13 P, EU:C:2014:2438, punkt 70.

46      Se punkt 69 ovan och domen av den 16 december 2010, Stichting Natuur en Milieu m.fl., C‑266/09, EU:C:2010:779, punkt 34.

47      Dom av den 4 februari 2016, C & J Clark International, C‑659/13 och C‑34/14, EU:C:2016:74, punkterna 140 och 141.

48      Dom av den 1 oktober 2009, Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware/rådet, C‑141/08 P, EU:C:2009:598, punkterna 110–112, dom av den 8 november 2011, Zhejiang Harmonic Hardware Products/rådet, T-274/07, ej publicerad, EU:T:2011:639, punkt 39, och dom av den 11 september 2014, Gold East Paper och Gold Huasheng Paper/rådet, T-443/11, EU:T:2014:774, punkt 74.

49      Se punkt 71 ovan.

50      Enligt min uppfattning ifrågasätter Canadian Solar inte bara den omedelbara tillämpningen av artikel 1.1 a i förordning (EU) nr 1168/2012 enligt vilken tidsfristen för att fatta beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status förlängs, utan även artikel 1.1 b i nämnda förordning som föreskriver att institutionerna inte behöver fatta beslut om ansökningar om marknadsekonomisk status som lämnas in av producenter som inte ingår i stickprovsundersökningen. Canadian Solar gör i sitt överklagande gällande att ”kommissionens skyldighet att fatta beslut om ansökan om marknadsekonomisk status är en materiell regel och inte en handläggningsregel” och att skyldigheten i egenskap av en materiell regel tillämpas på situationer som etablerats innan den trädde i kraft. Canadian Solar hänvisar i detta hänseende uttryckligen till punkt d i artikel 2.7 i grundförordningen (se punkt 6 ovan). Jag vill även understryka att Canadian Solar i sin ansökan till tribunalen gjorde gällande att unionsinstitutionerna åsidosatte artikel 2.7 c i grundförordningen genom att ”underlåta att (i) granska [Canadian Solars] ansökan om marknadsekonomisk status och (ii) fatta beslut om ansökan om marknadsekonomisk status inom tre månader från det att undersökningen inleddes” (min kursivering).

51      Se punkt 72 ovan.

52      Se dom av den 22 december 2010, Bayerischer Brauerbund, C‑120/08, EU:C:2010:798, punkt 40, och angiven rättspraxis i punkterna 65 och 66 ovan. Som generaladvokaten Kokott noterade är kärnfrågan här inte den om retroaktiv effekt utan om direkt tillämpning av nya bestämmelser (förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet kommissionen/Moravia Gas Storage, C‑596/13 P, EU:C:2014:2438, punkterna 36 och 43).

53      Dom av den 29 januari 2002, Pokrzeptowicz-Meyer, C‑162/00, EU:C:2002:57, punkt 55.

54      Kommissionen upprepar detta argument i den tredje grunden för dess anslutningsöverklagande och yrkar att domstolen ska ”ändra tolkningen av orsakssambandet som avses i artikel 3 i grundförordningen som fastställts av tribunalen i den sjätte grunden i första instans”.

55      Dom av den 1 oktober 2014, rådet/Alumina, C‑393/13 P, EU:C:2014:2245, punkterna 15–19.

56      Dom av den 6 september 2013, Godrej Industries och VVF/rådet, T-6/12, EU:T:2013:408, punkt 62, dom av den 18 november 2014, Photo USA Electronic Graphic/rådet, T-394/13, ej publicerad, EU:T:2014:964, punkterna 65 och 66, och dom av den 11 juli 2017, Viraj Profiles/rådet, T-67/14, ej publicerad, EU:T:2017:481, punkt 40.

57      Se skäl 301–306 i den omtvistade förordningen och skäl 211 och 212 i förordning (EU) nr 513/2013.

58      Dom av den 25 oktober 2011, CHEMK och KF/rådet, T-190/08, EU:T:2011:618, punkt 172, och dom av den 11 september 2014, Gold East Paper och Gold Huasheng Paper/rådet, T-443/11, EU:T:2014:774, punkt 311. Se även angiven rättspraxis i fotnot 56 ovan.

59      Dom av den 3 september 2009, Moser Baer India/rådet, C‑535/06 P, EU:C:2009:498, punkterna 88, 90 och 91, dom av den 19 december 2013, Transnational Company ’Kazchrome’ och ENRC Marketing/rådet, C‑10/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:865, punkterna 24 och 25, dom av den 12 december 2014, Crown Equipment (Suzhou) och Crown Gabelstapler/rådet, T-643/11, EU:T:2014:1076, punkt 107, dom av den 16 april 2015, TMK Europe, C‑143/14, EU:C:2015:236, punkterna 36 och 37, dom av den 4 februari 2016, C & J Clark International, C‑659/13 och C‑34/14, EU:C:2016:74, punkt 169, dom av den 11 juli 2017, Viraj Profiles/rådet, T-67/14, ej publicerad, EU:T:2017:481, punkterna 40 och 41, och dom av den 23 april 2018, Shanxi Taigang Stainless Steel/kommissionen, T-675/15, ej publicerad, EU:T:2018:209, punkt 109.

60      Se artikel 1.1 och artikel 21 i grundförordningen.

61      Se den rättspraxis som anges i punkt 106 ovan.

62      Enligt den rättspraxis som anges i punkt 106 ovan föreligger ett orsakssamband om skadan som kan tillskrivas den dumpade importen, oavsett andra faktorer, är väsentlig.

63      Den första meningen i artikel 9.4 i grundförordningen anger att en antidumpningstull får införas ”[o]m det av de faktiska omständigheter som slutgiltigt konstateras framgår att dumpning och därav följande skada föreligger” (min kursivering).

64      Dom av den 3 september 2009, Moser Baer India/rådet, C‑535/06 P, EU:C:2009:498, punkterna 88, 90 och 91, dom av den 19 december 2013, Transnational Company ”Kazchrome” och ENRC Marketing/rådet, C‑10/12 P, ej publiserad, EU:C:2013:865, punkterna 24 och 25, dom av den 16 april 2015, TMK Europe, C‑143/14, EU:C:2015:236, punkterna 36 och 37, och dom av den 11 juli 2017, Viraj Profiles/rådet, T-67/14, ej publicerad, EU:T:2017:481, punkterna 62 och 63.

65      Dom av den 19 december 2013, Transnational Company ’Kazchrome’ och ENRC Marketing/rådet, C‑10/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:865, punkt 39, och dom av den 11 juli 2017, Viraj Profiles/rådet, T-67/14, ej publicerad, EU:T:2017:481, punkt 62.

66      Förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Moser Baer India/rådet, C‑535/06 P, EU:C:2008:532.

67      Det saknar betydelse att målet avser införande av utjämningstullar och inte antidumpningstullar. Artikel 8.7 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 288, 1997, s. 1) vilken var tillämplig i målet Moser Baer är identisk med artikel 3.7 i grundförordningen. Se, med avseende på artikel 15.1 i förordning (EG) nr 2026/97, fotnot 69 nedan.

68      Förslag till avgörande av generaladvokat Trstenjak i målet Moser Baer India/rådet, C‑535/06 P, EU:C:2008:532, punkt 171 (min kursivering).

69      Jag hänvisar här till den sista meningen av artikel 9.4 i grundförordningen trots att förordning (EG) nr 2026/97 var tillämplig i målet Moser Baer, eftersom förevarande mål rör antidumpningsåtgärder och inte utjämningstullar. Sista meningen av artikel 15.1 i förordning (EG) nr 2026/97 har följande lydelse: ”Storleken på utjämningstullen får inte överstiga det belopp som i enlighet med denna förordning fastställs för de utjämningsbara subventioner exportörerna faktiskt haft förmånen av, men den bör understiga det sammanlagda utjämningsbara subventionsbeloppet om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja den skada som vållas gemenskapsindustrin.”

70      Förslag till avgörande av generaladvokat Trstenjak i målet Moser Baer India/rådet, C‑535/06 P, EU:C:2008:532, punkt 171.

71      Förslag till avgörande av generaladvokat Trstenjak i målet Moser Baer India/rådet, C‑535/06 P, EU:C:2008:532, punkt 176.

72      Dom av den 3 september 2009, Moser Baer India/rådet, C‑535/06 P, EU:C:2009:498, punkterna 92 och 93.

73      Se punkt 117 ovan.

74      Dom av den 23 maj 1985, Allied Corporation m.fl./rådet, 53/83, EU:C:1985:227.

75      Dom av den 23 maj 1985, Allied Corporation m.fl./rådet, 53/83, EU:C:1985:227, punkt 19.

76      Dom av den 11 september 2014, Gold East Paper och Gold Huasheng Paper/rådet, T-443/11, EU:T:2014:774, punkterna 313 och 318 (min kursivering). I punkt 318 i nämnda dom slår domstolen fast följande: ”unionsinstitutionerna … har granskat inverkan av andra kända faktorer som kan ha medfört skada för unionsindustrin och funnit att ingen av dessa faktorer kunde ha medfört att orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den skada som unionsindustrin förorsakats bröts … Unionsinstitutionerna har således uppfyllt nödvändiga villkor för att vidta de aktuella åtgärderna” (min kursivering).

77      Rådet och kommissionen hänvisade till tvistlösningsorganets rapporter avseende: (i) ärendet ”Europeiska gemenskaperna – Antidumpningstullar mot rördelar av aducerat gjutjärn från Brasilien (WT/DS219/AB/R)”, punkterna 180–195, (ii) ärendet ”Europeiska unionen – Antidumpningsåtgärder avseende vissa skor från Kina (WT/DS405/R)”, punkterna 7.487–7.489, och (iii) ärendet ”Europeiska unionen – Utjämningsåtgärder avseende visst slags polyetentereftalat från Pakistan (WT/DS4886/R)”, punkterna 7.133–7.140. För mig framstår det som att tvistlösningsorganets konstateranden i nämnda punkter avser orsakssambandet mellan dumpningen (eller subventionen) och skadan i den mening som avses i artikel 3.5 i antidumpningsavtalet (eller artikel 15.5 i subventionsavtalet) och inte fastställandet av storleken på antidumpningstullen (eller utjämningstullen).

78      Canadian Solar hänvisar i sin svarsskrivelse på anslutningsöverklagandet till tvistlösningsorganets rapport avseende ärendet ”Förenta staterna – Slutgiltiga skyddsåtgärder beträffande import av svetsade ledningsrör av kvalitetskolstål med runt tvärsnitt från Korea (WT/DS202/AB/R)”. I punkt 252 i denna rapport slog tvistlösningsorganet fast att ”endast en skälig andel av den samlade skadan [kan] tillskrivas ökad import” och att detta ”avgör i vilken utsträckning skyddsåtgärder kan tillämpas”. Jag vill emellertid understryka att detta mål avser skyddsåtgärder och inte antidumpningsåtgärder och att det i grundförordningen inte finns någon motsvarighet till artikel 5.1 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder som föreskriver att ”[e]n medlem skall vidta skyddsåtgärder endast i den utsträckning som är nödvändig för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada och för att underlätta anpassning”. Vad gäller Canadian Solars hänvisning till punkt 257 i nämnda rapport påpekar jag ännu en gång att Canadian Solar inte visat ett exempel på en rapport från tvistlösningsorganet avseende antidumpningsåtgärder där ett liknande konstaterande görs.

79      Dom av den 16 juli 2015, kommissionen/Rusal Armenal, C‑21/14 P, EU:C:2015:494, punkterna 40 och 41, och dom av den 4 februari 2016, C & J Clark International, C‑659/13 och C‑34/14, EU:C:2016:74, punkt 87.

80      Dom av den 19 december 2013, Transnational Company ’Kazchrome’ och ENRC Marketing/rådet, C‑10/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:865, punkt 54.

81      Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2007, Ikea Wholesale (C‑351/04, EU:C:2007:547, punkt 35).

82      Artikel 3.5 i antidumpningsavtalet har följande lydelse: ”… Myndigheterna skall även pröva varje känd faktor, annan än den dumpade importen, som samtidigt skadar den inhemska industrin, och de skador som orsakas av dessa faktorer får inte tillskrivas den dumpade importen. Faktorer av betydelse i detta sammanhang inbegriper bland annat omfattningen av och priserna på osubventionerad import av varorna i fråga, minskning av efterfrågan eller förändringar i konsumtionsmönster, handelsbegränsande åtgärder vidtagna av och konkurrens mellan de utländska och inhemska tillverkarna, teknisk utveckling och den inhemska industrins exportutveckling och produktivitet.” Se även dom av den 19 december 2013, Transnational Company ’Kazchrome’ och ENRC Marketing/rådet (C‑10/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:865, punkt 54).

83      Se Rovegno, L. och Vandenbussche, H., ”Anti-dumping practices in the EU: a comparative analysis of rules and application in the context of WTO” i Gaines, S. Egelund Olsen, B., och Engsig Sørensen, K. (red.), Liberalising Trade in the EU and the WTO: a legal comparison, Cambridge University Press, 2012, s. 440. Rovegno och Vandenbussche noterar att ”i motsats till andra användare av antidumpningsåtgärder som USA och Kanada, måste inte EU:s antidumpningstullar överensstämma med hela dumpningsmarginalen om en lägre tull är tillräcklig för att avhjälpa den väsentliga skadan som vållas den inhemska industrin. … Under nästan varje år [mellan 1989 och 2009] [var] de genomsnittliga nivåerna på antidumpningstullar i EU mycket lägre än i USA. Jämfört med Kanada [var] de omkring samma nivåer i början av den aktuella perioden, men [var] även lägre mot slutet” (s. 445).

84      Frågan huruvida kommissionens yrkande om ändring av domskälen kan tas upp till prövning i sak berörs inte i förevarande förslag till avgörande, eftersom detta enligt min uppfattning ska prövas i förening med yrkandet om ändring av domskälen som tas upp i anslutningsöverklagandet, och detta förslag till avgörande inskränker sig till att endast bedöma två av grunderna för överklagandet (se punkt 29 ovan). För fullständighetens skulle vill jag dock påpeka att jag är av den uppfattningen att kommissionens yrkande om ändring av domskälen i svarsskrivelsen till överklagandet kan tas upp till sakprövning. Detta följer av att yrkandet kan förstås som ett försvar mot klagandens fjärde grund (dom av den 9 november 2017, TV2/Danmark/kommissionen, C‑649/15 P, EU:C:2017:835, punkt 61).

85      Min kursivering.

86      Kommissionens beslut 91/392/EEG av den 21 juni 1991 om godkännande av åtaganden i samband med antidumpningsförfarandet beträffande import av vissa asbestcementrör med ursprung i Turkiet, och om avslutande av undersökningen (EGT L 209, 1991, s. 37), kommissionens förordning (EG) nr 2376/94 av den 27 september 1994 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Malaysia, Kina, Sydkorea, Singapore och Thailand (EGT L 255, 1994, s. 50), rådets förordning (EG) nr 710/95 av den 27 mars 1995 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Malaysia, Kina, Sydkorea, Singapore och Thailand och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts (EGT L 73, 1995, s. 3), och rådets förordning (EG) nr 1331/2007 av den 13 november 2007 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av dicyandiamid med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 296, 2007, s. 1).

87      Se skäl 28 och 29 i beslut 91/392, skäl 141 i förordning (EG) nr 2376/94, skäl 49 i förordning (EG) nr 710/95, och skäl 128–132 i förordning (EU) nr 1331/2007.

88      Enligt skäl 28 i beslut 91/392 är ”tolkningen – och i synnerhet beräkningen – av effekterna av [den dumpade importen] oprecis på grund av förekomsten av andra faktorer som påverkar samtidigt”. Skäl 128.1 i förordning (EU) nr 1331/2007 anger att det är ”omöjligt att exakt ange [den dumpade importens respektive de andra kända faktorernas] bidrag”.

89      Dom av den 29 mars 2011, ThyssenKrupp Nirosta/kommissionen, C‑352/09 P, EU:C:2011:191, punkt 136.

90      Se punkterna 207, 211 och 213 i den överklagade domen.

91      Se punkt 212 i den överklagade domen.

92      Se punkt 214 i den överklagade domen.

93      Dom av den 19 december 2013, Transnational Company ’Kazchrome’ och ENRC Marketing/rådet, C‑10/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:865, punkt 22, dom av den 16 april 2015, TMK Europe, C‑143/14, EU:C:2015:236, punkt 34, dom av den 10 september 2015, Bricmate, C‑569/13, EU:C:2015:572, punkt 46, dom av den 2 juni 2016, Photo USA Electronic Graphic/rådet, C‑31/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:390, punkt 63.