Language of document :

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 20 december 2018 (begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Ítélőtábla - Ungern) – OTP Bank Nyrt., OTP Faktoring Követeléskezelő Zrt mot Teréz Ilyés, Emil Kiss

(Mål C-51/17)(1 )

(Begäran om förhandsavgörande – Konsumentskydd – Oskäliga villkor – Direktiv 93/13/EEG – Tillämpningsområde – Artikel 1.2 – Bindande författningsföreskrifter – Artikel 3.1 – Begreppet ’avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling’– Villkor som tagits med i ett avtal efter avtalsslutet till följd av ett ingripande från den nationella lagstiftarens sida – Artikel 4.2 – Villkor som är klart och begripligt formulerat – Artikel 6.1 – Den nationella domstolens prövning ex officio av om ett avtalsvillkor är oskäligt – Låneavtal i utländsk valuta som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Ítélőtábla

Parter i målet vid den hänskjutande domstolen

Klagande: OTP Bank Nyrt., OTP Faktoring Követeléskezelő Zrt

Motparter: Teréz Ilyés, Emil Kiss

Domslut

Begreppet ”avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling” i artikel 3.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att därmed avses bland annat ett avtalsvillkor som ändrats genom en bindande nationell författningsföreskrift som antagits efter ett konsumentavtals ingående för att ersätta ett ogiltigt villkor i nämnda avtal.

Artikel 1.2 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att direktivet inte omfattar avtalsvillkor som avspeglar bindande nationella författningsföreskrifter och som intagits efter ett konsumentkreditavtals ingående för att ersätta ett ogiltigt avtalsvillkor genom att föreskriva att det är den av centralbanken fastställda växelkursen som ska användas. Ett villkor om valutarisken, såsom det villkor som är aktuellt i det nationella målet, utesluts emellertid inte från direktivets tillämpningsområde enligt denna bestämmelse.

Artikel 4.2 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att kravet på att avtalsvillkor ska vara klart och begripligt formulerade innebär att kreditinstituten ska låta låntagarna ta del av information som gör att de kan ta välgrundade och försiktiga beslut. Detta krav innebär att ett avtalsvillkor om valutarisken ska kunna vara begripligt för konsumenten såväl i formellt som i grammatiskt avseende men även vad avser det konkreta innehållet, på så sätt att en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument inte bara kan bli medveten om att den nationella valutan kan komma att förlora i värde i förhållande till den utländska valuta som anges i låneavtalet, utan även utvärdera vilka ekonomiska konsekvenser, potentiellt betydande sådana, som ett sådant avtalsvillkor kan få för konsumentens ekonomiska förpliktelser.

Artikel 4 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att prövningen av om avtalsvillkoren är klart och begripligt formulerade ska göras med beaktande av alla vid tiden för avtalets ingående föreliggande omständigheter i samband med att avtalet ingicks samt med beaktande av alla övriga avtalsvillkor, trots att vissa av dessa villkor av den nationella lagstiftaren senare förklarats eller presumerats vara oskäliga och därmed ogiltiga.

Artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att det ankommer på den nationella domstolen att – i stället för konsumenten i dennes egenskap av kärande – ex officio pröva om ett avtalsvillkor eventuellt är oskäligt, så snart som domstolen har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska och rättsliga omständigheterna som är nödvändiga i detta hänseende.

____________

1 EUT C 144, 8.5.2017.