Language of document : ECLI:EU:T:2019:379

TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)

den 6 juni 2019 (*)

”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen – Gemenskapsformgivning för fordonet VW Caddy – Tidigare gemenskapsformgivning – Ogiltighetsgrund – Särprägel – Kunnig användare – Annat helhetsintryck – Artiklarna 6 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002 – Bevisbördan åligger den som ansöker om ogiltighetsförklaring – Krav i samband med återgivningen av den tidigare formgivningen”

I mål T‑192/18,

Rietze GmbH & Co. KG, Altdorf (Tyskland), företrätt av advokaten M. Krogmanns,

klagande,

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av S. Hanne, i egenskap av ombud,

svarande,

varvid motparten i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen, var

Volkswagen AG, Wolfsburg (Tyskland), företrätt av advokaten C. Klawitter,

angående ett överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s tredje överklagandenämnd den 11 januari 2018 (ärende R 1244/2016–3) om ett ogiltighetsförfarande mellan Rietze och Volkswagen,

meddelar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen),

sammansatt av ordföranden A. M. Collins (referent), samt domarna M. Kancheva och G. De Baere,

justitiesekreterare: handläggaren R. Ūkelytė,

med beaktande av överklagandet som inkom till tribunalens kansli den 16 mars 2018,

med beaktande av EUIPO:s svarsskrivelse som inkom till tribunalens kansli den 31 maj 2018,

med beaktande av intervenientens svarsskrivelse som inkom till tribunalens kansli den 29 maj 2018,

efter förhandlingen den 24 januari 2019,

följande

Dom

 Bakgrund till tvisten

1        Intervenienten, Volkswagen AG, är innehavare av en internationell registrering – som designerar Europeiska unionen – av den formgivning som ingavs den 1 februari 2010 och som registrerades samma dag under referens DM/073118–3 av den internationella byrån vid Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo) och offentliggjordes i WIPO:s Bulletin för gemenskapsvarumärken den 31 oktober 2010 (nedan kallad den omstridda formgivningen).

2        De varor som den omstridda formgivningen är avsedd att användas för omfattas av klasserna 12–08 i Locarnoöverenskommelsen om upprättande av en internationell klassificering för mönster av den 8 oktober 1968, i dess ändrade lydelse, och motsvarar följande beskrivning: ”Motorfordon”. Den omtvistade formgivningen återges på följande sätt:


Image not found


Image not found



Image not found

Vy 1

Vy 2

Vy 3


Image not found


Image not found


Image not found

Vy 4

Vy 5

Vy 6


Image not found


Image not found


Image not found

Vy 7

Vy 8

Vy 9


Image not found


Vy 10


3        Den 5 januari 2015 ingav klaganden, Rietze GmbH & Co. KG, som marknadsför modellfordon, en ansökan till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) om ogiltighetsförklaring av den omtvistade formgivningens rättsverkan i Europeiska unionen på grundval av artikel 106f i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1), jämförd med artikel 25.1 b i samma förordning, eftersom den omtvistade formgivningen inte var ny, i enlighet med artikel 5 i nämnda förordning och saknade särprägel i enlighet med artikel 6 i den förordningen (nedan kallad den tidigare formgivningen).

4        Till stöd för sin ansökan om ogiltighetsförklaring gjorde klaganden gällande att den omtvistade formgivningen var en formgivning som designerar fordonet minibuss VW Caddy, som intervenienten släppte ut på marknaden år 2011. För att styrka att en tidigare formgivning gjorts tillgänglig, hänvisade klaganden till en tidigare modell av det fordonet, nämligen VW Caddy (2K), som intervenienten släppte ut på marknaden år 2004. Klaganden grundade sin ansökan på bland annat gemenskapsformgivning nr 49895–0002, som klaganden sökte registrering av den 7 juli 2003 och som offentliggjordes den 9 december 2003.

5        Genom beslut av den 20 juni 2016 förklarade EUIPO:s annulleringsenhet den omstridda formgivningen ogiltig med motiveringen att den saknade särprägel i enlighet med artikel 6 i förordning nr 6/2002.

6        Den 7 juli 2016 överklagade intervenienten annulleringsenhetens beslut med stöd av artiklarna 55–60 i förordning nr 6/2002.

7        Genom beslut av den 11 januari 2018 (ärende R 1244/2016–3) (nedan kallat det överklagade beslutet) biföll EUIPO:s tredje överklagandenämnd överklagandet, upphävde annulleringsenhetens beslut och avslog ansökan om ogiltighetsförklaring av den omtvistade formgivningen. Den beslutade att den omstridda formgivningen var ny i den mening som avses i artikel 5 i förordning nr 6/2002 och hade särprägel i den mening som avses i artikel 6 i den förordningen.

 Parternas yrkanden

8        Klaganden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det överklagade beslutet,

–        förklara den omstridda formgivningen ogiltig, och

–        förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

9        EUIPO och intervenienten har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla överklagandet, och

–        förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

10      Till stöd för sitt överklagande har klaganden åberopat en enda grund, nämligen åsidosättande av artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002, jämförd med artiklarna 4.1 och 6 i samma förordning. Klaganden har i huvudsak klandrat överklagandenämnden för att den fann att den omtvistade formgivningen hade särprägel, eftersom en kunnig användares helhetsintryck av formgivningen skiljer sig från den användarens helhetsintryck av den tidigare formgivningen.

11      Grunden sönderfaller i fyra delar. För det första gjorde överklagandenämnden fel när den inskränkte sig till en ren uppräkning av de påstådda skillnaderna mellan de motstående formgivningarna, och inte gjorde någon avvägning mellan dem eller någon åtskillnad mellan deras estetiska och tekniska egenskaper. För det andra fäste den för hög uppmärksamhet vid en kunnig användare och gav därför skillnaderna mellan de motstående formgivningarna för stor betydelse. För det tredje gjorde den fel vid bedömningen av formgivarens frihet. För det fjärde och sista underlät den att beakta vissa delar av bevisningen.

12      EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

13      Tribunalen erinrar inledningsvis om att genom rådets förordning (EG) nr 1891/2006 av den 18 december 2006 om ändring av förordningarna nr 6/2002 och (EG) nr 40/94 för att ge verkan till Europeiska gemenskapens anslutning till Genèveakten inom Haagöverenskommelsen om internationell registrering av industriella formgivningar (EUT L 386, 2006, s. 14), infördes i förordning nr 6/2002, en avdelning XIa, som innehåller artiklarna 106a–106f.

14      Enligt artikel 106a i förordning nr 6/2002 ska alla anteckningar i WIPO:s internationella register om en internationell registrering där Europeiska unionen designeras ha samma verkan som om de hade gjorts i EUIPO:s register över gemenskapsformgivningar, och alla offentliggöranden av en internationell registrering där Europeiska unionen designeras i WIPO:s tidning ska ha samma verkan som om den hade offentliggjorts i tidningen om gemenskapsformgivningar.

15      I artikel 106f i förordning nr 6/2002 föreskrivs att EUIPO helt eller delvis kan ogiltigförklara en internationell registrerings verkan i unionen i enlighet med förfarandet i avdelningarna VI och VII till förordning nr 6/2002.

16      I artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002 anges att en gemenskapsformgivning ska förklaras ogiltig om den inte uppfyller kraven i artiklarna 4–9 i den förordningen.

17      Enligt artikel 4 i förordning nr 6/2002 ska en formgivning skyddas genom en gemenskapsformgivning i den mån den är ny och särpräglad.

18      Enligt artikel 6.1 b i förordning nr 6/2002 ska frågan huruvida en formgivning har särprägel, när det gäller registrerade gemenskapsformgivningar, bedömas med hänsyn till det helhetsintryck som en kunnig användare får av formgivningen. Detta helhetsintryck ska skilja sig från det helhetsintryck som en kunnig användare får av de formgivningar som har gjorts tillgängliga för allmänheten före den dag då ansökan om registrering lämnades in eller, om prioritet åberopas, före den dag från vilken prioritet räknas. I artikel 6.2 i förordning nr 6/2002 preciseras att för den bedömningen ska formgivarens grad av frihet vid utvecklingen av formgivningen beaktas.

19      En formgivnings särprägel följer av ett helhetsintryck av skillnad eller att déjà vu saknas ur en kunnig användares synpunkt i förhållande till tidigare formgivningar, utan hänsyn till skillnader, även om de överstiger obetydliga detaljer, som är otillräckligt markerade för att påverka det ovannämnda helhetsintrycket, men som har skillnader som är tillräckligt markerade för att ge upphov till olika helhetsintryck (se dom av den 7 november 2013, Budziewska/harmoniseringskontoret – Puma (Hoppande kattdjur), T-666/11, ej publicerad, EU:T:2013:584, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

20      Vid bedömningen av en formgivnings särprägel i förhållande till tidigare formgivningar ska hänsyn tas till arten av den produkt som formgivningen används för eller ingår i och i synnerhet den industrisektor dit den hör samt graden av formgivarens frihet att utveckla formgivningen, en eventuell mättnad av det konstnärliga utrymmet, vilken kan vara av sådan art att en kunnig användare är mer känslig för skillnaderna mellan de formgivningar som jämförs och även det sätt på vilket produkten används, framför allt den hantering som den normalt sett blir föremål för under användningen (se dom av den 7 november 2013, Puma, (Hoppande kattdjur), T-666/11, ej publicerad, EU:T:2013:584, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

21      Det ska slutligen anges att lagligheten av överklagandenämndernas beslut ska bedömas endast mot bakgrund av förordning nr 6/2002, såsom den tolkas av unionsdomstolen och inte på grundval av nationell rättspraxis, även om den grundar sig på bestämmelser som liknar bestämmelserna i den förordningen (se dom av den 4 juli 2017, Murphy/EUIPO – Nike Innovate (Armband till elektroniskt armbandsur), T-90/16, ej publicerad, EU:T:2017:464, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

22      Det är mot bakgrund av dessa överväganden som klagandens argument ska bedömas.

23      Den andra delen av den enda grunden, avseende en kunnig användares uppmärksamhetsnivå bör prövas först före prövningen av den första delen, avseende bedömningen, ur den användarens synvinkel, av helhetsintrycket av de motstående formgivningarna och därefter bör den enda grundens tredje och fjärde delar prövas.

 Den andra delen av den enda grunden, avseende den kunnige användarens uppmärksamhet

24      Enligt klaganden var den uppmärksamhetsgrad som överklagandenämnden tilldelade en kunnig användare oproportionerligt hög, så att för stor vikt lades vid skillnaderna mellan de motstående formgivningarna.

25      Först och främst har klaganden hävdat att en kunnig användare, utöver den erfarenhet som han har fått genom att använda den produkt som innehåller den ifrågasatta formgivningen, inte kan skilja mellan aspekter av utseendet som styrs av den tekniska funktionen och de som är godtyckliga. Skillnaderna mellan de motstående formgivningarna som överklagandenämnden har nämnt rör tekniska detaljer som inte kan uppfattas av en person som har en viss grad av kunskap om vad komponenter till motorfordon normalt har. Detta gäller särskilt stötfångare, strålkastare, blinkers och bakdörrar.

26      Klaganden har vidare gjort gällande att en kunnig användare fäster mindre vikt vid olika modeller från samma tillverkare som direkt följer på varandra, än vid skillnaderna mellan modeller av fordon från olika tillverkare. I fråga om samma tillverkares bilmodeller, är en kunnig användare mindre uppmärksam på design än på tekniska nyheter och utveckling i fråga om säkerhet, prestanda och körkomfort. För övrigt grundar inte en köpare sitt beslut att köpa en VW Caddy på en jämförelse med föregående serier, utan på en jämförelse med fordon från andra tillverkare. Till stöd för det argumentet har klaganden hänvisat till annulleringsenhetens beslut av den 13 september 2016 i ett ogiltighetsförfarande som registrerats med referensnummer ICD 9742. Vidare beror framgången för VW Caddy inte på dess utseende, utan på dess tillförlitlighet.

27      Slutligen har klaganden stött sig på en artikel i tyska biltidskrifter, där det betonas att det inte finns några skillnader mellan de motstående formgivningarna. Klaganden har kritiserat överklagandenämnden för att inte ha tagit hänsyn till innehållet och har påpekat att den artikeln innehåller tydliga indikationer om vad en kunnig användare uppfattar.

28      Enligt rättspraxis innebär egenskapen ”användare” att personen i fråga använder den produkt som innehåller formgivningen för det ändamål som den produkten är avsedd för. Beteckningen ”kunnig” tyder dessutom på att användaren, utan att vara konstruktör eller teknisk expert, känner till olika formgivningar som förekommer inom den berörda branschen, har vissa kunskaper om de inslag som dessa formgivningar vanligtvis brukar innehålla och på grund av sitt intresse för de berörda produkterna är relativt uppmärksam vid användningen av dem (se dom av den 20 oktober 2011, PepsiCo/Grupo Promer Mon Graphic, C‑281/10 P, EU:C:2011:679, punkt 59 och där angiven rättspraxis, och dom av den 22 juni 2010, Shenzhen Taiden/harmoniseringskontoret – Bosch Security Systems (Kommunikationsutrustning), T-153/08, EU:T:2010:248, punkterna 46 och 47).

29      Begreppet kunnig användare ska förstås som ett mellanbegrepp, mellan det inom varumärkesrätten tillämpliga begreppet genomsnittskonsument – som inte förväntas ha någon särskild sakkunskap och i allmänhet inte ser något samband mellan de motstående varumärkena – och begreppet fackman, en sakkunnig som har en fördjupad teknisk kompetens. Begreppet kunnig användare kan därför förstås, inte som en genomsnittligt uppmärksam användare, utan som en särskilt uppmärksam användare, oavsett om detta beror på användarens personliga erfarenhet eller omfattande kunskap om den aktuella branschen (dom av den 20 oktober 2011, PepsiCo/Grupo Promer Mon Graphic, C‑281/10 P, EU:C:2011:679, punkt 53).

30      Slutligen har domstolen slagit fast att själva beskaffenheten hos en kunnig användare innebär att han, när det är möjligt, gör en direkt jämförelse mellan den tidigare formgivningen och den motstående formgivningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2012, Neuman och Galdeano del Sel/Baena Grup, C‑101/11 P och C‑102/11 P, EU:C:2012:641, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

31      I förevarande fall beskrev överklagandenämnden, i punkterna 18 och 20 i det överklagade beslutet, en kunnig användare som en person som, utan att vara konstruktör eller teknisk expert, känner till olika befintliga formgivningar inom sektorn för motorfordon, har en viss kunskapsnivå om de egenskaper som motorfordonen normalt har och, på grund av sitt intresse för produkterna i fråga, visar en hög grad av uppmärksamhet när han använder dem. En kunnig användare av motorfordon skulle vara en person som är intresserad av motorfordon, som använder dem och, på grundval av texter i relevanta tidskrifter och genom att gå på utställningar och till bilhandlare, är förtrogen med de modeller som finns på marknaden. Han är medveten om att tillverkarna både tekniskt och utseendemässigt regelbundet moderniserar sina modeller som är väletablerade på marknaden. Han vet även att detta ”underhåll av modellerna” syftar till att genomföra vissa modetendenser utan att helt överge kännetecknen i utseendet hos den aktuella fordonsmodellen. Enligt överklagandenämnden undgår ingen av de skillnader som anges nedan i punkterna 40–42 en sådan kunnig användare som beskrivits.

32      Det ska konstateras att klagandens argument inte ger anledning att ifrågasätta överklagandenämndens bedömning av en kunnig användares uppmärksamhetsnivå som angetts ovan.

33      Tribunalen tillbakavisar först och främst klagandens argument att en kunnig användare inte kan uppfatta de skillnader som överklagandenämnden angett beträffande stötfångare, strålkastare, blinkers och bakdörrar, eftersom de rör tekniska detaljer. Överklagandenämnden har inte påvisat skillnader beträffande blinkers hos de motstående formgivningarna. Vidare framgår det av det överklagade beslutet att de skillnader som överklagandenämnden angett vad gäller stötfångare, strålkastare och bakdörrar rör deras utseende och inte deras tekniska detaljer. En kunnig användare kan emellertid uppfatta dem. Att den ändring som gjorts i vissa av dessa bilkomponenter även skulle kunna ha en teknisk verkan är irrelevant i detta avseende.

34      Klagandens argument att en kunnig användare fäster mindre vikt vid skillnader mellan olika bilmodeller från samma tillverkare som följer direkt på varandra än vid skillnader mellan bilmodeller från olika tillverkare kan inte godtas. Klaganden har nämligen inte anfört några faktiska eller rättsliga omständigheter till stöd för det argumentet som kan påverka överklagandenämndens bedömning avseende hur uppmärksam en kunnig användare är vid jämförelsen av de motstående formgivningarna. Den del av annulleringsenhetens beslut av den 13 september 2016 som har åberopats av klaganden till stöd för detta argument saknar härvid relevans, eftersom den inte rör den grad av uppmärksamhet som en kunnig användare fäster vid successiva modeller från samma tillverkare i förhållande till modeller från andra tillverkare. Dessutom ska klagandens argument angående motiveringen för inköpsbeslut och den omständigheten att framgångarna för VW Caddy, enligt klaganden, inte grundar sig på dess utseende, utan på dess tillförlitlighet, med beaktande av den rättspraxis som angetts ovan i punkterna 28 och 29, anses vara irrelevant.

35      Slutligen kan argumentet att överklagandenämnden borde ha tagit hänsyn till synpunkter i tyska biltidskrifter inte godtas. Det kan inte uteslutas att tidningsartiklar kan beaktas, men överklagandenämnden är inte är skyldig att göra det när den, som i förevarande mål, finner att synpunkterna är irrelevanta, eftersom de inte återspeglar en kunnig användares helhetsintryck.

36      Härav följer att överklagandet inte kan vinna bifall på den enda grundens andra del.

 Den första delen av den enda grunden, avseende en kunnig användares helhetsintryck

37      Klaganden har gjort gällande att det framgår av rättspraxis att EUIPO ska göra en avvägning av de motstående formgivningarnas särdrag i den mån de olika egenskaperna mer eller mindre starkt kan påverka utseendet hos formgivningarna. Överklagandenämnden borde därför ha analyserat likheterna mellan de motstående formgivningarna. En sådan analys skulle ha lett till slutsatsen att de motstående formgivningarna var nästan identiska avseende karosseriets grundform, siluetten, formatet och utformningen av fönster, vindruta och motorhuv, kylargaller och strålkastare. Å andra sidan borde den ha gjort åtskillnad mellan de estetiska och tekniska egenskaperna, eftersom en kunnig användare på grund av att strålkastarna och skillnader som endast avser färgerna på stötfångare och kylargaller huvudsakligen har en teknisk funktion, endast skulle tillmäta dessa en mindre betydelse för helhetsintrycket. Däremot kan en ren förteckning över påstådda skillnader mellan de motstående formgivningarna, som den som överklagandenämnden gjorde i punkterna 24 och följande punkter samt i punkt 33 och följande punkter i det överklagade beslutet däremot inte göra det möjligt för den att avgöra om helhetsintrycken skiljer sig för en kunnig användare.

38      Det bör noteras att överklagandenämnden i punkterna 23–31 i det överklagade beslutet bedömde att den omtvistade formgivningen hade särprägel i förhållande till den tidigare formgivningen. Som underlag för bedömningen använde de följande vyer av de motstående formgivningarna:

Omtvistad formgivning

Tidigare formgivning


Image not found


Image not found


Image not found