Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hamburg (Tyskland) den 30 augusti 2019 – EU mot PE Digital GmbH

(Mål C-641/19)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hamburg

Parter i det nationella målet

Klagande: EU

Motpart: PE Digital GmbH

Tolkningsfrågor

Ska artikel 14.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011¹ , med hänsyn till skäl 50 i direktiv 2011/83, tolkas så, att det ”belopp som står i proportion till omfattningen av de tjänster som tillhandahållits, fram till dess att konsumenten underrättar näringsidkaren om att han utövar sin ångerrätt, jämfört med samtliga prestationer som föreskrivs i avtalet” som konsumenten ska betala när det berörda avtalet inte innehåller en enhetlig tjänst, utan en sammansatt tjänst som består av flera deltjänster, ska beräknas rent tidsproportionerligt om konsumenten visserligen betalar tidsproportionerligt för den sammansatta tjänsten, men deltjänsterna tillhandahålls i olika takt?

Ska artikel 14.3 i direktiv 2011/83 tolkas så, att det ”belopp som står i proportion till omfattningen av de tjänster som tillhandahållits, fram till dess att konsumenten underrättar näringsidkaren om att han utövar sin ångerrätt, jämfört med samtliga prestationer som föreskrivs i avtalet” som konsumenten ska betala, ska beräknas rent tidsproportionerligt även om en (del)tjänst visserligen tillhandahålls kontinuerligt men har ett högre eller lägre värde för konsumenten i början av avtalsförhållandet?

Ska artikel 2 punkt 11 i direktiv 2011/83 och artikel 2 punkt 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/770 av den 20 maj 2019² tolkas så, att även sådana filer kan utgöra ”digitalt innehåll”, i den mening som avses i artikel 2 punkt 11 i direktiv 2011/83 och artikel 2 punkt 1 i direktiv 2019/770, vilka tillhandahålls som en deltjänst inom ramen för en sammansatt tjänst som huvudsakligen tillhandahålls som en ”digital tjänst”, i den mening som avses i artikel 2 punkt 2 i direktiv 2019/770, vilket medför att näringsidkaren kan låta ångerrätten enligt artikel 16 m i direktiv 2011/83 upphöra avseende deltjänsten, men konsumenten, om näringsidkaren inte lyckas med detta, kan frånträda avtalet i sin helhet och på grundval av artikel 14.4 b ii) i direktiv 2011/83 inte behöver betala någon ersättning avseende denna deltjänst?

Ska artikel 14.3 i direktiv 2011/83 med hänsyn till skäl 50 i direktiv 2011/83 tolkas så att det avtalade sammanlagda priset för en tjänst i den mening som avses i artikel 14.3 tredje meningen i direktiv 2011/83 är ”oskäligt högt” om det är avsevärt högre än det sammanlagda priset som samma näringsidkare har avtalat med en annan konsument för en tjänst med identiskt innehåll och med samma löptid och som även i övrigt tillhandahålls under samma ramvillkor?

____________

¹     Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).

²     Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/770 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster (EUT L 136, 2019, s. 1).