Language of document : ECLI:EU:C:2004:802

Mål C-210/03

Swedish Match AB och Swedish Match UK Ltd

mot

Secretary of State for Health

(begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court))

”Direktiv 2001/37/EG – Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror – Artikel 8 – Förbud mot utsläppande på marknaden av tobaksvaror för användning i munnen – Giltighet – Tolkning av artiklarna 28 EG – 30 EG – Fråga huruvida nationella bestämmelser som innehåller samma förbud är förenliga med dessa artiklar”

Sammanfattning av domen

1.        Tillnärmning av lagstiftning – Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror – Direktiv 2001/37 – Rättslig grund – Artikel 95 EG – Förbättring av villkoren för den inre marknadens funktion – Förbud mot saluföring av tobaksvaror för användning i munnen – Omfattas

(Artikel 95 EG; Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37, artikel 8)

2.        Institutionernas rättsakter – Direktiv 2001/37 om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror – Rättslig grund – Felaktig hänvisning till artikel 133 EG som en andra rättslig grund – Saknar betydelse för direktivets giltighet

(Artiklarna 95 EG och 133 EG; Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37)

3.        Tillnärmning av lagstiftning – Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror – Direktiv 2001/37 – Harmoniseringsåtgärder – Förbud mot saluföring av tobaksvaror för användning i munnen – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37, artikel 8)

4.        Fri rörlighet för varor – Kvantitativa restriktioner – Åtgärder med motsvarande verkan – Direktiv 2001/37 om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror – Förbud mot saluföring av tobaksvaror för användning i munnen – Rättfärdigande – Skydd för folkhälsan

(Artiklarna 28 EG, 29 EG och 30 EG; Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37, artikel 8)

5.        Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Direktiv 2001/37 om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror – Bestämmelse som innehåller ett förbud mot saluföring av tobaksvaror för användning i munnen

(Artikel 253 EG)

6.        Tillnärmning av lagstiftning – Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror – Direktiv 2001/37 – Harmoniseringsåtgärder – Förbud mot saluföring av tobaksvaror för användning i munnen – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37, artikel 8)

7.        Gemenskapsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Rätten att fritt utöva näringsverksamhet – Inskränkning i denna rätt som ett led i skyddet för folkhälsan – Direktiv 2001/37 om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror – Förbud mot saluföring av tobaksvaror för användning i munnen – Tillåtet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37, artikel 8)

8.        Tillnärmning av lagstiftning – Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror – Direktiv 2001/37 – Rättslig grund – Artikel 95 EG – Maktmissbruk – Föreligger inte

(Artikel 95 EG; Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37)

9.        Tillnärmning av lagstiftning – Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror – Direktiv 2001/37 – Nationella bestämmelser som innehåller ett förbud mot saluföring av tobaksvaror för användning i munnen – Fullständig harmonisering – Skyldighet att pröva huruvida dessa bestämmelser är förenliga med artiklarna 28 EG och 29 EG – Föreligger inte

(Artiklarna 28 EG och 29 EG; Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37, artikel 8)

1.        Förbudet mot saluföring av tobaksvaror för användning i munnen i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror kunde antas med stöd av artikel 95 EG. Gemenskapslagstiftaren har nämligen rätt att med stöd av denna bestämmelse vidta lämpliga åtgärder i överensstämmelse dels med artikel 95.3 EG, dels med de rättsprinciper som anges i fördraget eller som har fastställts i rättspraxis, i synnerhet proportionalitetsprincipen. Mot bakgrund av allmänhetens ökade medvetenhet om att användandet av tobaksvaror är skadligt för hälsan är det i detta avseende sannolikt att hinder för den fria rörligheten för varor skulle uppkomma på grund av att medlemsstaterna skulle anta nya bestämmelser som speglade denna utveckling och som var avsedda att på ett mer effektivt sätt avskräcka från användandet av dessa varor.

(se punkterna 33, 39 och 42)

2.        Artikel 95 EG utgör den enda lämpliga rättsliga grunden för direktiv 2001/37 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror, och det är fel att även artikel 133 EG anges som rättslig grund däri.

Denna felaktiga hänvisning till artikel 133 EG som en andra rättslig grund för direktiv 2001/37 medför emellertid inte i sig att detta är ogiltigt. En sådan felaktighet i hänvisningarna i en gemenskapsrättsakt utgör nämligen endast ett rent formfel, utom för det fall denna felaktighet har gett upphov till felaktigheter under förfarandet för att anta denna rättsakt.

(se punkterna 43–44)

3.        Gemenskapslagstiftaren kunde – för att uppfylla sin skyldighet enligt artikel 95.3 EG att utgå från en hög hälsoskyddsnivå –, utan att överskrida gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning på området, anse att ett sådant förbud mot saluföring av tobaksvaror för användning i munnen som det som föreskrivs i artikel 8 i direktiv 2001/37 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror, var nödvändigt. Inga andra åtgärder för att ålägga tillverkarna att följa tekniska föreskrifter i syfte att minska varans skadlighet, eller för att reglera märkningen av varans förpackning och försäljningen av varan, bland annat till underåriga, skulle nämligen ha samma preventiva verkan när det gäller hälsoskydd, eftersom de skulle innebära att en vara som under alla omständigheter är skadlig kunde etableras på marknaden.

(se punkterna 56–57)

4.        Även om förbudet mot saluföring av tobaksvaror för användning i munnen i artikel 8 i direktiv 2001/37 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror utgör en sådan restriktion som avses i artiklarna 28 EG och 29 EG, är det motiverat med hänsyn till skyddet av människors hälsa och kan därför inte anses ha utfärdats i strid med nämnda artiklar.

(se punkt 61)

5.        I skäl 28 i direktiv 2001/37 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror preciseras att försäljning i medlemsstaterna av vissa tobakstyper för användning i munnen förbjöds genom direktiv 89/622 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om märkning av tobaksvaror och att Konungariket Sverige, genom artikel 151 i akt om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, beviljades undantag från det direktivets bestämmelser. Det framgår således inte att bekräftelsen av ovannämnda förbud i artikel 8 i direktiv 2001/37 krävde en närmare redogörelse i direktivet för andra relevanta rättsliga och faktiska omständigheter för att motiveringsskyldigheten i artikel 253 EG skulle uppfyllas.

(se punkt 68)

6.        Tobaksvaror för användning i munnen, såsom de definieras i artikel 2 i direktiv 2001/37 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror, befann sig emellertid inte, när detta direktiv antogs, i samma situation som tobaksvaror som är avsedda att tuggas, trots att de förstnämnda varorna i grunden inte är annorlunda än de sistnämnda, i fråga om hur de är sammansatta eller till och med hur de är avsedda att användas. Tobaksvaror för användning i munnen var nämligen nya på marknaden i de medlemsstater som omfattas av saluföringsförbudet i artikel 8 i nämnda direktiv. Denna särskilda situation innebar således att en särbehandling av dessa varor var tillåten, och det kan inte med framgång hävdas att icke-diskrimineringsprincipen åsidosattes.

(se punkt 71)

7.        Rätten att fritt utöva näringsverksamhet och äganderätten ingår bland gemenskapsrättens allmänna principer. Dessa principer skall emellertid inte ses som absoluta rättigheter, utan de skall beaktas i förhållande till vilken funktion de har i samhället. Rätten att fritt utöva näringsverksamhet och äganderätten kan följaktligen inskränkas, under förutsättning att inskränkningarna faktiskt tillgodoser de allmänintressen som gemenskapen eftersträvar och att de, mot bakgrund av det eftersträvade målet, inte utgör ett oproportionerligt och oacceptabelt ingrepp som påverkar själva innehållet i de på detta sätt garanterade rättigheterna.

Det mål som eftersträvas med direktiv 2001/37 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror är av allmänintresse, genom att det innebär att en hög hälsoskyddsnivå säkerställs inom ramen för harmoniseringen av bestämmelser som är tillämpliga på utsläppande på marknaden av tobaksvaror, och förbudet i artikel 8 i direktivet mot saluföring av tobaksvaror för användning i munnen är inte en olämplig åtgärd för att uppnå detta mål. Det hinder för att fritt utöva ekonomisk verksamhet som en åtgärd av detta slag utgör kan därför inte anses vara ett oproportionerligt ingrepp i rätten att utöva denna frihet eller i äganderätten, med hänsyn till det eftersträvade målet.

(se punkterna 72 och 74)

8.        En rättsakt innebär maktmissbruk endast om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter kan antas att den har antagits uteslutande, eller åtminstone huvudsakligen, för att uppnå andra mål än dem som angetts eller för att kringgå ett förfarande som särskilt föreskrivs i fördraget för att hantera omständigheterna i det aktuella fallet.

Så är inte fallet med direktiv 2001/37 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror, och i synnerhet inte med artikel 8 i direktivet, där förbudet mot saluföring av tobaksvaror för användning i munnen föreskrivs. För det första är villkoren för att använda artikel 95 EG som rättslig grund för direktivet uppfyllda, eftersom direktivet syftar till att undanröja de handelshinder som berodde på att de nationella lagstiftningarna om tobaksvaror för användning i munnen hade utvecklats i olika riktningar, och för det andra har det inte på något sätt visats att denna bestämmelse har antagits uteslutande, eller åtminstone huvudsakligen, för att uppnå något annat mål.

(se punkterna 75 och 77–78)

9.        Saluföring av tobaksvaror för användning i munnen är en fråga som omfattas av lagstiftning som harmoniserats på gemenskapsnivå. När en nationell åtgärd innebär ett förbud mot saluföring av tobaksvaror för användning i munnen i enlighet med bestämmelserna i artikel 8 i direktiv 2001/37 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror, behöver det därför inte prövas särskilt huruvida denna nationella åtgärd är förenlig med artiklarna 28 EG och 29 EG.

(se punkterna 82–83, och punkt 2 i domslutet)