EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOLS DOM (första avdelningen)
den 17 november 2009 (*)
”Personalmål – Allmänt uttagningsprov – Området bedrägeribekämpning – Meddelande om uttagningsprov EPSO/AD/116/08 och EPSO/AD/117/08 – Omöjligt för sökandena att anmäla sig samtidigt till flera uttagningsprov – Beslut att inte godta sökandens anmälan till uttagningsprov EPSO/AD/117/08”
I mål F‑99/08,
angående en talan som väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA,
Rita Di Prospero, tillfälligt anställd vid Europeiska gemenskapernas kommission, Uccle (Belgien), företrädd av S. Rodrigues och C. Bernard-Glanz, avocats,
sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av C. Berardis-Kayser och B. Eggers, båda i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
PERSONALDOMSTOLEN (första avdelningen)
sammansatt av ordföranden S. Gervasoni samt domarna H. Kreppel och H. Tagaras (referent),
justitiesekreterare: handläggaren R. Schiano,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 18 maj 2009,
följande
Dom
1 Rita Di Prospero har, genom en ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 12 december 2008 per telefax (originalet ingavs den 15 december samma år), väckt förevarande talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (nedan kallad Epso eller Europeiska rekryteringsbyrån) genom vilket sökanden inte tillåtits anmäla sig till uttagningsprov EPSO/AD/117/08, vilket resultat framgår av lydelsen av meddelandet om uttagningsprov, publicerat i Europeiskaunionens officiella tidning den 23 januari 2008 (EUT C 16 A, s. 1), om genomförande av allmänna utgångsproven EPSO/AD/116/08 för rekrytering av handläggare (AD 8) på området för bedrägeribekämpning och EPSO/AD/117/08 för rekrytering av förste handläggare (AD 11) inom samma område (nedan kallat meddelandet om uttagningsprov), jämfört med e-postmeddelanden från Epso till sökanden den 26 och den 27 februari 2008.
Tillämpliga bestämmelser
2 I artikel 4 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) föreskrivs följande:
”Ingen får tillsättas eller befordras av något annat skäl än att det finns en ledig tjänst i enlighet med villkoren i dessa tjänsteföreskrifter.
Varje ledig tjänst vid en institution skall meddelas institutionens personal så snart tillsättningsmyndigheten beslutat att tillsätta den lediga tjänsten.
Om den lediga tjänsten inte kan tillsättas genom förflyttning, tillsättning enligt artikel 45a eller befordran skall den meddelas de andra institutionernas personal, eventuellt i kombination med att ett internt uttagningsprov anordnas.”
3 I artikel 27 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”Rekryteringen skall vara inriktad på att de tjänstemän som tjänstgör vid institutionen har högsta kompetens och prestationsförmåga [och oberoende ställning] samt är rekryterade över största möjliga geografiska område bland medborgarna i gemenskapernas medlemsstater.
Inga tjänster skall vara förbehållna medborgare från en viss bestämd medlemsstat.”
4 I artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”Tillsättningsmyndigheten skall innan den tillsätter en ledig tjänst vid en institution först bedöma och ta i beaktande
a) om tjänsten kan tillsättas genom
i) förflyttning,
ii) tillsättning enligt artikel 45a, eller
iii) befordran
inom institutionen
b) om tjänstemän i samma lönegrad från andra institutioner har ansökt om förflyttning, och/eller om man bör anordna ett internt uttagningsprov inom institutionen som är öppet endast för tjänstemän och tillfälligt anställda enligt artikel 2 i anställningsvillkoren för övriga anställda vid Europeiska gemenskaperna,
och därefter följa förfarandet för uttagning på grundval av antingen meriter eller prov eller bådadera. I bilaga III fastställs bestämmelser om uttagningsförfarandet.
Uttagningsförfarandet kan också följas för att upprätta en reserv för framtida rekrytering.”
5 I artikel 1.1 i bilaga III i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”Meddelande om uttagningsprov skall utarbetas av tillsättningsmyndigheten efter samråd med den Gemensamma kommittén.
I meddelandet skall följande anges:
a) Uttagningsprovets art (prov som är interna för institutionen, prov som är interna för institutionerna, öppna uttagningsprov, i förekommande fall, prov som är gemensamma för två eller flera institutioner).
b) Typ av uttagningsprov (på grundval av meriter eller prov eller bådadera).
c) Befattningsbeskrivning och arbetsuppgifter för den tjänst som skall tillsättas samt den tjänstegrupp och lönegrad som gäller.
d) I enlighet med artikel 5.3 i tjänsteföreskrifterna, examensbevis eller andra intyg avseende de formella meriter eller den erfarenhet som krävs för den tjänst som skall tillsättas.
e) Provens art och viktning/poängantal, i de fall uttagningen bygger på prov.
f) I förekommande fall de språkkunskaper som krävs med tanke på tjänstens speciella art.
g) I förekommande fall åldersgräns och utsträckning av åldersgränsen för anställda i gemenskaperna som fullgjort minst ett tjänsteår.
h) Sista datum för ansökan.
i) Alla eventuella undantag enligt artikel 28 a i tjänsteföreskrifterna.
…”
6 Meddelandet om anordnande av allmänna uttagningsprov EPSO/AD/116/08 rörde rekrytering av handläggare (AD 8), och EPSO/AD/117/08 rörde rekrytering av förste handläggare (AD 11) på området bedrägeribekämpning. Samtidigt anordnade Epso, även detta på området bedrägeribekämpning, uttagningsprov EPSO/AST/45/08 för rekrytering av assistenter (AST 4). Meddelandet om dessa uttagningsprov publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 23 januari 2008 (EUT C 16 A, s. 16).
7 Det femte stycket i del I i meddelandet om uttagningsprov, som har rubriken ”Arten av arbetsuppgifter och villkor för tillträde” (nedan kallat det ifrågasatta villkoret), har följande lydelse:
”Sökandena uppmärksammas på att de prov som hålls i uttagningsproven [EPSO/AD116/08, EPSO/AD/117/08 och EPSO/AST/45/08] kan äga rum samtidigt. Sökandena får således endast anmäla sig till ett av de tre uttagningsproven. Valet av uttagningsprov sker när den elektroniska anmälan lämnas och kan inte ändras efter anmälningstidens utgång.”
8 I punkt B b), i del I i meddelandet om uttagningsprov avseende de särskilda villkoren för tillträde, föreskrivs följande:
”…
2. Arbetslivserfarenhet
EPSO/AD/116/08 Handläggare (AD 8) Sökandena ska: – efter att erforderlig examen erhållits …, [eller] – efter att erforderlig examen och erforderlig arbetslivserfarenhet erhållits …, ha förvärvat en arbetslivserfarenhet uppgående till minst nio år, varav minst hälften i verksamhet som har samband med bedrägeribekämpning. | EPSO/AD/117/08 Förste handläggare (AD 11) Sökandena ska: – efter att erforderlig examen erhållits …, [eller] – efter att erforderlig examen och erforderlig arbetslivserfarenhet erhållits …, ha förvärvat en arbetslivserfarenhet uppgående till minst sexton år, varav minst hälften i verksamhet som har samband med bedrägeribekämpning. |
…”
9 Den tidsgräns som angavs för elektronisk anmälan till uttagningsproven EPSO/AD/l16/08 och EPSO/AD/117/08 var den 26 februari 2008.
Tvistens bakgrund
10 Sökanden, som var tillfälligt anställd vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), anmälde sig den 26 februari 2008 via datorformulär till uttagningsprovet EPSO/AD/116/08. När hon sedan genom samma datoriserade förfarande ville anmäla sig till uttagningsprovet EPSO/AD/117/08 kunde hon inte göra det, då det formulär som skulle användas på Epsos webbplats inte tillät henne göra det. I ett e-postmeddelande samma dag begärde hon att Epso skulle godta hennes anmälan till sistnämnda uttagningsprov. Epso svarade henne samma dag att det i meddelandet om uttagningsprov angivits att sökandena endast kunde anmäla sig till ett uttagningsprov av de tre som skulle anordnas. Dagen därpå, den 27 februari 2008, bekräftade Epso dessa uppgifter för henne.
11 Sökanden anförde den 26 maj 2008 klagomål mot Epsos beslut att inte tillåta henne att lämna in en ansökan till uttagningsprov EPSO/AD/117/08. Epso avslog i en skrivelse av den 2 september 2008, som delgavs den 4 september samma år, hennes klagomål.
Parternas yrkanden och förfarandet
12 Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska
– uppta talan till sakprövning,
– ogiltigförklara Epso:s beslut att inte tillåta henne att anmäla sig till uttagningsprovet EPSO/AD/117/08 och
– förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.
13 Kommissionen har yrkat att personaldomstolen ska
– ogilla talan och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
14 Personaldomstolen har inom ramen för processledande åtgärder som vidtagits med stöd av artikel 56 i rättegångsreglerna och som meddelats parterna i skrivelser av den 6 april 2009 begärt vissa förtydliganden från kommissionen. Kommissionen har besvarat föreläggandet inom den föreskrivna fristen.
Parternas argument
15 Sökanden har till stöd för sin talan om ogiltigförklaring åberopat två grunder. Den första är att bestämmelserna i artiklarna 4 och 29 samt artikel 1 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna har åsidosatts, genom att det ifrågasatta villkoret ”underförstått men med nödvändighet” utgjorde ett tilläggsvillkor ”för rätten att delta”. Detta villkor har inte stöd i tjänsteföreskrifterna. Den andra grunden är att artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna och de principer som gäller för dess genomförande har åsidosatts. Det ifrågasatta villkoret medför enligt sökanden dels att det inte är möjligt att rekrytera personal ”som har högst kompetens, prestationsförmåga och [oberoende ställning]”, dels att det hindrar rekrytering ”över största möjliga … område”.
16 Kommissionen har, efter att dels ha anfört att sökanden i praktiken anfört en invändning om rättsstridighet avseende det ifrågasatta villkoret, dels vid den muntliga förhandlingen ifrågasatt sökandens intresse av att få saken prövad, gjort gällande att sökandens talan inte ska bifallas med stöd av de grunder som åberopats. Kommissionen har i synnerhet anfört att det ifrågasatta villkoret inte är oförenligt med det syfte som anges i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna och att det antagits i tjänstens intresse med iakttagande av proportionalitetsprincipen och god förvaltningssed.
Personaldomstolens bedömning
Sökandens intresse av att få saken prövad
17 Kommissionen har, underförstått i sina inlagor och uttryckligen vid den muntliga förhandlingen, ifrågasatt sökandens intresse av att få saken prövad. Den har anfört att sökanden i alla händelser inte uppfyllde de specifika villkoren för deltagande i uttagningsprov EPSO/AD/117/08 såvitt gäller arbetslivserfarenhet. Hon hade nämligen inte sexton års arbetslivserfarenhet, eftersom den tid hon ägnat åt att författa sin doktorsavhandling inte anses utgöra arbetslivserfarenhet.
18 Det framgår i detta avseende, av handlingarna i sökandens ansökan till uttagningsprov EPSO/AD/116/08, att hon hade tretton år och sex månaders arbetslivserfarenhet, varav – enligt henne – nio år och två månader avseende bedrägeribekämpning, utan att hennes treåriga doktorandutbildning räknades, under vilken period hon under två år varit assistent vid universitetet. Det framgår vidare av handlingarna att sökanden per e-postmeddelande av den 1 februari 2008 (således innan hon anmälde sig till uttagningsprovet) frågat Epso om det var möjligt att tillgodoräkna sig denna arbetslivserfarenhet. Epso svarade att en sådan fråga avgjordes av uttagningskommittén för uttagningsprovet.
19 Enligt rättspraxis ska begreppet arbetslivserfarenhet tolkas uteslutande utifrån syftet med det ifrågavarande uttagningsprovet, såsom detta syfte framgår av den allmänna beskrivningen av de uppgifter som ska utföras (se personaldomstolens dom av den 22 maj 2008 i mål F‑145/06, Pascual-García mot kommissionen, REGP 2008, s. I‑A-000 och II‑000, punkt 64).
20 Visserligen framgår det av kommissionens svar med anledning av personaldomstolens processledande åtgärder att uttagningskommittén vid urvalet av sökande till uttagningsproven EPSO/AD/116/08 och EPSO/AD/117/08 endast godtagit ”faktisk arbetslivserfarenhet som normalt bör grundas på ett anställningsavtal” och att den tid som ägnats åt författande av en doktorsavhandling normalt inte räknas, förutom ”den (del-) tid som omfattats av ett anställningsavtal, till exempel som universitetsassistent”. Emellertid är sökandens nekade deltagande i uttagningsprov EPSO/AD/117/08 inte ett resultat av att hon inte uppfyllt villkoret om arbetslivserfarenhet utan av hon helt enkelt inte kunnat anmäla sitt deltagande till detta uttagningsprov. Denna praktiska omöjlighet var ett resultat av det datasystem som Epso infört för anmälan till det ifrågavarande uttagningsprovet (återgivet i punkt 6 ovan), vilket bekräftats i skrivelser från Epso av den 26 och den 27 februari 2008. Enbart det ovan återgivna påståendet från kommissionen är därmed inte tillräckligt för att övertyga personaldomstolen om att sökanden inte skulle ha något intresse av att få sin sak prövad.
21 För det första stöds inte kommissionens påstående av något skriftligt yttrande från uttagningskommittén angående vad den beaktat när det gäller den tid som ägnats åt doktorandutbildning med avseende på arbetslivserfarenhet, eller annan bevisning, såsom konkreta hänvisningar till liknande eller identiska fall som sökandens. Ett sådant fall vore till exempel sökande som anmält sig till EPSO/AD/117/08 men vars anmälan inte godkänts för att de inte uppfyllt villkoret om arbetslivserfarenhet, till följd av att en del av den åberopade tiden ägnats en doktorandutbildning utan att personen haft ett anställningsavtal som universitetsassistent, och denna tid därför inte kunnat beaktas som arbetslivserfarenhet. Tvärtom anförde sökanden vid förhandlingen (utan att detta bekräftats av kommissionen, som dock inte heller motsagt vad sökanden anfört utan enbart anfört att den eventuellt kunde kontrollera detta) att bland dem som antagits till uttagningsprovet EPSO/AD/117/08 fanns en sökande som tillgodoräknat ett års vistelse vid en ”law school” i England som arbetslivserfarenhet.
22 För det andra har visserligen en uttagningskommitté för ett uttagningsprov ett utrymme för skönsmässig bedömning när den prövar kandidaternas arbetslivserfarenhet som villkor för tillträde till ett uttagningsprov, såväl vad gäller arten och omfattningen av denna som sambandet med de krav som ställs för tjänsten. Gemenskapsdomstolarna ska, inom ramen för sin laglighetsprövning, endast pröva om utövandet av befogenheten att företa skönsmässiga bedömningar skett på ett uppenbart felaktigt sätt (domen i det ovannämnda målet Pascual-García mot kommissionen, punkt 55 och där angiven rättspraxis). Även om det antas att uttagningskommittén för uttagningsprovet i förevarande mål skulle ha fastställt att den tid som ägnats åt författande av en doktorsavhandling inte kunde tillgodoräknas som arbetslivserfarenhet, och att denna linje tillämpats strikt och upprätthållits i förhållande till de sökande som fått tillträde till uttagningsprovet (för vilka sökande uttagningskommittén haft att bedöma villkoret avseende arbetslivserfarenhet) och, i alla händelser, utan att beakta sökandens speciella fall (eller, i förekommande fall, andra personer som också hindrats anmäla sig till uttagningsprov EPSO/AD/117/08), är det emellertid sannolikt att arbetslivserfarenheten hos dessa personer, inklusive sökanden, hade utgjorts av sådana särskilda omständigheter som kunde ha föranlett uttagningskommittén att bedöma villkoret avseende arbetslivserfarenhet annorlunda. Det går således inte att utesluta att uttagningskommittén, om den skulle ha gjort en bedömning av sökandens (eller andra personers som hindrats att anmäla sig) arbetslivserfarenhet, skulle ha fastställt andra bedömningskriterier, genom att godta möjligheten att tillgodoräkna en viss period för författande av en doktorsavhandling som arbetslivserfarenhet utan att det förelegat något anställningsavtal om avlönat arbete, låt vara på vissa villkor (till exempel att den tid som enbart ägnats åt författande inte överstiger en viss del av den tid som sökanden, inom ramen för utarbetandet av doktorsavhandlingen, uppehållit en avlönad tjänst som universitetsassistent eller annan tjänst), eller att den godtagit avvikelser i det enskilda fallet (till exempel när ämnet för avhandlingen har ett mycket nära samband med det område som uttagningsprovet avser).
23 Även om personaldomstolen rörande en liknande fråga om huruvida det var korrekt att medge tillgodoräknande av doktorandstudier som arbetslivserfarenhet uttryckligen hänvisat till att den ifrågavarande forskningen inte bara var verklig och effektiv utan också avlönad, finns det, för det tredje, inget i skälen eller lydelsen i personaldomstolens avgörande, som rörde speciella faktiska omständigheter, som leder till tolkningen att arbetet med att doktorera, för att anses utgöra arbetslivserfarenhet, även måste innehålla avlönade arbetsuppgifter och att ett beslut av en uttagningskommitté i ett uttagningsprov om motsatsen skulle utgöra ett uppenbart fel (se domen i det ovannämnda målet Pascual-García mot kommissionen, punkterna 57, 65 och 66).
24 För det fjärde skulle ett beslut om att avvisa talan, för att sökanden saknar intresse av att få sin sak prövad, beröva henne rätten att inom ramen för sin ansökan få uttagningskommitténs prövning av den allmänna frågan huruvida den tid hon ägnat sin doktorandutbildning kan tillgodoräknas som sådan arbetslivserfarenhet som anges i ett meddelande om uttagningsprov. Även om uttagningskommittén i ett uttagningsprov förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning vid prövningen av arbetslivserfarenhet, finns det ingen klar och allmänt tillämplig rättspraxis rörande denna fråga. Inte heller Epso självt har kunnat, på fråga från sökanden, besvara denna fråga, utan har enbart hänvisat till att frågan skulle bedömas av uttagningskommittén i uttagningsprovet (se punkt 18 i förevarande dom).
25 Härav följer att talan ska upptas till sakprövning.
Yrkandena om ogiltigförklaring
Artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna och rättspraxis avseende utrymmet för skönsmässig bedömning och tjänstens intresse
26 Det är ostridigt att bestämmelserna i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna, enligt vilka rekryteringen ska inriktas på att tjänstemän har högsta möjliga kompetens, prestationsförmåga och oberoende ställning, grundas på det övergripande syftet att samtliga tjänstemän i Europeiska gemenskaperna ska ha mycket höga kvalifikationer.
27 Det är visserligen så att tillsättningsmyndigheten förfogar över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning när den ska avgöra de kapacitetskrav som ställs för en viss tjänst och när den, utifrån dessa kriterier och i tjänstens intresse, fastställer villkoren och sättet för anordning av ett uttagningsprov (se förstainstansrättens dom av den 15 februari 2005 i mål T‑256/01, Pyres mot kommissionen, REGP s. I‑A‑23 och II‑99, punkt 36, och av den 27 september 2006 i mål T‑420/04, Blackler mot parlamentet, REGP s. I‑A‑2‑185 och II‑A‑2‑943, punkt 45 och där angiven rättspraxis). Enligt gemenskapsdomstolarna ger artiklarna 4 och 29 i tjänsteföreskrifterna således tillsättningsmyndigheten flera möjligheter att utöva en sådan befogenhet när det gäller att tillsätta vakanta tjänster i en institution. På samma sätt ger artikel 1 i bilaga III i tjänsteföreskrifterna tillsättningsmyndigheten ett utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller anordnandet av uttagningsprov (se förstainstansrättens dom av den 8 november 1990 i mål T‑56/89, Bataille m.fl. mot parlamentet, REG 1990 s. II‑597, punkt 42).
28 Emellertid begränsas institutionernas handlingsfrihet i fråga om anordnandet av uttagningsprov, i synnerhet vad gäller fastställande av villkoren för tillträde, av kravet på att vad som bestäms ska vara förenligt med de tvingande bestämmelserna i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna. ”Bestämmelserna i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna om ändamålet med all rekrytering är [nämligen] tvingande” (se domen i det ovannämnda målet Bataille m.fl. mot parlamentet, punkt 48, och förstainstansrättens dom av den 6 mars 1997 i de förenade målen T‑40/96 och T‑55/96, de Kerros och Kohn-Bergé mot kommissionen, REGP s. I‑A‑47 och II‑135, punkt 40. Dessa avgöranden rör även artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna).
29 När det särskilt gäller villkoren för deltagande i ett uttagningsprov, och vid sidan av institutionens skyldighet att dels utöva sin befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar utifrån de krav som de tjänster som ska tillsättas ställer och, mer allmänt, tjänstens intresse, dels visa att det föreligger ett samband mellan ett ifrågasatt villkor och dessa krav och hänsyn (se förstainstansrättens dom av den 28 mars 1996 i mål T‑60/92, Noonan mot kommissionen, REG 1996 s. II‑215, punkt 43, och domen i de ovannämnda förenade målen de Kerros och Kohn-Bergé mot kommissionen, punkt 42), har det fastslagits att artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna alltjämt gäller för tillsättningsmyndigheten och att såväl de krav som följer av den tjänst som ska tillsättas och av tjänstens intresse endast kan förstås mot bakgrund av den bestämmelsen (domen i de ovannämnda förenade målen de Kerros och Kohn-Bergé mot kommissionen, punkt 51). Således måste villkoren för tillträde till varje uttagningsprov, vilka följer av de krav och de hänsyn som angivits ovan, vara förenliga med bestämmelserna i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna.
30 Även om de villkor som begränsar möjligheten för sökande att anmäla sig till ett uttagningsprov sannolikt begränsar möjligheterna för institutionen att rekrytera de bästa sökandena i den mening som avses i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna, följer det ändå inte därav att varje bestämmelse som innehåller en sådan begränsning strider mot den artikeln. Administrationens utrymme för skönsmässiga bedömningar vid anordnande av uttagningsprov, och mer allmänt tjänstens intresse, ger institutionen rätt att föreskriva de villkor som den anser vara lämpliga och som, fastän de begränsar tillträdet för sökanden till ett uttagningsprov och därmed kraftigt antalet antagna sökande, inte utgör någon risk för att äventyra syftet att anta de sökande som besitter högst kompetens, prestationsförmåga och oberoende ställning i den mening som avses i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna.
31 Sålunda har förstainstansrätten, när det rört sig om ett villkor att sökanden ska ha tre års erfarenhet som tillfälligt anställd – vilket var ett villkor som kommissionen utifrån att ”tillfälligt anställda besitter de höga kvaliteter som krävs enligt [artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna]” föreskrev i ett uttagningsprov för utnämning till tjänsteman – godtagit att detta villkor var förenligt med tjänsteföreskrifterna. Den framhöll bland annat att de tillfälligt anställda som tillåtits delta i detta förfarande för utnämning ”visat … att de genom sina prestationer inom ramen för tillfälliga anställningar” förtjänat chansen att utnämnas till tjänsteman (domen i de ovannämnda förenade målen Kerros och Kohn-Bergé mot kommissionen, punkterna 45 och 47).
32 När däremot ett villkor som begränsar tillträdet för sökande till ett uttagningsprov medför sådan risk som angivits i punkt 30 ovan, det vill säga risken att äventyra syftet att uppta de sökande som besitter högst kompetens, prestationsförmåga och oberoende ställning, har det ifrågavarande villkoret ansetts vara oförenligt med artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna.
33 Det har sålunda för det första fastslagits att när det, särskilt i fråga om villkoret avseende tjänstens intresse, inom ramen för det villkor som beskrivits i punkt 31 ovan i förevarande dom angående en tjänstetid på tre år, föreskrevs att tjänstetiden vid institutionen skulle vara oavbruten, detta tilläggsvillkor inte hade visats vara motiverat utifrån andra hänsyn än att komma till rätta med praktiska svårigheter som institutionen haft med anordnandet av interna uttagningsprov, med hänsyn till det stora antal sökande som uppfyllde ett enkelt villkor om tre års tjänstetid, och att detta villkor således var oförenligt med artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna och inte kunde anses vara ett legitimt intresse för institutionen (se domen i de ovannämnda förenade målen de Kerros och Kohn-Bergé mot kommissionen, punkterna 48–51). Härav följer att rent praktiska hänsyn som har samband med faktiska svårigheter att anordna och genomföra uttagningsprov inte omfattas av villkoret avseende tjänstens intresse.
34 Det har, för det andra och mer allmänt, fastslagits att den omständigheten att tillfälligt anställda vid en institution, som rekryterats från annat håll än från de förteckningar som upprättas efter externa allmänna uttagningsprov, uteslutits från ett uttagningsprov inte kan utgöra ett lämpligt sätt att uppnå de syften som ligger till grund för artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna och att detta även kan motverka ett uppnående av ändamålet med den artikeln, det vill säga att utesluta en sökande med samma eller bättre kvalifikationer än de övriga sökande som erhållit tillträde till uttagningsprovet (se domen i de ovannämnda förenade målen Bataille m.fl. mot parlamentet, punkt 48). Vidare kan inte villkoret avseende tjänstens intresse motivera ett beslut av en institution att reservera tillträdet till ett internt uttagningsprov enbart för dess tillfälligt anställda och inte dess tjänstemän, särskilt med hänsyn till att alla förfaranden för uttagningsprov ska leda till utnämning av de tjänstemän som besitter högst kompetens, prestationsförmåga och oberoende ställning, och det inte finns något som tyder på att de tjänstemän som uteslutits inte skulle besitta likvärdig eller högre kompetens än berörda tillfälligt anställda (se förstainstansrättens dom av den 12 november 1998 i mål T‑294/97, Carrasco Benítez mot kommissionen, REGP 1998 s. I‑A‑601 och II‑1819, punkt 51).
35 Härav följer att samtliga villkor för deltagande i ett uttagningsprov måste uppfylla två villkor för att vara lagenliga. Det första är att villkoret motiveras av de krav som är förbundna med de tjänster som ska tillsättas och mer allmänt av villkoret avseende tjänstens intresse. Det andra är att det är förenligt med syftet bakom artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna. Även om dessa villkor oftast överlappar varandra motsvarar de emellertid olika idéer.
Förevarande mål
36 Sökanden har, genom att åberopa att artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av Epsos beslut att inte tillåta henne att delta i uttagningsförfarandet EPSO/AD/117/08, i praktiken anfört en invändning om rättsstridighet avseende det ifrågasatta villkoret.
37 Personaldomstolen ska vidare göra två allmänna anmärkningar angående situationen att det förekommer två eller flera uttagningsprov samtidigt (eller flera delar av samma uttagningsprov) som anordnas samtidigt inom samma verksamhetsområde för gemenskapen, och den enda skillnaden mellan dessa uttagningsprov (eller delar av uttagningsprov) är den utbildningsnivå eller arbetslivserfarenhet som krävs inom området och således den tjänstekategori eller lönegrad som avses vid tjänstetillsättningen. Så är fallet i förevarande mål när det gäller uttagningsproven EPSO/AD/116/08, EPSO/AD/117/08 och EPSO/AST/45/08, vilka anordnats samtidigt för att tillsätta vakanta tjänster för assistenter (AST 4), handläggare (AD 8) och förste handläggare (AD 11), inom OLAF och det mycket specifika området bedrägeribekämpning.
38 Den första anmärkningen avser i synnerhet uttagningsprov som är starkt begränsade i fråga om verksamhetsområde för gemenskapen, såsom de i förevarande mål. Anmärkningen utgörs av två konstateranden. För det första är det obestridligen så att möjligheten för sökande att samtidigt delta i flera uttagningsprov (eller delar av uttagningsprov) som anordnas parallellt gör det möjligt för ett större antal sökande att delta i vart och ett av uttagningsproven och således rekrytering ”över största möjliga … område”, vars nödvändighet framhållits vid ett flertal tillfällen i rättspraxis (domstolens dom av den 31 mars 1965 i mål 16/64, Rauch mot kommissionen, REG 1965, s. 179, på s. 190, förstainstansrättens dom av den 23 januari 2003 i mål T‑53/00, Angioli mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑13 och II‑73, punkt 50, och av den 8 november 2006 i mål T‑357/04, Chetcuti mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A‑2‑255 och II‑A‑2‑1323, punkt 48). Detta antal är, mot bakgrund av den begränsning som området för uttagningsprovet utgör, normalt inte överdrivet högt. För det andra utgör behovet av att söka och rekrytera de bästa sökandena ett starkt argument för att tillträdet till uttagningsprov ska vara öppet för alla sökande som uppfyller kraven för tillträde. Detta gäller i än högre grad för ett uttagningsprov på ett starkt begränsat område inom gemenskapens verksamhet, på grund av att det per definition endast är ett begränsat antal personer som har den utbildning och arbetslivserfarenhet som krävs i ett meddelande om uttagningsprov avseende ett sådant verksamhetsområde.
39 Den andra anmärkningen rör de reaktioner som kan förutspås hos sökandena avseende möjligheten att samtidigt anmäla sig till flera uttagningsprov (eller delar av uttagningsprov) som genomförs samtidigt. Även om det inte är möjligt att abstrakt göra förutsägelser om hur sökanden skulle använda en sådan möjlighet, kan det konstateras att de sökande som enbart uppfyller villkoren för ett uttagningsprov där det krävs en lägre kompetens inte har något intresse av att anmäla sig till uttagningsprov där det krävs mer omfattande kompetens, och således saknar intresse av att göra så (eftersom de då endast kan förvänta sig ett avslag på sin ansökan på grund av att de inte uppfyller villkoren). Frågan gäller således endast dem som har en utbildning och arbetslivserfarenhet ”i gränslandet” av de krav som ställs för det uttagningsprov där de högsta kraven ställs (såsom är fallet med sökanden i förevarande mål). Dessa sökande utgör normalt endast en mycket liten andel av det totala antalet sökande. Visserligen är det så att de sökande som uppfyller villkoren för det uttagningsprov där de högsta kompetenskraven ställs även per definition uppfyller villkoren för ett uttagningsprov med lägre kompetenskrav. Det kan (såsom kommissionen gjort vid förhandlingen) påstås att, i synnerhet under tider av ekonomisk kris och mot bakgrund av fördelarna med en karriär inom institutionerna, det ligger i de sökandes intresse att även anmäla sig till det sistnämnda uttagningsprovet då detta skulle öka deras chanser till rekrytering till gemenskapsinstitutionerna. Det är emellertid lika troligt att det stora flertalet sökande (och i synnerhet de vars utbildning och arbetslivserfarenhet klart överstiger det lägsta krav som ställs i meddelandet om uttagningsprov) till följd av just sin höga kompetensnivå och arbetslivserfarenhet enbart önskar delta i det uttagningsprov där kraven för tillträde är högre och de tjänster som ska tillsättas rör högre lönegrader, kräver högre kompetens och medför ett större ansvar. Det har heller inte på något sätt visats (genom till exempel studier eller statistik) att något större antal sökande skulle anmäla sig till uttagningsprov på en lägre nivå, då dessa endast skulle ge dem arbete på en lägre nivå än den som är relevant i förhållande till den högre nivå av utbildning och arbetslivserfarenhet de får antas besitta.
40 Det är i förevarande mål ostridigt att en möjlighet att samtidigt anmäla sig till uttagningsproven EPSO/AD/116/08, EPSO/AD/117/08 och EPSO/AST/45/08 skulle ha medfört ett större antal sökande till vart och ett av dessa uttagningsprov och, således, att det ifrågasatta villkoret begränsat tillträdet för potentiella sökande till dessa uttagningsprov. Även om det ifrågasatta villkoret inte omedelbart och direkt har uteslutit någon sökande från dessa uttagningsprov då det, som kommissionen har anfört, endast förpliktar vederbörande att välja mellan dessa uttagningsprov, har det nämligen förhindrat en sökande som besitter samma eller högre kompetens än andra sökande som tillåtits delta i ett uttagningsprov från att anmäla sig till detta. Så är fallet i synnerhet för de sökande som uppfyllt villkoren för deltagande i uttagningsprov EPSO/AD/117/08 och anmält sig till ett uttagningsprov i tjänsteklass AD och inte kunnat anmäla sig till det andra i samma tjänsteklass, liksom de som, i likhet med sökanden, uppfyllt villkoren för deltagande i uttagningsprov EPSO/AD/116/08 men hyst tvivel om de uppfyllt villkoren för deltagande i uttagningsprov EPSO/AD/117/08 och därför anmält sig till det förstnämnda utan att kunna anmäla sig till det sistnämnda.
41 Det ska således prövas om den begränsning som det ifrågasatta villkoret inneburit i förevarande mål omfattas av vad som angivits i punkt 30 i förevarande mål, och mer allmänt uppfyller de dubbla villkor som angivits i punkt 35 ovan, det vill säga att villkoret, som begränsar tillträdet till uttagningsprovet och därmed starkt begränsar antalet anmälda sökande, dels motiveras av de krav som är förbundna med de tjänster som ska tillsättas och mer allmänt av villkoret avseende tjänstens intresse, dels är förenligt med syftet bakom artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna.
42 Kommissionen har besvarat denna fråga jakande. Den har till stöd för detta anfört en rad skäl som i synnerhet avser att visa att det ifrågasatta villkoret kan motiveras utifrån tjänstens intresse. I synnerhet har, enligt kommissionen, det ifrågasatta villkoret för det första gjort det möjligt att skynda på förfarandet för urval och rekrytering, för det andra främjat en homogen konkurrens inom den grupp sökande som anmält sig till vart och ett av uttagningsproven, för det tredje har en överlappning av sökande som klarar båda de ifrågavarande uttagningsproven för handläggare kunnat undvikas, för det fjärde har risken för att urvalsprov för olika uttagningsprov skulle kunna komma att äga rum samma dag kunnat undvikas, för det femte har respekten för sökandenas likställdhet kunnat iakttas, genom att vissa lättare kunnat ta ledigt och delta i alla uttagningsprov medan andra inte hade samma möjligheter till ledighet och därför skulle tvingas välja mellan uttagningsproven, och för det sjätte har extra kostnader för lokalhyra och materialinköp kunnat undvikas, liksom kostnader för frågorna, då dessa utformades och tillhandahölls kommissionen av utomstående konsulter, vilka fakturerade dessa per enhet och till höga avgifter.
43 Det första skälet kan inte godtas. Även om ett skyndsamt förfarande för urval och rekrytering kan vara i tjänstens intresse i den mån detta syfte inte är rent organisatoriskt (se punkt 33 i förevarande dom), har det inte påståtts och än mindre visats att detta syfte inte skulle stå i strid med artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna, vars tvingande art har framhållits i rättspraxis vid upprepade tillfällen. Tvärtom måste kommissionens argument förstås så att den prioriterat ett skyndsamt förfarande på bekostnad av en rekrytering av de sökande som besitter den högsta kompetensen i den mening som avses i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna. I alla händelser är den tidsbesparing som det ifrågasatta villkoret möjliggjort relativt blygsam och saknar proportionalitet i förhållande till det åsidosättande av artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna och den begränsning av rätten till tillträde till uttagningsprovet som samma villkor medfört. Kommissionen har, till stöd för sin argumentation, i synnerhet vid förhandlingen, anfört att om ett stort antal sökande skulle anmäla sig till vart och ett av uttagningsproven skulle detta medföra att rättningen av urvalsproven skulle dra ut på tiden i de två uttagningsprov till vilka sökanden velat anmäla sig, och i synnerhet den fas under vilken sökandena har möjlighet att klaga på de poäng de tilldelats. Dessa klagomål måste kommissionen bemöta individuellt genom lämpliga kontroller. Såsom även kommissionen godtagit vid förhandlingen sker rättningen av urvalsproven automatiskt och med hjälp av datorer. När det gäller påståendet avseende de förseningar som följer av eventuella klagomål avseende resultatet och de kontroller som dessa medför, och att sådana klagomål skulle öka till antalet, kan det konstateras att detta påstående utgår ifrån antagandet att det skulle ske en avsevärd ökning av antalet sökande till varje uttagningsprov utan det ifrågasatta villkoret, vilket antagande inte styrkts (se det första konstaterandet i punkt 38 ovan och de skäl som anförts i punkt 39 ovan) eller stöds av några bevis från kommissionens sida. Kommissionen kan således inte till stöd för sin inställning hänvisa till ett behov av att påskynda förfarandet för urval och rekrytering.
44 Det andra skäl som kommissionen åberopat till stöd för att det ifrågasatta villkoret satts upp i tjänstens intresse är att villkoret gör det möjligt att främja en homogen konkurrens inom den grupp sökande som anmält sig till vart och ett av uttagningsproven, eftersom det tvingat sökandena att utföra ett val som gjort det möjligt att anordna två uttagningsprov med nära samband med en rättvisare konkurrens, för att erhålla ett urval som skulle vara så anpassat som möjligt till profilen för de tjänster som skulle tillsättas. Ett sådant skäl är förenligt med artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna i den mån strävan efter sökande som besitter en så hög kompetens, prestationsförmåga och oberoende ställning som möjligt inte låter sig göras abstrakt utan hänsyn till de tjänster som ska tillsättas. Inom ramen för det utrymme för skönsmässig bedömning som utgör kärnan i fråga om uttagningsprov, kan administrationen anse att en sökande som är överkvalificerad i förhållande till den tjänst de har inte kan tillgodogöra institutionen sin ”högsta kompetens” eller, mer allmänt, att ett förfarande för uttagningsprov till följd av det jämförande inslag de med nödvändighet innehåller endast låter sig genomföras mellan två sökande med jämförbar bakgrund och kompetens. Det har emellertid i detta avseende fastslagits, när det gäller ett meddelande om uttagningsprov avseende anställningar i kategori C (motsvarande verkställande uppgifter som kräver utbildning på gymnasienivå eller motsvarande arbetslivserfarenhet) i vilket uttagningsprov sökande med fullgjord universitetsutbildning inte fick delta, utifrån de tvingande skäl som angivits i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna, att en fullgjord universitetsutbildning för det första inte hindrade dessa sökande från att utföra de arbetsuppgifter som var förbundna med de tjänster som skulle tillsättas eller, för det andra, medförde negativa verkningar på kvaliteten av deras arbete eller deras prestationsförmåga (se domen i det ovannämnda målet Noonan mot kommissionen, punkterna 34 och 38–42). Förstainstansrätten tillade att den berörda institutionens argument, att om den inte skulle utesluta sökande med fullgjord universitetsutbildning skulle övriga sökande riskera att antas i färre antal eller inte alls komma i fråga, inte kunde godtas. Det fanns inga tvivel på att de sökande som fullgjort en universitetsutbildning inte skulle kunna utföra uppgifterna i uttagningsprovet på samma sätt som övriga sökande och därmed motsvara de villkor som fastställts i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna (se, för ett motsvarande synsätt, domen i det ovannämnda målet Noonan mot kommissionen, punkt 36). Förstainstansrätten anförde även att, även om tillsättningsmyndigheten i varje internt uttagningsprov var skyldig att fastställa sådana villkor för urvalet som är förenliga med tjänstens intresse, kommissionen inte kan utesluta sökande från uttagningsprovet genom det ifrågasatta villkoret för att de har bättre chanser att lyckas i uttagningsprovet än andra sökande (se domen i det ovannämnda målet Noonan mot kommissionen, punkterna 36 och 37). I alla händelser har förstainstansrätten således utgått ifrån förutsättningen att så länge sökandena till ett uttagningsprov uppfyller villkoren för tillträde till detsamma utgör det förhållandet att sökandena inte har liknande eller jämförbar bakgrund och erfarenhet inte på något sätt en omständighet som kan hindra att uttagningsprovet kan genomföras på ett sätt som är förenligt med dess syfte och som fyller sin uppgift.
45 I förevarande mål, och i synnerhet mot bakgrund av den rättspraxis som angivits, finns det inga omständigheter som föranleder slutsatsen att de sökande som uppfyllt villkoren för tillträde till uttagningsprov EPSO/AD/117/08 inte skulle ha en profil som även är förenlig med de tjänster som skulle tillsättas efter uttagningsprov EPSO/AD/116/08. På samma sätt finns det inget stöd för att de sökande som enbart uppfyllde villkoren för tillträde till uttagningsprov EPSO/AD/116/08, men inte till uttagningsprov EPSO/AD/117/08, skulle ha den lämpligaste profilen för de tjänster som skulle tillsättas inom ramen för det förstnämnda uttagningsprovet. Det kan vidare konstateras att vad som fastslagits i domen i det ovannämnda målet Noonan mot kommissionen, såsom angivits i föregående punkt, i än högre grad gäller i förevarande mål, eftersom den bakgrund och erfarenhet som de sökande som uppfyllde villkoren för tillträde till uttagningsproven EPSO/AD/117/08 och EPSO/AD/116/08 hade allmänt var mer likartad än den skillnad i fråga om bakgrund och erfarenhet som, enligt meddelandet om uttagningsprov i förstainstansrättens ovannämnda dom, endast bestod i huruvida sökanden hade eller inte hade en fullgjord universitetsutbildning. I förevarande mål var det endast skillnader i den arbetslivserfarenhet som krävdes som skiljde sökande som uppfyllde villkoren för båda uttagningsproven från dem som enbart uppfyllde villkoren för tillträde till uttagningsprov EPSO/AD/116/08. Det kan således inte göras gällande att deltagande av samtliga möjliga sökande i vart och ett av dessa uttagningsprov (och i synnerhet i uttagningsprov EPSO/AD/116/08) skulle hindra att uttagningsprovet kunde genomföras på ett sätt som uppfyllde ändamålet med förfarandet, vilket framför allt är att det efter ett objektivt och jämförbart urvalsförfarande ska leda till rekrytering av de sökande som besitter den högsta kompetensen i den mening som avses i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna.
46 Det tredje skälet för det ifrågasatta villkoret som kommissionen anfört är att en ”överlappning” av sökande som samtidigt lyckats i de två ifrågavarande uttagningsproven kunnat undvikas. Även om det finns en sådan risk för ”överlappning”, främst på så sätt att samma personer kan upptas på såväl förteckningen över anställningsreserv efter uttagningsprov EPSO/AD/117/08 som på förteckningen efter uttagningsprov EPSO/AD/116/08 och att, efter att sådana personer godtagit ett anställningserbjudande i lönegrad AD 11 i den förstnämnda förteckningen, den sistnämnda förteckningen för anställning i lönegrad AD 8 skulle uttömmas utan att administrationen innan dess kunnat tillgodose sina behov i fråga om rekrytering av tjänstemän i lönegrad AD 8, ska det framhållas att det förhållandet att en sökande samtidigt upptagits i förteckningar över anställningsreserv efter flera uttagningsprov är relativt vanligt. En sådan situation, och för att undvika en eventuell brist på godkända sökande, kan enkelt åtgärdas genom att föra upp fler sökande på förteckningen över anställningsreserven. I alla händelser är det skäl som kommissionen åberopat för att motivera det ifrågasatta villkoret oförenligt med de syften som angivits i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna och förefaller inte vara tillräckligt proportionerligt för att motivera de verkningar som det ifrågasatta villkoret medför. En alternativ lösning som i mindre grad begränsar tillträdet till uttagningsprov för anställning i gemenskapens institutioner står att finna.
47 När det gäller det fjärde skäl som kommissionen anfört, avseende tidpunkter för genomförande av prov, det vill säga att dessa kunde äga rum samtidigt för olika uttagningsprov och att en sökande således skulle kunna kallas till olika uttagningsprov samma dag, framgår det av handlingarna att när det gäller urvalsprovet kunde sökandena välja den tidpunkt de önskade genomföra det inom perioden från den 26 mars till den 9 april 2008. Vad gäller de skriftliga proven, vilka ägde rum samma dag den 21 oktober 2008, men också de muntliga proven, och med hänsyn till att antalet sökande som erbjudits delta i dessa var betydligt lägre än det antal som genomförde urvalsproven, kan det svårligen förstås att det skulle kunna orsaka sådana betungande och oproportionerliga administrativa belastningar för kommissionen att övervinna ett sådant hinder. Det fanns nämligen inget som hindrade kommissionen från att hålla dessa prov på näraliggande men olika tidpunkter. I alla händelser saknar detta skäl, som enbart rör organisatoriska frågor, varje rättslig grund, eftersom det uppenbart inte motiveras av tjänstens intresse (se punkt 33 ovan), och är oförenligt med syftet bakom artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna.
48 Av samma anledning som angivits i slutet av föregående punkt ska de femte och sjätte skälen som kommissionen anfört anses sakna rättslig grund. Framför allt är det femte skälet rent hypotetiskt, då kommissionen inte anfört några bevis till stöd för sitt påstående att vissa sökande inte skulle kunna få de extra dagar ledigt för att delta i de två uttagningsprov som de önskade delta i. När det gäller skälet avseende ytterligare kostnader för lokalhyra och materialinköp har sökanden anfört, vid förhandlingen, utan att kommissionen bestritt detta, att 1 974 sökande erbjudits att delta i uttagningsprov EPSO/AD/116/08 och 427 sökande erbjudits delta i uttagningsprov EPSO/AD/117/08. Dessa uppgifter visar och bekräftar att även om samtliga sökande – tvärtemot det första konstaterandet i punkt 38 ovan och vad som anförts i punkt 39 ovan – som erbjudits att delta i uttagningsprov EPSO/AD/117/08 även skulle ha anmält sig till uttagningsprov EPSO/AD/116/08 och även om ett antal sökande som anmält sig till det sistnämnda uttagningsprovet (under antagande – i likhet med vad sökanden menar – att deras arbetslivserfarenhet kunde anses vara tillräcklig för att erhålla tillträde till ett uttagningsprov för tjänster i grad AD 11) på samma sätt anmält sig till uttagningsprov EPSO/AD/117/08, skulle de ytterligare kostnaderna för lokalhyra och materialinköp, liksom för ytterligare frågor ha varit relativt begränsade. Personaldomstolen gör således samma bedömning som beträffande det första skälet, nämligen att den besparing som gjorts saknar proportionalitet i förhållande till det åsidosättande av artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna och begränsningen av tillträdet till uttagningsprov som det ifrågasatta villkoret medfört.
49 Den bedömning som redovisats ovan avseende det första och det sjätte skälet gäller i än högre grad om, såsom anfördes vid den muntliga förhandlingen (utan att kommissionen formellt kunnat bekräfta detta), urvalsproven var desamma i uttagningsprovet för tjänster i lönegrad AD 8 och uttagningsprovet för tjänster i lönegrad AD 11. Detta innebär att en person som önskat delta i båda uttagningsproven kunde ha gjort ett enda urvalsprov som gällt för båda uttagningsproven.
50 För övrigt, och mot bakgrund av personaldomstolens bedömning i punkterna 42–47 ovan att vart och ett av de skäl som kommissionen åberopat ska lämnas utan avseende, framgår det klart att även om dessa skäl skulle bedömas som en helhet kan de inte (i synnerhet till följd av den tvingande arten av artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna och att de två uttagningsproven hade ett så nära samband – se i synnerhet punkt 28 ovan och det andra konstaterandet i punkt 38 ovan) motivera det ifrågasatta villkoret.
51 Det framgår av allt vad som ovan anförts att sökanden har fog för sitt påstående att villkoret som förbjuder sökande att samtidigt anmäla sig till de allmänna uttagningsproven EPSO/AD/116/08 och EPSO/AD/117/08 för rekrytering av handläggare (AD 8) respektive förste handläggare (AD 11) på området bedrägeribekämpning är oförenligt med artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna.
52 Utan att det är nödvändigt att pröva de övriga grunder sökanden anfört, ska Epsos beslut med tillämpning av det ifrågasatta villkoret, att inte låta sökanden anmäla sig till uttagningsprov EPSO/AD/117/08, ogiltigförklaras.
Rättegångskostnader
53 Enligt artikel 87.1 i rättegångsreglerna och med förbehåll för vad som stadgas i övriga bestämmelser i åttonde kapitlet i andra delen av dessa rättegångsregler, ska tappande part förpliktas ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna får personaldomstolen, om så anses skäligt, besluta att en tappande part endast delvis, eller inte alls, ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
54 Kommissionen har tappat målet. Sökanden har uttryckligen yrkat att kommissionen ska förpliktas ersätta rättegångskostnaderna. Omständigheterna i målet motiverar inte en tillämpning av bestämmelserna i artikel 87.2 i rättegångsreglerna. Kommissionen ska således förpliktas ersätta samtliga rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (första avdelningen)
följande:
1) Beslutet av Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (Epso) att inte låta Rita Di Prospero anmäla sig till uttagningsprov EPSO/AD/117/08 ogiltigförklaras.
2) Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta samtliga rättegångskostnader.
Gervasoni | Kreppel | Tagaras |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 17 november 2009.
W. Hakenberg | | S. Gervasoni |
Justitiesekreterare | | Ordförande |
Detta avgörande och däri angivna avgöranden från gemenskapsdomstolarna som ännu inte har publicerats i rättsfallssamlingen finns tillgängliga på domstolens webbplats www.curia.europa.eu