Language of document : ECLI:EU:F:2008:84

PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen)

den 26 juni 2008

Mål F-5/07

Bart Nijs

mot

Europeiska gemenskapernas revisionsrätt

”Personalmål – Tjänstemän – Artikel 44.1.c i förstainstansrättens rättegångsregler – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Tidsfrist för klagomål – Ny faktisk omständighet – Uppenbart att talan ska avvisas”

Saken:         Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilken Bart Nijs har yrkat ogiltigförklaring, dels av tillsättningsmyndighetens beslut att utse sökandens överordnade till dennes aktuella tjänst, dels resultatet, såvitt avser sökanden, av uttagningsprov CC/LA/1/99 och de konnexa och åtföljande besluten, dels av det beslut som fattats av revisionsrättens valkommitté den 17 maj 2006 om avslag på sökandens invändning mot omröstningen den 2–4 maj 2006, dels resultatet av de val som genomfördes av revisionsrättens personalkommitté den 2–4 maj 2006 och av samtliga konnexa och åtföljande beslut, dels av besluten att inte befordra sökanden och att befordra X år 2006, samt ersättning för den ekonomiska och ideella skada han lidit.

Avgörande: Talan avvisas i vissa delar, då det är uppenbart att den i dessa delar inte kan tas upp till sakprövning, och ogillas i övriga delar som uppenbart ogrundad. Sökanden ska ersätta samtliga rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Upptagande till sakprövning – Bedömning med utgångspunkt från tidpunkten för talans väckande

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76)

2.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav

(Domstolens stadga artikel 19 tredje stycket och bilaga I, artikel 7.1 och 7.3, förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44 c )

3.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut som fattats innan sökanden tillträtt – Negativ inverkan på sökandens intressen inte styrkt – Omfattas inte

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2 och 91.1)

4.      Tjänstemän – Talan – Tvist om val av ledamöter i personalkommittén

(Artikel 90 och 91i tjänsteföreskrifterna)

5.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

1.      Regeln i artikel 76 i personaldomstolens rättegångsregler, enligt vilken personaldomstolen kan besluta om att en talan ska avvisas eller ogillas om denna rättsföljd framstår som uppenbar, är förvisso en handläggningsregel som, i denna egenskap, ska anses tillämplig på alla tvister som är anhängiggjorda vid denna domstol vid tidpunkten då den trätt i kraft. Så är emellertid inte fallet med bestämmelser med stöd av vilka personaldomstolen enligt denna artikel kan anse att det är uppenbart att en talan ska avvisas och vilka endast kan utgöras av dem som var tillämpliga vid dagen för talans väckande.

(se punkt 22)

Hänvisning till:

Personaldomstolen 11 december 2007, F‑60/07, Martin Bermejo mot kommissionen, REGP 2007, s. I‑A-0000, s. II‑A-0000, punkt 25

2.      Enligt artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler, ska ansökan bland annat innehålla uppgifter om föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna. Dessa uppgifter ska vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och personaldomstolen ska kunna pröva talan, i förekommande fall utan andra uppgifter. För att garantera rättssäkerheten och en god rättsskipning krävs, för att en talan ska kunna tas upp till sakprövning, att de faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på åtminstone kortfattat men på ett konsekvent och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan.

Detta gäller särskilt som den skriftliga delen av förfarandet vid personaldomstolen enligt artikel 7.3 i bilaga I till domstolens stadga i princip bara omfattar en enda skriftväxling, om inte personaldomstolen beslutar annat. Enligt artikel 19 tredje stycket i nämnda stadga, som är tillämplig på förfarandet vid personaldomstolen enligt artikel 7.1 i bilaga I till nämnda stadga, ska vidare tjänstemannen vara företrädd av en advokat. Det huvudsakliga syftet med en advokat, i egenskap av rättsligt biträde, är just att yrkandena i ansökan ska baseras på en rättslig argumentation som är tillräckligt begriplig och sammanhängande, med beaktande av att den skriftliga delen av förfarandet vid personaldomstolen i princip bara omfattar en enda skriftväxling.

Kraven på klarhet och precision är inte uppfyllda i en ansökan i vilken omständigheterna beskrivs på ett otydligt och ostrukturerat sätt, utan att läsaren kan koppla omständigheterna till ett yrkande eller en grund i ansökan.

Det är likaledes uppenbart att en tjänstemans talan inte kan prövas när de ifrågasatta besluten inte preciserats på ett klart sätt och talan därmed inte uppfyller de krav som uppställs i artikel 44.1.c i förstainstansrättens rättegångsregler.

(se punkterna 25–28, 40, 45 och 50)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten 24 mars 1993, T‑72/92, Benzler mot kommissionen, REG 1993, s. II‑00347, punkterna 16, 18 och 19 ; 28 april 1993, T‑85/92, De Hoe mot kommissionen, REG 1993, s. II‑523, punkt 20; 21 maj 1999, T‑154/98, Asia Motor Frankrike m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. II‑1703, punkt 42; 15 juni 1999, T‑277/97, Ismeri Europa mot revisionsrätten, REG 1999, s. II‑01825, punkt 29

3.      Endast de åtgärder som medför tvingande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning och som slutgiltigt bestämmer institutionens ställningstagande kan utgöra rättsakter som går någon emot i enlighet med artiklarna 90.2 och 91.1 i tjänsteföreskrifterna.

Detta är inte fallet vare sig gällande en tillsättning av en annan tjänsteman inom samma institution när denna skett före sökandens tjänstetillträde, eller gällande ett beslut om överklagandekommittéernas sammansättning under en utvärderingsperiod, eller för den delen gällande ett beslut att befordra en ytterligare en annan tjänsteman om inte sökanden kan styrka att detta beslut ledde till att han själv inte blev befordrad eller åtminstone att beslutet på något sätt skadat hans karriärutsikter.

(se punkterna 35, 36, 44 och 47)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten 25 oktober 2005, T‑43/04, Fardoom och Reinard mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A-329, s. II‑1465, punkt 26; 3 oktober 2006, T‑171/05, Nijs mot revisionsrätten, REGP 2006, s. I‑A-2-195, s. II‑A-2-999, punkterna 86 och 96

Personaldomstolen 21 april 2008, F‑78/07, Boudova m.fl. mot kommissionen, REGP 2008, s. I‑A-0000, s. II‑A-0000, punkt 31; 5 juni 2008, F‑123/06, Timmer mot revisionsrätten, REGP 2008, s. I‑A-0000, s. II‑A-0000, punkt 42

4.      Det åligger inte tillsättningsmyndigheten att fastställa personalkommitténs sammansättning. Således ska en talan som väckts mot ett påstått beslut av nämnda myndighet att fastställa denna sammansättning avvisas då den saknar föremål, trots att varje röstberättigad må ha ett intresse av att företrädarna för den organisation som denne tillhör väljs i enlighet med ett valsystem som är förenligt med de bestämmelser i tjänsteföreskrifterna som reglerar röstningsförfarandet.

(se punkt 43)

Hänvisning till:

Personaldomstolen 25 oktober 2007, F‑71/05, Milella och Campanella mot kommissionen, REGP 2007, s. I‑A-0000, s. II‑A-0000, punkt 47 och där angiven rättspraxis

5.      Tillsättningsmyndigheten förfogar, vid bedömningen av de kvalifikationer som ska beaktas när den fattar ett beslut om befordran enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning och gemenskapsdomstolen kontroll i detta avseende ska endast avse frågan huruvida nämnda myndighet, med hänsyn till de tillvägagångssätt och medel som har kunnat bibringa den dess bedömning, har hållit sig inom sådana gränser att den inte kan klandras för detta, och att den inte har använt sina befogenheter på ett uppenbart oriktigt sätt. Domstolen kan således inte ersätta tillsättningsmyndighetens bedömning av sökandenas meriter och kvalifikationer med sin egen bedömning.

Det utrymme för skönsmässig bedömning som administrationen har begränsas emellertid av hänsyn till kravet på att jämförelsen av sökandenas meriter sker opartiskt och med omsorg, i tjänstens intresse och i enlighet med principen om likabehandling. I praktiken skall denna jämförelse ske på grundval av likabehandling och med utgångspunkt i jämförbara informationskällor och upplysningar.

Tillsättningsmyndigheten har i detta syfte befogenhet enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna att besluta om befordringar enligt det förfarande och de metoder som den anser vara lämpliga.

(se punkterna 52–54)

Hänvisning till:

Domstolen 1 juli 1976, 62/75, De Wind mot kommissionen, REG 1976, s. 1167, punkt 17; 21 april 1983, 282/81, Ragusa mot kommissionen, REG 1983 s. 1245, punkterna 9 och 13

Förstainstansrätten 30 november 1993, T‑76/92, Tsirimokos mot parlamentet, REG 1993, s. II‑1281, punkt 21; 13 juli 1995, T‑557/93, Rasmussen mot kommissionen, REGP 1995, s. I‑A-195, s. II‑603, punkt 20; 21 september 1999, T‑157/98, Oliveira mot parlamentet, REGP 1996, s. I‑A-163, s. II‑851, punkt 35; 3 oktober 2000, T‑187/98, Cubero Vermurie mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A-195, s. II‑885, punkt 59; 19 mars 2003, T‑188/01 – T‑190/01, Tsarnavas mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A-95, s. II‑495, punkt 97; 18 september 2003, T‑241/02, Callebaut mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑00215; s. II‑1061, punkt 22; 10 juni 2004, T‑330/03, Liakoura mot rådet, REGP 2004, s. I‑A-191, s. II‑859, punkt 45; 28 september 2004, T‑216/03, Tenreiro mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A-245, s. II‑1087, punkt 50