PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 15 juni 2010

Mål F-35/08

Dimitrios Pachtitis

mot

Europeiska kommissionen

”Allmänt uttagningsprov EPSO/AD/77/06 – Nekad tillträde till det skriftliga provet till följd av det resultat som uppnåtts på tillträdesproven – Epsos behörighet”

Saken: Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, i vilken Dimitrios Pachtitis yrkar ogiltigförklaring av, för det första, Europeiska rekryteringsbyråns (Epso) beslut av den 31 maj 2007, varigenom han underrättades om att han hade underkänts på tillträdesproven till det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/77/06, för det andra, Epsos beslut av den 6 december 2007 att avslå hans klagomål mot beslutet av den 31 maj 2007, och, för det tredje, alla anknutna beslut.

Avgörande: Epsos beslut av den 31 maj 2007 och den 6 december 2007 att inte ta med sökanden i förteckningen över de 110 sökande som hade fått högst poäng på tillträdesproven till det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/77/06 ogiltigförklaras. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader. Europeiska datatillsynsmannen, som intervenerat till stöd för sökandens yrkanden, ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Uttryckligt beslut om avslag på klagomålet – Beslut fattat efter omprövning av ett tidigare beslut – Upptagande till sakprövning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) – Behörighet – Fastställande av ett uttagningsprovs innehåll och rättning av test för tillträde till ett uttagningsprov – Omfattas inte

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III, artikel 7; Europaparlamentets, rådets, kommissionens, domstolens, revisionsrättens, Ekonomiska och sociala kommitténs, Regionkommitténs och EU-ombudsmannens beslut 2002/620, artikel 2)

3.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Begrepp – Preliminär fas med test för tillträde innehållande flervalsfrågor – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III)

1.      Ett beslut att avslå ett klagomål, oavsett om det är tyst eller uttryckligt, innebär, om det är utan förbehåll, endast en bekräftelse av den rättsakt eller den underlåtenhet som klaganden vänder sig mot och utgör inte i sig en rättsakt mot vilken talan kan väckas. Så är fallet med en rättsakt som inte innehåller någon ny omständighet i förhållande till en tidigare rättsakt som gått någon emot, och som således inte har ersatt den sistnämnda rättsakten. Ett uttryckligt beslut om avslag på ett klagomål kan dock, med hänsyn till sitt innehåll, vara sådant att det inte bekräftar den angripna rättsakten.

Så är fallet om beslutet att avslå klagomålet innehåller en omprövning av sökandens situation i förhållande till nya rättsliga och faktiska omständigheter eller om det ändrar eller kompletterar det ursprungliga beslutet. I sådana fall utgör avslaget på klagomålet en rättsakt som är underställd unionsdomstolens prövning, vilken ska beakta denna vid bedömningen av den angripa rättsaktens lagenlighet, eller till och med anse den vara en rättsakt som går någon emot som ersätter den tidigare rättsakten.

(se punkterna 37−39)

Hänvisning till

Domstolen: 28 maj 1980, Kuhner mot kommissionen, 33/79 och 75/79, REG 1980, s. 1677, punkt 9; 10 december 1980, Grasselli mot kommissionen, 23/80, REG 1980, s. 3709, punkt 18; 16 juni 1988, Progoulis mot kommissionen, 371/87, REG 1988, s. 3081, punkt 17

Förstainstansrätten: 27 juni 2000, Plug mot kommissionen, T‑608/97, REGP 2000, s. I‑A‑125 och II‑569, punkt 23; 12 december 2002, Morello mot kommissionen, T‑338/00 och T‑376/00, REGP 2002, s. I‑A‑301 och II‑1457, punkterna 34 och 35; 2 mars 2004, Di Marzio mot kommissionen, T‑14/03, REGP 2004, s. I‑A‑43 och II‑167, punkt 54; 10 juni 2004, Eveillard mot kommissionen, T‑258/01, REGP 2004, s. I‑A‑167 och II‑747, punkt 31; 14 oktober 2004, Sandini mot domstolen, T‑389/02, REGP 2004, s. I‑A‑295 och II‑1339, punkt 49; 7 juni 2005, Cavallaro mot kommissionen, T‑375/02, REGP 2005, s. I‑A‑151 och II‑673, punkterna 63−66

Personaldomstolen: 9 september 2008, Ritto mot kommissionen, F‑18/08, REGP 2008, s. I‑A‑1‑281 och II‑A‑1‑1495, punkt 17

2.      Det framgår särskilt av bilaga III till tjänsteföreskrifterna att bestämmelserna om förfarandet vid uttagningsprov grundar sig på principen om delad behörighet mellan tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén. Denna diarki i tjänsteföreskrifterna visar, samtidigt som den utgör ett uttryck för en självbegränsning av administrationens makt, på att gemenskapslagstiftarens avsikt inte har varit att enbart förbehålla administrationen den svåra uppgiften att välja ut denna personal, utan att denne även har önskat att låta personer utanför förvaltningshierarkin, särskilt personalrepresentanter, delta genom uttagningskommittén, och detta som ett led i en strävan att skydda insynen i urvalsförfarandet för unionens personal.

Denna behörighetsfördelning har inte förändrats av att Europeiska rekryteringsbyråns (Epso) har upprättats, eftersom det i beslut 2002/620 om upprättande av Epso, närmare bestämt i artikel 2, föreskrivs att Epso ska ha de urvalsbefogenheter som tilldelas tillsättningsmyndigheterna. Dessutom framgår det av artikel 7 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, vad beträffar genomförandet av uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän, att Epsos uppgifter huvudsakligen är av organisatorisk karaktär. Såväl valet av ämnen för de frågor som ställs i ett uttagningsprov som rättningen av provet ligger utanför Epsos behörighet.

Sammanfattningsvis är de uppgifter som Epso har anförtrotts sådana att detta organ blir en viktig aktör vid fastställandet och genomförandet av unionens politik vad gäller rekrytering av personal. Vad däremot beträffar genomförandet av uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän är Epsos roll visserligen betydelsefull, eftersom den bistår uttagningskommittén, men den förblir hur som helst underordnad uttagningskommitténs roll och Epso kan inte träda i uttagningskommitténs ställe.

Om Epso har underkänt en sökande i ett uttagningsprov på grund av att dennes resultat i tillträdesprovet var för låga ska detta beslut således ogiltigförklaras. Även om rättningen av dessa prov med flervalsfrågor genomförs med hjälp av dator och att den följaktligen grundar sig på ett automatiserat förfarande förutsätter nämligen genomförandet av detta automatiserade förfarande att det fattas beslut i sak, vad avser tillträdesprovets frågors svårighetsgrad och hur vissa frågor neutraliseras. Om Epso inte genom en ändring i tjänsteföreskrifterna har givits behörighet att utföra uppgifter som omfattar att fastställa uttagningsprovens innehåll och att rätta desamma, så är det uppenbart att det är fråga om uppgifter som normalt åligger en uttagningskommitté.

(se punkterna 50, 56–58, 63, 65 och 70)–

3.      Om det i ett uttagningsprov genomförs en preliminär fas som leder till att mer än 90 procent av de sökande i uttagningsprovet underkänns av skäl som inte rör formalia utan för att de erhållit för låga resultat i tillträdesprovet, så utgör denna fas en väsentlig del av själva uttagningsprovet. Att detta tillträdesprov utgör en del av uttagningsprovet framstår som än mer uppenbart när det framgår att det inte räcker att en sökande uppnår genomsnittsresultatet i provet i fråga utan att denne måste tillhöra de sökande som fått det högsta resultatet bland deltagarna för att denne ska få delta i uttagningsprovets nästa fas. Att sökandenas provresultat jämförs mot varandra, såsom har skett i denna preliminära fas, utgör nämligen en del av själva kärnan i ett uttagningsprov.

(se punkterna 61 och 62)

Hänvisning till

Domstolen: 4 juli 1996, parlamentet mot Innamorati, C‑254/95 P, REG 1996, s. I‑3423, punkt 28

Förstainstansrätten: 2 maj 2001, Giulietti m.fl. mot kommissionen, T‑167/99 och T‑174/99, REGP 2001, s. I‑A‑93 och II‑441, punkt 81