Language of document : ECLI:EU:F:2010:56

PERSONALDOMSTOLENS BESLUT
(första avdelningen)

den 22 juni 2010

Mål F-78/09

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Talan om skadestånd – Ersättning för rättegångskostnader – Invändning om parallell talan — Uppenbart att talan ska avvisas ”

Saken: Talan, väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, varigenom Luigi Marcuccio i huvudsak yrkat att kommissionen ska förpliktas ersätta den skada som han lidit till följd av kommissionens beslut att inte ersätta de rättegångskostnader sökanden påstår sig ha haft i mål T‑18/04 .

Avgörande: Sökandens talan avvisas, eftersom det är uppenbart att inte kan prövas. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Yrkande om ogiltigförklaring av det administrativa beslut varigenom begäran om ersättning avslås – Yrkandet är inte självständigt i förhållande till begäran om skadestånd

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Förfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Föremål för talan

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 111; tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

1.      En institutions beslut att avslå en begäran om skadestånd ingår som en del i det administrativa förfarande som föregår en skadeståndstalan inför personaldomstolen. Yrkandet om ogiltigförklaring kan därför inte prövas självständigt i förhållande till begäran om skadestånd.

Den rättsakt som innehåller institutionens ställningstagande under det administrativa förfarandet har endast till verkan att möjliggöra för den part som lidit en skada att väcka talan om skadestånd vid personaldomstolen.

(se punkt 17)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 18 december 1997, Gill mot kommissionen, T 90/95, REGP 1997, s. I‑A-471 och II‑1231, punkt 45; 6 mars 2001, Ojha mot kommissionen, T‑77/99, REGP 2001, s. I‑A-61 och II‑293, punkt 68; 5 december 2002, Hoyer mot kommissionen, T 209/99, REGP 2002, s. I‑A-243 och II‑1211, punkt 32

2.      Det särskilda förfarande som föreskrivs i artikel 92.1 i personaldomstolens rättegångsregler om fastställande av rättegångskostnader utesluter krav avseende samma belopp, eller belopp som utgivits i samma syfte, inom ramen för en talan avseende unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar.

Artikel 92.1 i personaldomstolens rättegångsregler utgår således hinder för att en sökande, med stöd av artikel 91 i tjänsteföreskrifterna, väcker talan om skadestånd som egentligen har samma föremål som en begäran om fastställelse av rättegångskostnader.

(se punkterna 20 och 22)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 11 juli 2007, Schneider Electric mot kommissionen, T‑351/03, REG 2007, s. II 2237, punkt 297

Personaldomstolen: 10 november 2009, Marcuccio mot kommissionen, F 70/07, REGP 2009, s. I‑A-1-423 och II‑A-1-2293, punkterna 17 och 18