Mål C‑573/14
Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides
mot
Mostafa Lounani
(begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État (Belgien))
”Begäran om förhandsavgörande – Område med frihet, säkerhet och rättvisa – Asyl – Direktiv 2004/83/EG – Miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar – Artikel 12.2 c och artikel 12.3 – Grund för undantag från flyktingstatus – Begreppet 'gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser’ – Räckvidd – Ledare av en terroristorganisation – Fällande brottmålsdom för deltagande i en terroristgrupps verksamhet – Individuell prövning”
Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 31 januari 2017
1. Gränskontroller, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83 – Undantag från flyktingstatus – Grunder för undantag – Gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser – Tillämpningsområde – Begränsning till handlingar som föranlett fällande dom för ett av de terroristbrott som anges i artikel 1.1 i rambeslut 2002/475 – Föreligger inte
(Rådets direktiv 2004/83, artikel 12.2 c; rådets rambeslut 2002/475, artikel 1.1)
2. Gränskontroller, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83 – Undantag från flyktingstatus – Grunder för undantag – Gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser – Undantag som är beroende av en individuell prövning av omständigheterna som görs av den behöriga myndigheten
(Rådets direktiv 2004/83, artikel 12.2 c)
3. Gränskontroller, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83 – Undantag från flyktingstatus – Grunder för undantag – Gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser – Begrepp – Deltagande i en terroristgrupps verksamhet – Omfattas – Terroristhandling har inte begåtts, försökt begås eller hotat att begås – Saknar betydelse
(Rådets direktiv 2004/83, artiklarna 12.2 c och 3; rådets rambeslut 2002/475, artikel 1.1)
1. Artikel 12.2 c i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, ska tolkas så, att det inte nödvändigtvis krävs att en sökande av internationellt skydd har dömts för något av de terroristbrott som avses i artikel 1.1 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism, för att det ska kunna fastställas att den grund för undantag från flyktingstatus som anges i artikel 12.2 c i direktivet föreligger.
Om unionslagstiftaren hade avsett att inskränka tillämpningsområdet för artikel 12.2 c i direktiv 2004/83 och begränsa begreppet ”gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser” till att enbart avse de brott som räknas upp i artikel 1.1 i rambeslut 2002/475, skulle unionslagstiftaren utan svårighet ha kunnat göra det genom att uttryckligen nämna dessa brott eller genom att hänvisa till rambeslutet.
Artikel 12.2 c i direktiv 2004/83 innehåller dock ingen hänvisning vare sig till rambeslut 2002/475 – trots att det existerade när artikel 12.2 c utformades – eller till någon annan av Europeiska unionens rättsakter som antagits i kampen mot terrorismen.
(se punkterna 52–54 samt punkt 1 i domslutet)
2. Se domen.
(se punkt 72)
3. Artikel 12.2 c och artikel 12.3 i direktiv 2004/83 ska tolkas så, att handlingar som utgör deltagande i en terroristgrupps verksamhet, såsom dem för vilka motparten i det nationella målet har dömts, kan utgöra grund för undantag från flyktingstatus, trots att det inte har styrkts att den berörda personen har begått, försökt begå eller hotat att begå någon sådan terroristhandling som nämns i resolutionerna från Förenta nationernas säkerhetsråd. Vid den individuella prövning av omständigheterna som ska göras för att avgöra huruvida det föreligger synnerliga skäl att anta att en person har gjort sig skyldig till gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser, har varit anstiftare av sådana gärningar eller på annat sätt har deltagit i förövandet av sådana gärningar, är den omständigheten att personen i fråga har dömts i domstolarna i en medlemsstat för deltagande i en terroristgrupps verksamhet av särskild betydelse, liksom även konstaterandet att vederbörande varit ledare för gruppen, varvid det saknas anledning att fastställa att personen själv har varit anstiftare av en terroristhandling eller på annat sätt har deltagit i förövandet av en sådan handling.
(se punkt 79 samt punkt 2 i domslutet)