PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 9 juli 2009

Mål F-91/07

Javier Torijano Montero

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Meddelande om lediga tjänster – Rättsakt som går någon emot – Upptagande till sakprövning – Nödvändiga kvalifikationer – Lönegrad – Principen om skydd för berättigade förväntningar – Tjänstens intresse – Likabehandling”

Saken:         Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, varigenom Javier Torijano Montero begärt ogiltigförklaring av meddelande 197/06 om lediga tjänster, publicerad i avsikt att tillsätta en tjänst som handläggare (AD 11-8) inom området ”yttre säkerhet” vid säkerhetsdirektoratet vid Europeiska unionens råd.

Avgörande:         Talan ogillas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Meddelande om lediga tjänster – Villkor som utesluter tjänstemän som har rätt till förflyttning eller befordran – Upptagande till sakprövning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 29, 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Omplacering av personal – Förvärvad rätt att behålla sin tjänsteplacering – Föreligger inte

3.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Omplacering av personal – Meddelande om lediga tjänster – Villkor som i praktiken utesluter att en tjänsteman som utfört de uppgifter som motsvarar den utannonserade tjänsten kan söka denna – Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar – Föreligger inte

4.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Fastställande av lönegrad för en tjänst som ska tillsättas – Kriterier

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1)

5.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Fastställande av lönegrad för en tjänst som ska tillsättas – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7)

1.      Om de villkor för tillträde till en tjänst som angetts i ett meddelande om lediga tjänster i praktiken utesluter tjänstemän som har rätt till förflyttning eller befordran, utgör detta meddelande en rättsakt som dessa tjänstemän emot. Enbart den omständigheten att en kandidat inte har den lönegrad som krävs enligt meddelandet påverkar inte den slutsatsen. Om enbart de kandidater som har den lönegrad som krävs i meddelandet om lediga tjänster fick angripa meddelandets lagenlighet, skulle alla tjänstemän i andra lönegrader fråntas möjligheten att angripna lagenligheten av de villkor som anges däri. Effektiviteten av legalitetskontrollen skulle då bli starkt begränsad, eftersom rätten till domstolsprövning förbehölls tjänstemän som uppfyller villkoren om lägsta lönegrad för att kunna få den lediga tjänsten. Dessa tjänstemän skulle inte ha något berättigat intresse av att få saken prövad vad gäller ett sådant meddelande om lediga tjänster, utom om ett annat villkor som föreskrivs i meddelandet medförde att de uteslöts från att söka tjänsten.

(se punkterna 27, 30 och 31)

Hänvisning till domstolen den 19 juni 1975, 79/74, Küster mot parlamentet, REG 1975, s. 725, punkterna 5 och 6; den 11 maj 1978, 25/77, De Roubaix mot kommissionen, REG 1978, s. 1081, punkterna 7 och 8; personaldomstolen den 18 maj 2006, F-13/05, Corvoisier m.fl. mot ECB, REGP 2006, s. I‑A-1-19 och II‑A-1-65, punkt 42

2.      En tjänsteman har ingen förvärvad rätt att behålla sin tjänsteplacering. Det skulle på ett oacceptabelt sätt inskränka den frihet institutionerna har att organisera sina tjänstegrenar och anpassa sig till utvecklingen av sina behov.

(se punkt 74)

Hänvisning till förstainstansrätten den 28 januari 2003, T‑138/01, F mot revisionsrätten, REGP 2003, s. I‑A-25 och II‑137, punkt 43

3.      Så länge administrationen inte ger en tjänsteman precisa, ovillkorliga och samstämmiga försäkringar om att denne ska kunna söka och därefter kommer att få en viss tjänst, kan ett meddelande om lediga tjänster som i praktiken utesluter denna tjänsteman inte anses strida mot principen om skydd för berättigade förväntningar enbart av den anledningen att tjänstemannen utfört de uppgifter som motsvarar den utannonserade tjänsten.

(se punkt 74)

4.      Begreppet tjänstens intresse rör förutsättningarna för att institutionen allmänt ska fungera väl, och i synnerhet de specifika kraven för den tjänst som ska tillsättas. Institutionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid organisationen av sina tjänstegrenar, men det är likväl betydelsen av de uppgifter och det ansvar som följer med en viss tjänst som är huvudkriteriet för att fastställa lönegraden för en tjänst som ska tillsättas. Av denna princip följer att tillsättningsmyndigheten är skyldig att fastställa lönegraden för en tjänst som ska tillsättas utifrån tjänstens betydelse, oberoende av den eller de eventuella kandidater som söker denna efter att meddelandet om lediga tjänster har publicerats.

(se punkt 77)

Hänvisning till domstolen den 28 oktober 1980, 2/80, Dautzenberg mot domstolen, REG 1980, s. 3107, punkt 9; förstainstansrätten den 9 februari 1994, T‑3/92, Latham mot kommissionen, REGP 1994, s. I‑A-23 och II‑83, punkt 45; den 19 februari 1998, T‑3/97, Campogrande mot kommissionen, REG 1998, s. I‑A-89 och II‑215, punkt 41

5.      Det beslut varigenom en institution fastställer lönegraden för en tjänst medför inte att institutionen avhänder sig möjligheten att senare omklassificera tjänsten utifrån en ny metod. Enbart förekomsten av en tidigare, annorlunda bedömning kan inte utgöra bevis för att gränserna för institutionens breda utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av lönegraden för en tjänst som ska tillsättas har överskridits eller att detta utrymme har använts på ett uppenbart oriktigt sätt.

(se punkterna 80 och 86)

Hänvisning till domstolen den 4 februari 1987, 324/85, Bouteiller mot kommissionen, REG 1987, s. 529, punkt 6; den 12 februari 1987, 233/85, Bonino mot kommissionen, REG 1987, s. 739, punkt 5; förstainstansrätten den 16 december 1999, T‑143/98, Cendrowicz mot kommissionen, REG 1999, s. I‑A-273 och II‑1341, punkterna 23 och 28