PERSONALDOMSTOLENS DOM
(första avdelningen)
den 28 juni 2011
Mål F-55/10
AS
mot
Europeiska kommissionen
”Personalmål — Tjänstemän — Meddelande om lediga tjänster — Avslag på ansökan om tjänst — Berättigat intresse av att få saken prövad — Invalidiserad tjänsteman — Beslutet om avslag på ansökan om tjänst kan inte skiljas från tillsättningsbeslutet — Föreligger inte — Skillnad mellan tjänstemän som tillhör samma tjänstegrupp och lönegrad i olika karriärsystem — Överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst”
Saken: Talan, som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på EKSG-avtalet enligt artikel 106a i detta, genom vilken AS har yrkat ogiltigförklaring bland annat av kommissionens beslut av den 30 september 2009 att avslå sökandens ansökan om tjänsten som biblioteksassistent och yrkande om att kommissionen ska förpliktas att utge skadestånd till sökanden med 30 000 euro som ersättning för den ekonomiska och ideella skada som sökanden anser sig ha lidit.
Beslut: Kommissionens beslut av den 30 september 2009 att avslå sökandens ansökan om tjänst ogiltigförklaras. Kommissionen ska utge 3000 euro till sökanden. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta tre fjärdedelar av sökandens rättegångskostnader. Sökanden ska bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan mot avslag på en ansökan om en ledig tjänst
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
2. Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad – Beslut att avslå en ansökan om tjänst
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
3. Grundläggande rättigheter – Respekt för privatlivet och familjelivet – Medicinsk sekretess – Räckvidd
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 7)
4. Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav
(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 35.1 e)
5. Förfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor
(Personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 35.1 e och 43.1)
6. Tjänstemän – Meddelande om lediga tjänster – Anställning i kategori AST med karriärbegränsningar – Prövning av ansökningar om ledig tjänst – Sökande i kategori AST utan karriärbegränsningar omfattas inte – Rättsstridighet
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 5.4 och 7.1; bilaga XIII, artikel 10)
7. Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna rättsakten säkerställer inte att den ideella skadan ersätts tillräckligt – Beviljande av ekonomisk ersättning
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)
1. Situationen för en tjänsteman som ex officio har pensionerats på grund av total bestående invaliditet som erkänts av invaliditetskommittén är en situation som kan ändras och den tjänsteman som drabbats av en sådan invaliditet kan, om inte motsatsen bevisas, en dag återgå i tjänst. Denne har därför fortfarande ett befogat intresse av att begära ogiltigförklaring av ett beslut att avslå en ansökan om en ledig tjänst.
(se punkt 29)
Hänvisning till
Tribunalen: 9 december 2010, kommissionen mot Strack, T‑526/08 P, punkterna 73 och 74
2. I fråga om en talan som väcks av en tjänsteman enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, i vilken ett beslut om avslag på en ansökan om tjänst inte kan skiljas från beslutet om tillsättning av den ifrågavarande tjänsten, ska en enda helhetsbedömning göras av den berördes intresse av att besluten ogiltigförklaras.
Detta innebär emellertid inte att dessa beslut är odelbara och att en sökande, vid äventyr av avvisning, är skyldig att samtidigt begära ogiltigförklaring av båda besluten. Sökanden kan nämligen begära ogiltigförklaring av endast beslutet om avslag på ansökan om tjänst.
Det är för övrigt förenligt med proportionalitetsprincipen att en tjänsteman som är angelägen om att bibehålla tredje mans rättigheter, kan inskränka sig till att ansöka om ogiltigförklaring av beslutet om avslag på ansökan om tjänst, utan att, vid äventyr av att ansökan avvisas, vara tvungen att ansöka om ogiltigförklaring av beslutet om tillsättning av andra tjänstemän.
(se punkterna 30–33)
Hänvisning till
Domstolen: 28 februari 2008, Neirinck mot kommissionen, C‑17/07 P
Tribunalen: domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Strack, punkt 45
3. Tystnadsplikten omfattar bland annat upplysningar som hälso- och sjukvårdspersonal får del av i sin tjänsteutövning från den person som erhåller vård. Rätten till tystnadsplikt, som är en del av rätten till skydd för privatlivet, är en grundläggande rättighet som skyddas enligt unionens rättsordning. Dessa båda rättigheter kan inskränkas under förutsättning att de faktiskt tillgodoser de allmänintressen som eftersträvas av unionen och att de, mot bakgrund av det eftersträvade målet, inte medför ett oproportionerligt och oacceptabelt ingrepp som påverkar själva innehållet i de på detta sätt garanterade rättigheterna
Med hänvisning till artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna kan intrång i rätten till skydd för privatlivet, vilket omfattar bland annat en persons rätt att hålla uppgifter om sin hälsa hemliga, som görs av en offentlig myndighet motiveras, förutsatt att det sker ”med stöd av lag”, att det görs för att uppnå ett av de mål som anges i artikel 8.2, såsom ”landets ekonomiska välstånd” eller ”till skydd för hälsa” eller att det är ”nödvändigt” för att uppnå dessa mål.
Detta är inte fallet när en institution, i samband med en talan som väckts av en tjänsteman, använder uppgifter i den berördes läkarjournal i det enda syftet att utveckla argument för att visa att denne saknar intresse av att få saken prövad.
(se punkterna 41 och 42)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 13 juli 1995, K mot kommissionen, T‑176/94, punkterna 34–46
4. Unionsdomstolarna kan visserligen inte ex officio grunda ett avgörande på en grund som inte åberopats av någon av parterna, utom om denna utgör tvingande rätt. Unionsdomstolarna ska emellertid tolka de grunder som en part åberopat med avseende på grundens innehåll och inte på dess rättsliga kvalificering. Detta gäller emellertid under förutsättning att grunden tillräckligt klart framgår av ansökan. Oberoende av terminologifrågor ska grunderna vara så klara och precisa att svaranden kan förbereda sitt försvar och att personaldomstolen kan pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter.
(se punkt 50)
Hänvisning till
Domstolen: 15 december 1961, Fives Lille Cail, m.fl. mot Höga myndigheten, 19/60, 21/60, 2/61 och 3/61; 13 december 2005, kommissionen mot Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum, C‑78/03 P, punkt 45
Förstainstansrätten: 24 februari 2000, ADT Projekt mot kommissionen, T‑145/98, punkt 66
Tribunalen: 26 mars 2010, Proges mot kommissionen, T‑577/08, punkt 21
5. Om en sökande grundar sitt klagomål och sin talan på en grund som avser den materiella lagenligheten, kan denne sökande åberopa en ny grund som avser den materiella lagenligheten, såsom åsidosättande av tjänsteföreskrifterna, för första gången vid personaldomstolen. Det saknar härvid betydelse att den nya grunden bygger på ett rättsligt resonemang som skiljer sig väsentligt från den första grunden.
(se punkterna 51–53)
Hänvisning till
Personaldomstolen: 1 juli 2010, Mandt mot parlamentet, F‑45/07, punkterna 108–123
6. I artikel 7.1 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att tillsättningsmyndigheten ska tillsätta en tjänsteman till en tjänst i dennes tjänstegrupp som motsvarar hans lönegrad. Detta utgör hinder för att tillsättningsmyndigheten förbjuder vissa tjänstemän att få tillträde till en tjänst motsvarande lönegrad AST 1–AST 7 med motiveringen att de kan nå lönegrad AST 11. Den ovannämnda bestämmelsen och artikel 5.4 i tjänsteföreskrifterna innebär nämligen endast att institutionerna får upprätta ett samband mellan lönegrader och tjänster inom en tjänstegrupp.
Den omständigheten att övergångsbestämmelserna i artikel 10 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna medför att vissa tjänstemän, som tidigare var anställda i kategori C och D, omfattas av vissa karriärbegränsningar, medför inte att en institution, av denna enda anledning och med denna enda motivering, får förbehålla vissa tjänster för dessa och därmed förbjuda andra tjänstemän att få tillträde till dessa tjänster, trots att de har samma lönegrad.
Den omständigheten att en institution gör principiell åtskillnad mellan tjänstemän i samma lönegrad och samma tjänstegrupp med avseende på tillträde till vissa tjänster är inte förenlig med ett av ändamålen med ändringen av tjänsteföreskrifterna som bestod i att föra samman de tidigare kategorierna B, C och D till den enda tjänstegruppen AST. Tillsättningsmyndigheten får därför inte rättsenligt bedöma meriterna hos tjänstemän i samma lönegrad skilda från varandra i förhållande till om de tillhörde olika tjänstegrupper enligt de gamla tjänsteföreskrifterna. Lagstiftaren hade nämligen för avsikt att föra samman dessa kategorier till en enda tjänstegrupp.
(se punkterna 58 och 63–65)
Hänvisning till
Domstolen: 4 mars 2010, Angé Serrano, m.fl. mot parlamentet, C‑496/08 P, punkt 106
7. Den ideella skada som en tjänsteman lidit till följd av ett tjänstefel som medför skadeståndsansvar för administrationen medför rätt till ersättning när ogiltigförklaring av den rättsstridiga rättsakten inte i sig kan utgöra tillräcklig ersättning.
Detta är fallet när en institution, genom att rättsstridigt besluta att inte bedöma en ansökan om en tjänst som förklarats ledig, trots att den berörde tidigare innehaft samma slags tjänst under flera år, förorsakar denne ideell skada som inte ersätts tillräckligt endast genom ogiltigförklaring av den rättsstridiga rättsakten. Den berörde kan nämligen, på grund av invaliditet, inte längre komma i åtnjutande av någon verkställandeåtgärd som denna institution kan komma att vidta.
(se punkterna 79 och 80)
Hänvisning till
Personaldomstolen: 7 juli 2009, Bernard mot Europol, F‑99/07 och F‑45/08, punkterna 103–107