Talan väckt den 4 maj 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-304/18)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: Z. Malůšková, M. Owsiany-Hornung, F. Tomat)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8 i rådets beslut 94/728/EG Euratom¹ , artikel 8 i rådets beslut 2000/597/EG Euratom² , artikel 8 i rådets beslut 2007/436/EG Euratom³ , artikel 8 i rådets beslut 2014/335/EU Euratom⁴ , samt enligt artiklarna 6, 10, 11 och 17 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89⁵ , artiklarna 6, 10, 11 och 17 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000⁶ och artiklarna 6, 10, 12 och 13 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014⁷ , genom att underlåta att ställa traditionella egna medel till ett belopp på 2 120 309,50 euro till förfogande med avseende på meddelandet om att uppbörd inte kan ske IT(07)08-917, och

förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Av de uppgifter som kommissionen har tillgång till och som grundar sig på de meddelanden och de upplysningar som Republiken Italien har lämnat under det administrativa förfarandet, följer att inom ramen för bedrägeribekämpning som har till syfte att bekämpa olaglig handel med utländsk förädlad tobak, fastställde de italienska myndigheterna under år 1997 den aktuella tullskulden, nämnda skuld redovisades separat och meddelade gäldenären tullbeloppet. Med beaktande av att skulden i fråga redovisades separat (räkenskaperna B) och inte hade bestridits, borde de italienska myndigheterna ha krävt betalning direkt, vilket de emellertid inte gjorde. De italienska myndigheterna inväntade utgången i de straffrättsliga förfaranden som inletts mot gäldenären innan de inledde uppbördsförfarandet. Nämnda straffrättsliga förfaranden avslutades dock inte förrän efter cirka sex år efter det att skulden uppkom och fastställdes.

Tullskulder utgör unionens egna medel, vilka ska uppbäras av medlemsstaterna och ställas till kommissionens förfogande. Medlemsstaternas skyldighet att säkerställa att unionens egna medel uppbärs uppkommer vid den tidpunkt då de villkor är uppfyllda som följer av tullbestämmelserna (fastställelse av tullbeloppet som följer av tullskulden och identiteten hos den som är skyldig att betala).

I förordningen om tillhandahållande av de egna medlen föreskrivs dessutom att medlemsstaterna är skyldiga att vidta alla nödvändiga åtgärder för att de belopp som motsvarar de fastställda tullarna tillhandahålls kommissionen. Medlemsstaterna undantas från skyldigheten att tillhandahålla kommissionen de belopp som motsvarar de fastställda tullarna endast om uppbörden inte har kunnat genomföras på grund av force majeure eller om det visar sig att det blivit omöjligt att uppbära beloppen av skäl som inte kan tillskrivas medlemsstaterna. Om en medlemsstat underlåter att tillhandahålla kommissionen det belopp som motsvarar de fastställda egna medlen utan att något av de villkor som föreskrivs i förordningen om tillhandahållande av de egna medlen är uppfyllt, har den medlemsstaten underlåtit att uppfylla de skyldigheter som åligger den enligt unionsrätten. Varje försening av tillhandahållandet av de egna medlen innebär dessutom att den berörda medlemsstaten är skyldig att betala dröjsmålsränta för den berörda perioden.

Eftersom de italienska myndigheterna har inlett förfarandet för uppbörd av skulden i fråga sex år för sent och den förseningen uteslutande ska tillskrivas de italienska myndigheterna, kan Republiken Italien inte med framgång göra gällande att den har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de belopp som motsvarar den fastställa tullen tillhandahålls kommissionen. De italienska myndigheterna har fortsatt att underlåta att tillhandahålla kommissionen det fastställda beloppet.

Kommissionen gör således gällande att Republiken Italien i förevarande fall har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8 i beslutet om egna medel och artiklarna 6, 10, 11 och 17 (nu artiklarna 6, 10, 12 och 13) i förordningen om tillhandahållande av de egna medlen.

____________

¹ 94/728/EG, Euratom: Rådets beslut av den 31 oktober 1994 om systemet för gemenskapernas egna medel, EGT L 293, 1994, s.9; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s.192.

² 2000/597/EG, Euratom: Rådets beslut av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel, EGT L 253, 2000, s. 42.

³ 2007/436/EG, Euratom: Rådets beslut av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel, EUT L 163, 2007, s. 17.

⁴ 2014/335/EU, Euratom: Rådets beslut av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel, EUT L 168, 2014, s. 105.

⁵ Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, EGT L 155, 7.6.1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41.

⁶ Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, EGT L 130, 31.5.2000, s. 1.

⁷ Rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 av den 26 maj 2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov (omarbetning), EUT L 168, 7.6.2014, s. 39.