PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 15 september 2011

Mål F-6/10

Yannick Munch

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Avtalsvillkor enligt vilket anställningen upphör om den anställde inte tagits upp i förteckningen över godkända sökande efter ett uttagningsprov – Allmänna uttagningsprov OHIM/AD/02/07 och OHIM/AST/02/07 – Upptagande till sakprövning – Epsos och uttagningskommitténs respektive behörighet – Artikel 8 i anställningsvillkoren för övriga anställda – Förnyelse av tidsbegränsat anställningsavtal för tillfälligt anställda”

Saken:      Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, i vilken Yannick Munch bland annat har yrkat ogiltigförklaring av harmoniseringsbyråns beslut av den 12 mars 2009 om uppsägning av hans avtal om tillfällig anställning från och med den 15 oktober 2009, samt förpliktande för harmoniseringsbyrån att utge skadestånd.

Avgörande:      Harmoniseringsbyråns beslut i sin skrivelse av den 12 mars 2009, genom vilket konstateras att sökandens anställningsavtal upphör från och med den 15 oktober 2009, ogiltigförklaras. Harmoniseringsbyråns förpliktas att betala skillnaden mellan den lön sökanden skulle ha haft om anställningen vid institutionen fortgått och den lön eller den arbetslöshetsersättning som han faktiskt uppbar från annat håll sedan den 15 oktober 2009. Harmoniseringsbyrån förpliktas att betala skadestånd till sökanden med ett belopp om 2 000 euro. Harmoniseringsbyrån ska bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Klausul i ett avtal om tillfällig anställning enligt vilken anställningsavtalet sägs upp om den anställde inte tas upp på förteckningen över godkända sökande vid ett allmänt uttagningsprov – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

2.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Skrivelse till en tillfälligt anställd, varigenom denne erinras om det datum då anställningsavtalet löper ut – Omfattas inte – Ändring i ett avtal – Beslut att inte förnya ett avtal – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

3.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Klausul i ett avtal om tillfällig anställning enligt vilken anställningsavtalet sägs upp om den anställde inte tas upp på förteckningen över godkända sökande vid ett allmänt uttagningsprov – Administrationens beslut, varigenom det konstateras att den anställde inte har upptagits i nämnda förteckning och varigenom uppsägningsklausulen tillämpas – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

4.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Anställningsavtal om tillsvidareanställning som innehåller en klausul enligt vilken anställningsavtalet endast sägs upp om den anställde inte tas upp på förteckningen över godkända sökande vid ett allmänt uttagningsprov

5.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav

(Domstolens stadga, artikel 21 första stycket, och bilaga I, artikel 7.3, samt personaldomstolens rättegångsregler, artikel 35.1 e)

6.      Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) – Genomförandet av uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän – Epsos roll – Bistånd till uttagningskommittén – Underordnad roll i förhållande till uttagningskommittén

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III, artikel 1 första, fjärde och femte styckena)

7.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Ändring av ett avtal om tidsbegränsad anställning till ett avtal om tillsvidareanställning och införande av en klausul enligt vilken anställningsavtalet sägs upp om den anställde inte tas upp på förteckningen över godkända sökande vid ett allmänt uttagningsprov – Ändringen anses utgöra en förnyelse av ett avtal om tidsbegränsad anställning

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 2 a, b och d samt artikel 8 första och andra styckena, samt rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausul 3.1)

8.      Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet – Tvister av ekonomisk art i den mening som avses i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)

1.      Såväl det administrativa klagomålet som talan vid domstol ska enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna riktas mot en rättsakt som går någon emot och som har tvingande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka sökandens intressen genom att klart påverka dennes rättsliga ställning.

En klausul i ett avtal om tillfällig anställning, enligt vilken anställningsavtalet sägs upp om den anställde inte tas upp på förteckningen över godkända sökande vid ett allmänt uttagningsprov som anordnas av Europeiska rekryteringsbyrån, kan härvid i sig vara av sådan art att den direkt och omedelbart kan påverka nämnda anställds intressen genom att klart påverka dennes rättsliga ställning, mot bakgrund av, i vart fall, osäkerheten huruvida denne kommer att tas upp i förteckningen över godkända sökande efter nämnda uttagningsprov.

(se punkterna 32 och 33)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 13 juli 2000, Hendrickx mot Cedefop, T‑87/99, punkt 37

Personaldomstolen: 2 juli 2009, Bennett m.fl mot harmoniseringsbyrån, F‑19/08, punkt 65 och där angiven rättspraxis

2.      En rättsakt som inte innehåller några nya omständigheter i förhållande till en tidigare rättsakt utgör enbart en bekräftelse av denna och kan inte ge upphov till en ny tidsfrist för att väcka talan. En skrivelse varigenom den anställde erinras om villkoren i vederbörandes anställningsavtal med avseende på det datum då avtalet löper ut och som således inte innehåller några nya omständigheter i förhållande till en tidigare rättsakt utgör inte en rättsakt som går den anställde emot.

Däremot utgör alla ändringar i ett avtal en rättsakt som går någon emot. Detta gäller dock endast de villkor i avtalet som har ändrats, såvida inte ändringarna innebär att hela systematiken i avtalet har kullkastats. Om avtalet kan förnyas utgör administrationens beslut att inte förnya det likaledes en rättsakt som går någon emot. Denna rättsakt är fristående från det aktuella avtalet och det kan riktas klagomål eller väckas talan mot den inom de föreskrivna fristerna. Ett sådant beslut, som fattas efter det att tjänstens intresse och den berördes situation prövats på nytt, innehåller nämligen en ny omständighet i förhållande till det ursprungliga avtalet och kan inte anses utgöra endast en bekräftelse av avtalet.

(se punkterna 50–53)

Hänvisning till

Domstolen: 10 december 1980, Grasselli mot kommissionen, 23/80, punkt 18; 9 juli 1987, Castagnoli mot kommissionen, 329/85, punkterna 10 och 11; 14 september 2006, kommissionen mot Fernández Gómez, C-417/05 P, punkterna 45–47

Förstainstansrätten: 2 februari 2001, Vakalopoulou mot kommissionen, T-97/00, punkt 14; 1 april 2003, Mascetti mot kommissionen, T-11/01, punkt 41

Personaldomstolen: 15 april 2011, Daake mot harmoniseringsbyrån, F-72/09 och F-17/10, punkt 36

3.      En skrivelse i vilken administrationen konstaterar en ny händelse eller situation och tillämpar en rättsföljd som föreskrivs i en bestämmelse eller ett avtalsvillkor gentemot de berörda personerna utgör en rättsakt som går någon emot, eftersom den ändrar rättsställningen för mottagarna.

Så är fallet med ett beslut från administrationen, varigenom det konstateras att den tillfälligt anställde inte har upptagits i förteckningen över godkända sökande vid ett visst allmänt uttagningsprov och varigenom tillämpas uppsägningsklausulen i vederbörandes anställningsavtal, av vilken det framgår att avtalet kan sägas upp om en viss händelse inträffar – det vill säga upprättandet av en förteckning över godkända sökande vid det uttagningsprov som anges i klausulen – som det av naturliga skäl inte gick att fastställa datumet för när klausulen intogs i avtalet. Detta beslut ändrar rättsställningen för den anställde och utgör en rättsakt som går någon emot. Det kan riktas klagomål och, i förkommande fall, väckas talan mot rättsakten.

Eftersom uppsägningsklausulen upptas i avtalet inom ramen för ett komplicerat förfarande måste den anställde indirekt kunna bestrida klausulens lagenlighet, även när det gäller dess individuella räckvidd, när administrationen i det sista skedet i förfarandet beslutar sig för att tillämpa den.

(se punkterna 58, 59 och 95)

Hänvisning till

Personaldomstolen: ovannämnda målet Daake mot harmoniseringsbyrån, punkt 34 och följande punkter

4.      Genom att erbjuda ett stort antal anställda, som hade deltagit och gått vidare i interna urvalsförfaranden, ett avtal om tillfällig anställning utan tidsbegränsning innehållande en uppsägningsklausul som endast är tillämplig för det fall de berörda inte upptas i den förteckning över godkända sökande som upprättas vid uttagningsprovets slut, förbinder sig institutionen helt tydligt till att varaktigt behålla de berörda inom institutionen, på villkor att de upptas i förteckningen över godkända sökande. Genom att därefter begränsa det antal platser som ska tillsättas till några få och genom att begränsa antalet godkända sökande som upprättas vid de två uttagningsprovens slut, som för övrigt är allmänna, till det exakta antal tjänster som ska tillsättas, har institutionen radikalt och objektivt begränsat chansen för samtliga nämnda anställda, att undgå att uppsägningsklausulen tillämpas. Institutionen har följaktligen tömt sina avtalsenliga åtaganden gentemot institutionens tillfälligt anställda på en del av deras substans.

Mot bakgrund av institutionens åtagande gentemot sina tillfälligt anställda kan uppsägningsklausulen således inte tillämpas vid ett allmänt uttagningsprov som är öppet för samtliga medborgare i medlemsstaterna när förteckningen över godkända sökande som har inskränkts till entalet eller ett sådant begränsat antal namn att möjligheterna för de berörda anställda att inte omfattas av uppsägningsklausulens tillämpningsområde är orimligt små. Med andra ord kan en sådan förteckning över godkända sökande inte omfattas av uppsägningsklausulen utan att det påverkar administrationens avtalsmässiga åtaganden.

(se punkterna 78 och 79)

5.      Enligt artikel 35.1 e i personaldomstolens rättegångsregler ska en ansökan innehålla uppgifter om de grunder samt faktiska och rättsliga omständigheter som åberopas. Dessa uppgifter måste vara tillräckligt klara och precisa för att ge svaranden möjlighet att förbereda sitt försvar och för att personaldomstolen ska kunna avgöra tvisten, i förekommande fall utan att förfoga över ytterligare uppgifter. För att en talan ska kunna upptas till sakprövning behöver ansökan inte nödvändigtvis vara lång och detaljrik. Det räcker att de väsentligaste omständigheter på vilka talan grundas på ett, i vart fall kortfattat men, konsekvent och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan. Detta gäller i än högre grad då den skriftliga delen av förfarandet vid personaldomstolen enligt artikel 7.3 i bilaga I till domstolens stadga i princip ska innehålla endast en skriftväxling, om personaldomstolen inte beslutar annat. Detta drag, som utmärker förfarandet vid personaldomstolen och som skiljer sig från vad som, enligt artikel 21 första stycket i domstolens stadga, gäller vid Europeiska unionens tribunal eller vid domstolen, klargör att framställningen av grunderna för talan och argumenten inte ska vara kortfattad.

(se punkterna 91 och 92)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 12 mars 2009, Hambura mot parlamentet, F‑4/08, punkterna 49 och 50 och där angiven rättspraxis

6.      Det framgår av bilaga III till tjänsteföreskrifterna att bestämmelserna om förfarandet vid uttagningsprov grundar sig på principen om delad behörighet mellan tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén. Denna diarki i tjänsteföreskrifterna visar, samtidigt som den utgör ett uttryck för en självbegränsning av administrationens makt, på att gemenskapslagstiftarens avsikt inte har varit att enbart förbehålla administrationen den svåra uppgiften att välja ut denna personal, utan att denne även har önskat att låta personer utanför förvaltningshierarkin, särskilt personalrepresentanter, delta genom uttagningskommittén (i vilken även administrationen finns representerad), och detta som ett led i en strävan att skydda insynen i urvalsförfarandet för unionens personal. Inom ramen för den delade behörigheten ankommer det på tillsättningsmyndigheten, såsom framgår särskilt av artikel 1 första stycket i bilaga III till tjänsteföreskrifterna och artikel 4 i nämnda bilaga, att utarbeta meddelandet om uttagningsprov, i samråd med gemensamma kommittén, och att upprätta en förteckning över de sökande som uppfyller de tre första villkoren i artikel 28 i tjänsteföreskrifterna för att kunna utses till tjänstemän. När tillsättningsmyndigheten har översänt denna förteckning till uttagningskommitténs ordförande, ankommer det därefter på själva uttagningskommittén, såsom anges i artikel 5 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, att för det första, upprätta en förteckning över de sökande som uppfyller kraven i meddelandet om uttagningsprov, för det andra, genomföra proven och, för det tredje, upprätta förteckningen över godkända sökande och översända den till denna myndighet.

De uppgifter som Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) har anförtrotts är visserligen sådana att detta organ blir en viktig aktör vid fastställandet och genomförandet av unionens politik vad gäller rekrytering av personal. Vad däremot beträffar genomförandet av uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän är Epsos roll visserligen betydelsefull, eftersom den bistår uttagningskommittén, men den förblir hur som helst underordnad uttagningskommitténs roll och Epso kan inte träda i uttagningskommitténs ställe. Både det stora antal uppgifter (huvudsakligen att ge institutionerna råd och bistånd) som Epso har getts och dess sammansättning (en styrelse som enbart består av ledamöter som utsetts av institutionerna, då de tre personalrepresentanterna endast är observatörer) utgör hinder för varje försök att jämföra Epso med en uttagningskommitté, vars sammansättning överensstämmer med en regel om partssammansättning och vilken utses för varje uttagningsprov och har den väl preciserade uppgiften att genomföra det aktuella uttagningsprovet.

Om Epso – en instans som handlat utan behörighet – har uteslutit en sökande från den andra fasen av ett allmänt uttagningsprov ska detta beslut således ogiltigförklaras. Det var dock på grundval av beslutet att inte uppta sökanden på förteckningen över godkända sökanden vid detta uttagningsprov, och således ofrånkomligen på grundval av beslutet att utesluta sökanden från den andra fasen av detta uttagsprov, som administrationen fattade beslutet att tillämpa uppsägningsklausulen som införts i dennes avtal om tillfällig anställning. Följaktligen ska även det sistnämnda beslutet ogiltigförklaras.

(se punkterna 99–104)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 15 juni 2010, Pachtitis mot kommissionen, F‑35/08, punkterna 50–52 och 58

7.      Artikel 8 första och andra styckena i anställningsvillkoren för övriga anställda syftar närmare till att begränsa användningen av på varandra följande anställningsavtal för tillfälligt anställda. Anställningsavtal för sådana tillfälligt anställda som avses i artikel 2 a i anställningsvillkoren får förnyas högst en gång för en tidsbegränsad period. Om avtalen därefter förnyas ska de gälla tills vidare. Anställningsavtal för sådana tillfälligt anställda som avses i artikel 2 b eller 2 d i anställningsvillkoren, vars varaktighet inte får överstiga fyra år, får inte förnyas mer än en gång och då med högst två år, om det fanns en bestämmelse om möjlighet till förnyelse i det ursprungliga avtalet. Efter att avtalet löpt ut kan den berörda anställde endast behålla sin tjänst om vederbörande tillsätts som tjänsteman.

Den omständigheten att en uppsägningsklausul har tagits in i den anställdes avtal, vilken ger administrationen möjlighet att säga upp anställningen för det fall den berörde inte godkänns i ett uttagningsprov som meddelats inom en viss tid innebär inte, oavsett vad som står i avtalet, att avtalet kan kvalificeras som ett avtal om tillsvidareanställning, vilket karaktäriseras av att det är fråga om en fast tjänst. Ett avtals längd kan nämligen, såsom framgår av klausul 3 punkt 1 i ramavtalet om visstidsanställning som ingår som bilaga till direktiv 1999/70 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, fastställas inte bara genom att det anges ”att det gäller fram till ett visst datum”, utan även genom att det anges ”att det gäller … till dess en viss uppgift har utförts eller [att det upphör] med anledning av en särskild händelse”, såsom upprättandet av en förteckning över godkända sökande i ett visst uttagningsprov, vilken kan få flera möjliga följder beroende på vad som föreskrivs i anställningsavtalet. Om den anställde inte upptas i förteckningen framgår det således av anställningsavtalet att det upphör. Detsamma sker vanligtvis om den anställde blir godkänd i uttagningsprovet, eftersom denne då erbjuds att bli tjänsteman, och om vederbörande inte antar erbjudandet upphör avtalet även här i enlighet med dess lydelse.

Ett beslut av administrationen ska ogiltigförklaras när denna tillämpar uppsägningsklausulen som införts i ett avtal om tillfällig anställning i strid mot artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda. Efter att anställningsavtalet för en tillfälligt anställd, i den mening som avses i artikel 2 a i anställningsvillkoren – mellan administrationen och den anställde – förnyats en gång, har det nämligen förnyats ytterligare en gång för en tidsbegränsad period, vilket strider mot artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren.

(se punkterna 110 och 113–116)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 26 oktober 2006, Landgren mot ETF, F‑1/05, punkt 66

8.      Ett yrkande om att harmoniseringsbyrån ska betala ut ett belopp till den anställde som denne anser sig ha rätt till enligt anställningsvillkoren för övriga anställda omfattas av begreppet tvister av ekonomisk art i den mening som avses i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna. Enligt artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna har unionsdomstolen i dessa tvister en obegränsad behörighet som innebär att den ska avgöra den tvist som den har att pröva fullständigt, det vill säga i fråga om den anställdes samtliga rättigheter och skyldigheter, såvida inte domstolen överlåter åt den aktuella institutionen eller organet att verkställa en viss del av domen. I det sistnämnda fallet utövar domstolen kontroll och fastställer de exakta villkoren för verkställandet.

(se punkt 125)

Hänvisning till

Domstolen: 18 december 2007, Weißenfels mot parlamentet, C‑135/06 P, punkterna 65, 67 och 68

Personaldomstolen: 2 juli 2009, Giannini mot kommissionen, F‑49/08, punkterna 39–42