BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(andra avdelningen)

den 12 december 2012

Mål F‑12/10 DEP

Petrus Kerstens

mot

Europeiska kommissionen

”Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader – En institution företräds av en av sina medarbetare – Ersättningsgilla kostnader – Nödvändiga kostnader – Begrepp – Kostnader för medarbetarens transport, boende och dagtraktamente ”

Saken: Ansökan om att personaldomstolen ska fastställa vilka kostnader som är ersättningsgilla för Europeiska kommissionen enligt artikel 92.1 i rättegångsreglerna till följd av personaldomstolens dom av den 8 mars 2012 i mål F-12/10, Kerstens mot kommission.

Avgörande: De ersättningsgilla kostnaderna för kommissionen i mål F-12/10 uppgår till 348,52 euro. Vardera parten ska bära sina egna kostnader för förfarandet för fastställande av kostnader.

Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Nödvändiga kostnader för parterna – Kostnader för resa och uppehälle för unionsinstitutionernas medarbetare– Villkor för återbetalning

(Personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 91 b och 92)

2.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Nödvändiga kostnader för parterna – Begrepp – Ersättning till en tjänsteman som företräder institutionen vid unionsdomstolarna– Omfattas inte

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 91 b)

3.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Bestridande av att kostnader som uppstått när en institution företräds av en medarbetare är ersättningsgilla – Gränser

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 91 b)

1.      Enligt artikel 91 b i personaldomstolens rättegångsregler omfattar de ersättningsgilla kostnaderna endast utgifter för förfarandet vid personaldomstolen, och dessa måste ha varit nödvändiga i detta avseende. Den omständigheten att de uppkomna kostnaderna täcks av den berörda institutionens budget utgör inte ett avgörande kriterium för att avgöra om de är ersättningsgilla eller inte. Endast de kostnader som inte kan hänföras till institutionens interna verksamhet, såsom kostnader för resa och uppehälle som är nödvändiga för förfarandet omfattas emellertid av begreppet nödvändiga kostnader för förfarandet.

Vad beträffar frågan huruvida kostnader som åsamkats en institution i förekommande fall kan ge upphov till en fordran mot tredje man som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna i en rättegång ska det göras en åtskillnad mellan kostnader som kan hänföras till institutionens interna verksamhet och kostnader som inte kan hänföras till sådan verksamhet. Även om det förvisso är korrekt att budgeten för rättstjänsten vid en institution – ­ rörande personalens resekostnader – ska anses omfatta bland annat kostnaderna för att resa till Luxemburg för att företräda institutionen i rättsliga förfaranden är det inte desto mindre så att om sökanden förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna ska vissa kostnader som åsamkats institutionen och som är nödvändiga återbetalas till budgeten. Detta är skälet till att institutionen är skyldig att yrka att tappande part ska ersätta rättegångskostnaderna och om nödvändigt inleda det förfarande som stadgas i artikel 92 i rättegångsreglerna. Följaktligen gäller att kostnader för transport, boende och dagtraktamente kan bli föremål för återbetalning i egenskap av ersättningsgilla kostnader. Det är dessutom inte oskäligt att anlita en resebyrå, eftersom detta förenklar administrationens handläggning av de anställdas resor och möjliggör besparingar.

De kostnader som kan hänföras till institutionens interna verksamhet får dessutom inte vara schablonmässiga. Om detta vore möjligt skulle nämligen den berörda institutionen kunna inbegripa interna kostnader, såsom sekretariatsbistånd eller administrativa kostnader, som inte är ersättningsgilla, bland de ersättningsgilla kostnaderna.

(se punkterna 24, 25, 27, 29, 30 och 41)

Hänvisning till

Domstolen: 26 november 2004, EIB mot De Nicola, C‑198/02 P(R)‑DEP, punkt 20

Europeiska unionens tribunal: 23 mars 2012, Kerstens mot kommissionen, T‑266/08 P‑DEP, punkterna 13 och 21

2.      Kostnaderna för en tjänsteman kan inte anses som kostnader hänförliga till förfarandet och således ersättningsgilla. När institutionerna låter sig företrädas av en av sina tjänstemän motsvaras all tjänstemannens verksamhet av den ersättning som vederbörande uppbär enligt tjänsteföreskrifterna. Denne tjänsteman, som omfattas av tjänsteföreskrifterna – vilka reglerar hans ekonomiska situation – har nämligen som uppdrag att vägleda och biträda sin institution och att utföra de uppgifter som anförtros honom, vilket även omfattar, förutom att företräda institutionen vid unionsdomstolarna, att försvara sin institutions intressen.

(se punkt 26)

Hänvisning till

Domstolen: 7 september 1999, kommissionen mot Sveriges Betodlare och Henrikson, C‑409/96 P‑DEP, punkt12

Europeiska unionens tribunal: Kerstens mot kommissionen, se ovan,, punkterna 13, 19 och 21

3.      Det ankommer inte heller på en sökande att i en tvist mellan unionen och dess anställda bedöma hur den medarbetare som representerar svaranden vid unionsdomstolarna ska resa eller vistelsens längd, under förutsättning att de kostnader för vilka svaranden yrkat ersättning är nödvändiga kostnader i den mening som avses i artikel 91 b i personaldomstolens rättegångsregler.

(se punkt 36)