DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 18 september 2013

Mål F‑76/12

Sabine Scheidemann

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänsteman – Förflyttning mellan institutioner – Artiklarna 43 och 45 i tjänsteföreskrifterna – Befordran – Meritpoäng – Likabehandling – Institutionernas självständighet”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Sabine Scheidemann har yrkat dels ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 13 oktober 2011 om omvandling av meritpoäng som hon erhållit vid Europaparlamentet, liksom beslutet att fastställa förteckningen över de tjänstemän som befordrats (publicerad i administrativt meddelande nr 48/2011 av den 27 oktober 2011) i den del hennes namn inte ingår i denna förteckning, dels att kommissionen ska förpliktas att betala skadestånd för de materiella skador detta beslut orsakat henne, vilka preliminärt uppskattas i överensstämmelse med rätt och billighet (ex æquo et bono) till 20 000 euro.

Avgörande:      Talan ogillas. Sabine Scheidemann ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättgångskostnader.

Sammanfattning

Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Omfattning – Institutionernas självständighet – Tjänsteman som flyttat från en annan institution – Delad befogenhet vad gäller bedömning av kvalifikationer och befordran – Föreligger inte – Skyldighet att tillämpa den tidigare institutionens interna bestämmelser om tilldelning av meritpoäng och befordran – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 43, 45 och 110)

Även om alla tjänstemän vid alla unionsinstitutioner omfattas av samma tjänsteföreskrifter i enlighet med den princip om en gemensam offentlig förvaltning som fastställs i artikel 9.3 i Amsterdamfördraget, innebär denna princip dock inte att institutionerna måste använda den befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar som de tillerkänns i tjänsteföreskrifterna på samma sätt, utan tvärtom omfattas deras personalförvaltning av en självständighetsprincip. För övrigt hänvisar härvidlag artikel 43 i tjänsteföreskrifterna till de allmänna genomförandebestämmelser som varje institution antagit för att fastställa villkoren för hur varje tjänstemans kompetens, prestationsförmåga och uppträdande i tjänsten ska redovisas i en årlig rapport. Mer allmänt ger artikel 110 i tjänsteföreskrifterna institutionerna rätt att, om vissa formella villkor är uppfyllda, anta lämpliga allmänna genomförandebestämmelser för tjänsteföreskrifterna för att säkerställa deras verkan, och detta i undantagsfall, närmare bestämt om bestämmelser i tjänsteföreskrifterna är så oklara och oprecisa att de inte kan tillämpas utan att den tillämpningen blir godtycklig. Av artikel 2.2 i tjänsteföreskrifterna framgår att det i dessa föreskrifter inte anges något om delade befogenheter vad gäller beslut som gäller bedömning av kvalifikationer och befordran, särskilt när det gäller förflyttning mellan institutionerna, och varje institution har rätt att för att genomföra artiklarna 43 och 45 i tjänsteföreskrifterna utforma sitt eget regelverk genom allmänna genomförandebestämmelser som antas med stöd av artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

Att i de fall när en tjänsteman har flyttat till en annan institution kräva att den nya institutionen tillämpar den gamla institutionens interna bestämmelser angående tilldelning av meritpoäng och befordran, och bland annat tillämpningsbestämmelserna, vid fastställande av meritpoäng skulle medföra en skillnad i behandling mellan tjänstemän vid den nya institutionen vad gäller bedömning av kvalifikationer, beroende på huruvida de flyttat mellan institutionerna eller ej. Institutionerna är härvidlag skyldiga att dels se till att rörligheten mellan institutionerna inte innebär att karriärutvecklingen för de tjänstemän som använder sig av denna åsidosätts, dels granska situationen för sådana tjänstemän i syfte att kontrollera att de tjänstemän som förflyttats inte drabbas av nackdelar i samband med ett befordringsförfarande.

(se punkterna 26–28 och 32)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 9 juli 1997, Echauz Brigaldi m.fl. mot kommissionen, T‑156/95, punkt 53

Personaldomstolen: 5 juli 2011, V mot parlamentet, F‑46/09, punkt 135