BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 25 juni 2014

Mål F‑47/08 DEP

Willy Buschak

mot

Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor

”Personalmål – Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader – Upptagande till sakprövning – Rättslig grund för begäran – Artikel 92 i rättegångsreglerna – Tolkning av ansökan – För sent väckt talan – Kostnader för översättning”

Saken:      Begäran om fastställande av de ersättningsgilla rättegångskostnaderna enligt artikel 92 i rättegångsreglerna från Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (nedan kallad fonden) till följd av beslutet Buschak/Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (F-47/08, EU:F:2010:20).

Avgörande:      Det totala beloppet för de ersättningsgilla rättegångskostnader som Willy Buschak ska ersätta Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor med i mål F-47/08, Buschak mot Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor fastställs till 9 250 euro.

Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Begäran om fastställande – Frist för ingivande – Skyldighet att inge begäran om fastställande av rättegångskostnaderna inom rimlig tid

2.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Begrepp – Kostnader för det administrativa förfarandet – Omfattas inte

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 91 b)

3.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Bedömning mot bakgrund av det antal arbetstimmar som varit objektivt nödvändiga för förfarandet

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 91 b)

4.      Domstolsförfarande – Språkregler – Val av rättegångsspråk

förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 35)

1.      En begäran om fastställande av rättegångskostnader ska framställas inom rimlig tid, varefter den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna har skäl att anse att den part som har rätt till fordringen har avstått från den rätten. Frågan huruvida en tidsfrist är rimlig ska bedömas utifrån omständigheterna i varje mål och i synnerhet utifrån vad som står på spel för den berörde, hur komplicerat målet är och hur inblandade parter agerat.

(se punkt 18)

Hänvisning till

Domstolen: beslut Dietz/kommissionen, 126/76 DEP, EU:C:1979:158, punkt 1 och dom, omprövning Arango Jaramillo m.fl./EIB, C-334/12 RX-II, EU:C:2013:134, punkterna 28 och 33

Förstainstansrätten: beslut Air France/kommissionen, T-2/93 DEP, EU:T:1995:45, punkt 10 och följande punkter

2.      Kostnader för att anlita advokat under det administrativa förfarandet utgör inte ersättningsgilla kostnader.

Administrationens kostnader för att anlita advokat för tiden före det att talan väckts utgör inte heller ersättningsgilla kostnader. I likhet med de kostnader som tjänstemannen har för att anlita advokat under det administrativa förfarandet kan dessa kostnader inte anses utgöra kostnader som uppkommit med anledning av förfarandet vid personaldomstolen. Det är endast de sistnämnda kostnaderna som är ersättningsgilla enligt artikel 91 b i personaldomstolens rättegångsregler. Det är väsentligt att var och en av parterna kan försvara sin sak på villkor som, i förfarandets helhet, inte försätter honom i ett tydligt underläge i förhållande till motparten. Detta vore emellertid fallet om tjänstemannen om han förlorade målet, kunde vänta sig att ersätta kostnaderna för den advokat som administrationen hade anlitat under det administrativa förfarandet, medan han om han vann målet inte kunde återfå kostnaderna för att anlita advokat under samma skede. Utsikten att i förekommande fall vara tvungen att bära höga kostnader i samband med det administrativa förfarandet begränsar dessutom möjligheten till domstolsprövning och påverkar därmed rätten till ett effektivt domstolsskydd.

(se punkterna 33 och 34)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: beslut Altmann m.fl./kommissionen, T-177/94 DEP, T-377/94 DEP och T-99/95 DEP, EU:T:1998:139, och dom Nardone/kommissionen, T-57/99, EU:T:2008:555, punkt 139

3.      Domstolsprövningen är inte bunden av den beräkning som ingetts av den part som har för avsikt att kräva ersättning för sina rättegångskostnader. Det ankommer emellertid på domstolen att beakta endast det totala antal arbetstimmar som framstår som objektivt nödvändiga för förfarandet. Formuleringen ”mottagande av anvisningar och upprättande av förslag”, som förekommer vid flera tillfällen i ett ombuds specifikation med avseende på tiden efter det att ansökan ingavs, är emellertid endast en allmän formulering som innebär att personaldomstolen med nödvändighet ska göra en strikt bedömning av huruvida dessa tjänster varit objektivs nödvändiga. Detsamma gäller uppgifterna i en ansökan om fastställande av rättegångskostnader, enligt vilka ombudet hade ”upprättat nödvändiga yttranden” och ”tillhandahållit allmän rådgivning”.

När en parts ombud redan har biträtt denne under förfaranden eller åtgärder som har föregått en tvist, ska det beaktas att detta ombud har kännedom om omständigheter som är relevanta för tvisten, vilket underlättar ombudets arbete och minskar tidsåtgången för att förbereda domstolsförfarandet.

(se punkterna 38, 40 och 42)

Hänvisning till

Tribunalen, beslut Le Levant 015 m.fl./kommissionen, T-34/02 DEP, EU:T:2010:559, punkt 43, och Marcuccio/kommissionen, T-126/11 P, EU:T:2014:171, punkt 38

Personaldomstolen: beslut Schönberger/parlamentet, F-7/08 DEP, EU:F:2010:32, punkt 29, och Missir Mamachi di Lusignano/kommissionen, F-50/09 DEP, EU:F:2012:147, punkt 21

4.      Enligt artikel 257 sjätte stycket FEUF, artikel 64 i domstolens stadga och artikel 7.2 i bilaga I till den stadgan, ska bestämmelserna om språkanvändning i tribunalens rättegångsregler tillämpas på personaldomstolen. Det följer emellertid av artikel 35.1–35.3 i rättegångsreglerna att rättegångsspråket väljs av sökanden. Dessa bestämmelser syftar bland annat till att skydda ställningen för en part som avser att ifrågasätta lagenligheten av en administrativ rättsakt som antagits av unionens institutioner, oavsett vilket språk som den berörda institutionen har använt för detta ändamål.

Enligt artiklarna 20.2 d FEUF och 41.4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska var och en kunna vända sig till unionens institutioner, organ och byråer på något av fördragens språk och ska få svar på samma språk. Språkanvändningen inom dessa institutioner, organ och byråer regleras visserligen inte i dessa bestämmelser och det är inte självklart att de bestämmelserna ska tillämpas i anställningsförhållanden inom den europeiska offentliga förvaltningen. Det ska emellertid anmärkas att den som inte längre är anställd hos en institution när han väcker talan i saken, genom sin talan ger uttryck för tvisten med institutionen. Denna person har således haft möjlighet att välja rättegångsspråk vid personaldomstolen oberoende av vilket eller vilka språk som är arbetsspråk på hans tidigare institution. Det åligger denna att anpassa sig till det valet utan att övervältra kostnaderna härför på den som väckt talan.

(se punkterna 44, 46 och 48)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: beslut BP Chemicals/kommissionen, T-11/95, EU:T:1996:91, punkt 9

Personaldomstolen: beslut BI/Cedefop, F-31/11, EU:F:2012:28, punkt 18